Allting handlar om jag

”Jag är narcissist och spegelterrorist som kräver mer av livet, mellanbarn som glömts bort i hanteringen. Jag och jag och jag och jag, allting handlar om jag. Men det är mitt liv jag lever dag för dag för dag.”

Det har sagts att selfiekulturen och den ökade användningen av ordet ”jag” i böcker indikerar att personer blivit mer narcissistiska. Att den äldre generationen beklagar sig över den yngre är ingenting nytt, men att den yngre generationen ibland beskrivs som narcissistisk och att det talas om en narcissistisk epidemi bland unga?

Det har för nyansernas skull också sagts att selfiepinnar och mer jag-budskap i sociala medier och på nätdejtingsajter inte kan tas som intäkt för att de narcissistiska egenskaperna har ökat.

Kanske har de narcissistiska dragen alltid funnits, bara det att medvetenheten om dem ökat. Kanske har den tekniska utvecklingen gjort dem mer synliga i den mån egenhändigt tagna självporträtt skulle vara ett uttryck för narcissism. Kanske är det bara så att unga anpassar sig efter samtidens krav på dem, att den kräver personliga ”varumärken” och ett visst mått självförhärligande? Möjligen fanns det andra sätt att vara narcissistisk på när personer tog bilder på sig själva i fotoautomater, eller vad de nu gjorde, eller så har människor renodlat sina narcissistiska drag. Vad vet man. Vad vet jag.

En del har utraderat pronomenet “man” ur sitt språkbruk och ersatt det med “en” av feministiska skäl. För egen del har jag inga problem med att säga “man”. Apropå den ökade användningen av ordet ”jag” ser jag gärna att ”man” ersätts med “jag” när det är befogat. Som när personer pratar om sig själva, uteslutande utgår från sig själva. Tro inte att du kan dölja dina narcissistiska tendenser genom att omformulera dina jag-budskap.

Om människor som tidigare hade gett uttryck för “så där kan man inte göra” övergått till att formulera jag-budskap finner jag det enbart positivt. Inte för att jag tror att människor alltid är medvetna om ifall de menar man eller jag, genom sig själv känner man andra, men det tål att funderas på vad som är “jag” och vad som är “man”. Du kan lära dig något om dig själv. Är det inte fantastiskt så säg.

Fundera på vad som bara är dina egna föreställningar om hur saker och ting borde vara och vad som är mer allmänna föreställningar. Är ”man” i själva verket ett uttryck för hur du vill ha det eller hur du brukar göra? Om du pratar om eller utgår från dig själv (eller någon annan), varför inte betona det? För att det kan vara känsligt att ge uttryck för vad man tycker och tänker. Det har jag all förståelse för och det är en del av problemet. Men det kan också vara ett sätt att skänka sina egna föreställningar legitimitet genom att framställa dem som mer allmänna än vad de är.

Varje gång någon man ska kommentera att män tycker att håriga kvinnor är oattraktiva för att någon hårig kvinna inte haft vett nog att skämmas över sin kropp och publicerat en bild på den tänker jag: Varför inte bara säga att du finner håriga kvinnor oattraktiva? (Det är tillåtet att ha preferenser. Om och hur man bör ge uttryck för dem är en annan diskussion.)

Varför utge sig för att vara någon slags talesperson för kvinnor eller män som grupp om man inte är det? Jag vill inte höra något mer om vad ingen man gillar eller vad ingen kvinna vill. Feminister har ifrågasatt antifeministers många gånger förlegade manssyn. Det är inte feminister som påstått att män inte skulle förstå ett nej eller att män tänker med könsorganet.

Det är tröttsamt när individuella preferenser framställs som allmänna. Jag vet inte hur många gånger män pratat om vad män tycker om kvinnor och jag undrat varför så många män verkar tro att män är tomma på insidan. Som om det bara vore möjligt att vara man på ett visst sätt och att det ingår att ha åsikter om hur kvinnor ska se ut för mäns skull (för kvinnor ser givetvis ut på ett visst sätt för mäns skull och aldrig för sin egen eller för andra kvinnors skull) och vad kvinnor borde och inte borde göra med sina kroppar.

“Det verkar oerhört svårt att ändra på mansrollen. […] Kvinnor kan utforska hela spektrat av att vara människa på något sätt. Det är det som kvinnorörelsen har hållit på med. Att försöka få vara människa, både svag och stark, tuff och hela kittet.” säger Mia Blomgren i andra delen av kortdokumentären Duktiga pojkar och misslyckade män.

Det finns inget rimligt skäl att framställa individuella preferenser som “manliga” eller “kvinnliga” sådana. Det riskerar att begränsa personer vars preferenser inte överensstämmer med de man ”borde ha”. Inte minst riskerar det att begränsa de som inte ens har funderat på vad de tycker. De som ännu inte inte har haft att förhålla sig till att det går att göra saker annorlunda. Barn kanske är de första man tänker på, men det kan lika gärna gälla vuxna som inte kommit i kontakt med det som brukar kallas normkritik.

Det finns säkert personer som är emot denna utveckling av att det kan gå upp för fler att det finns alltifrån personer som inte bryr sig nämnvärt om vad andra gör med sina liv och kroppar till att det finns olika preferenser och fler sätt än två att vara människa. För dem finns det förstås skäl att framställa sina individuella preferenser som allmänna. Du ska inte tro att det också finns plats för sådana som dig.

Det är väl utmärkt att vara en person som går igång på något, tänker jag. Varför blanda in vad andra vill med sina liv? Varför legitimera att du finner någonting utmärkande för ett gott liv, sexigt, intetsägande eller avtändande med vad andra tycker?

För egen del ser jag gärna fler jag-budskap. Det är ganska självupptaget att tro att ens egna preferenser och föreställningar om ett gott liv låter sig generaliseras. Kan jag tycka.

Heterosexuellt svammel

Häromdagen lyssnade jag på några personer som pratade om att att placera människor i fack och att identifiera sig som antingen homosexuell, bisexuell eller heterosexuell. Jag tänkte att jag är heterosexuell, men att det, vad det nu betyder, inte är någon identitet. De flesta som läser denna blogg vet nog att den skrivs av en kvinna, men även utan den informationen säger heterosexuell rätt lite om hennes sexualitet.

Jag identifierar mig inte som heterosexuell, men är hetero om någon frågar. Jag tjejgissar att jag delar det med rätt många heterosexuella, annars hade vi diskuterat att det inte finns ord (?) för heterosexuell kvinna respektive heterosexuell man (jämför bög och lesbisk).

Det fyller heller ingen praktisk funktion för mig att identifiera mig som heterosexuell. I och med heteronormen kommer personer i de flesta sammanhang att placera mig rätt utan en tanke på om jag faktiskt är heterosexuell. Det kallas heteronorm.

Sexuell läggning hade kanske varit en relevant identitet för mig om jag inte hade varit heterosexuell men ändock uppfattats som det. (Jämför med att ickemonogam kan vara mer relevant som identitet för ickemonogama än vad monogam kan vara för monogama.) Andra kvinnor som har sex med män hade kanske föredragit att prata om sig själva som just det: kvinnor som har sex med män. För en del är praktik mer intressant än identitet. (Man talar ibland om sexuell läggning som preferens, identitet och praktik.)

Medan jag inte tycker att heterosexuell säger särskilt mycket om min sexualitet kanske det säger en hel del, i alla fall tillräckligt, för en homosexuell eller bisexuell kvinna. Jag är antagligen inte tillgänglig. (Det finns massor av heteros som provar saker och någon gång måste vara den första). Men jag hade inte varit tillgänglig om jag hade levt monogamt heller. Då hade min sexuella läggning varit rätt ointressant om någon utomstående händelsevis skulle vilja ha sex med mig. Det är bland annat mot den bakgrunden man får förstå okända män som frågar om man är singel det första de gör. (Behöver jag ens säga att jag av princip inte svarar på sådana frågor? Är man så ointresserad av någon att det första man frågar är om någon är singel (att någon annan man inte har några som helst ägandeanspråk på en) får det vara.) Detta istället för att visa sig intresserade av en som person och försöka ta reda på om intresset är besvarat. Dessa män har bidragit till att jag reagerar inte alla män så fort heterosexualitet kommit på tal.

Jag skulle behöva femtielva (nåja) underkategorier för att beskriva min sexualitet. Det delar jag med många andra som vänder sig emot att människor placeras i fack av andra. När jag tänker på min egen sexualitet blir det omskrivningar snarare än fack. Jag är sexuellt attraherad av personer med kuk, men givetvis inte alla personer med kuk. Det fyller ingen praktiskt funktion för mig att identifiera mig som heterosexuell och det har inte så mycket att göra med att alla män inte har kuk som att heterosexuell inre kommer att leda mig till det sex jag vill ha. Jag är först och främst praktiskt lagd. Hade jag varit homosexuell eller bisexuell kan jag tänka mig att det vid sidan av politiska skäl hade funnits rent praktiska skäl att identifiera mig som homo eller bi.

Omskrivningen att jag attraheras av personer med kuk säger inte heller särskilt mycket om min sexualitet. För jag bryr mig föga om en person har kuk eller inte om personen i övrigt inte överensstämmer med vad jag attraheras av eller om våra respektive sexuella preferenser är allt för avvikande i förhållande till varandras. Jag är inte ens ute efter några fack som kan beskriva min sexualitet. (Det slog mig häromdagen att det inte finns några fack för sådana som likt undertecknad är ointresserade av BDSM, hårda tag och allt vad det heter utan att samtidigt signalera tråkig. Det slog mig också att jag halvt på allvar brukar identifiera mig som tråkig i kontrast till människor som vill få saker att hända hela tiden.) Då pratar jag hellre om att jag gillar sex för det tänker jag säger mer om min sexualitet är någonting annat. Det finns så många heterosexuella män som är rätt ointresserade av sex.

Knip fitta!

Jag har varit intresserad av vältränade bäckenbottenmuskler sedan jag började utforska sex i 14-årsåldern. Jag köpte mina första knipkulor i en sexleksaksbutik i Riga när jag var i nedre tonåren. På den tiden pratades det inte särskilt mycket om knipövningar. Med kulorna följde inga instruktioner. Jag hade ingen aning om hur jag skulle använda dem och gjorde det man gör när man undrar något. Jag googlade. Överlag fanns det ganska lite information om det. Jag ville ha tips på konkreta övningar. Jag minns att någon sajt beskrev det som att en del inte kan hålla kulorna på plats stående, att de ramlar ur.

I dag är det annorlunda. Personer kanske inte pratar om knipkulor, men det pratas om knipövningar och bäckenbottenmuskulatur. I dag finns sidor som Snippjympa med knipinstruktioner och knipövningar.

Allt om underlivet i Kropp & Själ tar bland annat upp knipövningar. Programmet inleds med att många kukpersoner och fittpersoner nog har dåligt samvete för att de inte gör sina knipövningar. Jag hade lite dåligt samvete för att jag knappt använde mina knipkulor, men sedan jag började styrketräna har jag ingen anledning att tänka på det eller ha dåligt samvete för att jag köpt ett ”träningsredskap” som inte kommer till användning. (I framtiden är jag övertygad om att det kommer att finnas sidor om hur man marklyfter sig till bättre orgasmer.)

Jag skaffade knipkulor för att jag ville ha bättre sex. Jag tänkte att man hade bättre sex om man hade kontroll över sina muskler i bäckenbotten. Jag har inget att jämföra med då jag tänkt på detta i princip sedan jag började ha sex. Och det är jag mycket glad för. I dag när personer pratar om knipövningar handlar det främst om att förbereda inför graviditet och förlossning eller om vikten av att knipa efter en förlossning. Bäckenbottenträning nämns också i samband med inkontinens. Bäckenbottenträning är alldeles säkert angeläget för att förbygga förlossningsskador, framfall, inkontinens och annat (det här är verkligen inte mitt område så jag bara namndroppar saker jag hört talas om), men jag tänker att det är bra att ha ett vältränat underliv genom livet vare sig man vill utsätta sin kropp för den påfrestning graviditet och förlossning innebär eller inte.

I övrigt går det alldeles utmärkt att knipa när man har sex. Om du är en fittperson som har vaginala samlag med kukpersoner: Tänk inte att du ska knipa av någon kuken när du har samlag, men det kan vara ett sätt att tänka bara för att få in övningen. Sedan är det bara att knipa när man har vaginala samlag. I Kropp & Själ nämns ett annat sätt att tänka när man gör knipövningar ”på egen hand”: tänk att du ska suga in spagetti i underlivet.

Om man vill knipa medan man blir slickad kan man tänka att ska dra fittan till bakdelen och knipa. Tänk på vad du vill bara du får in övningen. Sedan kan man variera. Glöm det där om att man bara ska vara en passiv mottagare när man har sex. Knip om du vill. När man väl har kontroll över musklerna upplever i alla fall jag att man använder dem av bara farten. Det är inget jag direkt tänker på under sex.

Summa summarum: Gillar man sex kan bäckenbottenträning, bara av det skälet, vara värt att prova.

De kallar oss konflikträdda

Det är något med gemensamma tvättstugor som tar fram det sämsta inom oss. Det är som att vi är rustade för konfrontation i tvättstugan. I tvättstugan är vi som passar tider, och vet att en tvättmaskinsminut är en egen tidsenhet, misstänksamma mot vår tvättande omgivning. Vi som tömmer filtret bara väntar på att bli falskeligen anklagade. Sinnesstämningen hos personer som skriver arga lappar i tvättstugor, eller över huvud taget för den delen, vågar jag inte uttala mig om.

Jag skriver inte arga lappar. Jag skriver passivaggressiva statusuppdateringar istället. Jag föredrar lappar med kärleksfulla anteckningar. Kanske för att jag är uppväxt med min mors morgonlappar med dittecknade figurer: God morgon Johanna! Vill du vara så snäll att ta hand om om tvätten? Mamma.

I tvättstugan måste vi samsas med andra. Människor vi kanske inte ens hälsar på när vi möter dem i trapphuset. Jag har som ambition att hälsa på personer, så väl boende som lokalvårdare,  i trapphuset och i tvättstugan.

Vi är några som hälsar på varandra i mitt studentboende. Jag tror att vi som är inflyttade, vare sig vi kommer från något mindre samhälle eller från något mer socialt kompetent land än Sverige, kan ta åt oss äran för denna kultur av att man, åtminstone ibland, hälsar på okända människor i sin omgivning.

Var du hälsar på en granne kan vara avgörande för hur det tas emot. Det är ganska smärtfritt att hälsa på grannar man möter i trapphuset. Man passerar bara varandra och som regel är det ingen som förväntar sig mer av dig än att du klarar av att hälsa. I hissar och tvättstugor är det annorlunda. Om personen som tilltalar dig i hissen bara inte har förstått att så gör man inte i Sverige, med Sverige ska förstås storstäder där inte alla storstadsbor är oförmögna att hälsa på och ja, se varandra, är den som är i färd med att säga något till en i tvättstugan garanterat ute efter en. Vad har jag nu gjort? Vad ska hen nu klaga på? 

I tvättstugan kan man andas ut om det visar sig att grannen som tog till orda bara ville hälsa på en. Du hade lika gärna kunnat bli beskylld för att inte ha tömt tvättmaskinen. Någon annans tvättmaskin. 

Det sägs att svenskar är konflikträdda. Det är vi säkert, men inte i tvättstugan. I tvättstugan går vi loss. Hellre få utlopp för sin inre rageaholic och utsätta fel person för ett förlösande rage än att ställa en enkel fråga. Inget ”är det möjligen din tvätt?”.

Medvetenheten om att en inte obetydlig andel av befolkningen är konfliktbenägna i tvättstugor gör att konflikträdda ser sig som lovligt byte för alla konfliktbenägna. Därav misstänksamheten hos tvättstugepersonerna som med något otrevligt i blicken hälsar närmast pliktskyldigt. Man måste förstå dem också, att tvätta är trots allt något av det tråkigaste man kan ägna sig åt. Och än tråkigare lär det ha varit innan tvättmaskinerna. Fråga mig inte ens varför jag inte vill ha barn. 

Samtidigt är jag positiv till att Sverige är ett land med gemensamma tvättstugor. Jag tycker inte om att boka tvättid och behöva vara låst till hemmet i flera timmar, men jag tilltalas av att jag inte behöver äga en egen tvättmaskin eller vända mig till någon tvättomat.

Människor som i vanliga fall har svårt för att hålla tider har ingen förståelse för de som är tidsoptimister i tvättstugan. Personer som inte tar ut sin tvätt när maskinen är klar. Hur svårt är det att ställa en timer? Ungefär lika svårt som det är att respektera människors tid i andra situationer, antar jag.

I våra bokningsbara tvättstugor kan man överta någons bokade tvättid om den inte påbörjas inom 30 minuter. Det är ändå ganska generöst. I andra tvättstugor tar människor varandras tvättider och använder tvättmaskiner som tilldelats någon annan. Antagligen med förhoppningen om att inte bli påkomna eller så förnekar de bara likt cyklister som blivit polispåkomna med att ha kört mot rött. Annars kan man alltid hoppas på att bli påkommen av någon konflikträdd som är mer överseende med att personer tar sig friheter på andras bekostnad. Var hen beredd att lägga beslag på den tvättmaskin som jag hade tänkt använda hade hen nog ett större behov av den.


Tvättrelaterat:

När jag bodde på Gärdet brukade jag passera en kvinna som satt och tiggde i tunnelbaneuppgången. Vi hälsade på varandra och ibland, inte sällan med en känsla av dåligt samvete, gav jag henne lite pengar. Jag provade att säga dja devlesa (Gud vare med dig), hälsningsfras på romani, till henne trots att jag inte är det minsta religiös. En hälsningsfras som jag lärde mig av att läsa Rola Brentlins och Aaron Israelasons utmärkta bok Vi kallar dem tiggare. Luminita, som hon heter, förstod mig men rättade mitt uttal. Dagens Nyheter skrev om Luminita, som även sålde begagnade böcker, för drygt 2 år sedan. Hon berättade om dagliga trakasserier, ”Det finns en person som kommer vid två- tiden. Han går alltid förbi och sparkar till min lapp, varje dag sparkar han ned den. En annan går förbi varje morgon och visar fingret åt mig.”, men också om en 14-åring som ingav hopp om mänskligheten:

”– De flesta som bor här är snälla. En 14-årig tjej kommer på söndagar för att ta våra kläder till tvätt. Visserligen sitter jag och tigger men jag kan inte se ut hur som helst, säger hon samtidigt som hon ser lite besviken ut över att den stora fluffiga bakelsen hon har beställt visade sig vara en hård maräng. Hon äter den senare säger hon.”


För en tid sedan började jag prata med en person i vår drop in-tvättstuga. Utmärkt för oss spontantvättare. Han frågade om jag var från Umeå. Det gjorde mig på gott humör då många jag möter tror,  eller kanske snarare utgår från, att jag är från Stockholm. Själv var han från Piteå.


En gång matchade jag med en man på Tinder som hade flera bilder. En bild föreställde honom när han satt på golvet och drack Staropramen på flaska i en tvättstuga. Trodde jag. I själva verket satt han på någon balkong och drack öl. Jag hade svårt att dölja min besvikelse. Jag försökte inte ens. Han hade i alla fall behållit bilden när jag svajpade förbi honom senast.


Sex ovanpå tvättmaskiner som centrifugerar är för övrigt överskattat. Med reservation för att jag inte har provat att ha sex på en tvättmaskin i ett gemensamhetsutrymme.

Spar inte det bästa till sist

För en del är sex något man har ibland, något som hör livet till, men knappast något som man pratar om, vare sig med sexpartners eller med andra. Upplägget kan vara att man har sex innan man går och lägger sig. Kanske för att det är då man har tid eller snarare för att det är då man tar sig tid. Har man vant sig vid att sex är något av en kvällsaktivitet, något som föregår sömn, har man en naturlig anledning att inte prata om det. Man somnar. Man vänder blad. Tills nästa gång proceduren upprepar sig.

Låter det tråkigt? Endast inget sex alls låter tråkigare. Inte att somna efter att man har haft sex utan att ha sex och somna som om ingenting har ägt rum. Som om man genast vore i behov av vakna upp som en ny oknullad människa. Det är något magiskt med kalenderdygnet har jag förstått. Ha gärna sex med flera, men inte under en och samma dag. Det är något av en oskriven regel. 

För att sex ska förbli speciellt med en person kan man inte ha det med olika personer under loppet av en dag. (Jag kan tänka mig att det även gäller biobesök. ”Va? Har du redan varit på bio i dag?”.) Människor vill känna sig speciella. Jag har all förståelse för det, men vi får samtidigt vara tacksamma över att den oskrivna regelns upphovsperson lät sig nöjas med dygnet som sexuell nollställare. Flera dygn hade varit olidligt länge för egen del. 

Men ni kanske är likadana när ni tittar på det senaste avsnittet av den där serien? Nu har vi tittat klart, nu sover vi. Eller nu duschar vi, varpå man skiljs åt, om man är så där wild and crazy att man har haft sex mitt på blanka dagen.

Jag vill ha tid att stanna upp och tänka att jag har haft sex. Har man morgonsex (det ena behöver inte utesluta det andra) kan det påverka resten av dagen på ett positivt sätt. Så är det i alla fall för mig. Det förutsätter kanske att man är en morgonmänniska, vad vet jag. I och med att jag är kvällstrött är det ytterligare en anledning för mig att inte låta sex bli något man har innan man går och lägger sig.

Jag vill inte ha sex när jag är trött och jag är inte en person som har sex i mån av tid, jag tar mig tid om jag vill ha sex med någon. Sex är för all del trevligt oavsett vilken tid på dygnet man har det, men jag tänker inte spara det bästa till sist. Jag vill gärna få vara i mitt nyknullade tillstånd. Då är jag som mest klar, kreativ och ja, lycklig.

Stealthing är oskyddat sex utan samtycke

Hur många gånger har ni hört talas om kvinnor som påstår att de använder p-piller trots att de inte gör det för att de vill göra män till pappor mot deras vilja? Jag har tappat räkningen. Ofta påstås detta i samband med att personer diskuterar någon man som ”blivit pappa mot sin vilja” och så kallad juridisk abort. Det vill säga någon man som kommit i en kvinnas underliv utan att vilja bli pappa.

Jag har ingen aning om hur vanligt det är att kvinnor ljuger om att de använder preventivmedel, men att det inte går att kontrollera och blotta risken att en kvinna far med osanning eller glömmer bort att ta sina p-piller, vilket torde vara betydligt vanligare än att de ljuger, är i sig goda argument för att använda kondom och inte komma i personers underliv utan vidare. Det är inte ett argument för att bete sig ansvarslöst. Argumentet ”det var hon som började” tillhör sandlådan.

Mot bakgrund av detta är det intressant att man knappt pratat om män som tar av sig kondomen i smyg under samlag. Framtill nyligen. De senaste dagarna blev jag uppmärksammad på att det till och med finns ett begrepp för detta, stealthing, från engelskans stealth. Det borde inte behöva finnas, men i och med att det finns personer som är beredda att gå långt för oskyddat sex kan det vara användbart för att uppmärksamma personer (kanske främst män som aldrig ens övervägt att göra något dylikt) på problemet och göra något åt det.

Removing a condom during sex – known as stealthing – transforms a consensual act into a non-consensual one, skriver Rachel Hosie i Independent.

Jag föreställer mig att vi pratar mer om företeelser vi har satt ord på. Jag har inga siffror, men har hört talas om personer som tagit av kondomen i smyg under samlag. Jag tror inte att jag har råkat ut för detta själv, men några gånger har kondomen åkt av utan att jag lagt märke till det. Utan att överdriva risken för att kondomer åker av eller går sönder kan det vara bra att försäkra sig om att kondomen verkligen sitter på. Om personer med kuk märker om kondomer åker av vet jag inget om.

Som jag förstått det går stealthing ut på att man med händerna tar av kondomen utan att ens sexpartner är medveten om det. Kanske går det att vara ännu smidigare om man har kuk och vill ha samlag utan kondom, men det vet nog personer med kuk mer om. Utan att ha försökt tror jag inte att jag skulle kunna få av en kondom under sex utan att använda händerna.

Jag vände mig till personer med kuk på Twitter och frågade om det skulle vara möjligt att penetrera någon på ett sådant sätt att kondomen åker av utan att man aktivt behöver använda händerna för att få av den och fick några förslag. Glidmedel under kondomen, kondom i fel storlek eller att att inte rulla ned kondomen hela vägen. Nu tror jag i och för sig att det vanligaste skälet till att en del kukpersoner använder kondomer i fel storlek är att det känns lite bättre att köpa stora kondomer. Jag har ingen aning om detta förekommer i någon utsträckning, och det är inte min mening att diskutera huruvida kvinnor eller män som grupp är mest ansvarslösa i sexuella sammanhang. Jag nöjer mig med att konstatera att ingenting förvånar mig längre när det gäller män (jag har sex med män) som vill ha samlag utan kondom.

Man behöver förstås inte gå så långt att man tar av kondomen i smyg om man kan tjata till sig samlag utan kondom. Stealthing kanske kan vara något för personer som tjatat om oskyddat sex utan framgång, personer som vill befrukta någon mot dennes vilja, får en kick av att ”få göra saker” eller utsätta sexpartners för risker i största allmänhet. Oavsett hur den som har oskyddat sex med någon som vill ha skyddat sex går tillväga är det utan samtycke och bör betraktas därefter.

Män som är tydliga med att de älskar oralsex

För en tid sedan kikade jag med en person som visste att jag föredrar oralsex framför andra sorters sex. Personen ville därför sälja in sig som någon som uppskattade oralsex.

Jag är van män som påstår att de älskar att ge oralsex. De älskar det ungefär lika mycket som jag älskar att prata i telefon, jag kan gå med på det någon gång i bland i som högst två minuter. Jag vet inte vad de har för relation till de magiska orden, men jag är sparsam med dem. Jag har kanske sagt till en handfull personer att jag älskar dem.

Jag tänkte att jag skulle testa kikpersonen. Jag frågade om det var okej att bara ha oralsex. Inte bara men tillsammans med annat sex också, svarade personen. Är det okej om vi bara har vaginalsex då? Jo, det fungerade. Där någonstans tackade jag för mig.

Efter flera veckor (månader?) skriver personen till mig igen. Döm om min förvåning när jag ser att personen har bytt visningsnamn till ”älskar oralsex” på kik. Utan att svara blockerade jag personen. Hur dum tror han att jag är?

Inte alla män måste sluta använda oralsex som ett sätt att marknadsföra sig själva. Varför finns det massor av män där ute som påstår sig älska att ge oralsex men knappt några som påstår att de älskar vaginala samlag och att ejakulera i sina sexpartners? I heterosexuella sammanhang är vaginala samlag normen. De vaginala samlagen är till skillnad från oralsex inget man förväntas tycka särskilt mycket om för att ägna sig åt. Vaginala sex anses ingå i heterosex.

Ska jag ändå ha oralsex eller vaginala samlag vill jag ha det med någon som verkligen tycker om det. Nej, jag vill inte ha vaginala samlag med personer som kan tänka sig det. Jag gillar personer med preferenser. Mig veterligen finns det inga genvägar till personer som verkligen uppskattar sex. Man kan inte gå på vad människor säger. En del tycker om att ha sex mer än andra. Det gäller att prova sig fram. En annan lärdom är att man kommer att dra några nitlotter. Om man gör det gäller det att se sammanhangen. Prata gärna med andra som har sexuella erfarenheter. Det är intressant hur mycket man kan lära sig om hur personer är i sexuella sammanhang bara genom att prata med andra.

En del av oss har oralsex, andra lägger ned tid och energi på att sälja in sig som personer som tycker om oralsex. Det är lite som politiker som vill framstå som tydliga och därför tar ordet tydlig i sin mun.

Se upp med personer som försöker sälja in sig själva, inte minst när det gäller oralsex. De flesta som gillar oralsex gör ingen grej av det på samma sätt som de flesta som gillar vaginala samlag inte gör någon grej av det.

Om du inte kan berätta för någon att du gillar oralsex utan att personen undrar om du menar att du gillar att ge eller få är det ett varningstecken.

Tycker du inte om att få oralsex (jag har själv varit en sådan person) rekommenderar jag män som påstår sig älska att ge. Tycker du genuint om att slicka fitta avråder jag dig från att säga att du älskar att göra det. Ingen som läst detta kommer att tro dig och jag undrar om någon kvinna i världshistorien gått hem med någon för att han sa att han älskade att slicka fitta.

Homofober läser konventioner

Personer som anser att en familj består av mamma, pappa och barn hänvisar ibland till FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Konventionen anger att ”rätten för giftasvuxna män och kvinnor att ingå äktenskap och bilda familj skall erkännas”. Konventionen nämner inte sexuell läggning som tänkbar diskrimineringsgrund, däremot ras, hudfärg, kön, religion och politisk åskådning. Inte heller framgår det av konventionen att familjer kan se olika ut. Personer av samma kön tillerkänns inte någon rätt att ingå äktenskap. Det kan jämföras med EU:s rättighetsstadga från år 2008 som har en könsneutral formulering om familjebildning och äktenskap, men samtidigt betonar att det är en nationell angelägenhet: ”Rätten att ingå äktenskap och rätten att bilda familj ska garanteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter”.

FN-konventionen som trädde i kraft 1976 är en kompromiss mellan åtskilliga stater. Det är inte bara att ändra i konventionen. Det skulle kräva att konventionsstaterna gick med på det och hur troligt är det med tanke på alla populistiska och rasistiska krafter? Risken att rättigheterna istället skulle försvagas är överhängande. För de stater som vill säkerställa ett mer långt gående skydd för mänskliga rättigheter – exempelvis rätten till liv – finns tilläggsprotokoll till de flesta konventioner om fri- och rättigheter. Något generellt förbud mot dödsstraff finns inte i folkrätten. Vad som finns är ett tilläggsprotokoll med ett absolut förbud mot dödsstraff.

Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet

Slut-shaming är sexuell ryktesspridning, det behöver inte handla om faktiska sexuella handlingar men kan göra det.

Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet och i förlängningen kvinnors livsutrymme.

Det räcker inte att inte var ”för” sexuellt aktiv vilket hade varit begränsande nog, man ska heller inte framstå som någon som har ”för mycket” sex.

Vad gör man åt slut-shaming då? Be aldrig om ursäkt för din sexualitet. Be aldrig om ursäkt för att du är intresserad av sex. Ja, sex kan vara ett intresse.

Omge dig med personer som inte tycker att kvinnors värde står och faller med hur mycket eller lite sex de har.

Bidra inte till slut-shaming. Säg ifrån när personer ägnar sig åt slut-shaming.

”Hon är faktiskt ingen slampa” är inget bra försvar om någon blir kallad slampa. En persons livsstil ursäktar aldrig någonsin slut-shaming.

Ta inte slut-shaming på individnivå utan mer generellt. Ta varför det är irrelevant om någon ”är” en slampa eller inte.

Stå upp för kvinnors rätt till sina kroppar och påminn varandra om att kroppar kan användas på olika sätt. Ibland på sätt som man inte hade använt sin egen kropp. Som tur är har vi varsin att rå om.
 
Fortsätt prata om hur slut-shaming är en sexistisk praktik som går ut på att kontrollera kvinnors sexualitet och kroppar. Kort sagt kvinnors liv.
 

Jag skämtade bara

En man som jag hade haft sex med vid ett tillfälle höll sin kuk på behörigt avstånd från min fitta och undrade om vi skulle ha samlag utan kondom. Jag svarar nej och tittar på honom som om han är från vettet. Jag skämtade bara, sa han. Det är inte roligt, svarar jag allvarligt.

Kan någon förklara vad skämtet gick ut på för en som trodde att vi hade enats om att ett skämt har vissa beståndsdelar? Då tänker jag inte primärt på att det måste vara skrattframkallande – jag erkänner tråkiga skämt som skämt – utan på sådant som referens, överraskning och slutsats. Till saken hör att han redan hade plockat fram kondomer och att de låg på golvet vid sängkanten.

Är skämtet att det saknar poäng att skämta om att man vill ha samlag utan kondom? Haha. Tänk om jag inte hade stått på mig? Det finns trots allt personer som har svårt för att be om kondom.

Det påminner mig om en man som undrade om jag ville ha analsex med honom. Jag svarade nej. Jag skojade bara, sa han. Trodde du verkligen att jag ville ha analsex? Haha. Trodde du att jag ville ha analsex med dig av alla människor? Haha. Vari ligger skämtet?

En del personer borde lära sig att ta ett nej istället för att lägga bördan på den som inte förstod ”skämtet”. Nej, personen som frågade om du ville ha analsex eller oskyddat sex skämtade inte. Personen ville bara ”rädda” situationen.

Beroende på omständigheterna är det inget fel att fråga om någon vill ha analsex. Jag tycker inte att man trycker sin kuk mot någons analöppning och frågar om denne vill ha analsex på samma sätt som man inte tar en karamell, stoppar den i munnen och därefter frågar om det är okej att man tar sig en karamell. Vare sig man vill ha en viss sorts sex eller göra någonting annat med någon borde det vara grundläggande att bete sig hänsynsfullt.

Däremot förstår jag inte varför man mitt uppe i en sexuell situation frågar någon man haft (skyddat) sex med en gång om denne vill oskyddat om ingenting har förändrats sedan sist. Om ni fortfarande är ganska okända för varandra, inte har varit och testat er och inte har pratat om hur ni förhåller er till skydd eller kommit överens om att enbart ligga med varandra (testa er innan för säkerhets skull)? Det finns säkert situationer där det är i sin ordning men jag kan också komma på situationer där det är direkt olämpligt.

Jag kan ta ett exempel från mitt eget liv. När jag var 14 år frågade en person om han fick ejakulera i mitt underliv. Jag blev ställd. Det var i och för sig bra att han frågade, men hade jag tänkt igenom saken hade svaret blivit nej. I efterhand ångrade jag mig och talade om för personen att han aldrig någonsin fick ejakulera i mitt underliv igen. Tänk om jag hade blivit gravid? Jag vill inte ens tänka på det.

Dessförinnan hade jag inte förhållit mitt till frågan om sperma i mitt underliv. Hade jag fått frågan i dag hade det varit mindre problematiskt då jag haft ett helt sexliv på mig att fundera på var jag (inte) vill ha kukpersoners utlösningar (tänk om vi la lika mycket tid på att diskutera hur vi ska hantera fittpersoners utlösningar), men då hade jag inte tänkt på det. Jag skriver mindre problematiskt då personen visste att jag inte använde preventivmedel. Det ansvarsfulla i att åtminstone fråga om man får ejakulera i någon som inte använder preventivmedel ska inte överdrivas.

För övrigt är det faktum att man haft oskyddat samlag en gång tidigare inget skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar eller graviditet även om en del uppträder som om det förhöll sig på det viset. Jag har tidigare skrivit om män som inte vill använda kondom andra gången.

De senaste månaderna [har jag] träffat oproportionerligt många som tagit initiativ till att använda kondom första gången, eller som gått med på att göra det utan några invändningar, men därefter på olika sätt demonstrerat att de vill ha sex med mig utan kondom och förväntat sig jag ska tycka att det är den naturligaste saken i världen att jag först påtalar “ingen kondom – inget sex” för att några timmar sedan komma på att kondom är någonting onödigt.