Ansvaret är ditt

Häromdagen läste jag Svensk sexualbrottslag: En framåtsyftande tillbakablick av Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt vid Stockholms universitets juridiska fakultet. Leijonhufvud skriver:

Vi har inte en samtyckeskultur, och vi har definitivt inte en samtyckesreglering i lag. Vi lägger fortfarande huvudansvaret på kvinnan när det handlar om sex. […] För att bryta denna så starkt befästa syn behöver man se att, också i vår tid, sex har olika implikationer för män och kvinna. Båda kan ha sexuell lust, båda kan uppleva stark njutning. Med det är kvinnan som i huvudsak bär följderna av sex. Det är i hennes kropp något kan ha hänt. Blev det en graviditet? Ska hon behålla barnet? Ska hon genomgå en abort? Redan denna så oerhörda skillnad är fullt tillräckligt skäl att lägga ett stort ansvar på mannen när det gäller sex. Men så har man hittills inte resonerat – i den av män utformade lagen och den av män styrda rättstillämpningen. Kvinnorna har inte bara burit följderna av sex, de har också ålagts ansvaret vid sex, inte bara för sitt eget handlande utan också för mannens. (s. 107)

Som person som kan bli gravid, men inte har några sådana ambitioner, bör jag självfallet göra vad jag kan för att undvika det. Jag har av den anledningen inte samlag utan kondom. Jag undviker samlag med personer som kan komma att ejakulera i mitt underliv.

Som person som själv inte kan bli gravid, men göra andra gravida bör man se till att inte befrukta någon som inte vill bli befruktad. Jag har ingen aning om hur jag hade agerat om jag hade haft en kuk, kanske hade jag agerat som de personer jag i dag kritiserar.

Rent generellt. Om jag får välja mellan att sabotera för mig själv och att någon annan saboterar för mig är valet enkelt. Jag vill bära ansvaret för mina egna handlingar. Jag ser hellre att jag råkar hälla kaffe i min kurslitteratur än att en kursare som jag lånat ut den till gör det. Att göra någon annan gravid mot dennes vilja är mer klandervärt än att slarva och bli gravid mot sin egen vilja. I det förra exemplet behöver man inte ta det omedelbara ansvaret för konsekvenserna.

”Nästan var fjärde tjej får aldrig frågan om hon går på preventivmedel vid tillfälligt sex utan kondom.” kunde man läsa häromdagen. Det går inte att dra för stora växlar på en mening, men jag fick intrycket av att problemet var att inte fler kvinnor får den frågan vid tillfälligt sex. Problemet, som jag ser det, är att inte kondom används i en större omfattning.

Jag får frågor om jag använder p-piller ibland. Ingen har någonsin undrat om jag använder spiral. Jag tycker inte om att få frågan. Vid tillfälligt sex ska inte svaret på frågan om jag använder preventivmedel påverka om kondom används eller inte. Om jag använder ett preventivmedel som skyddar mot graviditet, men som inte kan uppfattas av min omgivning är en privatsak. Om du ejakulerar i någon annans underliv och utsätter personen för risken att bli gravid är det inte en privatsak eftersom att du inte får bära de omedelbara konsekvenserna av det om ”olyckan” är framme. I förlängningen kan det ge även dig konsekvenser, men det är avhängigt om personen blir gravid, om hon i sådana fall behåller barnet.

Fundera på vad personer som frågar om du använder p-piller undrar. De som frågat mig har vanligtvis velat förmedla att de inte vill använda kondom. Om jag använder p-piller skulle vi inte behöva använda kondom, ungefär. Som om p-piller uteslöt kondom vid samlag. Kondom bör användas om könssjukdomar kan överföras. Det som gör risker till just risker är att man inte vet om de kommer att förverkligas. Man kan inte med all säkerhet veta om personen man har sex med är fri från sexuellt överförbara sjukdomar. Personen kanske inte ens själv vet det även om hen tror sig vara det och kanske därför påstår det.

För den som inte vill ta ansvar kan det finnas fördelar med att inte fråga personer om de använder p-piller eller något annat hormonellt preventivmedel. Om de frågar kan de inte påstå att de var okunniga om att personen inte använde preventivmedel. Att låta bli att använda kondom i tron att den andra använder preventivmedel kan betraktas som mindre ansvarslöst än att fråga och föreslå sex utan kondom trots att inget preventivmedel används. Genom att inte fråga om kvinnor använder preventivmedel åläggs kvinnor ansvaret för vad som kan hända i hennes kropp.

Om du tror att du visar att du är ansvarsfull när du frågar kvinnor om de använder p-piller – tänk om. Du befäster bara att det är antingen kondom eller p-piller som gäller. Du spär också på att kvinnor förväntas använda p-piller, att du i alla fall frågar förändrar inte det. En person som är emot p-piller skulle rimligen inte fråga. Vill du visa att du tar ansvar för din egen och dina sexpartners hälsa föreslår du förslagsvis kondom. Det kan du göra oavsett om du har en kuk eller inte, men har sex med någon som har en.

Minderårigas bristande tillgång till p-piller

År 2009 förklarande en vice chefsåklagare att han inte skulle tveka att åtala den som skrev ut p-piller till någon under 15 år. Uttalandet bidrog inte helt oväntat till oro bland barnmorskor på ungdomsmottagningarna runt om i landet. Under de senaste åren har det framkommit att flera mottagningar inte längre skriver ut p-piller till minderåriga på grund av det ”oklara rättsläget”. Hur många unga som nekats p-piller är svårt att svara på.

Trots kritik mot den tidigare vice chefsåklagarens tolkning av lagen och trots de orimliga konsekvenser en sådan skulle få för sexuellt aktiva unga, så är det som att uttalandet etsat sig fast i vårt kollektiva medvetande. Den felaktiga föreställningen att personer under 15 år inte får ha sex påverkar i dag mer än någonsin ungas tillgång till preventivmedel och i praktiken därmed också risken för oönskade graviditeter.

Minderårigas tillgång till p-piller beror dels på vilket landsting de tillhör, men också vilka riktlinjer ungdomsmottagningarna har. För att inte tala om hur varje enskild barnmorskas inställning till minderåriga som har sex kan bli avgörande. Det går inte att säga något generellt om mottagningarnas riktlinjer, men en sak är säker. En minderårig person som behöver p-piller kan inte längre räkna med att få sådana utskrivna.

För unga som överväger p-piller är ungdomsmottagningarnas riktlinjer svåröverskådliga. Det är tillräckligt svårt som utomstående att få en bild av dem. En del mottagningar skriver ut p-piller till minderåriga, andra har som utgångspunkt att inte göra det. Vissa mottagningar gör det endast med föräldrarnas kännedom. Det påstås att en del ungdomsmottagningar kräver intyg från vårdnadshavare eller helt enkelt anmäler till socialtjänsten om en person under 15 år efterfrågar p-piller.

Även om nu ungdomsmottagningen skriver ut p-piller till minderåriga år är det för den skull inte någon garanti för att de kan hämta ut dem, då det förekommer att apotekspersonal i sin tur nekar dem. Allt enligt en artikel i RFSU:s sexualpolitiska tidskrift Ottar (31/3-15).

”Det började hända något när sexualbrottslagen skärptes. Det skapades ett utrymme för att ha åsikter i moraliska frågor, kring vem som ska ha sex och inte, vilket är problematiskt. Jag tycker man kan se en våg av nymoralism i samhället”, menar barnmorskan Marta Hansson Bocangel.

I verkligheten går det inte att ”hjälpa” sig själv eller någon annan att bli våldtagen. Varken juridiskt eller moraliskt. Den vice chefsåklagarens tolkning; att p-piller till en person under 15 år skulle utgöra medhjälp till brott är absurd och kan bara förstås mot bakgrund av att vi lever i ett samhälle där offer för sexualbrott tillskrivs ett ansvar för de övergrepp de utsatts för.

För varken preventivmedel som bara skyddar mot graviditeter eller kondomer – som också skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar – är några förutsättningar för sex eller sexualbrott. Att ta ansvar för sin reproduktion, reglera sin mens, försöka lindra mensvärk och vad helst man kan tänkas använda p-piller till är inte något brott.

Det är inte rimligt att en felaktig men allmänt spridd föreställning om att minderåriga inte får ha sex tillsammans med den lokala ungdomsmottagningens praxis tillåts påverka ungas tillgång till p-piller. Det måste därför bli tydligt för barnmorskor att de inte bara kan och får utan också bör skriva ut till behövande under 15 år. Kanske behövs till och med en rättighetsbaserad lagstiftning som fastslår ungas rätt till p-piller?

Vad tycker Regnér om p-piller för unga nuförtiden?

Innan Åsa Regnér utsågs till barn-, äldre- och jämställdhetsminister förra året var hon generalsekreterare för RFSU. År 2009 uttalade en vice chefsåklagare att han inte skulle tveka att åtala en barnmorska som skrev ut p-piller till en person under 15 år för medhjälp till våldtäkt.

Uttalandet fick Regnér att reagera såsom generalsekreterare för RFSU. Det gjorde hon bland annat tillsammans med den tidigare justitieministern Thomas Bodström. De skrev en gemensam debattartikel om den i deras tycke felaktiga tolkningen av lagen. Den publicerades på den numer nedlagda debattsidan Newsmill.

”Ändringarna i sexualbrottslagen kom till för att ge unga människor ett stärkt skydd, inte för att förhindra två 14-åringar från att ha sex med varandra. Lagen anger också att det inte ska anses som ett brott om åldersskillnaden är ringa, även om en av personerna är under 15 år. Det är inte heller olagligt att skriva ut p-piller till personer under 15 år.” (RFSU)

Ingenting tyder på att Regnér har ändrat uppfattning i fråga om ungas tillgång till p-piller mer än att hon inte längre är generalsekreterare för RFSU. Personer under 18 år är att betrakta som barn enligt barnkonventionen, men det är möjligt att frågan inte hör till ministerns ansvarsområden.

Det vore bra om antingen Regnér eller någon annan minister drev frågan om ungas tillgång till preventivmedel. Det gäller inte bara p-piller. Det finns ungdomsmottagningar som inte delar ut kondomer till personer under 15 år. Ungdomsmottagningar i landstinget Dalarna till exempel: ” På ungdomsmottagningarna kan man också hämta gratis kondomer om man är mellan 15-25 år.”

Ingenting hindrar regeringen att föreslå lagstiftning som tydliggör för barnmorskor att de inte gör något brottsligt om de tillgodoser ungas behov av preventivmedel. Det borde rentutav tillhöra deras arbetsuppgifter.

Läs gärna min debattartikel om ungas bristande tillgång till p-piller som publicerades i Expressen förra veckan.

Mer: SR, Sydsvenskan, DN, Ottar.

Kondomer som går sönder innehåller alltid sperma i sexspalternas värld

Färre oönskade graviditeter ger färre aborter. Ofta när man talar om att få ned antalet oönskade graviditeter är preventivt arbete i fokus. Vi talar mer sällan om hur det preventiva arbetet bör se ut. De räcker  inte att gå igenom vilka preventivmedel som finns på marknaden och hur de fungerar även om det är en viktig del. En minst lika viktig del är att ta itu med en del felaktiga utgångspunkter som leder till att människor inte använder de preventiva medel som finns eller struntar i att ha säkrare sex.

Personen använder preventivmedel om ingenting annat sägs. Den som kan befruktas har ett ansvar att se till att undvika det om det inte ligger i dennes intresse, men den som kan befrukta har också ett ansvar att låta bli att befrukta personer som inte samtyckt till att bli befruktade. De flesta som kan (eller åtminstone tror att de kan) bli gravida tar sin del av ansvaret. De använder preventivmedel. Preventivmedel som till skillnad från kondom inte syns. Det har bidragit till att en del utgår från att personer som kan bli gravida använder någon form av preventivmedel. En stor del av dem gör det, men det innebär inte nödvändigtvis att de inte också vill skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar. Det innebär heller inte att personer använder preventivmedel om ingenting annat sägs.

Jag talar nästan aldrig om att jag inte använder preventivmedel när jag eller min sexpartner tar fram kondomer. Jag vill inte bidra till en ordning där kondom är istället för andra preventivmedel. Det ena behöver inte utesluta det andra, särskilt inte om du och/eller din sexpartner har sex med olika personer.

Personer som blir oönskat gravida gör abort. Även om personen inte använder preventivmedel är risken för befruktning minimal, i annat fall går det alltid att göra abort. En del utgår från att personer som har rätt att göra abort kommer att göra det om de skulle bli oönskat gravida. Vilka var det som såg abort som ett preventivmedel nu igen?

Jag utgår också från att jag kommer att göra abort om jag skulle bli gravid eftersom att jag i över huvud taget inte vill ha barn, men i ärlighetens namn är det ganska svårt att uttala sig om vad man skulle göra om man vore i en annan situation. Särskilt för personer som vill ha barn, planerade sådana, föreställer jag mig.

Personer som är för fri abort skulle göra abort om de blev oönskat gravida. Det går alldeles utmärkt att vara för fri abort utan att klara av göra abort. Samma sak här. Det kan vara enkelt att uttala sig om vad man skulle göra i given situation, men svårt att veta utan att ha varit i den. Jag tänker till exempel inte uttala mig om hur jag skulle agera om jag vore i lag med någon som började misshandla mig psykiskt eller fysiskt. Jag har ingen aning.

Vad händer om någon blir gravid och väljer att behålla barnet? Det borde vara en självklar del av sexualundervisningen att ta upp att aborträtten är personlig. Den som är gravid har rätt att avbryta sin graviditet. Den förmodade befruktaren har ingen ”aborträtt”. Underhållskyldigheten kan också vara värd att nämna. Den enda juridiska skyldigheten för föräldrar som inte bor med sina barn.

Fokus har länge varit att förmå kukpersoner att åtminstone tänka på sin egen hälsa och av den anledningen se till att använda kondom. Av allt att döma har det inte fungerat något vidare då det fortfarande finns kukpersoner som försöker få till oskyddat sex med andra.

Utgå inte från att någon du ska ha sex med för första gången vill ha oskyddat sex med just dig. Utgå inte från att personer som bär på sexuellt överförbara sjukdomar vet om det eller, om de vet, informerar om saken. Fråga dig självs vad som talar för att personen skulle skydda sig med andra om hen inte skyddar sig med dig som hen kanske knappt känner.

Sist men inte minst, sluta lära ut att kondomer som går sönder alltid innehåller sperma. Detta är viktigt. Kondomen är ett skydd. Kondomen skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter, men den är ingen spermabehållare som måste innehålla sperma när sexet avslutas.

Använder du p-piller?

Sedan jag blev sexuellt aktiv har jag varit hyfsat förskonad från personer som har frågat om jag använder p-piller. Om jag använder p-piller (eller något annat hormonellt preventivmedel för den delen) ser jag som en privatsak. En privatsak som jag har valt att vara öppen med. Min öppenhet – jag använder inte hormonella preventivmedel – har säkert bidragit till att jag fått lite färre frågor om saken. Det har gjort att personer som annars – ur mitt perspektiv – hade gjort bort sig inte har behövt göra det. Bra för dem och bra för mig som fått vara ovetande om att de är sådana som ställer den sortens frågor till personer de träffar.

Jag kom att tänka på detta när en vän länkade en artikel om p-piller för män. En reaktion var att vi inte behöver p-piller för män då p-piller för kvinnor redan finns. En annan person invände att p-piller för män inte ligger i kvinnors intresse i och med att män inte kan ”bevisa” att de är skyddade i sådana fall.

Kvinnor kan inte heller visa att de använder p-piller annat än om de lever med någon som ser dem ta dem möjligen, men låt oss hoppas att personen som tog upp saken skyddar sig med kondom. Oerhört bra skydd ur ”bevissynpunkt”.

Jag har jag aldrig hört den invändningen mot dagens p-piller, men det kanske fanns personer som inte ville se p-piller för kvinnor för över 50 år sedan av den anledningen, vad vet jag. Att p-piller inte syns verkar inte hindra personer från att ha synligt oskyddat sex med personer som uppger att de använder p-piller. Detta trots att man har ett ansvar för de barn man varit delaktig i att sätta till världen oavsett vad någon annan trott, sagt eller gjort.

Om det finns något bra med p-piller är det väl att man kan använda dem utan att andra behöver veta om det. Om p-pillret hade varit ett synligt skydd hade det säkert varit ännu svårare för kvinnor som använder p-piller att förmå en del att använda det synliga skyddet kondom. Synliga eller inte så utgår en del från att kvinnor använder p-piller. Några utgår visserligen inte från det, men bland dem finns en del som frågar kvinnor om de använder p-piller. Frågan är egentligen: Använder du p-piller eller måste vi använda kondom? (Om du inte förstår varför den frågan är olämplig bör du nog använd kondom för din egen och andras skull).

Jag kan redan nu säga att om p-piller för män finns på marknaden innan jag blir infertil kommer jag inte fråga framtida sexpartners om de använder p-piller. Till och med om man har en nära relation är det rimligare om den som använder p-piller kan få berätta det på eget initiativ i sådana fall.

Det kan vara svårt för en person som just har svarat att hon använder p-piller att kräva kondom. Den som är mer konspiratoriskt lagd kan fundera på om inte det kan vara en anledning till att frågan ställs.

Hon som kräver kondom vid samlag. Har hon ett behov av det? Har hon ingen tilltro till andra människor? Det finns massor av saker som går att använda emot personer som insisterar på kondom. Fundera på om du verkligen vill misstas för en ansvarslös person genom att fråga andra om de använder hormonella preventivmedel. Den som ändå hade tänkt vara ansvarsfull och använda kondom behöver inte fråga andra om de använder preventivmedel som inte syns.

Synen på kvinnor som har sex med flera behöver uppdateras ordentligt, men innan vi har kommit så långt med jämställdheten bör man fundera både en och två gånger innan man frågar kvinnor om de använder p-piller.

Har du en kuk får du helt enkelt se till att använda kondom om du vill ha samlag. Visar det sig att du har träffat någon som hellre ser att ni tillsammans tar ansvar för att det inte blir några ovälkomna barn på något annat sätt får ni väl prata om det.

Hur sperma möter ägg eller hur män ejakulerar i kvinnors underliv

Dagens Nyheter uppmärksammar att det är femtio år sedan det första svenska p-pillret godkändes i Sverige. Anna Bratt skriver om p-piller för män. Det första jag reagerar på är att hon följer mallen för hur man ska skriva om p-piller för män.

”Nytt p-medel för män kan snart vara verklighet.” Under de senaste tjugo åren har den rubriken dykt upp i medierna med jämna mellanrum. Det nya preventivmedlet för män sägs alltid vara på gång inom fem till tio år. Men något nytt manligt p-medel har vi ännu inte sett skymten av.

Det andra jag reagerar på är p-pillrets förtjänst. P-pillret har inte bara bidragit till att kvinnor kan ta ansvar, det har fått oss att tro att kvinnor är de enda som kan ta ansvar. Anna Bratt skriver visserligen att män kan använda kondom eller sterilisera sig om de inte vill göra någon gravid, men hon skriver också att det är det enda ansvarsfulla män kan göra.

”En man som vill undvika att hans spermier möter ett moget ägg har i dag två metoder att välja på: sterilisering eller kondom.”

Vad är grundläggande om man vill undvika att ens spermier möter ett moget ägg? Grundläggande är att se till att ens spermier inte möter ägget.

Att det inte ens slår Anna Bratt att män kan låta bli att ejakulera i kvinnors underliv har vi p-pillret att tacka för. Jag kan nog inte komma på något bättre sätt att uppmärksamma p-piller för kvinnor på. Jag ställer dock högre krav på en text som ska handla om p-piller för män. P-piller för män har efterfrågats för att män borde ha fler valmöjligheter när de ska ta ansvar.

Att män borde ha fler valmöjligheter ska inte förväxlas med att män saknar andra valmöjligheter än kondom och sterilisering.

Män har alltid kunnat ta ansvar för att inte göra kvinnor gravida, men män har inte alltid tagit det. Mäns möjlighet att ta ansvar står inte och faller med p-piller för män. Dela inte med dig av din sperma där det finns mogna ägg om du inte vill riskera att den möter ett moget ägg.

Makten över befruktningen

Makt över reproduktionen är det något som kvinnor till skillnad från män har? Om ja, blir den kvinna och man som lever i en monogam relation ”reproduktivt” jämställda i och med kvinnans menopaus eller övergår den reproduktiva makten till mannen som kan reproducera sig med andra, fertila, kvinnor i och med det?

Jag läste om en ofrivilligt barnlös kvinna i övre medelåldern som ville ha barn, men levde med en man som inte ville ha barn. Det tog slut av något skäl som inte rörde detta. Mannen blev tillsammans med en ny yngre partner som han ganska snart skaffade barn med. Att partnern var betydligt yngre, men också att han skaffade barn med henne såg den lämnade kvinnan som oförlåtligt. Som om man måste vilja ha barn med den man lever med för stunden bara för att partnern vill det. Kanske ville han inte såra henne och gav uttryck för att han inte ville ha barn, snarare än inte ha barn med henne, eller så ångrade han sig helt enkelt, något som vi som inte vill ha barn ständigt får höra att vi lär göra. Kvinnan visste att mannen inte ville ha barn och kunde ha lämnat honom självmant om barn var så viktigt för henne. Det är förstås inte säkert att hon hade hittat någon att skaffa barn med, kanske en risk hon kalkylerade med, men försöka går alltid, och risken är – som hon fick erfara – att man blir lämnad i alla fall. Mot denna bakgrund menade hon att kvinnor inte ska gå med på att ha relationer med män som inte vill ha barn. De kan komma att lämnas för någon annan som deras partner skaffar barn med och själv bli utan barn. Kvinnan ifråga kände knappast att hon hade någon reproduktiv makt i den mån man ska tillskriva den egna upplevelsen av maktinnehav någon betydelse. Hon upplevde snarare att män har den reproduktiva makten eftersom att deras befruktningsförmågan (här förutsätt sperma med förmåga att befrukta kvinnans ägg) följer dem till graven. Må så vara, men samtidigt ska vi komma ihåg att det är fler kvinnor än män som blir föräldrar, och i en del fall rör det sig om ofrivillig barnlöshet.

Kvinnor kan låta bli att ha reproducerande sex om de inte vill ha barn, men det kan män också. Kvinnor som vill ha barn kan låta bli att använda preventivmedel, vara öppna med det eller inte, och ha vaginala samlag med män som inte nödvändigtvis vill ha barn. Motsvarande möjlighet finns för män, men de förblir öppna med det i sådana fall givet att kondom inte är osynliga hormoner.

Både kvinnan och mannen kan förstås ha steriliserat sig, i Sverige får man sterilisera sig när man fyllt 25 år, men då jag inbillar mig att personer förknippar makt över reproduktionen med valmöjligheter, och inte irreversibla ingrepp som förhindrar att kunna befrukta eller att kunna bli befrukad, så hör inte det riktigt dit, eller?

Det blir inga barn gjorda bara för att en part inte skyddar sig, omständigheterna måste vara rätt, att kvinnan har ägglossning, att mannens sperma har någon spermakvalitet att tala om etc.,, men inte heller det räcker, mannen måste förstås också ejakulera i kvinnans underliv. Jag vet några män som menat att kvinnor också har ”makt” över mäns utlösning genom att de kan sitta ovanpå och stimulera mannens kön tills det går för honom utan att han kan förhindra det. En man tog en sådan riktig händelse som exempel på kvinnors potentiella maktövertag. I exemplet skyddade sig inte paret och mannen ville verkligen inte ha barn, något som kvinnan var medveten om. Kvinnan ville däremot ha barn och blev gravid, men huruvida det avsiktigt ”från hennes sida” förtäljde inte historien.

Det vanligaste argumentet för att kvinnor har makt över reproduktionen är att det är den gravida, kvinnan, som har sista ordet om huruvida fostret ska aborteras bort eller inte, men har hon verkligen det? I en del länder har kvinnor påtryckningar hemifrån att abortera bort flickfoster. Man talar om att det saknas miljontals ofödda av ”fel” kön. Menar man bara att makt över reproduktionen handlar om foster i kvinnors kroppar kan kvinnor på sätt och vis sägas ha mer makt över det i länder där abort är tillåtet och säkra aborter tillgängliga. Kvinnor kan också ha kontroll över reproduktionen, upptäcka att de är gravida innan deras partner och göra abort i hemlighet.

Makt över reproduktionen i den mening att den som är gravid får ta beslut om fostret ska aborteras bort eller inte är viktig, men jag tänker inte på detta om makt och det har säkert att göra med att jag kan bli gravid. Att jag inte känner av att jag skulle ha makt på detta område innebär förstås inte att jag har det, men om jag hade varit man hade jag kanske känt ett maktundertag om någon tog bort ett barn som vi hade kommit överens om att skaffa, för att senare ångra sig, utan att det hade varit frågan om ett reellt sådant.

Män och kvinnor är olika, har vi fått höra en miljon gånger, och det ska alltid dras upp i sammanhang där det är irrelevant. Att kvinnor kan bära barn till exempel, det anses tydligen relevant när jag som kvinna inte vill raka min armhålor, eller vill raka mitt huvud. Eftersom att kvinnor och män är olika när det kommer till reproduktionen ska jag som kvinna låta bli att ”efterlikna” män på andra områden som inte rör av biologin givna olikheter mellan könen. Till exempel ska kvinnor bada med överdel då män badar utan, trots att bad med bara överkroppar väl är ett utmärkt tillfälle att belysa att män och kvinnor är olika. Åtminstone kroppsligt. Skillnader mellan individer ska vi inte tala om.

När det gäller reproduktion, där kvinnor och män är olika, och det kan anses mer relevant än huruvuda kvinnor ska sminka sig eller inte är det istället feminister som pekar på detta, men man säger det inte med samma antiintellektuella tonläge. Kvinnor och män är olika, det är kvinnor som kan bli gravida och därför ska könen behandlas olika. Det går inte att lösa på något annat rimligt sätt. Någon måste besluta om fostret. Att prata om gemensamma beslut är bara rökridåer.

Kvinnor och män är olika på detta område och kommer nog alltid att se det andra könets möjligheter eller begränsningar, beroende på hur man ser det, som avundsvärda. Man vill ha det man inte kan få. Inga kvinnor är väl så inne på barn som de som inte kan få några naturligt? Jag kan avundas män för att de har makt över befruktningen, och en del av dem avundas säkert kvinnor för att de kan bära barn. Jag avundas inte män fullt ut förstås. Att jag som inte vill ha barn inte kan göras ansvarig för någon annans (oönskade) graviditet och att mina utlösningar kan få vara blott utlösningar ser jag som någonting positivt.

Strävan efter vad som kommit att kallas lika utfall ifrågasätts när det rör sig om sociala skillnader mellan könen, och det är ganska en rimlig hållning, men ännu mer angeläget är det att ifrågasätta lika utfall när det är en omöjlighet av biologiska skäl. Intressant nog är olika utfall aldrig så ifrågasatt som när det gäller kvinnors och mäns av biologin givna olikheter och att de ifrågasätts av personer som annars hänvisar till biologin om kvinnor närmar sig sociala ”manliga” utrymmen och de har problem med det. Det pågående Europamästerskapet i fotboll är ett aktuellt exempel.

ur eftertraktade det andra könets egenskaper än må vara, och hur mycket vi än förknippar frånvaron av dem med maktundertag, borde åtminstone de som annars höjer könens olikheter till skyarna ta fasta på att så verkligen är fallet vad gäller deras favoritexempel, reproduktionen, men också befruktningen som vi borde prata mer om. Makten över befruktningen.

Mäns ansvarsfrihet vid ofrivilliga och fullbordade graviditeter

Kvinnor som blivit ofrivilligt gravida kan få veta att de har sig själva att skylla då samlag medför en sådan risk. Om kvinnor vill minimera den får de använda hormonella preventivmedel, det är knappast deras sexpartners ansvar att undvika ett oproportionerligt risktagande. Det är en sak att mena att graviditet är kvinnans ansvar då hon är den som får ta de omedelbara konsekvenserna av det, men om man gör det får man inte glömma att det räcker att man i ett sexuellt sammanhang är den enda som menar det för att det ska få negativa konsekvenser. Alla kvinnor tar inte det ansvar som andra tillskriver dem, och är graviditet väl ett faktum är det av liten betydelse hur ansvarsfördelningen såg ut eller borde ha sett ut.

Man måste skilja på ATT samlag medför en risk för graviditet och att samlag SKA medföra en betydande sådan risk, men en del verkar ha inställningen att det ena ska leda till det andra. Det var inget riktigt samlag om det inte fanns en betydande risk för graviditet. Använder inte kvinnan preventivmedel har hon visat att hon inte tar sitt ansvar och då finns ingen anledning till eftertanke. Antingen skyddar hon sig eller inte alls, någon riskmininering finns inte på kartan bland de som menar att graviditet är kvinnans ansvar.

Som experiment vore det intressant om man lät meddela heterosexuella män att de har blivit smittade med olika sexuellt överförbara sjukdomar. Visserligen är det beklagligt att du har fått en sexuellt överförbar sjukdom, men samlag medför alltid en sådan risk och det är knappast någon annans ansvar att se till du inte blir smittad. Vill du inte riskera fler sjukdomar av det här slaget får du se till att skydda dig i fortsättningen, ta lite ansvar.

Jag tror att reaktionerna skulle bli helt andra än när man säger att ofrivilligt gravida får skylla sig själva. Att kvinnor kan bli gravida är vida känt, så har det alltid varit, medan sexuellt överförbara sjukdomar betraktas som någonting ”skapat” och därför skulle man inte ha något ansvar att skydda sig själv. Samlag medför en risk för graviditet och för spridning av sexuellt överförbara sjukdomar, men det är bara är kvinnor som kan bli gravida, och det är också kvinnor som en del högljudda individer menar har ansvaret för så väl de ofrivilliga graviditeterna som de fullbordade.

Vi har en informationsplikt som kräver att hiv-positiva informerar presumtiva sexpartners om sin hivstatus. Informationsplikten har ett starkt stöd. Personer vill veta om deras blivande sexpartner har hiv och utgår som regel från att hen inte har det om hen inte röjer sin hivstatus. Det ansvar vi förväntar oss att kvinnor ska ta för att undvika graviditet förväntar vi inte oss att alla som är sexuellt aktiva ska ta för att undvika att bli smittade med sexuellt överförbara sjukdomar. Hade vi inte haft en annan syn på ansvarsfördelningen om också män hade riskerat att bli gravida?

Man kan inte jämföra hiv och graviditet då det första är en kronisk sjukdom, men hur ser vi på informationsplikten den dag det finns ett botemedel mot hiv? Kommer det den dagen att vara försvarligt att utsätta andra för ett oproportionerligt risktagande? Det är bara att söka upp läkaren. Det är bara att söka upp abortören. Finns ingen legal får du vända dig till en illegal.

Det vanligaste argumentet mot informationsplikten är att den inte fungerar. Hivpositiva låter ibland, av olika skäl, bli att informera sina sexpartners om sin hivstatus. Om du en dag blir smittad hjälper det inte att du menar att hivpositiva har ett ansvar. Om jag skulle bli gravid hjälper det inte att jag menar att man inte har rätt att ejakulera i kvinnors underliv utan samtycke. Det hjälper inte i den mening att det inte gör någonting ogjort, du har hiv och jag skulle i sådana fall vara gravid, men för en del högljudda individer har ansvar aldrig syftat till att vara förebyggande. Ansvar är något kvinnor ska ta när någon annan inte gjort det och det redan är för sent.

Kondomvägrare skapar mer krångel än kondom

Kondom är utan konkurrens det bästa preventivmedlet som finns på marknaden och har alltid varit det självklara valet för mig. Även om jag alltid har uppskattat kondom som preventivmedel fanns det en tid då jag i likhet med många andra förknippade kondom med problem. I huvudsak berodde det på en del sexpartners negativa inställning till kondom.

Nu när jag nästan uteslutande har sex med personer som använder kondom med en axelryckning är kondomavbrotten enklare. Krångel uppstår när någon inte vill använda kondom. Få män avstår kondom om de förstår att det är ett krav, men man kan fråga sig om man alls borde ha sex med personer som inte kan tänka sig att använda kondom utan att först låta sig övertygas.

Om man upplever att kondomavbrott är avtändande så är det ingenting mot avbrottet när du måste tala om för en person att du inte tänker ha sex med denne utan kondom. Insikten om att den du planerat att ha sex med kan tänka sig att strunta i din hälsa påverkar med vilken känsla du har sex med personen negativt.

Något som fortfarande händer är att män väl hemma hos mig undrar om jag har några kondomer och då kan jag inte låta bli att undra om de kommit över till mig utan. Några av dem har kanske kondomer med sig, men tänker att mina finns närmare till hands eller vill bara höra sig för om jag är en sådan som har det hemma. Jag har själv testat hur ordentliga personer är. Andra kanske utgår från att jag har det hemma och därför inte har med sig egna och det kan man i och för sig göra även om jag alltid har kondomer med mig. Jag är en sån där person som låter glidmedel stå framme. Av erfarenhet kan jag inte utesluta att en del personer satt i system att inte ha med sig kondomer i hopp om oskyddat sex. Jag har varit med män som sagt att de inte har några kondomer hemma, men plötsligt har haft det när de förstått att det inte blir något sex utan kondom. Andra män har haft kondomer längst ner i någon byrålåda i något rum som de aldrig har sex i. Som gjort för att man ska förknippa skyddat sex med krångel.

När jag med jämna mellanrum var tvungen att övertyga sexpartners om att använda kondom var det som om man skulle använda kondom om båda ville, men om en inte ville skulle man avstå. Det var det knappast frågan om att ha sex utan kondom och anpassa sexet efter det. Man skulle ha det obligatoriska omslutande samlaget , inte säkrare sexformer som oralsex eller smeksex. Det var för mig ofrånkomligt att inte tänka att om det är några man måste ha skyddat sex tillsammans med så är det personer som man kan misstänka aldrig skyddar sig så jag nappade inte. Hur tänker kondomvägrare som räknar med att få ha sex med personer utan kondom kan man fråga sig. De tänker att det är enkelt att överföra sin egen negativa inställning till kondom till andra och de har de alldeles rätt i så varför skulle de inte försöka?

Ja, vi slutar!

P-piller kritiseras med ojämna mellanrum, och vi kan räkna med några artiklar om p-piller i dagarna med anledning av det senaste dödsfallet som flera har skrivit om under dagen. Det kom ärligt talat som en chock för mig. Jag vet om att det finns en sådan risk, men det är inte något jag ens tänker på när jag kritiserar hormonella preventivmedel i allmänhet och p-piller i synnerhet.

Statusuppdateringar om att män borde ta mer ansvar i sexuella sammanhang och kritik mot läkemedelsföretagen i all ära, men det har vi hört förut och ingenting har hänt. Det går att sluta med p-piller och det går att tala om för sin/a partner/s att nu räcker det.