Investera i dig – Läs en bok!

Om det inte vore för reklamen i kollektivtrafiken och gratistidningen Metro skulle min konsumtion av reklam vara relativt låg. Ibland går jag förbi Folktandvårdens reklam för friskvårdsavtal och blir på gott humör. Särskilt av reklambilden med kvinnan som har naglar målade i schackrutigt mönster. Tidigare var det den ökända otrohetssajten Victoria Milans reklam som fick mig att le bland folkmassorna. Annars undrar jag över kvinnosynen hos reklammakarna. Sällan för att bilderna porträtterar personer med ouppnåeliga ideal eller kroppsdelar på kvinnokroppen som en del menar är sexuellt laddade, utan snarare för att bilderna kommunicerar att kvinnor inte har någonting innan för pannbenet eller att kvinnor är yta.

I dessa tider ska man investera i sig själv och servera sig själv egotrippar. Det kan vara klokt att gå en matlagningskurs för att lära sig hur man lagar mat och mer om näringslära, handla en ny dator när den tidigare sjunger på sista versen, läsa böcker, se till att ha en ergonomisk arbetsplats i hemmet, prenumerera på tidskrifter, träna, sova ordentligt i ett ryggvänligt sovdon, ta trapporna istället för hissen, unna sig några orgasmer per dag, fylla på kroppens behov av mineraler, lära sig nya saker, utmana sig själv och så vidare. Vi kan kalla det att investera i sig själv. Det låter ganska sympatiskt, inte sant?

Eller så kan man klämma finnar i hopp om att de ska försvinna, jojobanta, spegla sig var femte minut, låta olycksdrabbade personer bekräfta att vi ser bra ut var femtonde minut, anlita en dietist, räkna kalorier, satsa på en hudbehandling, läsa skvaller, köpa luft och kalla det att investera i oss själva.

Budskapet att kvinnor är sitt yttre påminner mig om varför jag inte har ett anpassat yttre. Det är väl tur att jag investerar där jag har potential för annars hade jag med min tonårspanna inte fått vara med.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

”Ni får med andra ord vara otrogna mot varandra?”

Dejtingsajten Victoria Milan vänder sig till personer som vill ha en affär vid sidan om sin parrelation. Innan sajten grundades kunde man – och kan fortfarande – använda vanliga sexkontaktsajter för att träffa personer för sexuell omväxling. De vanliga sexkontaktsajterna har vanligen gift och sambo som civilstatusalternativ. Man kan förstås vara gift och sambo utan några som helst trohetsanspråk, men de förknippas vanligen med hålla varandra i handen-monogami.

Antagligen använder många som vill ha en affär fortfarande några av de vanliga kostnadsfria sexkontaktsajterna. Om två som är monogama på pappret träffar varandra genom otrohetsdejtingsajten Victoria Milan är de i samma situation och det ligger rimligen i båda personernas intresse att deras affär inte kommer ut. Det kan ses som en fördel, men jag tänker mig att det kan vara krångligare att hemlighålla något för två personer. Det är förstås inte bara två, andra i ens omgivning kan få kännedom om affären och avslöja den.

Det finns personer som är öppna med att de söker efter diskreta träffar. Andra föredrar att påstå att de har en öppen relation som tillåter sex med andra eller att de är singlar. Har man en del sex lär man förr eller senare ligga med någon som man efteråt får reda på var otrogen vid tillfället. Det är inte alla som vill berätta det. En fördel med att berätta att det är en otrhetsaffär man är ute efter är att det blir underförstått att det kan vara problematiskt med annars uppskattade ”Tack för en trevlig natt”-meddelanden då det är ganska vanligt med partners som går igenom varandras privata tillhörigheter. En nackdel med att berätta är, ur den otrognes perspektiv, att alla inte kan tänka sig eller vill lägga ner tid på en sexuell relation med någon som är otrogen.

Om det är krångligt att vara otrogen kan det vara nog så krångligt att ligga med någon som är det. Det kan vara svårt att planera saker och man kan dra sig för att höra av sig till personen förutsatt att det inte ligger i ens intresse att sabotera för relationens fortlevnad. Det kan svårt att sova med personen. Är personer sambo kan du vanligen inte sova hos henom, men det är heller inte säkert att du kan bjuda över personen då det finns monogama som inte får sova över hos andra.

Den som ligger med någon som har en på pappret monogam relation kan förstås känna sig som en god alturist, men relationer utan hemlighetsmakeri kan vara smidigare för alla inblandade. Jag har inga planer på att undersöka saken, men det är inte alls otänkbart att jag om jag hade varit monogam förr eller senare hade kommit till en punkt där jag hade tyckt att en del krångel vore en bagatell för att få sexuell variation. Men jag nöjer mig med en tillvaro där jag inte kan vara otrogen i den klassiska betydelsen.

Hur vissa otrogna marknadsför sin otrohet kan ha påverkat mig personligen. Det finns personer som inte har trott mig när jag sagt att jag är singel. Hur kan du vara singel när du bor och delar säng med en person? De får inte ihop det och i de lägena har jag känt att ”Okej, vi behöver inte ligga med varandra för denna övertygade ickemonogam vill verkligen inte bli anklagad för att vara monogam”.

Monogam för att du en gång lovade att vara det

En man och en kvinna pratade relationer i kollektivtrafiken tidigare i dag. Mannen: ”Skulle du kunna vara tillsammans med en man som du visste hade varit otrogen i ett tidigare förhållande?” Frågan bidrog till en diskussion om huruvida ”en gång otrogen alltid otrogen” stämmer. Det mest intressanta var när kvinnan sa att man kunde se på män om de tillhörde den kategori som skulle vara otrogna om de fick chansen. Hur hon kunde se det framgick inte innan jag skulle av tåget, inte heller om hon kunde särskilja otrogna kvinnor från trogna. Hon hade chansen att berätta hur det gick till för oss som satt i vagnen när mannen invände ”är det verkligen så?”, men hon avstod.

Personligen tror jag att rätt många skulle vara otrogna (i traditionell mening) efter en längre tid om de fick chansen (alla som är trogna är det inte för att de vill vara det). Man kan som bekant separera om man vill ligga med någon annan. Då är det inte frågan otrohet, men om man gör slut med någon för att man tror att man hade varit otrogen annars är det en tillfällig insikt om att monogami inte fungerar där och då.

Jag kan tänka mig att benägenheten att vara otrogen är lägre bland de som är trogna av religiösa skäl än bland de som fått välja mellan alternativen ”sexuell exklusivitet” och ”inget sexuellt umgänge med mig”. De som är monogama på eget bevåg och inte har lovat någon monogami är inte otrogna om de skulle upphöra att vara monogama.

Det är förmodligen så att de som lovar trohet vill vara trogna när de lovar det, men problemet är att man lovar någonting för en otroligt lång tid framöver och att man inte vet vilka prioriteringar man kommer att ha längre fram. Vill någon inte vara trogen efter fem år trots att personen lovade det innan kan jag inte se någonting beundransvärt i att personen låser sig och fortsätter låta sig begränsas. I den mån det är eftersträvansvärt att bara ligga med en person bör det vara på eget initiativ och inte för att man lovade det tidigare i sitt liv.

Att vänstra för att behålla kontrollen

Någonting jag lärt mig efter att ha varit aktiv i politiska föreningar är att det går att få personer att aktivera sig om de känner att de gör det på eget bevåg. Det finns personer som vill ta ansvar och ha förtroendeuppdrag, men det finns många, kanske fler, som vill vara engagerade utan att ha förtroendeuppdrag med regelbundna möten som ”kräver” närvaro. Jag vet ett antal personer som är politiskt aktiva och som alltid ställer upp när det gäller. Sådana personer lämpar sig endast för förtroendeuppdrag om de själva känner för det. Risken med att sätta den kategorin personer på styrelseposter och liknande är att det som fick dem att engagera sig byts ut mot en känsla av att de måste göra ditten och datten, vilket brukar döda engagemanget.

En kvinna förklarade nyligen att hon gärna kommer på offentliga möten som privatperson, men att hon inte vill vara bunden till någon funktion som kräver hennes närvaro eftersom att det skulle riskera att skapa en känsla av att hon ägnar sig åt oavlönat arbete snarare än politisk aktivism.

Ungefär så ser jag på monogami. Många är det som kan tänka sig att vara monogama i praktiken om de ej känner sig låsta. Att veta att man måste gör något eller att man är förbjuden att göra saker kan få vad som helst att kännas betungande och krävande. Med det sagt tror jag att en del är otrogna för att de känner att de saknar kontroll över sin situation. Skulle någon förening ge uttryck för att jag inte fick vara aktiv i andra föreningar skulle jag antaligen gå ut och vara det bara för att.

Vad sägs om att lita på varandra?

Vad som räknas som otrohet tycker jag personligen är en ganska ointressant fråga. Att jag inte har kroppsligt monopol på någon och inte kan bli ”bedragen” bidrar nog. Vad jag finner desto mer intressant är hur långt människor tillåts gå för att kontrollera (ja, ni läste rätt) att ens partner inte är otrogen.

Det talas ibland om rätten att kunna ta reda på att ens partner inte är otrogen. Att kunna ta fram bevis för att så inte är fallet eller snarare frånvaron av bevis för otrohet. Det räcker inte längre att staka ut vad som är okej och vad som inte är det och sedan lita på att ens partner håller sig inom ramen för vad som är tillåtet. Det är alldeles som om folk har slutat att lita på varandra.

Jag kan tycka att folk som inte kan lita på den de är tillsammans med borde överväga att lämna relationen men det är naivt att tro att folk skulle lämna längre relationer bakom sig av den anledning. Samtidigt får jag känslan av att huruvida man kan lita på varandra är underordnat att det finns verktyg för att kontrollera att ens partner inte är otrogen. En person som har en historia av att aldrig lita på personer förväntar sig nog inte att han eller hon ska kunna lita på en ny partner.

En del har tillgång till varandras lösenord, några svarar i varandras telefoner och andra får inte sova över hos personer utanför den egna familjen. Genom att låta ens partner läsa alla ens mejl (som folk skickar i förtroende till en) bidrar man till en kultur där alla har rätt att veta allting om den de lever med. Man riskerar att normalisera beteendet så till den grad att folk i slutändan kommer att se det som en absolut rättighet att läsa varandras mejl och allt vad det heter.

Det är redan ett stort problem att folk läser sina partners SMS utan lov. Som om de hade rätten att göra det. En del frågar (jag kan inte föreställa mig hur det går till) om de får ha tillgång till lösenord och dylikt. Vad svarar man på en sådan fråga? Läser de varandras dagböcker också?

Svarar du ja öppnar du en dörr som kan leda till du känner dig tvungen att öppna ännu fler i framtiden. ”Varför får jag inte ha tillgång till dina lösenord när jag får läsa dina SMS?” Du kanske tänker att du riskerar att bli misstänkliggjord om du svarar nej. Ett annat synsätt är att du redan är det i och med att personen ställer frågar.

Om någon skulle be om mina lösenord skulle jag tänka att personen så gott som saknade spärrar. Att personen av moraliska skäl skulle avstå från att läsa mina SMS och mejl om den bara fick chansen – det händer inte! Om någon frågade mig något sådant skulle jag se till att göra den relationen kortvarig. Jag är högst ointresserad av att öppna några sådana dörrar och därigenom måla in mig själv i ett hörn.

Tänk på vilka du vill när du knullar!

Mina tankar är det sista som ni tar, sjöng Ebba Grön. Tankebrott och att försöka kontrollera människors tankar hör inte hemma i den sorts samhälle som jag vill leva i. När det gäller handlingar brukar man säga att envar har rätt att handla på ett sådant sätt att det inte skadar någon annan. Vad beträffar tankar får du faktiskt tänka saker som skulle kunna skada någon annan om de realiserades.

Med det sagt är det ganska skrämmande att det finns personer som vill kontrollera vad personerna de har sex med fantiserar om under sex. Det är en upptrappning av pornografidiskussionen som många gånger handlar om hur man kan reglera att ens partner inte tänker på fel saker när han eller hon konsumerar porr. Det är okej med förbehållet att du inte blir kåt på de som medverkar i filmen, så länge du inte tycker att de är mer attraktiva än din partner eller så länge ingen inblandad har större kuk. Kraven kan vara hur många och absurda som helst och den som ställer dessa krav målar onekligen in sig själv i ett hörn.

Om jag inte får tänka på någonting kommer jag med största sannolikhet att göra det. Faktum är att jag ibland tänker på andra när jag har sex. Det finns faktiskt personer som uppskattar och uppmuntrar det.

Jag är glad att jag inte kan läsa folks tankar, men om jag kunde det vore det mycket värre att inse att personen jag ligger med funderar på vad vi ska äta till middag än ett par trevliga bröst som sitter på någon annan. Jag kunde inte bry mig mindre.

Det är kontraproduktivt att be sin partner att inte tänka på vissa saker. Tankarna kommer med stor sannolikhet att uppstå i och med det. Vill du ha ett ärligt svar på frågan om han eller hon tänker på andra när ni ligger gör du bäst i att vänta på att tekniska förutsättningar för att läsa människors tankar blir verklighet.

På motsvarande sätt är det kontraproduktivt att ständigt prata om vad ens partner inte får göra med andra. Jag har svårt att föreställa mig människor som endast vill ligga med sin partner men de kanske finns. När man frågar folk om de skulle vara otrogna under förutsättningen att deras partner aldrig fick kännedom om det brukar en kraftig majoritet svara ja.

Det är som sagt svårt att hitta någon som bara vill ligga med dig, men du behöver för den sakens skull inte minimera dina chanser genom att älta att din partner inte får ligga med andra. Det göder sådana tankegångar och risken för att personen vill ligga med andra lär öka.

Orsaker till otrohet

”Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen”

Otrohet handlar nog inte alls om frånvaron av avsugningar, men jag tar gärna del av fler teorier på temat om någon har några. Gärna teorier som inte ignorerar halva befolkningen.

Det går utmärkt att skilja på orsak och ansvar men få tycks klara av att göra det av rädsla att komma fram till samma slutsats som den ovan citerade förmodar jag.

Om jag lovar någon att jag enbart ska ha sex med den personen är den underliggande poängen att vi ska ha sex med varandra. Om personen aldrig tar initiativ och aldrig har sex med mig menar jag att personen brutit sitt löfte lika mycket som jag bryter löftet om jag söker lyckan på annat håll.

Du kan försöka omöjliggöra för din partner att vara otrogen hur mycket du vill, men kom ihåg att det kan vara direkt kontraproduktivt och att det inte existerar något universalrecept mot otrohet. Det enda recept mot otrohet jag kan komma på är att inte kräva trohet av sin partner men jag föreställer mig att det är ungefär lika inspirerande som att höra Påven predika om avhållsamhet som skydd mot könssjukdomar.

Det är underbart att ha personer i sin närmiljö som man föreställer sig kommer vilja ha sex med en. Det är en av många anledningar till att personer vill vara monogama – den sexuella tryggheten. Det märks inte minst när friare relationsformer kritiseras utifrån en föreställning att det är komplicerat att hitta någon att ligga med om man är polyamorös (andra menar att vi inte gör någonting annat).

Hälften av alla monogama är otrogna, är det du eller din partner?

Mycket har skrivits om turerna kring Tiger Woods otrohet. Det vore en överdrift att säga att det som sagts om otrohetsaffären har varit nyanserat och bidragit med nya infallsvinklar. Isabelle Ståhl är ett undantag som utmärker sig genom att inte fokusera särskilt mycket på själva otroheten som på den monogaminorm som skapat hysterin kring den.

Ståhl skriver på sin blogg ”Newsmill ringde och ville ha en random text (och tjatade i sista sekunden till sig en vinkel på Tiger Woods-affären)”. Det är intressant då Ståhl blivit kritiserad för att hon ser en koppling mellan Woods otrohet och debatten om friare relationsformer. Vilken normalbegåvad person som helst borde förstå att Newsmill vill ha en text om någonting aktuellt för att locka läsare, men det finns också andra skäl att nämna den framgångsrike golfspelaren.

Tiger Woods är intressant för att han är den han är. Om en okänd person hade varit otrogen mot sin partner hade det aldrig blivit en världsnyhet. Otroheten är intressant i och med att han är känd och det faktum att han rimligen måste ha känt till att han bara hade att förlora på att vara otrogen (förutsatt att det kom ut), men ändå valde att vara det.

Om en världskänd person som bara har att förlora på att vara otrogen ändå väljer att vara det, varför skulle inte din partner vara det? Ingen vill läsa om en framgångsrik man som väljer att vara otrogen trots att han kan riskerar att smutsa ned sitt varumärke. Vi vill gärna tro att otrohet är en engångsföreteelse som inte drabbar så många och framställer därför Tiger Woods som ett undantag som han de facto inte är. Långt över hälften av alla monogama har någon gång varit otrogna och antagligen är mörkertalet stort då få väljer att skylta med att de har varit otrogna. Det är nog heller inte särskilt många som vill läsa ”Hälften av alla monogama är otrogna, är det du eller din partner?”. Vi vill vara lyckligt ovetande, vilket paradoxalt nog inte alls rimmar väl med tugget om hur viktigt det är att vara ärlig och lägga alla korten på bordet.

Hur är det möjligt att den tvåsamhetsnorm som så många håller kär, men få klarar av att efterleva, fortfarande har en så stark ställning kan man fråga sig när media med jämna mellanrum presenterar färsk otrohetsstatistik som med all tydlighet påvisar att det inte finns något sammanband mellan löftet om trohet och verklig trohet. Björklunds hårdare tag är nog ingen bra lösning då vi människor tenderar att vilja göra det som är förbjudet.

Det finns ingenting som tyder på att otrohet kommer att upphöra att existera. Om vi menar allvar med att den som blir bedragen är ett offer är det vår skyldighet att se till att den personen inte far illa ytterligare av all uppståndelse kring otrohet. När folk upprepar vilket svek det är att vara otrogen vill Isabelle Ståhl ändra spelplanen. Det är nytänkande på riktigt och vad debatten borde handla om.

Kyrkans syn på trohet är omodern

Att vi alla har olika uppfattningar om vad vi anser vara otrohet är inget hinder för uppfattningen att det är upp till varje person att avgöra vad han eller han ser som otrohet. Tillsammans med de inom ramen för relationen får vi komma fram till gemensamma riktlinjer.

Att vara otrogen är inte längre nödvändigtvis att ha sex med någon utanför relationen. När en del drar sin gräns vid kyssar tillåter andra sex utanför relationen om personen är öppen med det. Andra (de jag främst sympatiserar med) kräver inte denna öppenhet utan säger att det sex du har med ”någon annan” är din och den personens ensak och de regler, i den mån de finns, syftar inte att tala om vad du får göra utan vad du inte får göra. Det förändrar utgångsläget en hel del när många menar att ett  förhållande är stängt om ingenting annat sägs.

Det är ett av många skäl till att jag tycker dessa kontrakt är tvivelaktiga – alla outtalade regler och alla möjliga konsekvenser av dem. För om du inte får ha sex med någon annan menar vissa att det måste finnas möjlighet att veta om att så inte sker och redan där är din frihet begränsad och listan över tänkbara integritetskränkande ”åtgärder” kan göras lång.

Trots att jag länge delat uppfattningen att varje individ har rätt att själva definiera otrohet gick jag i flera år och sa att jag hade varit otrogen tills det slog mig att jag och han jag var tillsammans med aldrig hade definierat otrohet eller ens berört ämnet. I samma sekund slutade jag säga att jag hade varit otrogen. Jag tänker minsann inte acceptera att jag är en ofri person som behöver be om lov när det kommer till saker som enbart angår mig.

”Det är nog bara inom kyrkan som man delar ut tjänstebestraffning för att helt privat ha deltagit i udda sexlekar

”Kvinnans deltagande i trekanter med sin man och tvärtom är inte förenligt med äktenskapet

Olika tidningar har i dagarna skrivit lite löst om en kvinnlig präst som hade en trekant med sin partner och en utomstående person. Denna sexanmälda (mediealt nyspråk) präst som riskerade förlora sitt jobb på grund av detta. Det heter att präster ska vara trogna sin partner (inte ha utomäktenskapliga sexuella relationer), men i verkligheten ska de inte vara trogna sin partner utan ett förlegat regelverk som allt fler känner tvivel inför. Det är hög tid att kyrkan anpassar sig efter dagens samhälle, säger upp sitt tolkningsföreträde och omdefinierar begreppet otrohet. Annars är det ingenting värt.