Här offras ingenting för din sexualitet

Undrar varifrån tron att de flesta med kvinnligt kodade bröst vill att de ska vara sexuellt laddade i allehanda sammanhang kommer. Vidare undrar jag var alla som vill låta sig begränsas av att andra finner deras överkroppar sexuellt laddade är någonstans. Jag betvivlar inte att de finns, men föreställer mig att männen som månar om den sexuella laddningen och prioriterar den i högre grad än jämställdhet är fler.

Utan att överdriva dess omfattning finns det kvinnor som inte är beredda på att deras överkroppar avsexualiseras, kvinnor som föredrar en sexistisk ordning. På samma sätt som det finns kvinnor som inte är särskilt entusiastiska till uttalade samtycken i sexuella sammanhang för att de menar att det fråntar sex dess laddning. Dessa personer kan inte tillåtas få sätta agendan. Det är inte rimligt att andra ska begränsa sig eller att någras sexuella integritet och självbestämmanderätt ska offras för att en del går igång på frånvaron av uttryckliga samtycken, rape play och liknande. Har man en sådan dragning är jag säker på att det finns rollspel som lämpar sig utmärkt för det.

Män som månar om kvinnligt kodade brösts sexuella laddning

Mäns omtanke om att kvinnligt kodade bröst fortsätter att vara sexuellt laddade är ganska rörande. Du kanske vill gå omkring med bar överkropp på samma villkor som personer med manligt kodade bröst men har du tänkt på att det kan innebära att din överkropp avsexualiseras? Tänk att jag har det. Tänkt på det alltså. Det har många med också gjort.

”Hela vår poäng är just att kvinnligt och manligt kodade bröst endast skiljer sig i sättet de betraktas. Mina bröst är inte nödvändigtvis större än äldre mäns bröst på stranden, ändå är det jag som förväntas skyla mig. Jag blir sex, medan den manligt kodade kroppen tillåts att endast existera” – Stina Jansson

Vad en del ser som ett frånkomligt faktum om personer med kvinnligt kodade bröst får vara med på samma villkor i sociala medier och i vardagen är för många bara bröst-aktivister ett mål på vägen till ett mer jämställt samhälle.

Det finns säkert personer som vill ha sexuellt laddade överkroppar och kan ta om de inte får existera på samma villkor som överkroppar med manligt kodade bröst, men det måste vara upp till var och en. Vi ska inte skyla våra överkroppar för att någon annan fått för sig att kvinnligt kodade brösts sexuella laddning står och faller med det. Vi har inget ansvar för hur någon annans överkropp uppfattas.

Jag kan bara tala för mig själv men om priset för att mina bröst får existera på samma villkor är att de upphör att uppfattas som sexuella är jag beredd att ta det. Nu har jag ingen erfarenhet av att bli tafsad på i kollektivtrafiken och andra offentliga utrymmen men många med kvinnligt kodade överkroppar har det. En bonus med att ha en kropp som inte är sexuellt laddad i icke-sexuella sammanhang tycks vara att risken att bli tafsad på är närmast obefintligt.

Skriv gärna under namninsamlingen ”Vem är du att sexualisera mina bröst” här.

Dina små bröst

För en tid sedan sa en man att han tyckte om mina små bröst. Kommentaren var rakt på. Det var ingenting om att han uppskattade mina bröst trots att de var små. Jag brukar beskriva mina bröst som små, men jag är försiktigare när jag beskriver andras kroppar. Jag skulle inte beskriva någon annans bröst som små utan vidare då jag vet att det kan vara negativt laddat (jämför med liten kuk). Det är inte säkert att det skulle tas emot som ett neutralt konstaterande om storlek även om jag har svårt att föreställa mig situationer där jag kommenterar andras bröst.

Vissa personer verkar utgå från att man inte tycker om sina bröst om man omnämner dem som små. Kanske samma personer som utgår från att man gärna skulle vilja vara längre? Jag kan inte förstå varför det fortfarande är laddat att beskriva bröst som små då det inte varit något negativt att ha små bröst så länge jag kan minnas. Du har inte alls små bröst kan personer invända eller att de är bra för att vara små. Det har att göra med att en del har ett behov av att kommentera andras kroppar, att det inte går att säga saker till vissa personer utan att de tror att man är ute efter något men också att det finns en laddning i det.

Jag rättar inte personer när de kommenterar sina egna kroppar utan vidare. Jag rättade en man en gång som enligt egen utsago inte hade mätt sin kuk men uppskattade att den var ungefär 20 cm. I egenskap av size queen kunde jag inte låta något sådant passera okommenterat så jag rättade honom. En annan man som hade sagt att han hade 20 cm fick också veta att han hade avrundat uppåt med några cm. Den person jag har haft allra mest sex med har 20 cm kuk så jag har en tillförlitlig referenskuk om man säger. Annars skulle jag som regel inte rätta personer oavsett om jag ansåg att de hade rätt eller fel.

Om en i mitt tycke smal person omnämnde sig som tjock skulle jag inte rätta personen oavsett om jag upplevde att personen fiskade efter kommentaren ”du är inte alls tjock” eller inte. För det första är jag inte bekväm med att kommentera andras kroppar och för det andra tänker jag att det blir fel hur man än gör, vad man än säger, då kroppsstorlek är laddat.

Överkroppars lika värde

Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

Rebecca Lysholm och några skolkamrater hade tänkt gå med bar överkropp i skolans prideparad men när skolans rektor Anders Boman fick kännedom om planerna kallade han in till samtal:

”För idag tog rektorn in mig på sitt kontor och ville prata med mig, om att jag inte ska få visa mina bröst. I skolan tar sig killarna av sig tröjorna på gåsruset, på gympan och när de solar på skolgården. Därför tänkte jag, att jag som kvinna också borde få visa mina bröst – för jag menar vad är skillnaden? Skillnaden är noll det är bara samhället som gör skillnad på det. Jag sa detta – att killarna fick visa sig i bar överkropp. Han påstod att det var skillnad på våra bröst, bara för jag är kvinna.”

Rektorn menar att ingen ska visa sina bröst eller underliv i skolmiljö trots att det inte varit frågan om att visa några könsorgan. Jag kan inte låta bli att undra om rektorn jämställer kvinnors bröst med könsorgan, något som återkommande gjorts för att blanda bort korten och motivera diskriminerande behandling av kvinnor.

Om män kan gå omkring i bar överkropp utan att något händer och frågan väcks först när en kvinna vill ta sig samma frihet undrar man vad det är frågan om. Det är klart att en skolledning som en reaktion på att två män hånglar på skolgården kan förbjuda all form av hångel och framställa det som en icke-diskriminerande åtgärd då alla behandlas lika i formellt hänseende, men om olikkönade personer kunnat hångla på skolgården i åratal utan att någon höjt på ögonbrynen är det inte mer än rätt att ifrågasätta vad skolledningen håller på med.

Hur det har gått för eleverna på Danderyds gymnasium har jag ingen aning om men det är positivt att frågan uppmärksammas och att unga inte bara finner sig i den här sortens bemötande i skolmiljö. Det kan vara nyttigt att påminna en del rektorer om skolans värdegrund. För som Rebecca Lysholm säger till Aftonbladet: ”Enligt mig känns de som om vi endast har en prideparad för att det ska se bra ut. Vi ska vara en skola utanpå som representerar allas lika värde. Sedan när de väl kommer till kritan så särbehandlas kvinnor på grund av deras kön.”

Relaterat: Free the nipple, Ingen kvinnlig frigörelse utan kvinnors rätt till sina kroppar.

Free the nipple!

Facebook är ett privat företag som får sätta vilka regler det vill. Det är ett återkommande argument när någon kritiserar Facebooks regler. Bortsett från att det inte är sant är det inte bara Facebook som får göra saker. Personer får kritisera Facebooks regler. De som använder sin yttrandefrihet och har synpunkter på dem har knappast det i tron att Facebook inte skulle få utforma sitt eget regelverk.

Free the nipple är en rörelse som ifrågasätter den dubbelmoral som finns kring kroppar med bröst och  kroppar utan bröst. Femen har kritiserat Facebooks dubbelmoral genom att publicera bilder på bröst och täcka bröstvårtorna med Facebook-loggan. På Instagram har personer protesterat mot dubbelmoralen genom att publicera bilder på sina bröst och täcka bröstvårtorna med bilder på ”manliga” bröstvårtor.

Argumentet att Facebook får ha vilka regler de vill förminskar människors engagemang för lika villkor oavsett överkropp. Det handlar inte bara om sociala medietjänsters regelverk. Kritiken får ses som ett verktyg för att ifrågasätta den dubbelmoral som finns i samhället i stort, den som gör skillnad på överkropp och överkropp, bröstvårta och bröstvårta. Genom att kritisera regler – som knappast uppstått ur ett vakuum – kan man lyfta en fråga som är mycket större än vad som får visas på sociala medier.

Sedan länge har synen på offentlig amning diskuterats. Det finns personer som vänder sig mot amning i offentligheten och amningsbilder på sociala medier. Under en lång tid tog Facebook bort bilder på amning. Sedan några månader tillbaka tillåts sådana bilder förutsatt att inte bröstvårtan syns. Det hade inte hänt om inte personer hade använt sin yttrandefrihet och ifrågasatt synen på offentlig amning.

Facebook får ha regler. Personer får kritisera dem. Min förhoppning är att det som skrivs om kritiken och protesterna i sociala och traditionella medier ska få fler att ställa sig bakom lika villkor oavsett överkropp. Om man vill täcka sina bröstvårtor eller inte borde vara upp till var och en. Befria bröstvårtan.

Bara bröst i Borås

En vän undrade om jag ville följa med och bada i helgen. Då jag inte har något intresse av att täcka min överkropp, var osäker på vilken simhall det var frågan om och dess inställning till kvinnors överkroppar fick jag ge ett ”det beror på”-svar.

Det är nedslående att svara att man vill bada, men att man inte vet om man kommer att få göra det. Den enda träff jag fick när jag sökte på Stadsparksbadet i Borås var en kortfattad artikel från år 2008. Intrycket jag fick av den var att kvinnor nog inte var välkomna att bada med bar överkropp. Två personer som jobbade på badet ville inte tillåta det enligt artikeln och badhuschefen var ”tveksam”, men medgav att det inte fanns någon ”aktuell policy”.

Jag var inte särskilt optimistisk, men jag följde med min vän och två personer till, en kvinna och man, till Stadsparksbadet i Borås. Det första jag gjorde var att fråga om det var okej att bada med bar överkropp. Jag fick ett något intetsägande svar till en början. Jag påpekade att jag inte ville betala om de inte kunde garantera att jag fick bada. 50 kronor är 50 kronor. Lika lite som jag vill ge ett ”det beror på”-svar till en vän vill jag ha ett ”det beror på”-svar när jag undrar om jag får bada. Personen som jobbade i kassan kallade på sin chef för att kolla med honom. Chefen hade inga problem med det.

Det kändes bra att få bada med bar överkropp. Jag kan inte låta bli att bli på gott humör när någon inte har problem med halva befolkningens överkroppar. Egentligen borde jag inte bli det. Egentligen borde det vara en självklarhet att personer som inte vill täcka sina överkroppar inte ska behöva göra det. Det mest absurda är att det var en självklarhet en gång i tiden. Att kvinnor ska täcka sina överkroppar är ett relativt nytt påfund. Fråga en person som varit med ett tag om du vill veta mer.

Jag täckte också min överkropp i badsammanhang en gång i tiden, men det var främst för att det förväntades av mig. Numer badar jag oftast naken utomhus, men jag kan kompromissa på simhallar som inte tillåter nakenbad och täcka mitt könsorgan. Annat vore det förstås om endast kvinnor vore tvungna att täcka sina könsorgan, då hade jag kritiserat det.

Hade jag varit man hade jag inte behövt svara ”det beror på” när någon vill bada med mig. Om jag hade jag varit man hade jag inte behövt kontakta simhallar i Stockholm för att försöka ta reda på om jag är välkommen att bada med bar överkropp (Eriksdalsbadet och Husbybadet ger alla sorters överkroppar grönt ljus). Jag hade heller inte fått ett ”det beror på”-svar i jakt på ett enkelt ”ja” eller ”nej”.

Jag kände inte för att göra någon aktion och prova att bada med bar överkropp och se vad som hände i Borås. Jag har provat det tidigare i Sundsvall (Sporthallsbadet) och Stockholm (Forsgrénska badet) och det har gått vägen. Jag ville ha besked. Jag ville att simhallen skulle få förhålla sig till frågan. Av personen i kassan fick jag intrycket att hon inte hade tänkt på den tidigare. Det är knappast varje dag en kvinna frågor om hon får bada i bar överkropp.

En fördel med att få ett ”ja” är att det blir svårare för simhallen att hindra en att bada utifall någon annan badgäst skulle ha något att invända mot ens närvaro. Annars har jag ibland haft inställning att det är bättre att inte fråga om lov för att om man frågar riskerar man att få ett nej. Det gäller framförallt i situationer där man vill göra något som inte angår någon annan än en själv.

Tack Stadsparksbadet i Borås för att jag kan åka hem till Stockholm med en positiv känsla. I en bättre värld hade jag inte blivit på gott humör av mottagandet, eller annorlunda uttryckt, jag hade ungefär blivit på lika gott humör som män blir över att de får bada med bar överkropp.

Bad för alla oavsett överkropp

Simhallarna i Umeå har blivit med nya trivselregler. ”Fritidsnämnden beslutar att som trivselregler i kommunens simhallar rekommendera baddräkt/ bikini som badklädsel för besökare som identifierar sig som kvinnor men att inte avvisa någon utan överdel om inte särskilda skäl finns”.

Det framgår inte vad som kan utgöra ”särskilda skäl” för att avvisa personer som badar utan överdel, men det framgår att andra besökares åsikter inte ska leda till att någon avvisas på den grunden. ”För att alla ska trivas föreslås därför att rekommendera baddräkt/bikini som badklädsel för besökare som identifierar sig som kvinnor men att inte avvisa någon utan överdel om inte särskilda skäl finns”.

Det går att ha synpunkter på den formuleringen. Jag har svårt att föreställa mig att en sådan formulering skulle accepteras om den handlade om någon annan grupp än just kvinnor. Samtidigt är det ett steg i rätt riktning att kvinnor som vill bada utan överdel inte kommer att avvisas. Åtminstone inte de kvinnor som begagnar sig av kommunala simhallar i Umeå.

Fritidsnämnden hänvisar i sitt beslut till den tidigare jämställdhetsombudsmannens beslut från 2007 enligt vilket det inte var könsdiskriminering att förbjuda kvinnor att bada utan överdel. Om diskrimineringsombudsmannen skulle göra en annan bedömning är omöjligt att svara på. Frågan har inte prövats av DO, men sedan 2007 har en del simhallar och kommuner blivit mer inkluderande, vilket antagligen skulle vägas in vid en ny bedömning.

insändare140304(1)

För att det ska vara frågan om diskriminering enligt diskrimineringslagen måste någon ha missgynnats och det måste finnas ett samband mellan missgynnandet och någon av diskrimineringsgrunderna. Kan man konstatera ett missgynnande och ett sådant samband ska en jämförelse ske med en faktisk eller fiktiv person i en jämförbar situation.
Tänk er att en kvinna besöker en kommunal simhall. Kvinnan ombeds att täcka sin överkropp eller lämna simhallen. Först kan vi konstatera att kvinnan har missgynnats. Hon får inte bada om hon inte täcker sin överkropp. Har missgynnandet ett samband med hennes kön? Då får man göra en jämförelse med hur en jämförelseperson, en man, hade behandlats i motsvarande situation. Hade han behandlats annorlunda, hade han behandlats mer förmånligt? Ja, en cisman hade inte ställts in för valet att antingen täcka sin överkropp eller lämna stället.

Det finns fortfarande simhallar som inte tillåter personer som definierar sig som kvinnor att bada utan överdel, en del av dem gömmer sig bakom så kallade trivselregler. När jag läste om de nya inkluderande trivselreglerna i Umeå gick jag in på Stockholms stads hemsida och mejlade de badhus som har egna hemsidor. Husbybadet och Eriksdalsbadet.
Jag har badat utan överdel på Eriksdalsbadet en gång för flera år sedan och då var det inga problem. Jag mejlade och frågade om jag som kvinna var välkommen att bada hos dem utan överdel. Husbybadet var snabba med att svara. Eriksdalsbadet svarade veckan därpå. Till min glädje har badhusen nyligen ändrat sina regler och tillåter numer alla att bada utan överdel om de vill.

Det framgår inte av badhusens hemsidor att de är inkluderande. Jag vet heller inte om det finns någon information om det på plats. Det är en sak att ha rätt, en annan att veta om det. Hur det ser ut på andra badhus i Stockholm eller runt om i landet har jag ingen aning om, men det är bara att kontakta dem och dela svaren på sociala medier.

Alla simhallar har inte tagit ställning till om kvinnor ska ha rätt att bada utan överdel eller inte, alla har inte en ”policy”. Genom att kontakta badhusen kan man så ett frö hos dem. Vill man inte mejla runt kan man alltid uppsöka en simhall och prova att bada utan överdel. Det har gått bra de gånger jag har gjort det, men jag ville ändå mejla och fråga. Det kan kännas tryggare att bada utan överdel om man vet att man har rätt att göra det. Om någon annan besökare skulle ha något att invända kan man alltid förklara att man har rätt att bada utan överdel. Om det inte får tyst på dem kan de ta det med badhusets personal eller med en psykolog. Det kan inte vara sunt att gå omkring och ha problem med halva befolkningens överkroppar.

I samma veva som jag kontaktade Husbybadet och Eriksdalsbadet passade jag på att skriva till Stockholms stad och föreslå kommunen att följa fritidsnämnden i Umeås exempel och ta fram inkluderande trivselregler. För personer som riskerar att avvisas på grund av sina överkroppar är tillträde en förutsättning för den trivsel kommunens simhallar runt om i landet vill erbjuda sina besökare. Bara bröst-frågan är en fråga om könsdiskriminering och tillgänglighet. Ska simhallar vara öppna för alla oavsett överkropp eller ska de ha rätt att diskriminera kvinnor? Det är frågan.

Husbybadets och Eriksdalsbadets nya trivselregler inger hopp. Badhusen visar att de kan gå före för ökad jämställdhet när kommunerna låtit sina jämställdhetsplaner damma igen. Nu fattas bara att Stockholm och andra kommuner runt om i landet följer Malmös och Umeås exempel och beslutar att kommunala simhallar ska vara tillgängliga för alla oavsett överkropp.

Bara bröst i Metro

Min insändare om bara bröst publicerades i Metro i dag.

insändare140304(1)

Jag har badat utan överdel på badhus, men jag har ingen aning om jag finns med i någon statistik över kvinnor som har gjort det i händelse av att någon skulle höra av sig till dem och fråga.

Varför skriver jag inte insändare och debattartiklar oftare? Senast jag lyssnade på Jonas Paulsson från Köttfri måndag och vid ett annat tillfälle Gustav Ingman från Allt åt alla, som var med och ordnade den omtalade ”överklassafarin”, blev jag inspirerad att skriva insändare. Jag gick hem med den känslan, glömde bort inspirationen någonstans på vägen och gjorde ingenting av den. Den senaste veckan har jag skickat in två insändare som jag signerat med för- och efternamn som man gjorde på den gamla goda tiden.

Kvinnors överkroppar är inte vilka överkroppar som helst

Linnéa Pettersson har sett Alla är fotografer och reagerat på att Johan Rheborg fotograferar sin 20-åriga dotter i behå i ett avsnitt. Hade hon ens hade brytt sig om Rheborg hade fotograferat en 20-årig son i bar överkropp?

Kön spelar roll. Män kan fotograferas i bara överkroppar och publicera sådana bilder på sociala medier utan att de får sina konton nedstängda och det har inte primärt att göra med att de inte exponeras. Att mäns överkroppar är mer fria bottnar i en patriarkal idé om att just män ska få bestämma över sina kroppar.

Vad tror ni skulle hända om kvinnor som arbetade utomhus skulle klä av sig på överkroppen som deras manliga kollegor kan göra en varm sommardag? Tror ni att de skulle kunna lägga om tak i bara överkroppar utan att någon skulle nämna förargelseväckande beteende?

Pettersson gör något som jag upplever att många mediala personer gör nu för tiden. De använder sig av någon person, helst en ung kvinna, som de utmålar som svag (eller som i detta fall en del av ett ”unket inslag”) utan en tanke på hur den som skildras så känner inför det.

Nu var den här personen 20 år. I den bästa av världar hade hon varit 15 år för då hade texten genererat fler klick och blivit delad fler gånger, men antagligen tänkte Pettersson att 20 år nog är tillräckligt ungt för att tillräckligt många personer ska dela med sig av texten. Bara en sådan sak som att man använder ordet behå när man egentligen menar en så kallad topp för att man vill att personer ska se något som visar betydligt mer hud och bröst framför sig är rätt talande för hur klickjournalistiken fungerar. Petterssons krönika illustreras för övrigt av “bilden” hon har problem med.

Vad tänker jag om kvinnor som rycker ut till mitt försvar på det sätt Pettersson gör? Kvinnor som i sitt tal om att inte göra kvinnor till objekt förstorar upp deras överkroppar? Jag tänker att de aktivt bidrar till att kvinnors överkroppar inte kan vara med på samma villkor som mäns. Att de tycker att det är helt i sin ordning.

Vad det leder till att framställa kvinnors kroppar som något utöver det vanliga i sammanhang där de inte kan sägas vara det är att man ser till att vidmakthålla den laddning som leder till att kvinnor inte kan bada utan överdel, inte kan amma offentligt och inte kan ta av sig på överkroppen en varm dag utan att riskera att bli tillsagda. Människor vill inte gärna bli tillsagda, de anpassar sig.

Kvinnors överkroppar har inte alltid varit ett ämne för kultursidorna, men kvinnor har alltid begränsats på grund av hur andra har förhållit sig till deras kroppar. Jag vet inte om jag som ibland önskar att jag hade fått växa upp på 70-talet någonsin kommer att få uppleva att det är oladdat att vara naken på överkroppen som kvinna. Allt för många vill behålla den nuvarande ordningen verkar det som.

Bilden som Malin Ullgren inte vill att du ska se

Malin Ullgren har reagerat på en bild av ”den 80-årige ‘konstnären’ David Hamilton” utanför en galleria i Stockholm. Det är inte frågan om konst. ”David Hamilton är något annat. Dels är hans bilder i absolut bästa fall ett slags Sally Mann-fotografier med vaselin på kameralinsen. Eller flickporr med artyfarty-ambitioner.”

Dagens Nyheter har valt att maskera bilden. Läsaren kan således inte avgöra om det rör sig om ett olämpligt inslag i det offentliga rummet eller om Ullgren överreagerar utan att vända sig till gallerian i fråga eller själv leta reda på bilden.

hamiltornUllgren skriver att ett problem med bilden är att ”man inte välja att se de där bilderna eller inte, eftersom de nu tronar på en trottoar mitt i stan”. Dagens Nyheter borde i vilket fall ha publicerat bilden i sin helhet. Genom att pixla bilden ger man inrycket av att den är allvarligare än vad den är, att det kanske döljer sig en barnsexorgie bakom pixlarna.

I själva verket föreställer bilden tre småbröstade unga kvinnor som håller i varsitt äpple. Den ena står vänd med mot ryggen mot betraktaren och låter sina armar täcka de andras bröstvårtor. De andra är vända mot betraktaren och har ett genomskinligt skynke över höfterna som döljer deras underliv. Oavsett om deras kroppar hade varit täckta eller inte, om deras bröst hade varit stora eller små, hade några garanterat blivit upprörda med tanke på den konservativa sexualmoral som råder. Sex säljer, men frågan är om inte moralpanik säljer ännu bättre.

Malin Ullgren tar sig vatten över huvudet när hon låter sin kritik bottna i att Hamiltons verk inte är konst utan reklam. Rubriken ”Nakna barn. Nu på en trottoar nära dig.” hade antagligen räckt för att få varenda urban medelklassförälder att sätta morgonlatten i halsen och dela budskapet på Twitter.

david-hamilton-hommage-peinture-498x705