Nakna har något de borde dölja

Som svar på frågan om varför jag gillar att bada naken brukar jag skämtsamt svara att jag inte har någonting att dölja. Det borde vara en fullt giltig förklaring när vi i sann säkerhetsanda alltid ska vara redo att redogöra för våra privatliv. Anledning är att vi inte har någonting att dölja och redan där missar man målet, men om någon vill vara naken eller skriva om sex ska den helst inte göra något väsen av sig. Då passar det sig inte. När kontrollen ligger hos mig är det inte längre intessant att jag visar att jag inte har någonting att dölja. När det kommer till sex och naket vill ingen ta mig på bar gärning. Sådana handlingar ska ske bortom allmänhetens möjlighet att kunna ana ett dryft av vad som försiggår.

Förståeligt om unga vill dokumentera sina nakna kroppar

”Som minderårig har man inte förståelse för konsekvenser”. Kan det inte vara så enkelt att den unga kvinnan faktiskt trodde att hennes pojkvän var god och därför lät honom fotografera henne naken?  Varför skulle hon ens misstänka att pojkvännen skulle hota att sprida bilderna i samband med eventuellt separation?

Om det är någonting jag vill minnas när jag är äldre är det min unga nakna kropp, hur glad jag var när jag hade sex. Jag menar allvar. Jag gillar inte alls att den unga som vill dokumentera sin unga nakna kropp utmålas som oansvarig. Det är väl ingen som skulle påstå att vi är oansvariga om vi vill dokumentera Spanienresan? Om bilderna från Spanien av någon anledning hamnar i fel händer skulle nog ingen bry sig, det är trots allt bara semesterbilder.

Det är vårt förhållande till nakenbilder som är problemet inte nakenbilderna i sig. Vi måste lära av semesterbilderna.

När blev naket onaturligt?

Lokalnyheterna bjuder sällan på någon underhållning, men just idag har Dagbladet en naken man på förstasidan. Läs artikeln för att förstå rubriken.

Låt mig anta att någon satte kaffet i halsen i morse. Kanske någon av de personer som protesterat mot Sundsvalls kommuns beslut att låta Sundsvalls naturistförening Natyristen efter många år av väntan överta en strand vid Västra Lövsjön. Det är protesttesterna som gett oss dagens förstasida och det är därför den roar mig.

Den nakna mannen, Hans Lundström, har inget bra svar på kritiken som han tycker är för fånig för att ens bemöta. Lundström lyckas sammanfatta ganska väl hur jag känner det när personer upprörs över något så oförargligt som nakna människor. Vad ska jag svara? Det är svårt att argumentera mot någons tycke och smak och det ligger heller inte i mitt intresse att ens försöka om jag ska vara ärlig.

Det finns dock argument som jag aldrig låter bli oemotsagda. Ett sådant exempel är när personer som av olika skäl inte vill vistas i närheten av nakenbad vädjar om att nakenbadarna ska tänka på barnen. Lika lite som jag kan säga att din smak är fel kan personen som ber nudisten tänka på barnen förklara varför det är problematiskt om barn skulle råka få syn på nakna kroppar.

I samtliga fall där tänk på barnen-argumentet anförs är det solklart att det är föräldrarna och inte barnen som upprörs av nakna människor. Det är inte ovanligt att barn badar nakna inför hela familjen, släkten och även grannskapet. I Stockholm för några år sedan badade ett tjugotal nakna barn mitt i stan och det var inga problem. Rädslan för kill- och tjejbaciller och nakenhet är något som vi senare i livet får lära oss att vi ska bejaka. Barn är klokare än oss vuxna.

Du får uppröras. Du får önska att du aldrig mer behövde se den nakna glada mannen vid strandkanten. Det är vad du gör av ditt äckel som är avgörande. Har du samma attityd som Hans Lundström, ”Vi stänger inte ute någon. Om de bara kan acceptera oss så kan vi acceptera dem”, gillar jag dig. Om du däremot tar dig rätten att vara otrevlig och be någon klä på sig sina kläder kanske du ska omvärdera vem som har rätt att känna sig kränkt.

I sommar ska jag bada naken på västkusten. Jag längtar.

Att inte låta sig skrämmas

SwedishTeen och Daniel Brahneborg har kommenterat Isabell Hallings uttalande i vilket hon redogör att hennes 15 månader gamla dotter badar utan kläder.

"Om nu någon jävel skulle fota mitt barn i smyg och lägga upp det på nätet skulle jag bli tokig, men jag tänker inte ge sätta på henne extra kläder bara för att risken finns. Självklart finns det massor av barn som far illa i denna äckliga industri, men jag tror inte jag hjälper dessa barn genom att skyla mitt"
– Isabell Halling

Det finns risker i allting vi gör men ska vi låta bli att leva för det? Ska vi ge idioter rätt? Det är få saker jag är rädd för, att vakna upp i åttioårsåldern och inse att jag kastat bort mitt liv (i vems intresse?) är en av få.

Svenska bloggar om , ,

Bilddagboken

En av Bilddagbokens regler är rätt intressant: ”Eftersom Bilddagboken är till för alla får du inte ladda upp nakenbilder”. Bilddagboken är alltså till för alla som inte vill ladda upp nakenbilder?

Jag gillar nakenbilder och tar nya då och då, därför tycker jag att nakenbilder är en dokumentation av min vardag även om det är långt ifrån allting jag ägnar mig år. Det är accepterat att ta bilder på sig själv för att se hur man själv utvecklas å utseendets vägnar eller för att man funnit en snygg/passande pose som senare kommit att prägla samtliga bilder som laddas upp, men varför anses det konstigt att jag vill dokumentera hur min kropp förändras? Tack vare utvecklingen kommer jag när jag är trettio ha en miljon bilder på mig själv (såvida jag inte får en fet moralkris och raderar dem) till skillnad från dem som växte upp för femtio år sedan. Den digitala tekniken har gjort det möjligt att radera de bilder man blir missnöjd med. Dagens unga har egna kameror (de allra flesta) och är inte beroende av föräldrars kameror eller pengar heller för den delen för att beskåda (eller sprida) sina bilder.

Får ganska ofta frågor kring varför jag lägger upp vissa bilder, det kan vara en helt legitim fråga men oftast tussas dessa frågor ihop med direkta personangrepp så som förtal och annan kränkande behandling. Det finns flera som verkligen inte kan förstå mitt val av bilder eftersom att de själva aldrig funderat över att lägga upp mer eller mindre nakna bilder och om dessa frågar tycker jag snarare att det är någonting positivt. Det är dessa människor jag har möjlighet att påverka, inte de som redan har bestämt sig för att nakenhet är negativt punkt. Moralhysterikerna med åsikter huggna i sten. Allra bäst är ändå de människor som hävdar att det jag gör är onormalt och därför per automatik någonting dåligt.

Att vi måste tänka på barnen är ett argument som har förts trots att det är en omöjlighet att censurera alla nakenbilder som finns att tillgå över Internet. Det argument man har fört är att det är mer naturligt att dessa barn skulle stöta på nakenbilder via Bilddagboken då det är en community människor i väldigt unga år använder.

Ett annat argument som alltid förts är att bilder kan finnas kränkande. Det kan jag köpa däremot tycker jag det är tragiskt att vi använder ord som ”kränkning” för att inte behöva förklara oss och/eller inte ställer den ena kränkningen i relation till den andra. Vi ser kränkningar för kränkningar och glömmer att gradera dem.

Vi går alltså in i dessa barns ställe och säger att vi kan anta att de finner nakenbilder kränkande, stötande eller vad det nu handlar om utan att det finns något stöd för detta. Ett löst antagande. Att tala för en grupp människor och att fördomsfullt anta att personerna ifråga inte kan uttrycka sig själva eller ta för givet att de inte vet sitt eget bästa (som om det vore någon absolut sanning) anses däremot inte kränkande. Personligen tycker jag detta är bland det mest kränkande man kan göra mot någon annan människa.

Bilddagboken raderar mina bilder

Någon anmäler mina halvnakna bilder på Bilddagboken varje gång jag laddar upp nya, lika snabbt raderas bilderna. Vilka är ni som anmäler mina bilder? Har ni inte bättre för er? Ni behöver inte titta eller bevaka mig om ni får långåriga trauman av ett par sextonåriga bröst. Man kan naturligtvis problematisera att jag går emot deras regler, vad jag tycker om dem behöver jag knappast nämna. När bilddagboken får in en anmälan har de ett ansvar, nämligen att tillmötesgå sina användare och ta deras upprördhet på allvar, vilket jag är mycket medveten om. Det är de som anmäler jag ifrågasätter. Håll er gärna på avstånd.

Bilddagboken tog bort en bild där jag stod i linne och trosor (se nedan) med anledningen att den var för utmanande. Övriga bilder som raderats har varit bröstbilder, vilket även det bör ifrågasätta. Varför är en bar kvinnlig överkropp att räknas som naken men inte en mans bara överkropp? Det är uppenbart att bilden där jag står i linne och trosor är en plojbild (se bildtexten nedan) och för det andra tycker jag inte att den varken är utmanande eller av sexuell natur, vilket jag antar är detsamma.

Personen ur Bilddagbokens crew som tog bort bilden går emot Bilddagbokens egna användaravtal när de tar bort en bild med motiveringen att personen på bilden är för lättklädd (vad nu det innebär). Det står ingenstans att man inte får vara lättklädd. Personen i fråga hävdar att "Bikini på sig på en strandbild är okej. Men lättklätt i övrigt är inte ok"

Ett annat bildcommunity, Pixbox, tog inte bort mina knullbilder som jag laddade upp när jag var femton. De låste bilderna och endast jag hade möjlighet att se bilderna. Det tog tio minuter innan bilderna låstes från att jag hade laddat upp dem, en person jag känner anmälde dem med största sannolikhet. Låsta bilder är att föredra, flera bilder som blivit borttagna på Bilddagboken har jag inte haft sparade någonstans, jag får aldrig mer se dessa bilder med andra ord.

Apropå raderade bilder har Svensk Sexualpolitik Idag skrivit lite om den nya barnpornografiutredningen, läs inlägget här:

"Som våra läsare säkert är medvetna har en ny barnpornografiutredning släppts (SOU 2007:54) som föreslår att innehav av pornografiska bilder på personer under 18 skall kriminaliseras, oavsett om de uppnått könsmognad eller ej."

"Lagförslaget ger dock en lucka för ungdomar att, trots att de är straffmyndiga, inneha barnpornografiska bilder på sig själva fram till och med då de är 18. Johanna Sjödin hade alltså inte ens råkat illa ut enligt det nya lagförslaget. Däremot, enligt lagförslaget, måste alla ungdomar förstöra de bilder de tagit på sig själva och sina älskade den dagen de fyller 18. Hur orimligt är inte det, att avkräva av en hel generation att de skall förstöra minnen från deras lyckligaste stunder?"

Kan vi inte en gång för alla fastslå att vi inte kan begå sexualbrott mot oss själva? När vi ändå håller på att gaffla borde vi kanske låsta in alla som onanerar för tidigt. Det vore ju mycket tråkigt med människor som lär känna sin egen kropp på egen hand 🙂

Jag hoppas verkligen inte att förslaget går igenom. Det är en stor sorg för mig att mina knullbilder från när jag var femton är helt borta. Jag misstänker att jag av ren klantighet har råkat radera dem då jag har svårt att tro att Pixbox i efterhand (flera månader efteråt) skulle radera dem. Har skrivit ett mail till Pixbox och frågat om det vet någonting, väntar på svar och återkommer senare.

Ett eget bildcommunity med egna regler (eller snarare bristen på regler) vore underbart. Det är endast av slöhet som jag inte har tagit bort mitt konto på Bilddagboken. Jag ska sova på saken.

(Ber om ursäkt för bildernas kassa kvalité, ingenting jag kan göra någonting åt)

När jag och min yngre vän upptäckte en nudiststrand

För flera år sedan, jag minns inte när, var jag och en yngre vän och badade med hennes farmor. Vi berättade för hennes farmor att vi tänkte förflytta oss längre bort, hennes farmor skrattade minns jag. Vi gick och vi gick plötsligt insåg vi att vi kommit till en nudiststrand. Vi tittade rakt fram och där satt en naken man framför oss. Jag hade aldrig sett en kuk minns jag. Vi ville sluta titta för nudisternas skull fastän vi var väldigt fascinerade av det vi sett. Tänka sig att det fanns avslappnade människor. Människorna som vistades vid stranden där vi höll till använde sig av "trostricket" för att inte råka blotta sin kroppar. Vi vände på oss lite halvsnyggt och stod kvar ett tag. Efter en stund gick vi tillbaka och jag minns att hennes farmor frågade om vi hade haft roligt.

Min syn på nudister var efter det att de naturligtvis skulle få hålla på med sin livsstil. Jag hade fått höra att nudister tog illa vid sig när människor badade i badkläder. Kanske känner de sig kränkta, kanske tar de illa vid sig, det är nog väldigt individuellt. Om de tar illa vid sig kan jag delvis förstå det. Nudisterna har valt den fredliga vägen, De håller sig borta från barnfamiljer och sura föräldrar. Allt de vill är att få vara ifred. Trots att vi har rätt att bada nakna vid sjöar och hav tar människor som föredrar badkläder illa vid sig av nakna människor. Nudister vill inte ha något bråk, de vill kunna bada nakna utan att någon höjer ögonbrynen.

Min attityd till nudister var ungefär som homofoba mäns syn på homosexuella män. Bara de inte rör mig får de gärna leva ut sin dröm. Som om jag vore en superexotisk människa alla drömde om att få se avklädd.

Under min uppväxt fick jag lära mig av människor jag möte att avvikande människor var sämre människor. Vill du träffa upprörda människor som lägger sig i ditt val av kläder ? åk till vilken badstrand som helst där det finns barnfamiljer. Sedan två år tillbaka badar jag helt naken. På festival har jag aldrig blivit tillsagd, men så fort det är barnfamiljer i närheten slutar det ofta med att familjerna åker hem. Barnen ser frågvisa ut och förstår inte alls varför mamma och pappa ser så upprörda ut. Dessa föräldrar pratar om att vi som badar nakna inte visar respekt, tvärtom visar de ingen respekt för de som vill bada nakna.

För att komma in lite på toplessdebatten där möter vi samma problem. De personer som väljer att ha kläderna på sig ser sig själva som offer som blir utsatta för något slags övergrepp när människor tar sig friheten och struntar i badkläder. Vi har könsroller som säger att jag är kvinna och därmed ett sexobjekt. Jag som kvinna ska skyla min sexualiserade kropp, att jag valde inte att födas som kvinna (även om jag trivs som kvinna) spelar ingen roll.

Jag kan inte se varför människor med äckelkänslor skulle ha förtur. Dessa människor som äcklas så av människokroppen borde istället ta en omväg. Det är viktigare att människor som vill bada nakna har rätt att göra det. Det borde inte var någonting att orda om då vi har en lag om att nakenbad vid strand är tillåtet. Människorna som får långåriga trauman av nakenhet (men påstår att det är barnen som blir lidande) behöver faktiskt inte titta.

Moralpanik i Furudal

Dagens avsnitt av "Grannfejden" var minst sagt speciellt. Programmet utspelas på olika orter i Sverige där så kallade "grannfejder" råder. Robert Aschberg är programledare och jag kan inte sluta undra om han älskar när människor gör bort sig i TV. Två medlare finns på plats i varje avsnitt för att lösa fejderna.

Dagens avsnitt handlar om Karin som blev vräkt på grund av att grannarna påstått att hon varit naken ("lättklädd" rättare sagt) ute på gården. Karin överklagade och fick rätt i hovrätten. Karin har recept på att hon inte bör använda trosor, hon har någon sjukdom som gör att hon är varm konstant. Empati, snälla.

Tvättstugan som egentligen är ett avslutat kapitel nämns som en del av problem. Huvudproblemet är att Karin går omkring i en "kort kort rock med ingenting under". Grannen Inga-Lill är extra upprörd eftersom att hennes barnbarn kan råka se Karin när hon är ute på gården men även andra "småbarn" kan fara illa.

Inga-Lill menar att hon inte kan inte gå ut för att grannen Karin är för "lättklädd" och menar att "man ska kunna ha kläder på sig". Inga-Lills barnbarn och hennes son ska flytta, hon är orolig och "tror att någonting ska hända", vad framgår inte.

Varför blandar alltid vuxna in barn och framställer det som att barn generellt har problem med nakenhet. Taktiker. Varför erkänner inte vuxna istället att de själva har allvarliga problem och äcklas av nakenhet. Om det är så att barn blir nervösa inför nakenhet tror jag det mer handlar om vad föräldrarna själva bidragit till genom att vara överspända. Sex och naket är fult och lite hemligt och ingenting man ska beskåda men ändå HELT NATURLIGT.

När Aschberg i slutet av programmet besöker "nakna" Karin är hon förvånansvärt nog väldigt positiv, annat är det med Inga-Lill. Karin har nämligen tvättat fönster då hennes bröst råkat synats. Detta har filmats. Aschberg ifrågasätter Inga-Lill och genast är det helt OK att vara naken men problemet är att Karin ljuger och hävdar att hon aldrig är naken. Med den definitionen av nakenhet är urringning och allt vad det heter högst klandervärt om man nu har problem med hud.

Trodde det var ett skämt när jag såg programmet. Vissa människor har onekligen för mycket tid och för meningslösa liv.

Kort om begreppet blottare

Första gången jag kom i kontakt med begreppet "blottare" var som barn när jag läste nyheterna. En man i Söråker hade blottat sig vid röda torget. Röda torget är en lekplats. Sedan den dagen var en blottare en person som fick ut någonting sexuellt av att visa upp sin nakna kropp. Att det naturligtvis skulle vara barn med i bilden får vi inte glömma. Inte bara min mor, utan alla vuxna som gillar att lura i sina barn om hemska gubbar som bjuder på godis älskar nog dessa nyheter. Så här efteråt får jag försvara min mor med att hon inte var fullt lika galen som en del människor som finns på Internet.

I sammanhang där det finns någonting som går att koppla till sex och människor under femton år handlar det om en sak, uppmuntrandet av pedofili och det digitala smörgåsbordet. Att köpa string till sina döttrar, att dela ut kondomer till elvaåringar och att överhuvudtaget applicera vad de flesta skulle kalla "vuxenkläder" på sina elvaåringar. Rätta mig om jag har fel men, äcklas inte pedofiler av bröst och allt vad det heter? Samhällets syn är att vi uppmuntrar pedofiler genom att "föråldra" barn med "vuxenassocearer", för mig går det riktigt inte ihop. Hela den här synen på att fjortonåringar skulle vara lovliga byten för pedofilen går heller inte ihop för mig riktigt. Människor med mens är väl knappast att räkna till skaran "barn"?

Den person som har sex med personer under 15 är enligt media pedofil. Media kan fortsätta förnedra trettonåringar hur de vill då jag har svårt att tänka mig att ett gäng pedofiler skulle gå ihop och bua ut mensen. Det tackar vi yttrandefriheten för. Jag skulle glädja mig så innerligt i att media fick ta den skiten. Jag vill aldrig mer höra om att trettonåringar inte vet vad de vill, eller inte kan vara kåta. Att trettonåringar är offer och ingenting annat. Att trettonåringar inte vet sitt bästa. Trettonåringar är inga "offer" för pedofiler. Vi har statistik på att majoriteten av sexuella övergrepp begås av bekant person och vad det gäller barn är det ofta förälder och styvförälder som står för övergreppen.

Idag har begreppet blottare fått en annan betydelse. Det behöver inte längre handla om att visa sin nakna kropp/blotta sig av sexuella skäl. En person som visar sitt könsorgan blottar sitt underliv. Jag har inga problem med ordet "blotta", begreppet "blottare" har jag däremot svårt att ta på allvar då "blottare" har blivit ett begrepp för naken person i det offentliga rummer. Människor blottar sig av sexuella skäl så gott som dagligen för sina sexpartners. Läste för ett tag sedan en jobbig bok om tjejjoursrörelsen på någon ort i Sverige. Vad som gjorde mig upprörd var all separatism, att kvinnor ska gå och bära på någon konstant offerroll men framförallt hatet mot människor som blottar sig. Människor som är nakna utomhus. Det behövde heller inte nödvändigtvis vara helnakna människor. Personerna som intervjuades ville få det till att de blivit utsatta för något övergrepp när de fått syn på en naken person.

För mig finns det en koppling mellan sex och nakenhet, men även mellan alkoholdrickande och nakenhet, kopplingen är ganska lös. Det är få saker som inte går att göra naken och vi är mer eller mindre nakna dygnet runt. Vi klär på oss, byter kläder, duschar, badar, knullar, klär på oss igen, klär av oss och sover. Det eviga tjatet om sexualiseringen har sexualiserat den nakna kroppen. Jag har svårt att tro att nakna kroppar eller lite urringning förr väckte ramaskri hos moralpekpinnar (vuxna och framförallt förälder). På den goda tiden badade de flesta topless och ingen höjde ögonbrynen. Att sexualisera kroppen har varit en kamp från vuxnas sida och de har vunnit den. Det är ett grövre övergrepp att be någon klä på sig anser jag. Vad jag eller andra gör så länge vi inte begränsar någon annans frihet ska ingen heller lägga sig i. Det går inte att tillmötesgå vilka dumheter som helst, det finns alltid någon som kommer känna sig kränkt. Konstigt nog funderar aldrig de som vill begränsa andra huruvida de själva bidrar till kränkandet av den egna kroppen och dess integritet.