Mitt 2016

Hade en vit januari. Det är ingenting jag rekommenderar för det var tråkigt.

Var på gymmet 161 gånger och styrketränade.

Deltog i #blogg100 för första gången och skrev 100 blogginlägg mellan 28 februari och 6 juni.

Fick ett till syskonbarn.

Var i Rennes, Köpenhamn, Riga, Halmstad, Karlstad, Malmö, Sundsvall, Fettjeån och Göteborg.

Liftade till Göteborg och hem till Stockholm igen.

Nakenbadade rekordmånga gånger.

Hade sex med massor av nya personer varav en hade en kuk på cirka 28 cm.

Träffade några riktigt bra män som jag vill behålla i mitt liv.

God jul och gott nytt år!

Jag vill önska mina läsare en god jul och ett gott nytt år.

Jag har inte köpt några julklappar i år, istället har jag gjort en önskelista till mig själv. Saker jag ska köpa när jag har ett arbete. Jag är en sån som tänker att jag ska köpa saker i flera år innan jag tar itu med det. Spontanköp är inget för mig.

Vad önskar ni er?

Jag vet inte hur länge jag velat ha en Moccamaster. Emellanåt har jag förmånen att få sova över hos personer som har en sådan.

Ännu längre har jag velat ha en espressomaskin. För närvarande bor jag på 18 kvadratmeter. Som ni förstår är utrymmet för maskiner begränsat, men i framtiden ska det finnas plats för en espressomaskin.

Tom of Finland-sängkläder är ett måste om man uppskattar storkukade personer.

Tajts som framhäver bakdelen kan man inte få för många av.

Det gäller även leopardmönstrade tajts som framhäver bakdelen.

Caféer i Stockholmsområdet

Andra bullar, Sankt Eriksgatan 100

Andra varvet, Högdalsgången 17, Högdalen

Bake it happen, Kungsholmsgatan 11

Balders bröd, Allfarvägen 21, Sollentuna

Billströms konditori, Skärholmstorget 1, Skärholmen

Blå Lotus, Katarina Bangata 21

Bulleboden, Parmmätargatan 7

Café Baresso, Swedenborgsgatan 25

Café Bolingo, Odengatan 100

Café Brygghuset, Landsnoravägen 6, Sollentuna

Café Delta, Gävlegatan 4

Café Dox, Stora Nygatan 31

Café Frankfurt, Pipersgatan 24

Café Giffi, Hornsgatan 65

Café Panorama, Sergels torg 3

Café Portiken, Hantverkargatan 2A

Café Rival, Mariatorget 3

Café String, Nytorgsgatan 38

Chateau, Skärlingebacken 2, Bandhagen

Citykonditoriet, Adolf Fredriks kyrkogata 10

Espressino, Götgatan 11

Espressobaren Sorelle, Fridhemsgatan 15

Femtopia, Hornsgatan 149

Figges café, Edsbergs torg 14, Sollentuna

Gunnarssons specialkonditori, Götgatan 92

Haga Tårtcompani och Bageri, Torsgatan 75

Il Caffe, Bergsgatan 17 och Drottninggatan 85

Kafé 44, Tjärhovsgatan 44

Kafé Esaias, Drottninggatan 102

Kafé Klavér, Rutger Fuchsgatan 5

Kaffe, Sankt Paulsgatan 17

Kafferepet, Klarabergsgatan 35

Konditori Valand, Surbrunnsgatan 48

Kupan, Östgötagatan 61

Lisas café, Skånegatan 68

Lindra, Kärrtorpsplan 1

Louie Louie, Bondegatan 13

Madeleines Café, Kvarngatan 20

Mellqvist café och bar, Rörstrandsgatan 4

Nybergs Konditori, Upplandsgatan 26

Paus Bagarstuga, Centrumvägen 5, Västerhaninge

Petit France, John Ericssonsgatan 6

Princesskonditoriet, Stockholmsvägen 53

Ritorno, Odengatan 80

Rörstrands slottscafé, Rörstrandsgatan 5

Sofo Bageri och Konditori, Folkungagatan 58

Sostas, Sveavägen 84-86

Sturekatten, Riddargatan 4

Toast by Sthlm, Sankt Eriksgatan 80

Tomtebageriet, Östermalmsgatan 92

Tössebageriet, Karlavägen 77

Vetekatten, Kungsgatan 55

Vintervikens Trädgårdskafé, Vinterviksvägen 30

Vurma, Gästrikegatan 2 och Birger Jarlsgatan 36

Wallins Bageri & Konditori, Östermalmstorg

Weindels Konditori, Varvsgatan 33

Åsö Konditori och Bageri, Åsögatan 102-104

Alla som håller med förstår

Du hade förstått om du hade varit förälder, säger man till barn när de har andra åsikter om barnuppfostran eller till vuxna som ger uttryck för att de hade uppfostrat sina fiktiva barn annorlunda. Man säger det också till barnfria som inte förstått att de borde skaffa barn. Skaffa barn du också och du kommer att förstå varför man gör det.

Finns det någon som uppskattar den sortens kommentarer förutom de som fäller dem? Vissa saker kan för all del vara svåra att förstå bara med hjälp av förnuftet, men därmed inte sagt att det finns någon gemensam förståelse av vad det innebär att vara förälder. Fundera på vad, om något, ”låt föräldrar vara föräldrar” skulle förmedla.

Kan vi inte en gång för alla göra upp med den socialistiska ärftlighetsläran? Den som säger: Har du rika föräldrar finns det saker du aldrig förstår (Doktor Kosmos – Å vem fan e du?)

När föräldrar talar om för sina barn att de hade förstått om de hade varit äldre, eller om de hade varit föräldrar själva, bör det inte förstås som något annat än ett sätt för dem att framställa en personlig åsikt som det närmaste en objektiv sanning. Som om det har någon avgörande betydelse för unga som berörs negativt av något att det finns andra som utan att direkt beröras ”förstår” varför det tillåts äga rum. Föräldrar som drar till med argumentet ”du kommer att förstå när du blir äldre” i brist på andra argument borde åtminstone ha förståelse för barn som framhärdar ”alla andra får ju”.

Det ska erkännas att jag själv har tänkt ”du hade förstått om du hade läst domen” ett antal gånger, men jag har själv gjort misstaget att diskutera domar utifrån medierapporteringen, så vem är jag att döma? För massor av år sedan, det är preskriberat, var det en jurist som snäste; ”har du läst domen?”. Mitt i all skam förstod jag någonstans att det var bra för mig. Jag vill inte veta hur okritiskt jag hade läst den fortsatta rapporteringen om rättsfall annars.

Med det sagt tror jag bara att det är i undantagsfall som ”du hade förstått om du hade x” tillför någonting. Dels för att den som gjort x inte nödvändigtvis förstår y, dels för att på individnivå spekulera i vad någon annars hade gjort känns lika meningsfullt som att försöka att bevisa icke-existerande förhållanden. Den som tror på samtalet bör ge personer en sportslig chans.

Dagens unga vuxna

Palmira Koukkari Mbenga och Simon Rosenqvist pratade om bilden av 90-talisten i Radiokorrespondenterna. Lata, egoistiska, är upptagna av sina telefoner, odugliga. Det kanske finns en sådan (negativ) bild av personer födda på 90-talet vad vet jag, men jag har inte reflekterat över den tidigare. Kanske för att jag alltid funnit 80-talisters krönikor om den negativa men ack så felaktiga bilden av den egna decenniekullen aningen tröttsam. Lite älskad fiende-känsla över det. Ni vet de där krönikorna om hur 80-talister betraktas som egocentriska, lata, karriärinriktade och osolidariska av den äldre generationen? Gör de verkligen det, tänker en annan.

Koukkari Mbenga och Rosenqvist raljerar över att vuxna i alla tider alltid pratat nedlåtande om den yngre generationen, tyckt att den varit lat och så vidare, och så är det säkert men jag kan inte låta bli att undra om inte unga vuxna alltid gjort gällande att det finns en särskild negativ bild av just deras decenniekull. Jag tjejgissar att 00-talister kommer att vända sig mot den felaktiga bilden av 00-talisten om en sisådär 10 år.

Gärna argumentation, men först ett rejält ställningstagande!

Jag delar inte åsikten som framförs i den här artikeln, kan ni ge mig exempel på goda motargument? Jag vet inte hur ofta jag sett den sortens förfrågningar i en diskussionsgrupp på Facebook.

Det är också på Facebook jag brukar få frågor om vad jag tycker om saker som jag över huvud taget inte har kommenterat. Jag har förstås inte kommenterat allt som kan tänkas intressera mig och det kan vara trevligt att bli uppmärksammad på saker som torde kunna intressera en, men en del saker personer frågar om är mer långsökta än andra.

Framförallt får jag frågor om det alla pratar om. Alla utom jag då. Om jag inte pratar om något ”alla andra pratar om” beror det ofta på att jag är ointresserad och/eller ett medvetet val från min sida. En del av oss klarar av att avstå från att kommentera det senaste utan att skriva en bok om det.

Det är förstås bra att fundera över olika argument för och emot saker och ting – och vem har inte velat fråga begåvade personer vad de tycker i olika sakfrågor – men det bör man förslagsvis ha gjort på egen hand till att börja med. Annars kan andra uppfatta dig som någon som vill att andra ska göra jobbet åt dig…

Jag förstår de som frågar begåvade personer om tänkbara argument för eller emot någonting. Det finns ofta argument som man inte kommer på antingen för att man inte är tillräckligt påläst och/eller inte är mottaglig för argument mot den egna ståndpunkten (i den mån man har någon), men det är inte säkert att man får reda på dem om man framstår som någon för vilket ställningstagandet kommer i första hand, vilket de som efterfrågar argument på Facebook utan att ens ha googlat först ofta gör.

Dator till Johanna Sjödin

Som en del läsare anske har märkt har jag knappt uppdaterat min blogg den senaste tiden. Det beror på att min dator gjorde slut med mig för två månader sedan. Jag behöver en dator för att kunna blogga.

Om någon har en slant att avvara till en ny dator vore jag mycket tacksam. Har en crowdfunding här.

Med vänliga hälsningar,
Johanna Sjödin

Detox från sociala medier

Jag tog en digital detox i helgen, skriver Johan Norberg. Jag känner också för en detox från sociala medier. Inte på grund av de ”tomma kalorierna” i mitt flöde eller för att jag har ”de mest intressanta vännerna i världen” utan för att jag blir alldeles matt av personer som hugger på saker som de inte hade behövt hugga på om de bara hade läst innantill, personer som inte kan skilja på frågor och påståenden eller i vart fall låtsas att de inte kan det, så kallat medvetet missförstånd. Då har jag inte ens nämnt män som har ett behov av att förklara saker för en. Jag borde kanske inte vara på sociala medier.

Bara måste bete mig respektlös

Jag var trött på personer som inte kunde läsa innantill innan juristprogrammet och det har inte blivit bättre. Juriststudenter studerar rekvisit hela dagarna. Googlar man rekvisit får man upp förklaringar som ”Rekvisit är en nödvändig förutsättning för att ett visst förhållande eller en viss konsekvens ska inträda” (Nationalencyklopedin) och ”Ett rekvisit är en förutsättning för att viss rättsföljd skall inträda”.

Studerar man rekvisit förstår man att vilka ord som används och hur de kan tolkas är viktigt. Det går inte att läsa förbi raderna och medvetet misstolka när det passar en.

Exempel: Otaliga gånger har jag skrivit att jag inte vill ha kommentarer om mitt utseende av okända personer och då undrar en del om jag inte ens vill ha positiva kommentarer. Personer som kan läsa innantill hade inte behövt ställa den frågan. 

Vad är det med ”jag vill inte ha några kommentarer om mitt utseende” som är svårt att förstå? Kommentarer är nyckelordet. Det är ett neutralt ord. Min aversion mot kommentarer om mitt utseende är inte ett försök att föregå personer som Kerstin Weigl utan en reaktion mot att i synnerhet kvinnor ideligen blir påminda om att de bedöms och värderas utifrån hur de ser ut.

Du måste inte kommentera andras utseende. Nu vet jag att du kan läsa innantill men bara som ett exempel ifall det hade förhållit sig annorlunda: Du måste inte kommentera andras utseende ens i positiva ordalag.

Om någon varit tydlig med att den inte vill få sitt utseende kommenterat och du ändå kommenterar det borde du kanske gå till botten med varför du ”bara måste” bete dig respektlöst.

Passiv betalande medlem

”Vilken grupp är du aktiv i?” är det många som frågar på Amnestys årsmöte i Halmstad. De flesta här är engagerade i en eller flera grupper och har varit på årsmöten med Amnesty tidigare, men vi är några som är på vårt första årsmöte med organisationen.

Jag är inte aktiv i någon grupp, men det är möjligt att jag kommer att engagera mig i någon grupp framöver. För närvarande är jag bara en betalande medlem. Tid är alltid en bristvara. 

Majoriteten av de som åker på årsmöten är aktiva medlemmar, men det är viktigt att komma ihåg att det högsta beslutande organen är öppna för medlemmar vare sig de är aktiva eller inte. Förhoppningsvis vill fler engagera sig eller engagera sig mer efter att ha deltagit vid ett årsmöte.

Jag har varit på en del årsmöten och kongresser utan att ha varit aktiv medlem. Jag har inte tid att engagera mig i alla organisationer jag är medlem i men vill gärna ha en inblick i vad som händer i de organisationer jag är medlem i, vilka frågor de driver och tänker driva och då kan årsmöten och kongresser fylla en funktion. 

En bra sak med Amnestys årsmöte är det inte bara formalia utan även seminarier om bland annat flyktingars rättigheter och hur man kan engagera sig inom Amnesty.