Mens är mer än bara blod

Tidigare har jag varit ganska positiv till mens. En förklaring var alla, framförallt män, som var negativa till mens. Om de var negativa var jag tvungen att vara positiv. Hur individuella män förhöll sig till mens blev avgörande för om jag över huvud taget ville ha relationer med dem.

Om jag tidigare kunde känna att mens var en erfarenhet jag delade med många andra kvinnor, i brist på andra, känner jag numer att det är en erfarenhet jag gärna sätter på paus.

Numer förknippar jag mens med lägre järnnivåer, och till följd av det trötthet och orkeslöshet, smärta, vätskeansamling samt känslomässighet och irrationalitet (omedvetna missförstånd och övertolkningar, check). Ska det behöva vara såhär?

Enda egentliga skillnaden mot tidigare är att jag har svårt att uppbåda särskilt många positiva tankar kring mens. Delar av mig känner att jag borde för jag föreställer mig att det är mindre tråkigt att få mens i ett samhälle där det inte framställs som någonting negativt att ha en menstruationscykel. Men det är svårt. För vad ska en person som förknippar den med så mycket negativt framställa som positivt?

Jag tänker inte ens försöka uppvärdera den där i mitt tycke onödiga blödningen en gång i månaden. Jag har inget emot blodet som sådant, men menstruationen, som är så mycket mer än själva blodet, hur den påverkar mig fysiskt och psykiskt. Det är svårt att separera blödningen från en allmän olustkänsla av att man inte är sig själv vare sig fysiskt eller psykiskt några dagar innan och under mens. Och jag ser ingen anledning därtill. Jag ska leva med detta under flera år av mitt liv. Jag befinner mig i någon slags stadie av acceptans och vill tro att det framgent kommer att vara möjligt att välja bort mens utan en massa biverkningar.

Inget ont om menskonst, jag kan till och med tycka att nedblodade lakan som indikerar att här har det knullats är ganska trevligt, men det behövs också något som kan lindra besvären utan att medföra andra, tänker framförallt på minskad sexlust.  När det är möjligt kommer jag att vara mer positiv (läs: mindre negativ).

Lyssna! Mens – så påverkar den idrottsprestationer 

Även idrottare menstruerar

Fotbollsspelaren Lotta Schelin menar att mens är en ickefråga inom idrottsvärlden. Hur hade det sett ut om män hade haft mens, frågar hon sig.

“I grunden är det en jämställdhetsfråga, tycker hon. Om män hade haft mens hade frågor om mens och träning förmodligen varit grundligt kartlagda, gissar hon, och tycker att det nästan kan bli lite komiskt att tänka på den utrustning som följer med landslaget ut på resor. I bagaget finns allt fotbollsspelarna kan behöva:

– Vi har tuggummi, tops, näsdroppar – you name it. Men vi har inga bindor eller tamponger.”

Om hur saker och ting hade sett ut om även den andra halvan av befolkningen hade menstruerat kan vi bara spekulera, men det är inte alls långsökt av Schelin att lyfta frågan med anledningen av synen på kvinnors idrottande historiskt och att det fortfarande satsas mer på mäns idrottande.

Det pratades inte heller om mens i omklädningsrummen och på träningen när jag spelade fotboll och om det ligger något i det Schelin säger beror det inte enbart på att jag hade fyra manliga tränare.

Personligen har jag aldrig haft något problem med att prata öppet om mens. Om jag mått dåligt grund av PMS eller mens har det bara varit att säga det. Jag tänker inte låtsas att något som påverkar mig flera dagar varje månad är en ickefråga. Jag tänker inte avstå från att göra saker jag vill göra med mindre än att jag är för trött och orkeslös under menstruationen (ungefär som när man har järnbrist).

Mens är än mindre en ickefråga sedan jag började styrketräna. Jag har ingen aning om vad jag ska göra de dagarna.  Jag vet bara av erfarenhet att jag inte ska försöka öka i stryka. Behöver man vila mer dagar innan, under eller efter mens? Få i sig mer protein? Det enda jag hört är att det är bra att “röra på sig” under menstruationen men det är det annars med för den delen.

Var finns träningsprogrammen som är anpassade för personer som har mens? Det finns särskilda träningsprogram för kvinnor och män, men inte särskilda program för menstruerande, som är anpassade efter om du blöder i 3 dagar eller en vecka, om du har riklig mens eller inte. Det finns särskilda kostrekommendationer för ciskvinnor och cismän som tar hänsyn till om du tränar hårt eller inte, men knappt några såvitt jag vet som tar hänsyn till hur energibehovet varierar under menscykeln. Men vem bryr sig om kvinnors och menstruerade personers hälsa och muskelutveckling? Alldeles för få.

Det mensröda manifestet

Det finns mensactivism men inte mensaktivism. Om ingen annan redan uppfunnit ordet mensaktivism gör jag det nu (2009-08-23 18:45). Ordet är fritt att använda i alla tänkbara sammanhang.

En mensaktivist är en person som anser
1) att mens inte har den höga status mens förtjänar och
2) att detta förhållande bör ändras

Mensaktivistens bestämda uppfattning är att alla utom menshatarna och en del företag som profiterar på människors obehag inför mens tjänar på om mens normaliseras och blir mer accepterat i dagens samhälle. Mensaktivsister pratar alltid om den halvfulla menskoppen och är en positiv kraft att räkna med.

Det är ett felaktigt antagande att mensaktivismen grundades av menstruerande personer som fick för lite sex och närhet under sina menstruationsperioder och att mensaktivismens främsta funktion var att ge dessa möjlighet att ventilera sin frustration. Mensaktivismen är en motreaktion mot samhällets menshat.

Det personliga är det politiskt. För personer som inte menstruerar eller aldrig har menstruerat kan det vara svårt för att inte säga omöjligt att relatera till hur det är att menstruera, men mensaktivismen exkluderar igen. De som inte själva menstruerar eller har menstruerat känner nästan garanterat någon som gör det eller har gjort det. De känner antagligen också till att den menstruerandes humör inte enbart är en konsekvens av att hormonerna är i uppror. Hur den menstruerande betraktas av sin omgivning kan påverka hur hen mår.

Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något:

Sätt press på företag som ger intrycket av att mensblod är någonting motbjudande. Ni har säkert sett reklamfilmer som visar en ljusblå vätska som ska föreställa blod (adliga kvinnor kanske har blå mens men vi vanliga dödliga har rött mensblod). Filmer som gör reklam för produkter som beskrivs som utomordentliga för att de är diskreta och absorberar upp varenda mensblodsdroppe.

Ha mensskydd hemma i fall att du skulle få oväntat mensbesök. Att ha mensskydd hemma är ett smidigt sätt att förmedla att man har ett avslappnat förhållande till mens. Får jag huvudvärk hos någon kan jag nästan räkan med att personen har huvudvärkstabletter att erbjuda mig, men om jag vaknar upp hos någon och är i behov av mensskydd är det långt ifrån lika självklart att personen kan erbjuda mig det.

Säg ifrån! Protestera om en anställd vid Ungdomsmottagningen försöker få dig att använda p-piller och efter åtskilliga misslyckade försök upplyser dig om att p-piller är en fantastisk preventivmedelmetod för att du kan ”reglera bort” din mens med dem. Du kan skicka ett (anonymt) brev till Ungdomsmottagningen, du kan blogga om saken, skriva en insändare och finna styrka i att prata med andra som menstruerar och har erfarenhet av att besöka Ungdomsmottagningen.

Ha menssex! Bada med mens! Välskrivna manifest i all sin ära, men att agera är det mest konstruktiva och effektiva du kan göra för att normalisera mens. Låt inte mens hindra dig från att göra saker du tycker om. Fråga inte ”Kan du tänka dig att ha sex med mig fastän att jag har mens?”. Utgå från att den som vill ha sex med dig även vill ha det om du menstruerar, har blåmärken på kroppen eller en stor finne på din vänstra axel. Om det skulle visa sig att personen inte vill ha (vissa sorters) menssex är det förstås bara att acceptera.

Gråt inte över spilld mens! Om du ska ha sex med någon som menstruerar bör du undvika att bädda med det dyraste vitaste sidenlakanet du kan hitta. Lägg ut en handduk. Underlätta för den menstruerade personen att slappa av helt enkelt.

Lycka till med mensaktivismen!

I mensskyddsreklamens värld är vi alltid påklädda

Under våren och sommaren har det funnits små förpackningar med mensskydd och trosskydd i omklädningsrummet på gymmet. I förpackningarna har det funnits små foldrar med budskap som: ”Neutraliserar lukt och skyddar upp till 100 %” och ”Neutraliserar lukt istället för att dölja den.” Skyddet är ett skydd mot ”läckage och lukt”.

Jag skulle vilja se mer sexpositiv reklam för mensskydd. En del menar att menskopp och tampong är bra för att det underlättar oralsex. Jag har knappt någon erfarenhet av att få oralsex med en menskopp i underlivet. Tampong använde jag några gånger precis när jag hade fått mens i 12-årsåldern.

Jag har mer erfarenhet av att få oralsex när jag menstruerar utan att något skydd används. Personligen har jag inget behov av något skydd mot läckage och lukt. Fittor luktar med eller utan mens och något skydd mot läckage vill jag inte ha, tvärtom. Med det sagt är jag ändå positiv till om personer, som annars inte hade gått med på att få oralsex under menstruationen eller som har sexpartners som inte klarar av blod, hittat ett skydd som gör att oralsex blir av.

Att de som tillverkar mensskydd inte plockat upp oralsexet och utformat en mer sexpositiv reklam beror nog på synen på vad sex är. Sex är kuk i fittan och hur ska man ha det med en tampong i fittan? Man skulle förstås kunna ha vaginala samlag utan att något skydd används, men det blir svårt att förena med ”skydd mot läckage och lukt”. Sex kan vara kuk i fittan, men det är också läckage och lukt.

Reklamen för mensskydd bygger på att den som menstruerar är påklädd eller åtminstone har på sig underkläder eller badkläder. Tampong och menskopp kräver inte kläder, men bindor och trosskydd kräver åtminstone underkläder. Använder du bindor under mensen blir det underförstått att de aldrig ska tas av. Annars hade väl de som tillverkat bindor tagit fram särskilda menssexhanddukar att lägga under underlivet när man har sex? Det är inte givet att skyddet mot läckage måste sitta mot kroppen eller att det är omgivningen som måste skyddas. Det kan lika gärna vara ett par broderade lakan från 40-talet eller en resårbotten.

 

 

 

 

Vilka tjänar på att kvinnors kroppsliga avsöndringar anses motbjudande?

Matbloggaren Mattias Kristiansson uppmanade oss att avstå ägg under påsken genom att rida på vågen av obehag inför en särskild kvinnlig kroppslig avsöndring, mensblodet:

”Påsken. Den blodigaste högtiden på året. Högtiden då menstruerande hönor jobbar på högvarv för att tillfredsställa det groteskt stora behovet av ägg som svenskarna måste få mättat. En högtid som 7 166 919 svenskar inte har en aning om varför vi firar. Men ägg ska vi äta… och det utan någon egentlig anledning. Okej, så värst blodig är påsken kanske ändå inte. Men sån tur att hönor lägger behändiga ägg och inte blöder som kvinnor, då hade påskbordet sett ut som ett mindre blodbad. För det är ju precis vad ägg är, mens. Hönsmens. Mens i en lite snyggare förpackning. Mumsigt? Nja.”

Jag håller med Kristiansson om att vi borde äta mindre ägg, men inte för att det skulle vara ”nykokt hönsmens”, vilket det inte är, eller att mens inte skulle vara ”mumsigt”. Kristiansson ville väl visa på att han vågade vara extrem, och se en slagkraftig rubrik, men ”debattartikeln” gjorde mig bara på dåligt humör. Att framställa kvinnors kroppsliga funktioner som motbjudande för sina egna syften ger jag inte särskilt mycket för.

Läs istället vad Suzann Larsdotter skriver om synen på kroppsliga avsöndringar beroende av kön. Märk väl att det inte är frågan om att män finner kvinnors avsöndringar obehagliga, människor oberoende av kön gör det och uttrycker sitt obehag inför dem.

Något som jag fortfarande inte har kommit över är att det finns heterosexuella kvinnor som inte vill ge oralsex efter omslutande sex, för då har kuken ”fittsmak”. Samtidigt kan jag inte komma på att jag träffat någon man som inte velat slicka mig efter omslutande sex. Det finns män som inte vill smaka på sin egen eller någon annans sperma, och säkert inte vill gå ner på en fitta med sperma i, men mitt underliv sällskapar aldrig med sperma, vilket kanske kan förklara att män inte har avstått från att slicka mig efter omslutande sex i någon mån? Ytterligare ett skäl för att inte låta underlivet komma i kontakt med sperma i sådana fall.

God jul och gott nytt år!

Med en förhoppning om att de som läser denna julhälsning har massor av sex under julhelgen skrivs detta.

Det kampanjas på vissa håll för en vit jul.  Du kan med gott samvete ignorera de personer som vill utmåla dig som en dålig människa för att du vill unna dig alkohol under julhelgen. Skål!

Svara gärna på enkäten om menssex till höger om du har tid över. Jag ser gärna att du är uppriktig och kort och gott svarar ”Ja” på frågan oavsett kön. Låt inte mens hindra dig från att ha sex.

Mensskyddsbakgrund

När jag fick mens i 12-årsåldern var bindor det självklara valet. Eller valet och valet, det var vad som fanns hemma i badrumsskåpet. Vid något tillfälle provade jag tamponger. Jag hade hört att de kunde vara praktiska att använda när man simmade (jag hade årskort på simhallen) och tränade.

Innan jag stoppade in en tampong i mitt underliv för första gången läste jag användarmanualen som låg i det diskreta tampongpaketet. Den gav mig information om hur man satte in en tampong. Tampongerna kunde inte ta min ”oskuld”. Det var helt lugnt att sova med tampong, men man skulle aldrig använda samma tampong i mer än 8 timmar i vaket tillstånd. Då tampongen är ett ”inbyggt” mensskydd behövde man inte oroa sig för att det skulle lukta mens om än, blodet luktar bara utanför kroppen, fick jag veta. Tampongsjukan (som jag vet mycket lite om) beskrevs som något av en myt. Tampongen satt fel om den kändes.

Något som inte avhandlades är att tamponger torkar ut slemhinnorna. ”Man ska inte använda den när man har lite mens eftersom den suger upp den nyttiga flytningen i slidan” nämndes inte heller. Om de upplyste tamponganvändaren om hur olämpligt det är att spola ned tamponger i toaletten minns jag inte, men de hoppas jag att de gjorde.

Hur särintressenas tamponginformationen är utformad i dag har jag ingen aning om, men jag tror att det utifrån dagens klimat vore ganska smärtfritt att berätta att tamponger torkar ut. Jag menar, många kvinnor använder ju hormoner trots att de vet att de riskerar att sänka sexlusten och lever i mångt och mycket efter mottot ”Vill man vara fin får man lida pin”.

Jag väljer en ful mössa framför ingen mössa alls. Jag är fin och behöver inte lida pin. Mitt vanligtvis källkritiska tolvårsjag visste inte att tamponger begick våld på kvinnors underliv, det trots att jag hade läst på om mens och saker relaterade till mens i 10-årsåldern i samband med att jag upptäckte flytningar i mina underkläder. Att bomull inte är underlivets bästa vän fick jag kännedom om flera år senare. Jag befarar att den kunskapen inte hade haft någon avskräckande effekt på mig om jag istället hade funnit tamponger i badrumsskåpet som tolvåring.

Könat kroppsäckel!

En av mina favoritkrönikörer Fridah Jönsson skriver om ett av mina favoritämnen, nämligen mens. Hon undrar varför kvinnor blir äcklade av mens. Det är framförallt kvinnor som känner ett behov av att markera sitt obehag inför mensblodet, skriver hon och det är också mina erfarenheter.

Det finns en del saker man med all rätt kan klaga på kring mens om man har den läggningen. Mensvärk, att mensblodet torkar ut underlivet, kraftiga blödningar, humörsvängningar och att personer tackar nej till att ha sex med en till exempel. Det är klart att kvinnor klagar på mensvärk och kraftiga blödningar emellanåt, men fokus är framförallt på mensblodets inneboende äckelfaktor.

Det kan tyckas naturligt att de som bär på mensblodet är mer äcklade av det än de män som inte har någon erfarenhet av kroppseget mensblod, men det förklarar inte behovet av att berätta att man tycker att mens gör en äcklig och därmed indirekt att kvinnor i allmänhet är äckliga några dagar varje månad.

I vanlig ordning tror jag att det beror på att kvinnor förväntas vara fräscha på en nivå som är bortom en fräsch man. Jag hör sällan män prata om att de tvättar händerna med tvål efter varje toalettbesök, använder tops regelbundet. duschar och byter underkläder varje dag. Jag vet kvinnor som duschar innan de besöker gymmet och glatt berättar om det, men jag vet inga män som gör det.

Ska man vara fräsch ingår det att ta avstånd från mensblod av någon anledning.

Vill män att kvinnor förvarnar om mens?

Är det god ton att uppge att man har mens innan man ligger man någon? Jag ställde den frågan och några få har svarat. Jag antar att en majoritet av kvinnor anser att det är god ton, men ingenting man har någon moralisk skyldighet att berätta.

Det ställer onekligen frågor om vad man bör förvarna om. En av mina käpphästar är att män inte bör ejakulera i kvinnors underliv om de inte vet att det är önskat. Om någon som läser detta tänker i termer av kontrakt kan jag berätta att varken kommunikation under arbetstid, mellan vänner, i hemmet eller i sänghalmen kräver några skriftliga kontrakt.

You cannot not coummunicate, brukar det slås fast. Ibland undrar jag om personerna som efterfrågar skriftliga sexkontrakt, när någon feminist luftar tanken att samtycke är en bra grund att bygga sex på, fått för sig att all kommunikation är verbal om den inte är skriftlig.

Vi människor är duktiga på att använda oss av kroppsspråket och annan ickeverbal kommunikation. Att de ropar efter kontrakt när det gäller sex är märkligt då sex kanske mer än någon annan social kommunikation, eller vad vi väljer att kalla det, bygger på ickeverbal kommunikation. Jag är övertygad om att kommunikationen i sängen skulle var tydligare och verbal i större utsträckning om det inte vore för att sådan kommunikation i sexsammanhang uppfattades som genant och ganska avtändande av många.

Det kan vara värt att påpeka att det inte är kommunikation att utgå från att kvinnor vill ha sperma i fittan. När jag väckt frågan i bloggen har flera uppförda män uppmanat mig att sluta klaga och kommunicera att jag inte vill bli ejakulerad i fittan i stället. Som om jag inte kommunicerade det med mina långa och resonerande blogginlägg på temat. Hur som helst, männen i fråga försöker ge intrycket av att de gillar kommunikation genom att de tar vissa saker för givna. Vissa saker är att kvinnor vill ha deras sperma i sina underliv, till exempel. De uppskattar verkligen kommunikation till skillnad från mig som gärna ser att de bortser från normer om hur sex ska vara, och frågar sig själva om de ejakulerar i kvinnors underliv för att kvinnorna vill det eller om det finns andra skäl.

Något som är allt annat än upphetsande är förekomsten av ofrivilliga graviditeter och könssjukdomar, med andra ord rör denna diskussion främst sex mellan personer som inte har etablerade sexuella relationer. De som har sådana brukar förr eller senare reda ut hur eventuell sperma ska hanteras. En parentes: det vore trevligt om kvinnors orgasmer och fontänorgasmer vore lika givna i sexuella sammanhang, gärna med tillhörande diskussioner om vilka kroppsytor eller kroppsdelar som man föredrar att få glaserade.

Att det framförallt är kvinnor som har sex med män som känner oro för ofrivilliga graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar förefaller logiskt. En man förklarade att han använde kondom, men inte främst för sin egen skull. Han var väl medveten om att han inte löpte någon större risk att bli smittad av könssjukdomar. För det första är han en man för det andra ejakulerar han inte i kvinnors underliv. Det faktum att män som har sex med kvinnor löper en mindre risk att bli smittade av sexuellt överförbara sjukdomar än kvinnor som har sex med män menade han delvis förklarade varför många heteromän inte ser någon funktion med att använda kondom och gärna undviker det. Män som kan ha sex en längre tid utan att ejakulera i kvinnors underliv använder inte främst kondom för sin egen skull utan snarare för kvinnornas skull och för att det känns bra att ta ansvar, kan du sammanfatta det om du gillar att generalisera.

Nu var det inte min favoritkäpphäst jag hade tänkte skriva om, men jag kunde inte hålla mig.

De som förvarnar män om mens får gärna berätta för mig hur de går tillväga. Jag ägnar mig inte åt ”förvarna” män om mens så jag är uppriktigt nyfiken på när och hur ni säger vad. Talar ni om det i samband med att det står klart att ni kommer att gå hem med varandra och ligga eller förbigående innan ni drar av er trosorna: ”bara så du vet har jag mens”?

Jag kan se poängen med att person som tror att mens riskerar att komma i vägen för sex förvarnar om mens i någorlunda god tid för sin egen skull. Vem vill ägna timmar på någon och kanske till och med följa med personen hem och inse att det inte blir något där och då på grund av lite blod?

Eftersom att det finns en föreställning om att de flesta män skyr menssex borde man berätta, menar somliga. Mina erfarenheter säger att det är tomt prat att män har svårigheter med menssex, men det kanske är jag som har haft tur?

Det finns män som skyr håriga kvinnor också, framförallt finns det föreställningar om att män i allmänhet gör det. Jag förvarnar inte män om att jag har hår under armarna trots att många män (varav de flesta inte rakar armhålorna) uppger att de skulle bli avtända av kvinnor som inte rakade sina armhålor.

Det hela påminner mig om en man jag hade sex med som upplyste mig om att han hade mycket hår på överkroppen innan han tog av sin täckande tröja. Det hade han, men till saken hör att jag nog inte hade reagerat över det om han inte hade berättat det. Jag hade ett ickeförhållande till håriga manskroppar då. Det var inte frågan om att han ville markera att han var manlig eller något sådant, snarare upplevde jag att han bad om ursäkt för sig själv ungefär som när personer ursäktar sig för att de har stökigt hemma (de har de ofta inte) alldeles oavsett om någon bryr sig eller inte.

För närvarande gillar jag verkligen håriga överkroppar (och kroppar överlag) och jag anser inte att det är god ton att män förvarnar mig om att de har mycket hår eller inte rakar bort sin kroppsbehåring. Om något signalerar det osäkerhet.

En teori om varför kvinnor sällan bär runt på kondomer är att de har ett behov av att känna att sex bara hände. Det finns en hel del raggningslitteratur som avhandlar detta. Män kanske fungerar likadant i sin relation till menssex.

Du har säkert läst att män inte gillar menssex på något forum där alla män uppger att de har minst tjugo centimeter kuk, men vad talar för att män uppskattar när kvinnor förvarnar dem om mens? De känner nog till att de förväntas ta avstånd från menssex, men det behöver inte alls vara förankrat hos dem själva. Det kanske finns en stor del män som gärna skulle ha menssex om de kunde känna att det bara hände. Om det inte fanns en förväntan på en att man inte borde vilja ha det eller en utgångspunkt om att den som menstruerar inte vill ha sex. ”Jag har mens” kan mycket väl tolkas som att du inte vill ha sex. Bara en tanke.

God ton att förvarna män om mens?

Läser att kvinnor anställda vid ett norskt företag som inte nämns vid namn tvingas ha röda armband på sig under menstruation för att ha ett legitimt skäl att gå på toaletten. Enligt företaget missbrukas toaletterna.

”I én bedrift ble alle kvinnelige ansatte pålagt å gå med rødt armbånd de dagene i måneden de hadde menstruasjon. Da kunne arbeidsgiver se at de hadde en legitim grunn til å gå hyppigere på toalettet.”

Det påminner mig om Facebook-gruppen ”Alla vi som tycker att tjejer med mens ska använda rött pannband på fester” och det faktum att många anser att menstruerande kvinnor har mer eller mindre en skydlighet att bekänna färg och förvarna män om att de har mens.

En sexuellt utåtriktad vän till mig berättade att hon hade träffat ett fem-i-tre-ragg på ett tunnelbanetåg. Mannen hade sagt att hon var välkommen att följa med honom hem. Hon var kåt och ville ligga men föreslog att han kunde följa med henne hem i stället. Sagt och gjort. Han är berusad, inte hon. De har sex och han slickar hennes mensfitta. Efteråt när de ligger och kramas skrattar hon till och säger ”Vad rött ditt skägg är”. Han nämner att han har nära släktingar med skotskt ursprung och menar på att det nog är en bidragande orsak. ”Titta i spegeln så förstår du vad jag menar” uppmanar hon honom. Han inser vad hon menar och frågar ”Varför sa du ingenting?”. ”Varför skulle jag?” kontrar hon med.

Förvarna om mens, missade du biologilektionerna? Kvinnor har mens ibland, det är ingenting märkligt, men det är en smula paradoxalt att många män tycker att kvinnor ska berätta att de har mens när de inte anser att män måste ha grönt för att ejakulera i den de har sex med. Det ställer också frågor om vad man bör förvarna personer om.

Männen i fråga ser gärna att kvinnor berättar saker som de har skäl att misstänka kan skrämma bort männen för att de ska kunna avvisa kvinnorna innan de satt sin i fot i enderas hem. Det är inte frågan om någon ”konsumentupplysning” av slaget att han ska veta vad han får. Det handlar om att män anser att de har ”rätt” att veta vilka kvinnor de ska undvika och dessa kvinnor ska göra det enkelt för dem genom att avslöja sig själva.

Jag kan tänka mig att bära ett rött pannband eller på något annat sätt indikera att jag har mens om män kan tänka sig att avslöja hur stor kuk de har innan jag tar ställning till om jag vill ligga med dem, om män innan berättar om de har för avsikt att använda kondom eller inte. Det hör för övrigt till god ton att slicka fitta ordentligt om man några timmar innan deklarerat att man älskar att göra det.

Om män går med på att delge mig och andra personer information om sig själva som de har skäl att misstänka kan skrämma bort kvinnor (eller män för den delen) så kan jag och säkert många andra ställa upp på detsamma, men innan det händer kommer jag inte att förvarna någon om min mensstatus.

Män som anar oråd kan andas ut då allt jag känner till tyder på att de flesta kvinnor anser att det är en god idé att förvarna män om mens. Har du andra erfarenheter får du gärna berätta om dem. Alla kvinnor skyltar inte med sin mens, men det är inte ovanligt att menstruerande kvinnor undviker utemiljöer alternativt avvisar sexuella inviter. Om män överlag hade fungerat likadant så hade många av dem hållit sig undan och förvarnat mig om både det ena och det andra.