Orsaker till otrohet

”Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen”. Otrohet handlar nog inte alls om frånvaron av avsugningar, men jag tar gärna del av fler teorier på temat om någon har några. Gärna teorier som inte ignorerar halva befolkningen.

Det går utmärkt att skilja på orsak och ansvar men få tycks klara av att göra det av rädsla att komma fram till samma slutsats som den ovan citerade förmodar jag.

Om jag lovar någon att jag enbart ska ha sex med den personen är den underliggande poängen att vi ska ha sex med varandra. Om personen aldrig tar initiativ och aldrig har sex med mig menar jag att personen brutit sitt löfte lika mycket som jag bryter löftet om jag söker lyckan på annat håll.

Du kan försöka omöjliggöra för din partner att vara otrogen hur mycket du vill, men kom ihåg att det kan vara direkt kontraproduktivt och att det inte existerar något universalrecept mot otrohet. Det enda recept mot otrohet jag kan komma på är att inte kräva trohet av sin partner men jag föreställer mig att det är ungefär lika inspirerande som att höra Påven predika om avhållsamhet som skydd mot könssjukdomar.

Det är underbart att ha personer i sin närmiljö som man föreställer sig kommer vilja ha sex med en. Det är en av många anledningar till att personer vill vara monogama – den sexuella tryggheten. Det märks inte minst när friare relationsformer kritiseras utifrån en föreställning att det är komplicerat att hitta någon att ligga med om man är polyamorös (andra menar att vi inte gör någonting annat).

Hälften av alla monogama är otrogna, är det du eller din partner?

Mycket har skrivits om turerna kring Tiger Woods otrohet. Det vore en överdrift att säga att det som sagts om otrohetsaffären har varit nyanserat och bidragit med nya infallsvinklar. Isabelle Ståhl är ett undantag som utmärker sig genom att inte fokusera särskilt mycket på själva otroheten som på den monogaminorm som skapat hysterin kring den.

Ståhl skriver på sin blogg ”Newsmill ringde och ville ha en random text (och tjatade i sista sekunden till sig en vinkel på Tiger Woods-affären)”. Det är intressant då Ståhl blivit kritiserad för att hon ser en koppling mellan Woods otrohet och debatten om friare relationsformer. Vilken normalbegåvad person som helst borde förstå att Newsmill vill ha en text om någonting aktuellt för att locka läsare, men det finns också andra skäl att nämna den framgångsrike golfspelaren.

Tiger Woods är intressant för att han är den han är. Om en okänd person hade varit otrogen mot sin partner hade det aldrig blivit en världsnyhet. Otroheten är intressant i och med att han är känd och det faktum att han rimligen måste ha känt till att han bara hade att förlora på att vara otrogen (förutsatt att det kom ut), men ändå valde att vara det.

Om en världskänd person som bara har att förlora på att vara otrogen ändå väljer att vara det, varför skulle inte din partner vara det? Ingen vill läsa om en framgångsrik man som väljer att vara otrogen trots att han kan riskerar att smutsa ned sitt varumärke. Vi vill gärna tro att otrohet är en engångsföreteelse som inte drabbar så många och framställer därför Tiger Woods som ett undantag som han de facto inte är. Långt över hälften av alla monogama har någon gång varit otrogna och antagligen är mörkertalet stort då få väljer att skylta med att de har varit otrogna. Det är nog heller inte särskilt många som vill läsa ”Hälften av alla monogama är otrogna, är det du eller din partner?”. Vi vill vara lyckligt ovetande, vilket paradoxalt nog inte alls rimmar väl med tugget om hur viktigt det är att vara ärlig och lägga alla korten på bordet.

Hur är det möjligt att den tvåsamhetsnorm som så många håller kär, men få klarar av att efterleva, fortfarande har en så stark ställning kan man fråga sig när media med jämna mellanrum presenterar färsk otrohetsstatistik som med all tydlighet påvisar att det inte finns något sammanband mellan löftet om trohet och verklig trohet. Björklunds hårdare tag är nog ingen bra lösning då vi människor tenderar att vilja göra det som är förbjudet.

Det finns ingenting som tyder på att otrohet kommer att upphöra att existera. Om vi menar allvar med att den som blir bedragen är ett offer är det vår skyldighet att se till att den personen inte far illa ytterligare av all uppståndelse kring otrohet. När folk upprepar vilket svek det är att vara otrogen vill Isabelle Ståhl ändra spelplanen. Det är nytänkande på riktigt och vad debatten borde handla om.

Kyrkans syn på trohet är omodern

Att vi alla har olika uppfattningar om vad vi anser vara otrohet är inget hinder för uppfattningen att det är upp till varje person att avgöra vad han eller han ser som otrohet. Tillsammans med de inom ramen för relationen får vi komma fram till gemensamma riktlinjer.

Att vara otrogen är inte längre nödvändigtvis att ha sex med någon utanför relationen. När en del drar sin gräns vid kyssar tillåter andra sex utanför relationen om personen är öppen med det. Andra (de jag främst sympatiserar med) kräver inte denna öppenhet utan säger att det sex du har med ”någon annan” är din och den personens ensak och de regler, i den mån de finns, syftar inte att tala om vad du får göra utan vad du inte får göra. Det förändrar utgångsläget en hel del när många menar att ett  förhållande är stängt om ingenting annat sägs.

Det är ett av många skäl till att jag tycker dessa kontrakt är tvivelaktiga – alla outtalade regler och alla möjliga konsekvenser av dem. För om du inte får ha sex med någon annan menar vissa att det måste finnas möjlighet att veta om att så inte sker och redan där är din frihet begränsad och listan över tänkbara integritetskränkande ”åtgärder” kan göras lång.

Trots att jag länge delat uppfattningen att varje individ har rätt att själva definiera otrohet gick jag i flera år och sa att jag hade varit otrogen tills det slog mig att jag och han jag var tillsammans med aldrig hade definierat otrohet eller ens berört ämnet. I samma sekund slutade jag säga att jag hade varit otrogen. Jag tänker minsann inte acceptera att jag är en ofri person som behöver be om lov när det kommer till saker som enbart angår mig.

”Det är nog bara inom kyrkan som man delar ut tjänstebestraffning för att helt privat ha deltagit i udda sexlekar

”Kvinnans deltagande i trekanter med sin man och tvärtom är inte förenligt med äktenskapet

Olika tidningar har i dagarna skrivit lite löst om en kvinnlig präst som hade en trekant med sin partner och en utomstående person. Denna sexanmälda (mediealt nyspråk) präst som riskerade förlora sitt jobb på grund av detta. Det heter att präster ska vara trogna sin partner (inte ha utomäktenskapliga sexuella relationer), men i verkligheten ska de inte vara trogna sin partner utan ett förlegat regelverk som allt fler känner tvivel inför. Det är hög tid att kyrkan anpassar sig efter dagens samhälle, säger upp sitt tolkningsföreträde och omdefinierar begreppet otrohet. Annars är det ingenting värt.