Diskussionstråd om galna lärare

Hittade en tråd på ett Internetforum där man kunde dela med sig av galna lärare. Helt fantastiska historier gick att läsa. Helt fantastiska på helt fel sätt. Jag funderade och tänkte först att jag nog inte haft några helt galna lärare. Några har haft åsikter utan att kunna argumentera för dem (om vi nu kan kalla det åsikter) och några har haft feta attitydproblem gentemot vissa elever. Framförallt har jag haft inkompetenta lärare, men inga som sysslat med några direkta konstigheter utöver detta.

Samtidigt kände jag, är det verkligen möjligt att jag inte haft någon helt galen lärare? Alla verkar ha sådana erfarenheter därför kändes det väldigt fjärran. Sedan slog det mig att jag visst haft en galen lärare. Hon var min syslöjdslärare i grundskolan.

Förutom att sy under timmarna satt vi kvinnor och diskuterade allt möjligt. Jag gillade dessa lektioner för att alla pratade med varandra om mer eller mindre riktiga saker. Det blev diskussioner om allt ifrån syslöjd till sex, men även förhållanden och otrohet.

Jag minns hur besviken jag blev på mina dåvarande klasskamrater när min lärare hintade inför oss att hon hade sex. Hon hade länge varit ensam och nu hade hon träffat en man hon uppskattade. Hennes ålder bidrog till att det var otroligt glädjande att höra att hon hade sex, hon skulle snart gå i pension.

Äldre ska inte ha sex och om de absolut måste ha det borde de åtminstone hålla tyst om sitt sexliv. Det är sjukt och vidrigt att människor som åldrats tar sig rätten att vara kåta. Att tänka sig att äldre har sex kan likställas med när människor tänker sig sina föräldrar i sexuella sammanhang.

Nästan alla mina klasskamrater visade öppet att de blev äcklade och flera talade om för henne att hon gott kunde vara tyst. Ingen ens funderade över om det kunde vara olämpligt. Att hon berättade om sitt liv berodde mestadels på att mina klasskamrater var väldigt frågvisa. När hon inte nämnde sex gick det bra att hon pratade, men så fort hon kom in på sex var hon äcklig och nästan omänsklig i mina klasskamraters ögon. Det är så himla OK att håna äldre.

Min syslöjdslärare sa en väldigt korkad sak, men på grund av hur hon blev behandlad har jag haft svårt att döma henne. Att det gick att behandla henne som mina klasskamrater faktiskt gjorde var för att hon var äldre. Hade någon behandlat en äldre man på detta vis? Jag är inte alls övertygad.

Jag minns fortfarande diskussionen vi hade om att sova med kläder, de flesta sov med någon slags BH. Argument som att det kändes ”tryggt” i fall någon skulle komma in på rummet under natten användes. Det huvudsakliga skälet var att de var rädda att få ?hängbröst. Vilket skämtord, jag hatar det verkligen.

Min syslöjdslärare talade om för oss att idealet var att sova i korsett. Då blev inte brösten ”hängiga” menade hon. Vad hon hade fått detta ifrån vet jag inte, det hemska var att ingen tyckte detta uttalande var det minsta konstigt. Åtminstone var det ingen som sa något, inte ens efter lektionen. Det kan inte enbart handlat om att hålla sig väl med läraren och få bra betyg.

Vilken brist på omdöme har man innan man säger detta till en klass med högstadieelever? Som om den generella högstadieeleven inte hade nog med komplex att ägna sin tid åt.

Åsikter och åsikter

För flera veckor sedan hade jag och min svensklärare en diskussion om åsikter och åsikter. Enligt min mening är en åsikt inte bara ett löst tyckande utan någonting du underbygger, argumenterar för. En åsikt är en konsekvens av argument och inte tvärtom. Jag känner så många som skaffar åsikter och med tiden letar argument att kunna försvara sin åsikt med. Tvärtom trodde jag det var, att man argumenterar och sedan drar en logisk slutsats där slutresultatet är åsikten.

Min svensklärare menade att man inte behöver underbygga sina åsikter. Jag citerade någonting jag tror att Herbert Tingsten har sagt, något i stilen med att det vi inte kan argumentera för endast är fördomar då hon utbrister att Tingsten sa en massa konstiga saker. Förstår du problemet nu sa jag, din åsikt har inget värde om du inte berättar vad Tingsten sa som var konstigt. Inget värde utifrån idéen om att åsikter påverkar människor. Det gick nog aldrig in för henne vad jag riktigt menade.

Det var samma lärare som talade om för mig att jag skulle ta av mig kepsen – två gånger, det slutade med att jag gick ifrån lektionen. Om man faktiskt tycker att man inte behöver argumentera kan jag se det rimliga i hennes handlande utifrån hennes perspektiv. Att jag kan vara så pass förstående ursäktar inte hennes beteende men bitarna faller onekligen på plats. Jag har varit ledig och inte träffat henne sedan dess men tycker att det borde ringa någon klocka när en elev går för att han eller hon känner sig ovälkommen. Åtminstone är det min förhoppning.

Att ställa saker i förhållande till varandra är vi människor sällsynt värdelösa på – vi suger rent ut sagt på charmigt tonårsspråk. Ett ännu större problem är, vilket jag nämnde innan, att vi köper ett paket åsikter som vi sedan lär oss argumentera utifrån (i bästa fall). Oavsett vilka motargument som förs är den egna åsikten så pass viktig att den går inte att kompromissa med, inte ens när det är uppenbart att personen har åt helvete fel. Det finns någon konstig idé om att det är pinsamt att svänga men torde det inte vara ännu mer pinsamt att företräda en linje som inte går att försvara? Människorna som sysslar med detta brukar drabbas av panik och att kräva logik i dessa stunder är nog för mycket begärt.

Dessa frågor är så pass viktiga att det inte går att hålla tyst och inte framstå som tjatig. Jag verkligen föraktar idéen om att det viktigaste är att "vinna" diskussioner. När personer slutar bemöta argument och endast sysslar med härskartekniker lägger jag ned helst. Det finns ingen idé att diskutera med någon som bara vill förlöjliga människor och vinna diskussioner. Det centrala borde vara meningsutbyte och personlig utvecklingen. Det starkaste som finns är att erkänna att man hade fel och det illustrerar hur få människor som faktiskt klarar av detta.

Brist på insyn i den svenska skolan

Inför varje utvecklingssamtal med mina mentorer under så väl lågstadiet som högstadiet talade jag om för min mor att läraren kommer göra allt för att framstå som trevligt, inte bara det, han eller hon kommer vara "övertrevlig". Med det menade jag att personen inte ens kommer påminna om sitt rätta "lärarjag". Jag hade rätt varje gång. Det var ungefär som att träffa en kompis som satt och smickrade mig i nästan en halvtimma (kan vi inte gå tillbaka till "kvartsamtalen", snälla?).

Rektorer, politiker och övriga saknar insyn i den svenska skolan. När dessa kommer på besök är lärarna snälla och hur bra som helst. Ibland lite övertrevliga. Man väntar bara på att koppen kaffe ska föreslås. Besöken är som en lärare under ett utvecklingssamtal brukar jag säga.

Rektorerna och politikerna går därifrån nöjda och belåtna, konstigt nog funderar de inte ens över dessa övertrevliga lärare. Under hela min skolgång har lärare pratat om guldregeln, vi skall behandla andra så som vi själv vill bli behandlade. Vackert och bra men denna regel gäller endast personer som fyllt arton och kan knyta sina skor.

Människor är trevliga när det behövs, under anställningsintervjun, när kungen kommer på besök eller när vi har någonting att vinna. Skulle du vara otrevlig om ingen annan (förutom personen du är otrevlig mot) någonsin skulle få reda på det? När det har varit människor och hälsat på har ingen elev någonsin sagt något om lärarens beteende, de kommer undan varenda gång. Jag är inte alls bekväm med detta, det som spelar roll är att du framställer läraren som en idiot inför andra. Ingenting annat fungerar, tragiskt men räkna inte med någonting annat. Varje gång när jag inte har sagt till på plats har jag gått hem utan vinst.

Vi som suttit vid Selångersån och bevittnat polisen när de tagit hand om människor eller människors alkohol vet att polisen i den här stan är otroligt respektlösa. De kamouflerar inte ens sitt eget beteende i vardaliga sammanhang, det är åtminstone den uppfattning jag har fått ifrån polisen.

Lena Österlund, socialnämndens ordförande, följde med polisen under en lördagsnatt och hon menar att hon blev väl omhändertagen och berättar om hur respektfullt polisen tog hand om "nattsuddare". Naturligtvis skulle hon aldrig kunna gå ut och säga att det berodde på henne som person men jag hoppas hon verkligen funderar om hon kan ha varit delaktig till polisen respektfulla bemötande.

För ovanlighetensskull tänker jag säga någonting positivt med min skola. Vi har fått fylla i anonyma enkäter online om vad vi tycker med skolan och vad som kan göras bättre men inte bara det, vi har fått svarat vad vi tycker om varje lärare. Vad han eller hon kan göra bättre och vad som är positivt. Det är ett företag som samlar in enkäterna som sedan skickas det till skolan och respektive lärare får läsa kommentarerna från eleverna. Under alla år har jag fått fylla i enkäter men de har behandlat skolmaten och skolmiljön men även frågat om man trivs, har kompisar och känner sig trygg i skolan.

Politikerna och rektorerna måste lyssna mer på oss elever, vi ser verkligheten ni andra blundar för.

Skolans bristande argumentationsteknik och betyg

För att bädda in någonting positivt i detta inlägg tänker jag påstå att det var roligt att vara i skolan idag. Beror det på att jag är så tacksam över att vi endast har två lektioner varje tordag, börjar 12:00 och slutar 14:50 eller beror det kanske på innehållet. Jag lutar mot det sista. Min svenskalärare talade idag om argumentationsteknik och retorik. Det sistnämnda var förr ett eget skolämne berättade min lärare varpå jag frågar var ämnet togs bort. Det har inte tagits bort egentligen utan bäddats in i de andra ämnena. Varken retorik eller argumentationsteknik gick vi igenom i grundskolan. En kvinna i min klass berättade att de hade en lektion i veckan där de argumenterade och fick öva på att tala. Det är väldigt olika från skola till skola och innehållet beror väldigt mycket på vad läraren själv tycker är intressant och viktigt.

Argument med skolans mått mätt brukar vara tämligen meningslösa. "Privatbilism är bra för att bilar är finare att titta på än vad bussar är" eller "betyg är dåligt för att betyg är orättvisa". Åsikter utan riktiga argument har alltid uppmuntrats. Är det en syn på unga som inte stämmer med verkligheten eller är lärarna rent ut sagt korkade?

Iallafall så fick vi välja en åsikt och skriva två eller tre argument sedan skulle vi låta en klasskamrat komma med motargument. En tredje person skulle avgöra vem som var mest övertygande. Många gånger finns det åsikter jag i grunden kan hålla med om men argumenten är direkt fruktansvärda. Detta talar man aldrig om i skolan. Att vara för men ändå emot den egna onyanserade sidan.

Jag valde betygssystemet och förklarade i två argument varför jag är emot dagens betygssystem. Alltid pratar personer a la Jan Björklund om att "det ska löna sig". Den som får bättre resultat ska få högre betyg menar man, annars lönar det sig inte för den personen som fick bättre resultat. I den mån det ska löna sig att gå i skolan – vilket det naturligtvis ska – ska det handla om utbyte av kunskap.

Lärare idag är för partiska för att betygen ska spela någon roll (förlåt alla högpresterande "MVGbarn"). Detta vill ingen inse, det som borde spela roll är om kursen är godkänd eller ej. Oavsett vad får du ett omdöme med en kommentar för att underlätta kommande arbeten. Finns det inga kommentarer tycker nog din lärare att du lyckats riktigt bra. Räcker inte det för er, är det så viktigt för er att få vara på toppen och känna sig bättre än alla andra?

Hela betygssystem föder gamar som vill ha höga betyg, kunskap är mindre viktigt. Varför plugga om jag ändå inte får MVG? Vilket tragiskt synsätt egentligen, då vet man att kunskap är underskattat.

Uppgiven friskoleelev berättar…

Såg reportaget om John Bauer för någon dag sedan. Tydligen har hälften av eleverna hoppat av IT- och medieutbildningen under de senaste två åren. Sundsvalls Tidning publicerade snittbetygen hos skolorna i Sundsvalls kommun innan sommaren. Friskolorna Heliås och Mimerskolan (kanske har jag missat någon) hade inga underkända elever enligt statistiken. Har försökt hitta den förgäves. Upplyftande var min första tanke, efter längre funderingar slog det mig att det möjligen beror på lägre andel lärare med behörighet och därmed lägre krav på eleverna. Kraven är generellt väldigt låga. Det är fullt acceptabelt att bara få godkänt, förväntan av lärarna att du ska prestera bättre finns, men inte alls så ofta som den borde. Inställningen borde istället vara att läraren "gör sitt jobb" och att alla elever ska ha toppbetyg utifrån skolverkets betygskriterier.

Jag studerar vid Mikael Elias Teoretiska Gymnasieskola (METG) och vi har haft ganska mycket hemarbete den första tiden. Detta har bidragit till sämre kommunikation mellan elev och lärare. En stor fördel med gymnasiet som fler håller med om är att när du gjort klart det du ska göra får du gå för dagen. I grundskolan fick man fler uppgifter även om man hann bli färdig vilket många gånger ledde till att elever medvetet gjorde uppgifterna i ett långsammare tempo för att slippa fler och svårare uppgifter. Dock tycker jag det hela har spårat ur när lärare utlyser hemarbeten flera gången i veckan, ingenting emot att lärare låter elever som är klara gå men om de vill ha någon som helst trovärdighet borde de själva stanna klar tills dess att lektionen slutar. Ett problem är att lärare som ger hemarbeten gång på gång alltid säger att det naturligtvis alltid går att höra av sig med frågor men egentligen fungerar det inte riktigt så.

Jag har varit med om lärare som inte hjälpt mig när jag undrat någonting, istället har jag blivit ignorerad. Ingen unik företeelse inser jag när jag pratar med andra människor i min ålder. Att lärare ställer in lektioner och föreslår hemuppgifter är fenomen jag känner igen från grundskolan, redan då fanns det lärare som lät eleverna gå tidigare sista lektionen. Dock var detta ingen vanlig företeelse. Egentligen aldrig i syfte att vara snäll utan för att de "gynnade" både lärarna och eleverna. Jag minns min matematiklärare i högstadiet som alltid lät oss sluta fem minuter tidigare för att hon behövde tid för att hinna röka. Hon såg sig själv som en gud vi elever borde tacka. Hon hade helt rätt, alla mina klasskamrater var otroligt tacksamma. Något fel är det när elever blir glada över att få sluta tidigare, hade skolan varit mer intressant hade inställning till skolan varit en annan. Varför inte sluta tidigare då man ändå inte förlorar någonting på det rent kunskapsmässigt kan man ju fråga sig.

Min klass är en blandning av personer som kommer från kommunala skolor och friskolor. Enligt statistiken saknar friskolorna i Sundsvalls kommun underkända elever. Hur kommer det sig att friskoleelever inte framstår som mer begåvade och är rädda för att prata inför grupp i högre utsträckning än eleverna från kommunala skolor?

Denna enkät är rätt intressant Friskoleeleverna är (i förhållande till elever från kommunala skolor) mindre sociala, mer sunda (enligt samhällets syn), senare med att bli av med oskulden, mer intresserade av politik, mer sugna på att rösta på moderaterna, inga "fuskare", det lättare för att diskutera sina betyg med lärarna i respektive ämne (och det kan tolkas på olika sätt). Alltid ska man fundera på hur många som svarar helt ärligt men även om någon ljuger (vilket vi får utgå ifrån) så finns det skillnader i vad som är rätt och fel för de olika eleverna.

Om friskolor ska finnas kvar krävs det stora förändringar. Det påstås alltid av lärare att skolor följer skolverkets betygskriterier till punkt och pricka. Därmed borde de olika skolorna vara rättvisa när de avgör vilket betyg en elev förtjänar. Riktigt så fungerar det inte. Fler betygsnivåer påstås göra det lättare för lärare att avgöra vilket betyg en elev förtjänar. Struntprat, det är nog svårt för lärare som det är idag. Snälla, lägg ned graderingen av elever, detta gynnar endast de elever som vill få känna sig bättre än den övriga klassen. Det finns många levande bevis på att lång utbildning och begåvning inte behöver ha någon koppling alls, men det hör inte riktigt dit. Friskolorna är bara ett exempel, jag säger inte att friskoleelever behöver vara dummare, men nog förtjänar de att få ett rättvist betyg så att de vet var de behöver lägga ned extra energi.

Enligt undersökningar har friskoleelever bättre resultat på de nationella proven i svenska, matematik och engelska. Detta tros kunna ha att göra med att friskoleelever har bättre betyg än elever som studerar vid kommunala skolor. Detta säger ingenting, det är samma lärare som rättar de nationella proven som ger friskoleeleverna höga betyg. Ska de nationella proven ha någon som helst mening borde de rättas centralt så att bedömningen blir mer rättvis.

I dagsläget vet jag inte var jag kommer studera nästa år. Har funderat en hel del på detta, det känns spontant väldigt orealistiskt att jag kommer utvecklas där jag går nu. METG är en ny skola, nästa år kommer det nya ettor och då får vi tvåor inte plats i dagen lokaler och därför behöver vi andra lokaler. Vår rektor har sagt att lokalerna kommer vara lika centrala och det har jag svårt att tro att det ligger någon sanning i. Detta visste jag inte när jag sökte, om jag hade vetat det hade jag kanske sökt till någon annan skola, vem vet. Det märks verkligen att det är ett nytt projekt, vi är det första misslyckade barnet. Min övriga klass påstod inför vår vikarie att de var väldigt nöjda med lärarna. Jag tror detta är ett fint sätt att få bättre betyg och hoppas nästan det. Behöver jag säga hur missnöjd jag är med lärarna? Vilka lärare jämförs våra lärare med egentligen? Flera gånger har jag tänkt "mer inkompetent lärare finns inte" och varje gång har jag jobbigt nog fått inse att jag hade åt helvete fel. Det verkar inte finnas någon hejd för hur galna lärare kan vara.

Alla

Det känns som ett skämt när min lärare pratar om att demokrati innebär att alla ska få rösta. Säg ”folket” istället för ”alla”, folket är inte alla. Generalisera gärna men när du står framför en grupp människor där du vet att ingen omfattas av begreppet ”alla” bör du kanske formulera dig på ett annat sätt.

Att få unga engagerar sig idag tror jag beror på att unga inte känner sig delaktiga i politiken. Vuxna måste börja lyssna på unga människor och ta dem på allvar.

Varför säger jag då inte detta till min lärare? Det slog mig först när lektionen var slut att jag borde öppna munnen och då var det försent.

Hört på datakunskapen

Idag har jag haft datakunskap för första gången, vi kommer läsa datakunskap A i ett halvår. Vanligtvis brukar man läsa kursen i ett år men eftersom att vi har två pass efter varandra så behöver vi bara läsa datakunskap A under höstterminen. Pratade med en vän om datakunskap tidigare idag och han berättade att när han gick ut gymnasiet så var det inte alls ovanligt att halva klassen saknade datavana. Det var verkligheten då och idag är detta ett ickeproblem. Jag skrattade nästan när jag läste planeringen, vi kommer ha en snabbgenomgång om mapphantering. Planeringen är inte anpassad för dagens ungdomar, idag kan vi snarare anta att elever har datavana och god sådan. Min lärare säger ”mapphantering tror jag är någonting de flesta här inne har provat på någon gång”. Någon gång? Vad säger hon tänker jag, säger hon så för att ingen ska behöva känna sig genomkorkad eller vet hon inte att de flesta redan i årskurs två vet hur man gör mappar, byter namn på mappar, klistrar in och kopierar? Jag lutar mot det första. I dag bör lärarna istället anta att de flesta har god datavana, Skolverket har redan gått ut och bekräftat det alla sannolikt misstänkte redan innan. Jag kan se att det finns ett problem med att inte ta upp det mest grundläggande om det faktiskt är någon som inte varit i kontakt med en dator men jag tycker inte vi bör förstora upp detta problem mer än nödvändigt. Vi får nog anta att även de som inte har en dator hemma någon gång varit i kontakt med en dator utanför hemmet.

Lärares bristande datakunskaper

I förra veckan kunde vi läsa att lärarna är efter eleverna vad det gäller datorer. Detta är ingenting nytt och det förvånar mig inte det minsta. Vi som är unga idag växte upp med datorer, redan på dagis fick vi möjlighet att sitta vid datorer en stund om dagen. Regeringen har efterlyst att lärarna ska få ökad kompetens inom nya kommunikationsformer, inte alls dumt snarare tycker jag det är bra att äldre människor får lära sig hur datororer fungerar. Människor som inte riktigt hänger med i utvecklingen tenderar att vara rädda för allting som är nytt, helt ologiskt då det flesta inte vet vad de pratar om. Dessa människor har låtit sig luras av medial hets mot internetbanken (för att bara ta ett exempel).

Det jag reagerade över när jag läste tidningsartiklarna kring ämnet var hur fruktansvärt det är att unga kan mer än äldre. Det gick att tolka skriverierna som om att problemet faktiskt inte är att äldre inte är lika duktiga på datorer utan att äldre har att lära av unga människor.

Det går alldeles utmärkt att lära av varandra den dagen då vuxna accepterar att unga människor är mer bildade inom vissa ämnen. För länge sedan läste jag om en mormor i Sundsvalls tidning, jag minns att jag blev glad när jag läste hennes råd till andra vuxna. Det råd jag minns allra bäst är – ”kom ihåg att både du och ditt barnbarn kan lära av varandra”. Jag tror att alla skulle bli bättre människor om fler började tänka så.

Hört på biologin

Idag på biologin tyckte vår lärare att vi skulle prata om preventivmedel och könssjukdomar. Min uppfattning var att han inte ville egentligen utan att han var mer eller mindre kände sig tvungen. Det sista nämndes knappt.

”Teoretiskt sett är p-piller 100% säkert men i praktiken är det inte lika säkert”.

Det är ju så att om man blir illamående av p-piller eller är det innan man tar dem så finns risken att de far upp samma väg de kom ner. Idiotsäkert eller hur? Vi människor glömmer bort viktiga saker som kan få förödande konsekvenser om vi inte kommer ihåg dessa. Risken att kvinnor glömmer bort att dagligen äta sina p-piller (vissa piller måste tas samma klockslag varje dag) är större än att de kommer upp med maten.

Den siffran vår lärare nämnde har jag aldrig hört förut. Däremot har jag hört allt ifrån 95 till 99% säkerhet. Den som säger att p-piller är 99% säkert bör vara öppen med att det är under förutsättning att kvinnor kommer ihåg att ta dem varje dag. Det var inte vår biologilärare, han nämnde ordet könssjukdom en gång men bara ytligt.

Förvånad blev jag dock när han ändå rekommenderade oss att använda kondom. Precis som väldigt många andra tycker han att man kan använda kondom OCH p-piller om man vill vara på den säkra sidan. Detta är ett jobbigt och allt för vanligt uttalande som skrämmer människor från att använda kondom (det ända preventivmedel som skyddar mot könssjukdomar och även det enda preventivmedel som mannen kan bruka). Risken att kondomer spricker är så överdriven och det är ju så att män INTE borde spruta i kvinnor överhuvudtaget även om kondomen sitter på eller inte. Kvinnor smittas lättare av könssjukdomar än män men risken att bli smittad om mannen inte ejakulerat i kvinnan är minimal.

Ska jag vara ärlig så är en livslång könssjukdom värre än att behöva ta ett dagen-efter-piller (dessa nämnde han inte ens, fanns de inte när han var ung?) eller att göra abort men det är vad jag tycker personligen.

Vår lärare frågade oss allihop om det fanns några biverkningar med p-piller varpå jag svarar att en biverkning är sänkt sexlust, varpå han frågar ”är det positivt eller negativt?”. Negativt svarade jag så klart. Jag har pratat med många som äter p-piller, de flesta förnekar att de är mindre kåta sedan de började med p-piller, det är möjligt att alla inte blir mindre kåta av p-piller. Vill man inte märka av den biverkningen så kommer man säkerligen förneka det medvetet eller omedvetet. Sänkt sexlust behöver inte vara något man är medveten om från första början, för många är det svårt att backa i tiden och sätta sig in i den situationen och jämföra den med hur det ser ut idag.

Under lektionen satt de flesta tysta medan jag och vår lärare höll låda, att sex är jobbigt för många att prata om visste jag men att könssjukdomar skulle vara så läskigt visste jag inte eller är det ren okunskap? Den lilla information man får i min ålder (om man nu inte har vänner som man kan diskutera sådant med) är från ungdomsmottagningen.

Till min lärares försvar får jag säga att han uppmanade oss kvinnor att inte lita på män vad det gäller sex.