Homofober läser konventioner

Personer som anser att en familj består av mamma, pappa och barn hänvisar ibland till FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Konventionen anger att ”rätten för giftasvuxna män och kvinnor att ingå äktenskap och bilda familj skall erkännas”. Konventionen nämner inte sexuell läggning som tänkbar diskrimineringsgrund, däremot ras, hudfärg, kön, religion och politisk åskådning. Inte heller framgår det av konventionen att familjer kan se olika ut. Personer av samma kön tillerkänns inte någon rätt att ingå äktenskap. Det kan jämföras med EU:s rättighetsstadga från år 2008 som har en könsneutral formulering om familjebildning och äktenskap, men samtidigt betonar att det är en nationell angelägenhet: ”Rätten att ingå äktenskap och rätten att bilda familj ska garanteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter”.

FN-konventionen som trädde i kraft 1976 är en kompromiss mellan åtskilliga stater. Det är inte bara att ändra i konventionen. Det skulle kräva att konventionsstaterna gick med på det och hur troligt är det med tanke på alla populistiska och rasistiska krafter? Risken att rättigheterna istället skulle försvagas är överhängande. För de stater som vill säkerställa ett mer långt gående skydd för mänskliga rättigheter – exempelvis rätten till liv – finns tilläggsprotokoll till de flesta konventioner om fri- och rättigheter. Något generellt förbud mot dödsstraff finns inte i folkrätten. Vad som finns är ett tilläggsprotokoll med ett absolut förbud mot dödsstraff.

Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet

Slut-shaming är sexuell ryktesspridning, det behöver inte handla om faktiska sexuella handlingar men kan göra det.

Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet och i förlängningen kvinnors livsutrymme.

Det räcker inte att inte var ”för” sexuellt aktiv vilket hade varit begränsande nog, man ska heller inte framstå som någon som har ”för mycket” sex.

Vad gör man åt slut-shaming då? Be aldrig om ursäkt för din sexualitet. Be aldrig om ursäkt för att du är intresserad av sex. Ja, sex kan vara ett intresse.

Omge dig med personer som inte tycker att kvinnors värde står och faller med hur mycket eller lite sex de har.

Bidra inte till slut-shaming. Säg ifrån när personer ägnar sig åt slut-shaming.

”Hon är faktiskt ingen slampa” är inget bra försvar om någon blir kallad slampa. En persons livsstil ursäktar aldrig någonsin slut-shaming.

Ta inte slut-shaming på individnivå utan mer generellt. Ta varför det är irrelevant om någon ”är” en slampa eller inte.

Stå upp för kvinnors rätt till sina kroppar och påminn varandra om att kroppar kan användas på olika sätt. Ibland på sätt som man inte hade använt sin egen kropp. Som tur är har vi varsin att rå om.
 
Fortsätt prata om hur slut-shaming är en sexistisk praktik som går ut på att kontrollera kvinnors sexualitet och kroppar. Kort sagt kvinnors liv.
 

Jag skämtade bara

En man som jag hade haft sex med vid ett tillfälle höll sin kuk på behörigt avstånd från min fitta och undrade om vi skulle ha samlag utan kondom. Jag svarar nej och tittar på honom som om han är från vettet. Jag skämtade bara, sa han. Det är inte roligt, svarar jag allvarligt.

Kan någon förklara vad skämtet gick ut på för en som trodde att vi hade enats om att ett skämt har vissa beståndsdelar? Då tänker jag inte primärt på att det måste vara skrattframkallande – jag erkänner tråkiga skämt som skämt – utan på sådant som referens, överraskning och slutsats. Till saken hör att han redan hade plockat fram kondomer och att de låg på golvet vid sängkanten.

Är skämtet att det saknar poäng att skämta om att man vill ha samlag utan kondom? Haha. Tänk om jag inte hade stått på mig? Det finns trots allt personer som har svårt för att be om kondom.

Det påminner mig om en man som undrade om jag ville ha analsex med honom. Jag svarade nej. Jag skojade bara, sa han. Trodde du verkligen att jag ville ha analsex? Haha. Trodde du att jag ville ha analsex med dig av alla människor? Haha. Vari ligger skämtet?

En del personer borde lära sig att ta ett nej istället för att lägga bördan på den som inte förstod ”skämtet”. Nej, personen som frågade om du ville ha analsex eller oskyddat sex skämtade inte. Personen ville bara ”rädda” situationen.

Beroende på omständigheterna är det inget fel att fråga om någon vill ha analsex. Jag tycker inte att man trycker sin kuk mot någons analöppning och frågar om denne vill ha analsex på samma sätt som man inte tar en karamell, stoppar den i munnen och därefter frågar om det är okej att man tar sig en karamell. Vare sig man vill ha en viss sorts sex eller göra någonting annat med någon borde det vara grundläggande att bete sig hänsynsfullt.

Däremot förstår jag inte varför man mitt uppe i en sexuell situation frågar någon man haft (skyddat) sex med en gång om denne vill oskyddat om ingenting har förändrats sedan sist. Om ni fortfarande är ganska okända för varandra, inte har varit och testat er och inte har pratat om hur ni förhåller er till skydd eller kommit överens om att enbart ligga med varandra (testa er innan för säkerhets skull)? Det finns säkert situationer där det är i sin ordning men jag kan också komma på situationer där det är direkt olämpligt.

Jag kan ta ett exempel från mitt eget liv. När jag var 14 år frågade en person om han fick ejakulera i mitt underliv. Jag blev ställd. Det var i och för sig bra att han frågade, men hade jag tänkt igenom saken hade svaret blivit nej. I efterhand ångrade jag mig och talade om för personen att han aldrig någonsin fick ejakulera i mitt underliv igen. Tänk om jag hade blivit gravid? Jag vill inte ens tänka på det.

Dessförinnan hade jag inte förhållit mitt till frågan om sperma i mitt underliv. Hade jag fått frågan i dag hade det varit mindre problematiskt då jag haft ett helt sexliv på mig att fundera på var jag (inte) vill ha kukpersoners utlösningar (tänk om vi la lika mycket tid på att diskutera hur vi ska hantera fittpersoners utlösningar), men då hade jag inte tänkt på det. Jag skriver mindre problematiskt då personen visste att jag inte använde preventivmedel. Det ansvarsfulla i att åtminstone fråga om man får ejakulera i någon som inte använder preventivmedel ska inte överdrivas.

För övrigt är det faktum att man haft oskyddat samlag en gång tidigare inget skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar eller graviditet även om en del uppträder som om det förhöll sig på det viset. Jag har tidigare skrivit om män som inte vill använda kondom andra gången.

De senaste månaderna [har jag] träffat oproportionerligt många som tagit initiativ till att använda kondom första gången, eller som gått med på att göra det utan några invändningar, men därefter på olika sätt demonstrerat att de vill ha sex med mig utan kondom och förväntat sig jag ska tycka att det är den naturligaste saken i världen att jag först påtalar “ingen kondom – inget sex” för att några timmar sedan komma på att kondom är någonting onödigt.

Menar du att ge eller få oralsex

Skriver du om att du vill ha sex med personer gillar oralsex kan du räkna med att få frågor om du menar personer som gillar att ge eller få oralsex. Vid det här laget är jag ganska trött på att få den frågan. Jag gillar oralsex, vad tror du att det betyder? Om jag enbart hade syftat på att ge eller få hade jag väl sannolikt varit tydlig med det? Springer du runt och frågar personer som gillar vaginala samlag om de föredrar att vara aktiva eller passiva också?

På den tiden oralsex inte var något för mig var det aldrig någon som undrade vilken sorts oralsex som inte var för mig. Antagligen utgick personer från att jag var ointresserad av oralsex överlag trots att jag på den tiden föredrog att ge framför att få. I dag föredrar jag ingenting. Det enda jag vet är att mitt intresse av att ha med personer som inte tycker om att ge och få oralsex är obefintligt. Du ska inte ”ställa upp”. Du ska tycka om oralsex.

Be mig inte specificera om jag menar att jag föredrar att ge eller få oralsex om du inte frågar personer som ställer sig positiva till analsex om de menar att omsluta eller bli omslutna medels kuk eller föremål.

För övrigt utgår jag från att personer som ber mig specificera om jag menar att jag tycker om att ge eller få oralsex inte är särskilt inne på oralsex.

Sommarjobb till juriststudent

Får man använda sin blogg för att söka sommarjobb? Det är klart man får.

Som en del av er vet läser jag juristprogrammet på Stockholms universitet. Jag läser åttonde terminen och tar examen i januari 2018.

Jag är i första hand intresserad av något juridiskt sommarjobb. Jag söker framförallt jobb i Stockholm med omnejd men jag är inte främmande för att flytta på mig och jobba i någon annan del av landet.

Just nu läser jag specialkursen i förvaltningsprocessrätt. Dessförinnan läste jag specialkursen i företagsbeskattning. Jag är främst intresserad av processrätt, förvaltningsrätt, konstitutionell rätt och migrationsrätt.

Jag sökte till juristprogrammet på grund av mitt intresse för relationen mellan rätt och samhälle samt för att jag gillar läsa och skriva. Ett intresse som bara har växt under studietiden.

Jag är särskilt intresserad av att beskriva juridiken med dess huvudregler och undantag för personer som inte är verksamma jurister. Att göra juridiken mer tillgänglig för allmänheten är en demokratifråga. Under studietiden har jag skrivit en del på Juridikbloggen som drivs av Mårten Schultz. Juridikbloggen är föga förvånande en blogg om juridik, det intressanta är att den främst läses av icke-jurister.

Om någon har sommarjobb eller skrivuppdrag till mig vore det mycket uppskattat.

Konsten att vara snäll

Ibland drar jag hem män som frågar hur många av böckerna i min bokhylla som jag har läst. Om du trodde att hemmamatch var en strategi för att inte behöva bli påmind om att en del inte läser böcker trodde du fel. Det ärliga svaret är att jag har massor av böcker jag inte har läst. Jag vet inte hur många av dem jag har läst.

Personer ljuger om att de läst böcker de inte har läst och det handlar inte enbart om skolungdomar som försöker kamouflera att de struntat i läxan. För en tid sedan fann jag min läsdagbok som jag fick i lågstadiet. En läsdagbok är en bok i vilken man antecknar vilka böcker man har läst, samt eventuellt datum, författare och kommentar. Till min förvåning hade jag läst en del böcker som jag inte hade något minne av att jag läst.

Stefan Einhorns bok Konsten att vara en snäll var en oläst bok i bokhyllan framtill nyligen. Jag tänkte att jag skulle ta itu med de där böckerna som bara står och samlar damm. Jag läser boken och inser att jag inte har mycket snällt att säga om den. Jag irriterar mig på Einhorns banala exempel. Som när Einhorn går med på att sonen får cykla. En dag blir sonen påkörd. ”Jag förbannar mig själv för att jag hade velat framstå som snäll och inkännande när vår son hade tjatat om att få cykla.” Och sonen fick ställa undan cykeln.

När jag läser boken undrar jag om Einhorn medvetet missförstår eller faktiskt inte förstår varför personer säger saker som att det är tanken som räknas eller författarens ”favoritexempel inom kategorin dumma visdomsord” att man ska gå när det är som roligast. Man behöver inte hålla med, men man kan väl åtminstone försöka förstå? Einhorn verkar inte ens ha försökt. En person han däremot försöker förstå är sin egen far som ska ha sagt att en sak han ångrade i sitt liv var att han inte hade ägnat mer tid åt sina barn när de var små. ”Men sedan tillade han att om han fick leva om sitt liv skulle han sannolikt göra på samma sätt igen. Jag måste erkänna att jag aldrig riktigt förstått detta uttalande, men jag tror att han menade att insikten om att han gjort fel inte skulle ändra hans prioriteringar.”

Då och då under läsningens gång kommer jag på mig själv med att jag vill vara en snäll person för att därefter läsa förenklingar om äkta och falsk snällhet där det som är positivt tillskrivs den äkta varan och det negativa, ja ni fattar. Den falska snällheten är ”riktigt dum” till sin natur menar Einhorn som inte kan förstå hur det kommer sig att snälla människor så ofta skildras som dumma. ”Det verkar också som om snälla människor samtidigt förutsätts vara lite ‘dumma i huvudet’.” Motmedlet? Det är inte vi som är dumma, det är ni. Det påminner mig om alla krönikor om rasism jag läst av personer som anklagats för att vara rasister. De brukar ha en slutkläm som går ut på att de som anklagat krönikören för att vara rasist är de egentliga rasisterna.

Einhorns ansträngningar att framställa det negativa som förknippas med snällhet som falsk snällhet i kontrast till den äkta snällheten påminner mig om när personer vill ha det till att ofrivilligt sex inte är sex, att det inte är sex om det sker mot ersättning eller att det inte är sex mot ersättning om förhållandena inte är sådana att de går att försvara för personer som vill vara positiva till sex mot ersättning. Då är det inte sex utan någonting annat. Istället för att behöva reda i det som kan vara problematiskt med sex och sex mot ersättning väljer man att framställa sex som någonting alltigenom positivt.

Sex är mitt främsta intresse men jag tänker inte låtsas som att det är någonting alltigenom positivt. Jag var inte med när det beslutades att sex är som hämtat från en utopi. För övrigt tror jag inte att det för med sig något positivt att framställa sex på det viset. Personer kommer även fortsättningsvis ha och utsättas för det där du  väljer att definiera som icke-sex. Ett annat bekymmer med det utopiska sexet är att ingenting är sex innan vi stämt av med de inblandade att det var en alltigenom positiv upplevelse.

Enligt överenskommelsen om sex som något utan yttre karaktäristiska har den eller de inblandade som anser att det inte var sex utslagsrösten. Resultatet blir att jag inte hade sex när jag gav oralsex till personen som enbart betraktar vaginala samlag som sex. Själv är jag inne på att sex har vissa yttre karaktäristiska utan att för den del säga att det ena eller det andra aldrig eller alltid är sex. Det finns något som är typiskt sex. Ett avtal om köp förtar inte sin karaktären av köpeavtal för att avtalsparterna rubricerar det som hyresavtal.

Något snällt om Einhorns bok kan jag ändå säga. Jag uppskattar när han skriver om civilkurage. Jag tycker om när han raljerar kring människor som uttrycker att de är ”för snälla” och måste se mer till sina egna behov. Jag nickar instämmande när jag läser att när det sägs att någon är god är det ofta med en ironisk klang. Frågan är om det inte är mer sant i dag än när boken skrevs. Sedan läser jag att ”samtidigt måste vi inse att det inte finns några fullkomliga människor” och vill lägga undan boken.


För övrigt rekommenderar jag Lena Anderssons recension av Konsten att vara snäll från 2005: ”Konsten att vara snäll är den sortens bok som mest tycks vara en förevändning för att få komma ut på de där många föreläsningarna i landet och tala om bokens ämne. Ämnet är snällhet, hur man ska vara en god medmänniska. En bra ambition, men jag drabbas tyvärr av intellektuell klaustrofobi under läsningen”.

Inte alla sexualvaneundersökningar hotar privatlivet

I en debattartikel presenterade Gabriel Wikström regeringens beslut att uppdra åt Folkhälsomyndigheten att göra den första befolkningsstudien om människors förhållningssätt till sexualitet på 20 år.

”[Sexualpolitiken] måste också handla om det hälsofrämjande; om det som är lustfyllt med sex. För att kunna forma en sådan politik måste vi få bättre kunskap om hur det faktiskt ser ut på det här området. Det är 20 år sedan den senaste befolkningsstudien om människors förhållningssätt till sin sexualitet genomfördes. Det vi har att förlita oss på därefter är studier genomförda av kvällstidningar. Det är orimligt. Dessa mindre studier pekar dessutom på att den genomsnittliga sexuella aktiviteten i Sverige minskat. Det är viktigt att utröna om så är fallet, och vad det i så fall beror på. Om det skulle vara så att de samhälleliga förutsättningarna för ett gott sexliv – exempelvis genom stress eller andra ohälsofaktorer – har försämrats så är det också ett politiskt problem.”

Wikström har fått en del berättigad kritik som folkhälsominister, men kritiken mot sexualvaneundersökningen är bara obegriplig. Jag kan inte låta bli att undra om den handlar mer om personen Wikström eller sossarna än om studien. Jag har heller inget till övers för sossarna, men jag ser att sexualiteten är en hälsofråga som förtjänar att tas på allvar.

När Ilija Batljan och Carin Jämtin hade en debattartikel om livspusslet och svårigheten att få det ihop i Svenska Dagbladet skrev de bland annat ”Men när ska vi älska? När ska vi skratta? När ska vi prata? När ska vi leka med barnen? När ska vi hinna leva livet, så som det ser ut i våra drömmar?”. Svenska Dagbladet satte rubriken ”När ska vi stockholmare få tid att älska och skratta?” och de i grunden viktiga frågorna tramsades bort.

”Det är väldigt privata frågeställningar. Politiken måste ha gränser. Allt är inte politik. Hur ofta folk har sex har inte vi politiker med att göra”. Så uttryckte sig en kristdemokraten Amanda Agestav.  Sex är och ska vara en privatsak, skriver Expressen ledare och driver med tänkbara insatser.

Vad är problemet med undersökningar om sexualvanor? Folkhälsomyndighetens undersökningar intresserar sig inte sällan för privatlivet. Som miljöpartisten Magda Rasmusson skrivit på Twitter: ”Ja, det är kul att håna Wikström men vi kartlägger exakt allt, varför undanta sexvanor?”

Inte alla sexualvaneundersökningar. Folkhälsomyndigheten har vid flera tillfällen undersökt ungas förhållande till sexualitet och sexualvanor, men jag har inte sett några som gjort sig lustiga över detta eller kritiserat det offentliga för att lägga sig i ungas privatliv. Har unga mellan 15-29 år ingen rätt till ett privatliv?

Det är uppenbarligen okontroversiellt att göra studier om ungas sexuella hälsa och sexualvanor. Möjligen har några sexualpolitiskt engagerade haft synpunkter utformningen, men det har aldrig varit frågan om att studierna över huvud taget inte borde ha ägt rum. Där har ni något att bita i när ni flabbat färdigt.

Sex med vänner

Kan kvinnor och män vara vänner?

”Jag har hört från flera män att en man inte kan vara vän med en kvinna utan att vara intresserad av att ligga. Naturligtvis gäller det oftast inte mannen som påstår det. Jag kan definitivt vara vän med en man utan att va intresserad av honom på ett sexuellt plan. Men det känns så trist om påståendet stämmer då jag oftast får ut mer av att umgås med män.”

”Det är nästan alltid män som säger sånt och det beror antingen på A: att de själva inte kan slappna av och se kvinnor som riktiga människor eller B: de är avundsjuka på andra män som har kvinnliga vänner eller C: de får inte ligga bara.”

”Självklart går det. Med den logiken så skulle jag då vilja knulla med alla mina vänner oavsett vilket kön de har.”

”Det finns nog ingen sanning som gäller allt och alla människor. Jag har haft massor av manliga vänner, har jag trott. Det har alltid slutat med att de på ett eller annat sätt börjar visa sexuellt intresse. Jag har inte uppskattat det för det har ju då känts som att hela ”vänskapen” hade dolda motiv. Från min sida har det dock aldrig funnits annat än vänskap.”

”Självklart. Jag har två vänner som är män som jag träffar och umgås med, och det finns noll sexuell attraktion. Vi har dessutom varit singlar samtidigt. Sedan har jag förstås haft manliga vänner som ville gå på bio, fika och ses mer när jag var singel, men dem träffar jag inte längre, för jag kände mig snuvad på vänskapen.”

”Min bästis är en man och det har aldrig funnits någon sexuell attraktion mellan oss. Är ganska säker på att han känner likadant.”

Det är personer som gör gällande att vänner är personer man inte vill ha sex med som lagt grunden för föreställningen om ”friend zone”. Zonen inom vilken man inte får ligga. Många har visserligen inte sex med sina vänner, men de har inte sex med sina icke-vänner heller. De är som regel monogama och har bara sex med en person en relation åt gången. Ibland gör de slut med varandra och menar att det beror på att relationen tog en ny skepnad och övergick i en vänskapsrelation, det vill säga en icke-sexuell relation.

Nej, du blir inte snuvad på någon vänskap om någon vill ha sex med dig. Du kanske inte klarar av att ha sociala relationer med personer som vill ha sex med dig, men det finns personer som klarar det. Vidare är det knappast dina vänners fel om de vill ha sex med dig. Man får trots allt inte välja vilka som vill ha sex med en.

Ibland visar det sig med tiden att man vill ha sex med någon och det är sällan frågan om några ”dolda motiv”. Det är inget negativt i sig att vilja ha sex med någon. Det är heller inget man kan rå för även om man nu skulle tycka att det vore något negativt. En annan sak är att man bör avstå från att visa sexuellt intresse för någon om man vet att det inte är besvarat.

Kvinnor och män kan vara vänner, det är bara att se sig omkring. Det finns givetvis personer av olika kön som har vänskapsrelationer utan att något sexuellt intresse finns med i bilden. Och nej, jag tänker inte enbart på homosexuella personer.

Om man föreställer sig att män som vill ha sex med kvinnliga vänner inte ser dem som hela människor kan man fråga sig om män även avhumaniserar kvinnliga partners inom ramen för så kallade kärleksrelationer. Relationens yttre form kan rimligen inte vara avgörande för om sex blir en avhumaniserande praktik.

Ibland finns ett sexuellt intresse utan att man är medveten om det, ibland tror man felaktigt att personer är sexuellt intresserade av en. Nej, jag tänker inte dela upp män i vänner och icke-vänner utifrån om det finns eller funnits något sexuellt intresse.

Relaterat: Men and women can be friends

Donna Juanita

Undertecknad har varit och sett musikalen Donna Juanita av Johanna Garpe och Erik Norberg på Stadsteatern. Jag hade inga förväntningar, men kunde inte tacka nej när en vän som hade fått förhinder frågade om jag ville ha hans biljett.

Det är ingen hemlighet att jag föredrar stora kukar. Jag känner en person som också gör det och vi brukar byta kukbilder med varandra som andra bytte Spice Girls-kort en gång i tiden. Han brukar alltid tacka när jag skickat en bild. Tacka för inspirationen. För ett tag sedan slog det mig att jag inte hade någon idé om vad jag ville med det kommande sexåret. Frånvaron av inspiration har tyngt mig. Donna Juanita gav en del inspiration.

En källa till inspiration kan vara att ha en mental lista över personer man vill ligga med. Jag har en sådan lista, men den börjar bli tom på namn. En förutsättning för att hamna på den listan är att det är att det är realistiskt att personen vill ha sex med en. Personer som har monogama relationer går bort. Den sexiga personen på gymmet, bartendern, butiksbiträdet, den professionella dansaren eller personen jag träffade i matvarubutiken och ställde mig i samma kön som trots att jag förstod att jag skulle få vänta längre på min tur likaså. Det krävs något mer.

Annars finns ingenting så inspirerande som kvinnor som knullar runt och tar för sig sexuellt. Donna Juanita är en bra motvikt till slut-shaming och de som vill kontrollera kvinnors sexualitet och livsutrymme.

Given del av sex

Allt mer sällan kommer jag i kontakt med personer som ger uttryck för att ingen kvinna vill ägna sig åt särskilda sexuella praktiker eller att en del praktiker skulle vara kvinnoförnedrande i sig. Det är positivt då föreställningar om kön begränsar människor.

Om det är tveksamt att uttala sig om vad som inte är en given del av sex för kvinnor kan man fråga sig om vad, om något, som är en given del av sex. För egen del är jag inne på skademinimeringsprincipen, att man inte bör orsaka andra människor skada eller lidande. En förutsättning är personer deltar frivilligt i sex, men det säger föga om själva sexet. Det är heller inte meningen att det ska vara enkelt att säga någonting om hur människor överlag vill ha sex, för då har man inte förstått att skälen till att vilja ha sex kan variera och även människors uppfattning om vad sex kan vara för dem.

Därför blir det vaga, men men icke desto mindre viktiga formuleringar om att sex bör bygga på frivillighet och att man ska undvika att människor far illa. Knappast särskilt tillfredsställande för den som säga något allmänt om varför och hur människor vill ha sex, men det finns inga enkla svar. Hade det funnits hade jag varit den första att säga; gör så här och dina sexpartners kommer att tycka att allt är tippentoppen.

Ett konkret sätt att inte utsätta andra för skada och lidande är att inte utgå från att personer använder hormonella preventivmedel och agera utifrån det. Om alternativen är att ejakulera i någons underliv och att inte ejakulera i någons underliv torde det vara givet vilket som kan orsaka mest skada och därmed borde man utifrån skademinimeringsprincipen välja alternativet med minst skadeverkningar. Ejakulera inte i någons underliv utan samtycke.