Anskaffarfriheten

Under 2014 tog en av Dagens Nyheter fotografer bilder på ett skyddsobjekt som var belagt med fotograferingsförbud enligt skyddslagen. Det var under vad som kom att kallas ubåtsjakten i Stockholms skärgård.

Med stöd av skyddslagen beslagtogs fotografens minneskort och en förundersökning om brott mot densamma inleddes. Målet överklagades till HD som meddelade prövningstillstånd. Rättsfrågan i NJA 2015 s. 298 var om yttrandefrihetsgrundlagarnas bestämmelser om anskaffarfrihet och censurförbud hindrade en tillämpning av skyddslagens bestämmelser om beslag.

Fotografier som tagits i strid med skyddslagen ska förklaras förverkade. Vidare gäller att den som bevakar ett skyddsobjekt får ta föremål i beslag som kan antas ha betydelse för utredning av brott mot skyddslagen eller vara förverkade.

Ostridigt i målet var att minneskortet innehöll fotografier som var avsedda för publicering i Dagens Nyheter. Frågan var om anskaffandet utgjorde ett undantag från anskaffarfriheten enligt yttrandefrihetsgrundlagarna. Anskaffarfriheten innebär att var och en har rätt att anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst i publiceringssyfte om inte annat följer av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.

Anskaffarfriheten är inte absolut. Den som anskaffar uppgift i publiceringssyfte och därigenom gör sig skyldig till något av de brott mot rikets säkerhet som anges i 7 kap. 3 § 1 st. 1 p. TF kan utan hinder av förordningen ställas till svars för det. Det handlar om högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott.

Undantaget från anskaffarfriheten tar sikte på det sätt en uppgift anskaffats. Det innebär att personer endast kan ställas till svars för sådant anskaffande på vilket ansvar kan följa enligt annan lag. Det kan röra sig om brott mot post- eller telehemligheten, intrång i förvar, olovlig avlyssning, egenmäktigt förfarande, hemfridsbrott och olaga tvång. Undantaget motiveras med att sådant anskaffande faller utanför tryckfrihetsförordningens syfte, att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.

”Frågan i målet är därför om det trots bestämmelserna om anskaffarfrihet är möjligt att lagföra någon för fotografering i publiceringssyfte med hänvisning till bestämmelsen om undantaget från anskaffarfriheten som följer av 1 kap. 9 § första stycket 5 TF och att det till följd av detta är möjligt att förordna om beslag av ett minneskort som innehåller fotografier som har tagits i strid med nyss nämnda fotograferingsförbud.”

I de fall tryckfrihetsförordningen är tillämplig är den exklusivt tillämplig. Det innebär att ansvar enligt annan lag inte kan komma ifråga utan stöd av förordningen. Ansvar innefattar sanktioner såsom beslag och förverkande.

Tar fotograferingsförbud enligt skyddslagen sikte på information eller sättet för anskaffande av information? Där gick meningarna isär. Majoriteten menade att skyddslagen ”tar direkt sikte på vad som avbildas” och att en överträdelse av fotograferingsförbud därför inte kan jämställas med brottsliga metoder för anskaffande av information. Ett justitieråd var skiljaktig i fråga om motiveringen och menade att skyddslagens bestämmelse om ansvar för den som fotograferar i strid med fotograferingsförbud utgör ”en föreskrift som straffbelägger sättet för anskaffandet av informationen”.

Hur domstolen tolkade fotograferingsförbudets syfte blev avgörande för utgången i fråga om anskaffarfriheten, om skyddslagens bestämmelse om beslag kan tillämpas utan hinder av yttrandefrihetsgrundlagarna eller inte. Juridik är kul, okej?