Män som är tydliga med att de älskar oralsex

För en tid sedan kikade jag med en person som visste att jag föredrar oralsex framför andra sorters sex. Personen ville därför sälja in sig som någon som uppskattade oralsex.

Jag är van män som påstår att de älskar att ge oralsex. De älskar det ungefär lika mycket som jag älskar att prata i telefon, jag kan gå med på det någon gång i bland i som högst två minuter. Jag vet inte vad de har för relation till de magiska orden, men jag är sparsam med dem. Jag har kanske sagt till en handfull personer att jag älskar dem.

Jag tänkte att jag skulle testa kikpersonen. Jag frågade om det var okej att bara ha oralsex. Inte bara men tillsammans med annat sex också, svarade personen. Är det okej om vi bara har vaginalsex då? Jo, det fungerade. Där någonstans tackade jag för mig.

Efter flera veckor (månader?) skriver personen till mig igen. Döm om min förvåning när jag ser att personen har bytt visningsnamn till ”älskar oralsex” på kik. Utan att svara blockerade jag personen. Hur dum tror han att jag är?

Inte alla män måste sluta använda oralsex som ett sätt att marknadsföra sig själva. Varför finns det massor av män där ute som påstår sig älska att ge oralsex men knappt några som påstår att de älskar vaginala samlag och att ejakulera i sina sexpartners? I heterosexuella sammanhang är vaginala samlag normen. De vaginala samlagen är till skillnad från oralsex inget man förväntas tycka särskilt mycket om för att ägna sig åt. Vaginala sex anses ingå i heterosex.

Ska jag ändå ha oralsex eller vaginala samlag vill jag ha det med någon som verkligen tycker om det. Nej, jag vill inte ha vaginala samlag med personer som kan tänka sig det. Jag gillar personer med preferenser. Mig veterligen finns det inga genvägar till personer som verkligen uppskattar sex. Man kan inte gå på vad människor säger. En del tycker om att ha sex mer än andra. Det gäller att prova sig fram. En annan lärdom är att man kommer att dra några nitlotter. Om man gör det gäller det att se sammanhangen. Prata gärna med andra som har sexuella erfarenheter. Det är intressant hur mycket man kan lära sig om hur personer är i sexuella sammanhang bara genom att prata med andra.

En del av oss har oralsex, andra lägger ned tid och energi på att sälja in sig som personer som tycker om oralsex. Det är lite som politiker som vill framstå som tydliga och därför tar ordet tydlig i sin mun.

Se upp med personer som försöker sälja in sig själva, inte minst när det gäller oralsex. De flesta som gillar oralsex gör ingen grej av det på samma sätt som de flesta som gillar vaginala samlag inte gör någon grej av det.

Om du inte kan berätta för någon att du gillar oralsex utan att personen undrar om du menar att du gillar att ge eller få är det ett varningstecken.

Tycker du inte om att få oralsex (jag har själv varit en sådan person) rekommenderar jag män som påstår sig älska att ge. Tycker du genuint om att slicka fitta avråder jag dig från att säga att du älskar att göra det. Ingen som läst detta kommer att tro dig och jag undrar om någon kvinna i världshistorien gått hem med någon för att han sa att han älskade att slicka fitta.

Den andra revolten

Har tänkt en del på den andra revolten, om man nu kan kalla det en revolt. Vuxenrevolten. När vuxna kommer på att de borde ta avstånd från sina ungdomsjag för att markera någon slags övergång från ungdom till vuxen. Vuxenrevolten hade varit alldeles utmärkt om den hade varit en uppgradering av ungdomsrevolten, men tyvärr innehåller den sällan några beståndsdelar av den sortens ålderskrisande som gör tråkiga människor lite mindre tråkiga.

Vuxenrevolten återställer istället alla de positiva saker man ägnade sin ungdom åt sig. Den som genomgår en vuxenrevolt tar avstånd sin bild av ungdomsjaget för att hen föreställer sig att det är så man blir insläppt i vuxenvärlden. Att utvecklas som människa är mycket begärt när det är så mycket enklare att bara ta avstånd från sitt tidigare jag och låta påskina att man blivit en annan, mer utvecklad, version av sig själv.

När ålderskrisande människor blickar framåt tror vuxenrevoltörerna att de har någonting att tjäna på att blicka bakåt och ta avstånd från sitt ungdomsjag och ungdomar i allmänhet. Det finns ingenting så andefattigt som att ta avstånd från sitt ungdomsjag och saker man gjorde när man var ung. Det är enkelt att ursäkta någonting som varit och inte kan göras ogjort. Självfallet hade jag lekt med kottar och tittat på tecknade barnprogram längre upp i åldern om jag fick en ny chans.

Hyresvärdarnas rigida inkomstkrav

På pendeltåget var det en hemlös man som frågade sina medresenärer om de hade några kronor att avvara. Jag sa att jag inte hade några kronor. De enkronor jag hade hade jag gett bort till en annan hemlös man några timmar tidigare. När jag ska gå av tåget hör jag ett barn fundera över om personen verkligen är hemlös. Han snusade och han hade en väska. Kan man vara hemlös om man snusar och har en väska? Föräldern tittar otålmodigt på sitt barn. Men han låter som en hemlös fortsatte barnet, något som talade för att han faktiskt var det. Hur låter man hemlös, undrade föräldern. En motiverad fråga.

Det är förstås dumt att tro att snusande säger någonting om en människas boendesituation. Av någon anledning blev jag mer förvånad än när vuxna resonerat på detta vis. Någonstans trodde jag att barn var klokare än vuxna. Samtidigt är det på detta vis ett inte obetydligt antal vuxna resonerar. Vuxna som ibland ifrågasätter om personer som har mobiltelefoner är fattiga på riktigt. Det skulle inte förvåna mig om barnet någonstans har snappat upp att man kanske inte är hemlös om man har vanor, personliga tillhörigheter och annat som gör oss mänskliga. Att de som har det kanske rent av luras som barnet uttryckte det.

Hemlösa personer kan förstås ha telefoner och andra tillhörigheter. Faktum är att man kan ha ett arbete och vara hemlös. Det räcker inte att det finns bostäder om hyresvärdarna antingen kräver att man ska ha en månatlig inkomst som motsvarar tre månadshyror eller mer eller att man ska att man ska ”ha 4.679 kronor kvar när hyran är betald”. När jag inte hade någonstans att bo var inte hyrorna det huvudsakliga problemet utan bristen på ett rum och kök i kombination med hyresvärdarnas inkomstkrav.

Jag bevakar hyreslägenheter med en viss maxhyra på olika bostadsförmedlingssajter. De flesta ettor som matchar mina bevakningar kan jag inte ens anmäla mig intresserad av då min inkomst inte anses tillräcklig. Uppbär man studiemedel utan att ha något arbete vid sidan av studierna kan man många gånger inte hyra sin bostad. Till och med den så kallade allmännyttan har orimliga inkomstkrav på människor som vill hyra sitt boende. Det lönar sig inte att vara en Spara som kan hushålla med sina pengar.

Utöver det kräver de flesta hyresvärdar goda referenser från tidigare hyresvärdar och det är inte säkert att unga personer och nya svenska har referenser från tidigare boenden. Hur det är för personer som har erfarenhet av missbruk eller tidigare blivit vräkta att skrapa ihop goda referenser kan jag bara gissa.

Tidningen Hem & Hyra skriver att regeringen har gett Boverket i uppdrag att sammanställa vilka krav som fastighetsägare och hyresvärdar runt om i landet ställer på sina blivande hyresgäster. Utifrån kartläggningen ska Boverket sedan ge förslag på hur man kan underlätta för människor att skaffa en bostad. Det är på tiden. Bostäder och rimliga krav, ja tack!

Antal rum: 1 rum Yta: 46 kvm Hyra: 4441 kr/mån

Tänk som en domstol

Allt går att relatera till juridik. Det är enkelt att hamna i försvarsposition och försvara sig själv när personer lägger sig i ens privatliv. De har på sätt och vis redan placerat en där men man behöver inte godta den placeringen.

Ibland när personer ifrågasätter något jag gör som inte angår dem glömmer jag bort detta, att allt jag gör inte angår andra, att jag inte behöver redovisa något för någon. När man väl börjat försvara sig kan man räkna med motargument på motargument och frågan om man över huvud taget borde diskutera varför någon gör si eller så förblir obesvarad. Det räcker att det de facto sker.

Efteråt kan det slå mig att jag borde ha struntat i vad personen sa. Tänk om jag bidrog till att ”legitimera” frågan genom att besvara den? Öppnade jag en dörr? Kommer personen inbilla sig att hen kan lägga sig i fortsättningsvis?

Om personer ifrågasätter något du gör som inte angår dem behöver du inte argumentera, förklara eller försvara dig om du inte vill. Ibland vill man förmedla varför man gör någonting annorlunda, kanske är man en del av en rörelse som bojkottar något och då kanske man inte vill missa ett tillfälle att berätta varför man inte dricker alkohol, äter kött eller köper apelsiner från Israel. Men bara för att man vill prata veganism ibland innebär inte det att man vill göra det i vilka sammanhang som helst eller på vilka villkor som helst. Det är skillnad på att bli ifrågasatt för att man är vegan och att ha ett samtal om veganism i allmänhet. Ibland vill man vara pedagogisk för att man tror att man har något att bidra med, ett nytt perspektiv eller gud vet vad. Det viktiga är att man bemöter för att man själv vill, att man inte får för sig att man måste det för att man känner sig trängd.

Du kan tänka som en domstol och avvisa utan att pröva i sak. Om någon säger att din pojkvän är ful kan du avvisa personen istället för att ”pröva” påståendet. Vill du berätta att du inte håller med om att din pojkvän är ful kan du för all del göra det, men få för den skull inte för dig att det angår någon annan om din pojkvän är ful eller att det är ditt ansvar att redogöra för om så inte är fallet.

Klä på dig, klä av dig!

Lyssnade på kortdokumentären Gamegirl som bland annat tar upp sexismen inom gamingvärlden. Mia Westin berättar att hon får ta emot hatiska och sexistiska kommentarer bland annat för hur hon klär sig. Vissa, både kvinnor och män, har svårt att hantera att hon strömmar i urringade kläder. Klä på dig är en återkommande kommentar. Westin berättar att det inte får henne att klä på sig utan snarare att det får henne att inse vikten av att stå upp för var och ens rätt att se ut som den vill oavsett kön och kropp. Jag fungerar likadant och det gör gissningsvis flera av dem som bär hijab, sminkar sig påfallande mycket, använder korta kjolar och så vidare. Är de som reagerar så i minoritet eller fattar inte de som talar om för kvinnor att klä på sig eller klä av sig (hijab) att ”risken” är de ”radikaliseras” inte ser något annat alternativ än att stå upp för rätten att se ut som man vill? Kanske anpassar sig majoriteten? Jag vet inte hur det är bland vuxna men har absolut träffat barn som slutat bära sina favoritplagg för att någon haft synpunkter på att deras kläder. Du har en egen kropp, gör vad du vill med den. Om unga kvinnor behöver bikiniöverdel är ett återkommande ämne för diskussion. Vad sägs om vi diskuterar huruvida vi behöver ha synpunkter på hur andra ser ut och klär sig istället?

Homofober läser konventioner

Personer som anser att en familj består av mamma, pappa och barn hänvisar ibland till FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Konventionen anger att ”rätten för giftasvuxna män och kvinnor att ingå äktenskap och bilda familj skall erkännas”. Konventionen nämner inte sexuell läggning som tänkbar diskrimineringsgrund, däremot ras, hudfärg, kön, religion och politisk åskådning. Inte heller framgår det av konventionen att familjer kan se olika ut. Personer av samma kön tillerkänns inte någon rätt att ingå äktenskap. Det kan jämföras med EU:s rättighetsstadga från år 2008 som har en könsneutral formulering om familjebildning och äktenskap, men samtidigt betonar att det är en nationell angelägenhet: ”Rätten att ingå äktenskap och rätten att bilda familj ska garanteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter”.

FN-konventionen som trädde i kraft 1976 är en kompromiss mellan åtskilliga stater. Det är inte bara att ändra i konventionen. Det skulle kräva att konventionsstaterna gick med på det och hur troligt är det med tanke på alla populistiska och rasistiska krafter? Risken att rättigheterna istället skulle försvagas är överhängande. För de stater som vill säkerställa ett mer långt gående skydd för mänskliga rättigheter – exempelvis rätten till liv – finns tilläggsprotokoll till de flesta konventioner om fri- och rättigheter. Något generellt förbud mot dödsstraff finns inte i folkrätten. Vad som finns är ett tilläggsprotokoll med ett absolut förbud mot dödsstraff.

Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet

Slut-shaming är sexuell ryktesspridning, det behöver inte handla om faktiska sexuella handlingar men kan göra det.

Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet och i förlängningen kvinnors livsutrymme.

Det räcker inte att inte var ”för” sexuellt aktiv vilket hade varit begränsande nog, man ska heller inte framstå som någon som har ”för mycket” sex.

Vad gör man åt slut-shaming då? Be aldrig om ursäkt för din sexualitet. Be aldrig om ursäkt för att du är intresserad av sex. Ja, sex kan vara ett intresse.

Omge dig med personer som inte tycker att kvinnors värde står och faller med hur mycket eller lite sex de har.

Bidra inte till slut-shaming. Säg ifrån när personer ägnar sig åt slut-shaming.

”Hon är faktiskt ingen slampa” är inget bra försvar om någon blir kallad slampa. En persons livsstil ursäktar aldrig någonsin slut-shaming.

Ta inte slut-shaming på individnivå utan mer generellt. Ta varför det är irrelevant om någon ”är” en slampa eller inte.

Stå upp för kvinnors rätt till sina kroppar och påminn varandra om att kroppar kan användas på olika sätt. Ibland på sätt som man inte hade använt sin egen kropp. Som tur är har vi varsin att rå om.
 
Fortsätt prata om hur slut-shaming är en sexistisk praktik som går ut på att kontrollera kvinnors sexualitet och kroppar. Kort sagt kvinnors liv.
 

Jag skämtade bara

En man som jag hade haft sex med vid ett tillfälle höll sin kuk på behörigt avstånd från min fitta och undrade om vi skulle ha samlag utan kondom. Jag svarar nej och tittar på honom som om han är från vettet. Jag skämtade bara, sa han. Det är inte roligt, svarar jag allvarligt.

Kan någon förklara vad skämtet gick ut på för en som trodde att vi hade enats om att ett skämt har vissa beståndsdelar? Då tänker jag inte primärt på att det måste vara skrattframkallande – jag erkänner tråkiga skämt som skämt – utan på sådant som referens, överraskning och slutsats. Till saken hör att han redan hade plockat fram kondomer och att de låg på golvet vid sängkanten.

Är skämtet att det saknar poäng att skämta om att man vill ha samlag utan kondom? Haha. Tänk om jag inte hade stått på mig? Det finns trots allt personer som har svårt för att be om kondom.

Det påminner mig om en man som undrade om jag ville ha analsex med honom. Jag svarade nej. Jag skojade bara, sa han. Trodde du verkligen att jag ville ha analsex? Haha. Trodde du att jag ville ha analsex med dig av alla människor? Haha. Vari ligger skämtet?

En del personer borde lära sig att ta ett nej istället för att lägga bördan på den som inte förstod ”skämtet”. Nej, personen som frågade om du ville ha analsex eller oskyddat sex skämtade inte. Personen ville bara ”rädda” situationen.

Beroende på omständigheterna är det inget fel att fråga om någon vill ha analsex. Jag tycker inte att man trycker sin kuk mot någons analöppning och frågar om denne vill ha analsex på samma sätt som man inte tar en karamell, stoppar den i munnen och därefter frågar om det är okej att man tar sig en karamell. Vare sig man vill ha en viss sorts sex eller göra någonting annat med någon borde det vara grundläggande att bete sig hänsynsfullt.

Däremot förstår jag inte varför man mitt uppe i en sexuell situation frågar någon man haft (skyddat) sex med en gång om denne vill oskyddat om ingenting har förändrats sedan sist. Om ni fortfarande är ganska okända för varandra, inte har varit och testat er och inte har pratat om hur ni förhåller er till skydd eller kommit överens om att enbart ligga med varandra (testa er innan för säkerhets skull)? Det finns säkert situationer där det är i sin ordning men jag kan också komma på situationer där det är direkt olämpligt.

Jag kan ta ett exempel från mitt eget liv. När jag var 14 år frågade en person om han fick ejakulera i mitt underliv. Jag blev ställd. Det var i och för sig bra att han frågade, men hade jag tänkt igenom saken hade svaret blivit nej. I efterhand ångrade jag mig och talade om för personen att han aldrig någonsin fick ejakulera i mitt underliv igen. Tänk om jag hade blivit gravid? Jag vill inte ens tänka på det.

Dessförinnan hade jag inte förhållit mitt till frågan om sperma i mitt underliv. Hade jag fått frågan i dag hade det varit mindre problematiskt då jag haft ett helt sexliv på mig att fundera på var jag (inte) vill ha kukpersoners utlösningar (tänk om vi la lika mycket tid på att diskutera hur vi ska hantera fittpersoners utlösningar), men då hade jag inte tänkt på det. Jag skriver mindre problematiskt då personen visste att jag inte använde preventivmedel. Det ansvarsfulla i att åtminstone fråga om man får ejakulera i någon som inte använder preventivmedel ska inte överdrivas.

För övrigt är det faktum att man haft oskyddat samlag en gång tidigare inget skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar eller graviditet även om en del uppträder som om det förhöll sig på det viset. Jag har tidigare skrivit om män som inte vill använda kondom andra gången.

De senaste månaderna [har jag] träffat oproportionerligt många som tagit initiativ till att använda kondom första gången, eller som gått med på att göra det utan några invändningar, men därefter på olika sätt demonstrerat att de vill ha sex med mig utan kondom och förväntat sig jag ska tycka att det är den naturligaste saken i världen att jag först påtalar “ingen kondom – inget sex” för att några timmar sedan komma på att kondom är någonting onödigt.

Menar du att ge eller få oralsex

Skriver du om att du vill ha sex med personer gillar oralsex kan du räkna med att få frågor om du menar personer som gillar att ge eller få oralsex. Vid det här laget är jag ganska trött på att få den frågan. Jag gillar oralsex, vad tror du att det betyder? Om jag enbart hade syftat på att ge eller få hade jag väl sannolikt varit tydlig med det? Springer du runt och frågar personer som gillar vaginala samlag om de föredrar att vara aktiva eller passiva också?

På den tiden oralsex inte var något för mig var det aldrig någon som undrade vilken sorts oralsex som inte var för mig. Antagligen utgick personer från att jag var ointresserad av oralsex överlag trots att jag på den tiden föredrog att ge framför att få. I dag föredrar jag ingenting. Det enda jag vet är att mitt intresse av att ha med personer som inte tycker om att ge och få oralsex är obefintligt. Du ska inte ”ställa upp”. Du ska tycka om oralsex.

Be mig inte specificera om jag menar att jag föredrar att ge eller få oralsex om du inte frågar personer som ställer sig positiva till analsex om de menar att omsluta eller bli omslutna medels kuk eller föremål.

För övrigt utgår jag från att personer som ber mig specificera om jag menar att jag tycker om att ge eller få oralsex inte är särskilt inne på oralsex.

Sommarjobb till juriststudent

Får man använda sin blogg för att söka sommarjobb? Det är klart man får.

Som en del av er vet läser jag juristprogrammet på Stockholms universitet. Jag läser åttonde terminen och tar examen i januari 2018.

Jag är i första hand intresserad av något juridiskt sommarjobb. Jag söker framförallt jobb i Stockholm med omnejd men jag är inte främmande för att flytta på mig och jobba i någon annan del av landet.

Just nu läser jag specialkursen i förvaltningsprocessrätt. Dessförinnan läste jag specialkursen i företagsbeskattning. Jag är främst intresserad av processrätt, förvaltningsrätt, konstitutionell rätt och migrationsrätt.

Jag sökte till juristprogrammet på grund av mitt intresse för relationen mellan rätt och samhälle samt för att jag gillar läsa och skriva. Ett intresse som bara har växt under studietiden.

Jag är särskilt intresserad av att beskriva juridiken med dess huvudregler och undantag för personer som inte är verksamma jurister. Att göra juridiken mer tillgänglig för allmänheten är en demokratifråga. Under studietiden har jag skrivit en del på Juridikbloggen som drivs av Mårten Schultz. Juridikbloggen är föga förvånande en blogg om juridik, det intressanta är att den främst läses av icke-jurister.

Om någon har sommarjobb eller skrivuppdrag till mig vore det mycket uppskattat.