Investera i dig – Läs en bok!

Om det inte vore för reklamen i kollektivtrafiken och gratistidningen Metro skulle min konsumtion av reklam vara relativt låg. Ibland går jag förbi Folktandvårdens reklam för friskvårdsavtal och blir på gott humör. Särskilt av reklambilden med kvinnan som har naglar målade i schackrutigt mönster. Tidigare var det den ökända otrohetssajten Victoria Milans reklam som fick mig att le bland folkmassorna. Annars undrar jag över kvinnosynen hos reklammakarna. Sällan för att bilderna porträtterar personer med ouppnåeliga ideal eller kroppsdelar på kvinnokroppen som en del menar är sexuellt laddade, utan snarare för att bilderna kommunicerar att kvinnor inte har någonting innan för pannbenet eller att kvinnor är yta.

I dessa tider ska man investera i sig själv och servera sig själv egotrippar. Det kan vara klokt att gå en matlagningskurs för att lära sig hur man lagar mat och mer om näringslära, handla en ny dator när den tidigare sjunger på sista versen, läsa böcker, se till att ha en ergonomisk arbetsplats i hemmet, prenumerera på tidskrifter, träna, sova ordentligt i ett ryggvänligt sovdon, ta trapporna istället för hissen, unna sig några orgasmer per dag, fylla på kroppens behov av mineraler, lära sig nya saker, utmana sig själv och så vidare. Vi kan kalla det att investera i sig själv. Det låter ganska sympatiskt, inte sant?

Eller så kan man klämma finnar i hopp om att de ska försvinna, jojobanta, spegla sig var femte minut, låta olycksdrabbade personer bekräfta att vi ser bra ut var femtonde minut, anlita en dietist, räkna kalorier, satsa på en hudbehandling, läsa skvaller, köpa luft och kalla det att investera i oss själva.

Budskapet att kvinnor är sitt yttre påminner mig om varför jag inte har ett anpassat yttre. Det är väl tur att jag investerar där jag har potential för annars hade jag med min tonårspanna inte fått vara med.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

”Ni får med andra ord vara otrogna mot varandra?”

Dejtingsajten Victoria Milan vänder sig till personer som vill ha en affär vid sidan om sin parrelation. Innan sajten grundades kunde man – och kan fortfarande – använda vanliga sexkontaktsajter för att träffa personer för sexuell omväxling. De vanliga sexkontaktsajterna har vanligen gift och sambo som civilstatusalternativ. Man kan förstås vara gift och sambo utan några som helst trohetsanspråk, men de förknippas vanligen med hålla varandra i handen-monogami.

Antagligen använder många som vill ha en affär fortfarande några av de vanliga kostnadsfria sexkontaktsajterna. Om två som är monogama på pappret träffar varandra genom otrohetsdejtingsajten Victoria Milan är de i samma situation och det ligger rimligen i båda personernas intresse att deras affär inte kommer ut. Det kan ses som en fördel, men jag tänker mig att det kan vara krångligare att hemlighålla något för två personer. Det är förstås inte bara två, andra i ens omgivning kan få kännedom om affären och avslöja den.

Det finns personer som är öppna med att de söker efter diskreta träffar. Andra föredrar att påstå att de har en öppen relation som tillåter sex med andra eller att de är singlar. Har man en del sex lär man förr eller senare ligga med någon som man efteråt får reda på var otrogen vid tillfället. Det är inte alla som vill berätta det. En fördel med att berätta att det är en otrhetsaffär man är ute efter är att det blir underförstått att det kan vara problematiskt med annars uppskattade ”Tack för en trevlig natt”-meddelanden då det är ganska vanligt med partners som går igenom varandras privata tillhörigheter. En nackdel med att berätta är, ur den otrognes perspektiv, att alla inte kan tänka sig eller vill lägga ner tid på en sexuell relation med någon som är otrogen.

Om det är krångligt att vara otrogen kan det vara nog så krångligt att ligga med någon som är det. Det kan vara svårt att planera saker och man kan dra sig för att höra av sig till personen förutsatt att det inte ligger i ens intresse att sabotera för relationens fortlevnad. Det kan svårt att sova med personen. Är personer sambo kan du vanligen inte sova hos henom, men det är heller inte säkert att du kan bjuda över personen då det finns monogama som inte får sova över hos andra.

Den som ligger med någon som har en på pappret monogam relation kan förstås känna sig som en god alturist, men relationer utan hemlighetsmakeri kan vara smidigare för alla inblandade. Jag har inga planer på att undersöka saken, men det är inte alls otänkbart att jag om jag hade varit monogam förr eller senare hade kommit till en punkt där jag hade tyckt att en del krångel vore en bagatell för att få sexuell variation. Men jag nöjer mig med en tillvaro där jag inte kan vara otrogen i den klassiska betydelsen.

Hur vissa otrogna marknadsför sin otrohet kan ha påverkat mig personligen. Det finns personer som inte har trott mig när jag sagt att jag är singel. Hur kan du vara singel när du bor och delar säng med en person? De får inte ihop det och i de lägena har jag känt att ”Okej, vi behöver inte ligga med varandra för denna övertygade ickemonogam vill verkligen inte bli anklagad för att vara monogam”.

Monogam för att du en gång lovade att vara det

En man och en kvinna pratade relationer i kollektivtrafiken tidigare i dag. Mannen: ”Skulle du kunna vara tillsammans med en man som du visste hade varit otrogen i ett tidigare förhållande?” Frågan bidrog till en diskussion om huruvida ”En gång otrogen alltid otrogen” stämmer. Det mest intressanta var när kvinnan sa att man kunde se på män om de tillhörde den kategori som skulle vara otrogna om de fick chansen. Hur hon kunde se det framgick inte innan jag skulle av tåget, inte heller om hon kunde särskilja otrogna kvinnor från trogna. Hon hade chansen att berätta hur det gick till för oss som satt i vagnen när mannen invände ”Är det verkligen så?” men avstod.

Personligen tror jag att majoriteten skulle vara otrogna (i traditionell mening) efter en längre tid om de fick chansen (alla som är trogna är det inte för att de vill vara det). Man kan som bekant separera om man vill ligga med någon annan. Då är det inte frågan otrohet, men om man gör slut med någon för att man tror att man hade varit otrogen annars är det en tillfällig insikt om att monogami inte fungerar där och då.

Jag kan tänka mig att benägenheten att vara otrogen är lägre bland de som är trogna av religiösa skäl än bland de som fått välja mellan alternativen ”sexuell exklusivitet” och ”inget sexuellt umgänge med mig”. De som är monogama på eget bevåg och inte har lovat någon monogami är inte otrogna om de skulle upphöra att vara monogama.

Det är förmodligen så att de som lovar trohet vill vara trogna det när de lovar det, men problemet är att man lovar någonting för en otroligt lång tid framöver och att man inte vet vilka prioriteringar man kommer att ha längre fram. Vill någon inte vara trogen efter fem år trots att personen lovade det fem år innan kan jag inte se någonting beundransvärt i att personen låser sig och fortsätter låta sig begränsas. I den mån det är eftersträvansvärt att bara ligga med en person bör det vara på eget initiativ och inte för att man lovade det tidigare i sitt liv.

Relationer bör inte tas för givna

Varken sexualisering eller sexualfientlighet anses helt okej. Bland personer som vet med sig att de kan komma att beskyllas för att vara sexualfientliga eller att moralisera är en relativt vanlig strategi att omformulera sin avsmak och få den att framstå som uppriktig oro. Det kan vara svårt att avgöra vad som är avsmak och vad som är uppriktig oro. Inte minst då moraliserande och medkännande personer kan vara frivilligt eller ofrivilligt allierade.

Man kan till exempel vara negativt inställd till viss pornografi på grund av arbetsförhållanden eller hur den framställer kvinnor, män och heterosexuellt sex. Man kan också vara negativ till pornografi för att den möjliggör för ens partner att titta på andras kroppar i sexuella sammanhang. En del är öppna med att de inte vill att deras partner ska konsumera pornografi för att det skulle få dem att känna sig otillräckliga, andra gömmer sig bakom påståenden om att de har problem med omständigheterna i övrigt för att de egentliga skälen är jobbigare att ta och rimmar illa med hur de vill framstå. Jag menar att det knappt finns något motstånd mot pornografi att tala om trots att en del vill mena det för att de fastnat i 90-talets porrdebatt eller att de tilltalas så mycket av att rycka ut till pornografins försvar. Något som kan ses aningen omotiverat och löjligt om det inte finns något att replikera. Med det sagt kan det finnas skäl att försvara även det som inte möter just något motstånd. Om vi någon gång får ta del av absolut yttrandefrihet måste vi stå upp för den annars är risken att den inskränks och därmed går förlorad. Det behöver dock inte ske med stöd av påståenden om att den är hotad om den inte är det. Den ovilja mot pornografi som jag ibland snubblar över har som regel en monogamt lagd avsändare. En person som har problem med att sin partner tittar på andra som har sex kan lika gärna ha problem med att denne kollar uppskattande på andras kroppar på stan, tänker på hur det vore att ha sex med andra eller dennes sexuella historik. I de fallen är pornografin bara en av alla de saker som kan trigga svartsjuka och känslan av att ha förlorat kontrollen. Detsamma gäller prostitution, det finns avsmak och så finns det oro. Man skulle kunna vara kritisk mot prostitution för att det förfular gatubilden – förutsatt att man tycker det – eller för att man befarar att den bidrar till mer otrohet. Man kan också likt flertalet i Sverige – bedömer jag – oroa sig för att de flesta som säljer sex kommer att fara illa. Prostituerade som skriver om sin sysselsättning under pseudonym kan nog räkna med frågor om hur det kommer sig att de säljer sex. Vill de göra gällande att de trivs med att sälja sex är det rätt relevant att beskriva de personer som kan tänka sig att köpa sex som någorlunda rimliga. För att förmedla det har de beskrivits som helt vanliga män. Det vill säga heterosexuella medelålders män som officiellt är tvåsamma. Prostituerade som är öppna med att en stor andel av sexköparna är otrogna kommer att provocera en del personer som tycker att otrohet är något förkastligt. Det faktum att de ofta känner till det och sällan ber om ursäkt för att de gör sig ”skyldiga” till medhjälp till otrohet bidrar säkert.

Apropå saker som kan upplevas som yttre hot mot ens relationer kan jag känna att det är bra att personer inser att de är utbytbara och att relationer sätts på prov. Relationer mellan personer som börjat ta varandra för givna brukar inte vara de trevligaste för att uttrycka sig milt. Det är klart att man kan ingå monogama relationer med personer som har liten sexuell erfarenhet sedan tidigare om man inte vill att de ska ha så mycket att jämföra med. I hopp om att det ska minimera risken att de känner att någonting fattas dem när de bara tillåts ha sex med en person. Om vi vore tvärsäkra på att våra relationer skulle hålla oavsett hur roliga vi var och vad vi presterade sexuellt skulle nog många av dem inte kännas alls lika givande.

Att vänstra för att behålla kontrollen

Någonting jag lärt mig efter att ha varit aktiv i politiska föreningar är att det går att få personer att aktivera sig om de känner att de gör det på eget bevåg. Det finns personer som vill ta ansvar och ha förtroendeuppdrag, men det finns många, kanske fler, som vill vara engagerade utan att ha förtroendeuppdrag med regelbundna möten som ”kräver” närvaro. Jag vet ett antal personer som är politiskt aktiva och som alltid ställer upp när det gäller. Sådana personer lämpar sig endast för förtroendeuppdrag om de själva känner för det. Risken med att sätta den kategorin personer på styrelseposter och liknande är att det som fick dem att engagera sig byts ut mot en känsla av att de måste göra ditten och datten, vilket brukar döda engagemanget.

En kvinna förklarade nyligen att hon gärna kommer på offentliga möten som privatperson, men att hon inte vill vara bunden till någon funktion som kräver hennes närvaro eftersom att det skulle riskera att skapa en känsla av att hon ägnar sig åt oavlönat arbete snarare än politisk aktivism.

Ungefär så ser jag på monogami. Många är det som kan tänka sig att vara monogama i praktiken om de ej känner sig låsta. Att veta att man måste gör något eller att man är förbjuden att göra saker kan få vad som helst att kännas betungande och krävande. Med det sagt tror jag att en del är otrogna för att de känner att de saknar kontroll över sin situation. Skulle någon förening ge uttryck för att jag inte fick vara aktiv i andra föreningar skulle jag antaligen gå ut och vara det bara för att.

Människor som vill bestämma över din kropp!

För några dagar sedan skapade jag ett konto på dejtingsajten Victoria Milan som vänder sig till personer som på pappret är monogama på grund av hur jag ser på alla sajten lyckats uppröra och för att jag ville se den inifrån. Man kanske måste vara monogam för att tycka att det är naturligt att vilja begränsa vilka andra får ligga med. Jag tycker om mig själv, men jag tror mig inte ha sådana kvaliteter att jag har någon som helst rätt att fråga personer om de kan tänka sig att bara ligga med mig och få dem att lova mig det. Din kropp är din och vad du vill göra med den får du ta med dig själv. Vilka du vill omsluta eller penetrera angår inte mig.

De som vill stoppa sajten eller bara är upprörda i allmänhet över fenomenet otrohet skriver att personer som ens överväger att vara otrogna borde göra slut. Att ligga med någon annan är elakt men att meddela personer att man inte längre vill ha dem i sitt liv är tydligen inte elakt alls. Att göra slut med personer till höger och vänster är kanske enkelt för dig, vad vet jag, men utgå inte från att alla tycker att det är ett enkelt beslut för alla.

De upprörda föreställer sig också att det är en enkel sak för alla att tacka nej till sex. De upprörda vet att de aldrig skulle kunna klara av att vara otrogna, men tror av någon anledning att de vet vad som driver människor att vara otrogna. De är också övertygade om att personer som är otrogna vill att sitt nuvarande förhållande ska ta slut. Om det vore så enkelt att göra slut som en del vill göra gällande och om de otrogna ville att det skulle ta slut skulle de gissningsvis göra slut. Det är klart att den som är otrogen känner till att förhållandet riskerar att bli historia om han eller hon blir påkommen, men det innebär inte att han eller hon vill bli upptäckt eller att det ska ta slut. De som brukar vilja att det ska ta slut är de som blivit ”bedragna”. Otrohet är en realitet och det är inte så svartvitt som ni vill göra gällnade.

Sambo och otrohet

För mig har ordet sambo alltid betytt någon man bor med och vill bo med. Det har varit det centrala för mig. Jag gillar ordet sambo och använder det ibland, men jag märker att många andra läser in monogami i det. Det finns så många ord för att markera monogami om man vill göra det att vore märkligt om inte sambo också kunde få inkludera personer som bor ihop och tycker om varandra utan att vilja ha sexuellt monopol på varandra. Det finns mig veterligen inget annat bra ord för att beskriva boende med någon man tycker om men inte lever monogamt med. Rumskompis och inneboende har andra innebörder även om man givetvis kan tycka om sin rumskompis och inneboende med, det är nog till och med ett plus om man gör det.

Den jag bor med kan man säga om man vill det och det gör en del, men det blir krångligt i sociala sammanhang om man ska berätta någonting om den man bor med. ”Hen jag bor med…”. Jag vill inte göra det krångligare än nödvändigt och jag tycker att sambo är ett bra ord så jag tänker fortsätta använda det (parallellt med att tjata om att jag inte är monogam) tills någon kommer på något bättre ord. För mig som har växt upp med att heteromän som bor ihop och tycker om varandra kallar varandra sambo utan att försöka vara roliga är det självklart att samboende inte kräver monogami.

Ibland har jag legat med personer som har varit monogama på pappret utan att jag vetat om det, hur många kan jag omöjligen veta, och några gånger har jag vetat om det. I en del fall har jag vetat att personen har varit tillsammans med någon, men det finns personer som har förhållanden utan trohetskrav och jag tycker inte att det är min sak att reda ut vad andra har för regler inom ramen för sina relationer. Hur som helst förekommer det att personer som är monogama på pappret ljuger och säger att de är singlar. Jag har ”råkat ut” för att personer jag dragit hem för att ligga med tror att jag ljuger om att jag är singel när de inser att jag inte bor själv. En del blir oroliga och vill veta att vi kommer att kunna ligga ostört och andra börjar att förhöra mig om hur jag lever. Jag får förklara gång på gång att jag ser mig som singel och att det inte spelar någon roll om någon/några tittar förbi, men det märks att min förklaring inte alltid går hem. De brukar ändå ligga med mig, antagligen med en förhoppning om att ingen ska knacka på dörren när det händer.

Riktigt komplicerat kan det bli för personer som bor ihop med någon och är öppna med att de ligger med sin sambo och med andra. ”Ni får med andra ord vara otrogna mot varandra?” kan någon undra. Det borde vara ganska grundläggande att man kan ha en relation som inte är sexuellt exklusiv men för personer som har monogaminormen i ryggen kan det ibland vara svårt att ta till sig att det finns personer som får göra vad de vill med sina kroppar.

Otrogna män som reser i tjänsten, men deras partners då?

Olika studier om otrohet ger föga förvånande olika resultat. Enligt en del studier är män mer otrogna än kvinnor, men de senaste åren har allt fler studier pekat på att könsfördelningen är jämn alternativt att kvinnor är mer otrogna än män.

Historiskt har män rest mer i tjänsten och jag inbillar mig att det fortfarande är så. De senaste månaderna har det varit fokus på otrognamäktiga” män som reser mycket i tjänsten. Om personer vars partner reser i tjänsten är mer svartsjuka och har ett större kontrollbehov kan jag inte svara för, men det är helt klart svårare att kontrollera vad någon som är i en annan del av landet eller världen har för sig.

Det har så länge jag kan minnas sagts att det är fördelaktigt för män som reser i tjänsten att vara otrogna, vilket är korrekt i sak. Om du är i en miljö där du ständigt träffar nya personer är chansen att du träffar personer som vill ha sex med dig betydligt större. Nästan samtliga jag har pratat med uppger att de skulle vara otrogna i den hypotetiska situationen att deras partner inte skulle få reda på det. Är man i en annan stad är det ganska troligt att ens partner inte kommer att få reda på otroheten om man klarar av att hålla en hemlighet och inte har någon önskan om att plåga sin partner genom att berätta om sina otrohetsaffärer.

Jag har ett relationsideologiskt förhållande till otrohet, men inget känslomässigt förhållande till företeelsen. Jag blir inte upprörd av otrohet som sker i hemlighet, men jag ger ingenting för personer som är otrogna för att såra. Det är en sak att ligga med någon och hålla det för sig själv och en annan att plåga sin partner genom att berätta om sin otrohet,

Bara för att en del personer vill veta om deras partner varit otrogen betyder det inte att alla monogama vill det. Lika gärna som det kan vara otrohet att ha sex med en utomstående kan det ses som otrohet att berätta om sex med andra om man vet att ens partner kommer att ta illa vid sig. Jag har de senare åren träffat flera som är monogama, men som inte skulle ha några problem med om deras partner hade sex med andra någon gång ibland om de gjorde det i hemlighet.

Det finns också en hederskulturaspekt. För en del är det inte otroheten, det vill säga sexet i sig, som upplevs förnedrande utan det faktum att ens omgivning får veta att man blivit bedragen. Om ens omgivning är övertygade om att trohet är en förutsättning för äkta kärlek är det rimligen ganska förnedrande att vistas bland personer som är övertygad om att man inte är älskad av din partner för att hans eller hennes kön vidrörde någon annans. Kunde vi komma i från föreställningen att kärlek kräver trohet (sexuell exklusivitet) vore mycket vunnet.

Om jag vore monogam skulle jag kanske bli upprörd av otrohetsstatistiken. Om jag vore monogam skulle den på sätt och vis angå mig. Otrohetsstatisken visar inte hur stor risk jag löper att bedra eller att bli bedragen. Jag kan nämligen inte bedra eller bli bedragen i den meningen. När en del tycker att otrohet är bland det värsta man kan utsätta någon för ser jag otroheten som ett tecken på att monogamin saknar någonting. Om monogamin vore så förträfflig skulle inte personer vara otrogna och det tål att diskuteras, men dessvärre vill somliga fortfarande tro att otrohet går att förhindra genom kontroll. Det går säkert att minimera riskerna för otrohet, men frågan är om inte de flesta är mer intresserade av att upptäcka otrohet (för att inte ”stå med skammen”) alternativt hitta personen som är ”trogen till sin natur” snarare än aktivt försöka minimera risken för otrohet?

Det har sagts att män som reser i tjänsten är mer otrogna än andra män eftersom att de ges tillfälle att vara otrogna. Det som tilltalar mig med den analysen är att den sätter fingret på att alla inte har möjlighet att vara otrogna. Det är klart att det existerar ofrivillig trohet. Att vara trogen är inte nödvändigtvis ett val för det kan vara nog så svårt för en del att få (medvetet ordval) sex av sin partner. Alla ges inte chansen att vara otrogna och en del kommer aldrig att vara det för att de har moraliska problem med företeelsen och/eller för att de inte vill att deras relation ska ta slut.

Det ”Män som reser i tjänsten”-analysen saknar är mannens partner. Det förekommer givetvis att män (och kvinnor) som reser i tjänsten är otrogna, men en bortrest man eller kvinna underlättar onekligen för sin partner att vara otrogen, men det pratar vi mycket sällan om. För den som vill vara otrogen är det ett guldläge om dennes partner är bortrest i dygns långa perioder. En vinn-vinn-situation?!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Vad sägs om att lita på varandra?

Vad som räknas som otrohet tycker jag personligen är en ganska ointressant fråga. Att jag inte har kroppsligt monopol på någon och inte kan bli ”bedragen” bidrar nog. Vad jag finner desto mer intressant är hur långt människor tillåts gå för att kontrollera (ja, ni läste rätt) att ens partner inte är otrogen.

Det talas ibland om rätten att kunna ta reda på att ens partner inte är otrogen. Att kunna ta fram bevis för att så inte är fallet eller snarare frånvaron av bevis för otrohet. Det räcker inte längre att staka ut vad som är okej och vad som inte är det och sedan lita på att ens partner håller sig inom ramen för vad som är tillåtet. Det är alldeles som om folk har slutat att lita på varandra.

Jag kan tycka att folk som inte kan lita på den de är tillsammans med borde överväga att lämna relationen men det är naivt att tro att folk skulle lämna längre relationer bakom sig av den anledning. Samtidigt får jag känslan av att huruvida man kan lita på varandra är underordnat att det finns verktyg för att kontrollera att ens partner inte är otrogen. En person som har en historia av att aldrig lita på personer förväntar sig nog inte att han eller hon ska kunna lita på en ny partner.

En del har tillgång till varandras lösenord, några svarar i varandras telefoner och andra får inte sova över hos personer utanför den egna familjen. Genom att låta ens partner läsa alla ens mejl (som folk skickar i förtroende till en) bidrar man till en kultur där alla har rätt att veta allting om den de lever med. Man riskerar att normalisera beteendet så till den grad att folk i slutändan kommer att se det som en absolut rättighet att läsa varandras mejl och allt vad det heter.

Det är redan ett stort problem att folk läser sina partners SMS utan lov. Som om de hade rätten att göra det. En del frågar (jag kan inte föreställa mig hur det går till) om de får ha tillgång till lösenord och dylikt. Vad svarar man på en sådan fråga? Läser de varandras dagböcker också?

Svarar du ja öppnar du en dörr som kan leda till du känner dig tvungen att öppna ännu fler i framtiden. ”Varför får jag inte ha tillgång till dina lösenord när jag får läsa dina SMS?” Du kanske tänker att du riskerar att bli misstänkliggjord om du svarar nej. Ett annat synsätt är att du redan är det i och med att personen ställer frågar.

Om någon skulle be om mina lösenord skulle jag tänka att personen så gott som saknade spärrar. Att personen av moraliska skäl skulle avstå från att läsa mina SMS och mejl om den bara fick chansen – det händer inte! Om någon frågade mig något sådant skulle jag se till att göra den relationen kortvarig. Jag är högst ointresserad av att öppna några sådana dörrar och därigenom måla in mig själv i ett hörn.

Tänk på vilka du vill när du knullar!

Mina tankar är det sista som ni tar, sjöng Ebba Grön. Tankebrott och att försöka kontrollera människors tankar hör inte hemma i den sorts samhälle som jag vill leva i. När det gäller handlingar brukar man säga att envar har rätt att handla på ett sådant sätt att det inte skadar någon annan. Vad beträffar tankar får du faktiskt tänka saker som skulle kunna skada någon annan om de realiserades.

Med det sagt är det ganska skrämmande att det finns personer som vill kontrollera vad personerna de har sex med fantiserar om under sex. Det är en upptrappning av pornografidiskussionen som många gånger handlar om hur man kan reglera att ens partner inte tänker på fel saker när han eller hon konsumerar porr. Det är okej med förbehållet att du inte blir kåt på de som medverkar i filmen, så länge du inte tycker att de är mer attraktiva än din partner eller så länge ingen inblandad har större kuk. Kraven kan vara hur många och absurda som helst och den som ställer dessa krav målar onekligen in sig själv i ett hörn.

Om jag inte får tänka på någonting kommer jag med största sannolikhet att göra det. Faktum är att jag ibland tänker på andra när jag har sex. Det finns faktiskt personer som uppskattar och uppmuntrar det.

Jag är glad att jag inte kan läsa folks tankar, men om jag kunde det vore det mycket värre att inse att personen jag ligger med funderar på vad vi ska äta till middag än ett par trevliga bröst som sitter på någon annan. Jag kunde inte bry mig mindre.

Det är kontraproduktivt att be sin partner att inte tänka på vissa saker. Tankarna kommer med stor sannolikhet att uppstå i och med det. Vill du ha ett ärligt svar på frågan om han eller hon tänker på andra när ni ligger gör du bäst i att vänta på att tekniska förutsättningar för att läsa människors tankar blir verklighet.

På motsvarande sätt är det kontraproduktivt att ständigt prata om vad ens partner inte får göra med andra. Jag har svårt att föreställa mig människor som endast vill ligga med sin partner men de kanske finns. När man frågar folk om de skulle vara otrogna under förutsättningen att deras partner aldrig fick kännedom om det brukar en kraftig majoritet svara ja.

Det är som sagt svårt att hitta någon som bara vill ligga med dig, men du behöver för den sakens skull inte minimera dina chanser genom att älta att din partner inte får ligga med andra. Det göder sådana tankegångar och risken för att personen vill ligga med andra lär öka.