Du bär väl inte barn åt någon annan för pengarna?

Lyssnade på Surrogatmamman i Tbilisi i P1 Dokumentär. Programledaren Lollo Collmar följer ett par som har försökt få barn i sju år. Efter åtskilliga försök och missfall berättar en läkare att de aldrig kommer att kunna skaffa barn på konventionell väg eftersom kvinnans livmoder är missbildad.

Paret får upp ögonen för surrogatmödraskap, även kallat värdgraviditet, och kontaktar en surrogatförmedling. Innan de träffar den tilltänkta surrogatmamman har de bara sett ett fotografi av henne. Kvinnan i paret berättar att de hade en negativ bild av henne på grund av hennes utseende. Hon var sminkad och såg inte seriös (!) ut. Den bilden suddas ut när de får träffa surrogatmamman. ”Vi klickade verkligen direkt”.

Kvinnan i paret berättar att surrogatmamman var tacksam för att hon kunde hjälpa till. Enligt mannen i paret såg hon det som något av ett privilegium, hon kände sig hedrad.

Kvinnan i paret berättar om komplikationer. Surrogatmamman är först gravid med tvillingar och får missfall. Hon blir gravid på nytt och graviditeten fortskrider. Paret i Sverige känner en oro, inte bara för deras tilltänkta barn, utan även för de pengar som de har lagt ut. Pengar som de inte kommer att få tillbaka om barnet skulle dö av plötslig spädbarnsdöd. Ju längre in i graviditeten desto mer pengar kommer de att förlora om något går snett.

Gång på gång återkommer de till att det inte bara handlar om pengarna för surrogatmamman. Det är viktigt för dem att surrogatmamman inte främst ställer upp av ekonomiska skäl. De pratar om hur vissa tycker om att vara gravida, att det kan kännas bra att få hjälpa till.

Jag lyssnar på radioprogrammet och har svårt att känna någon sympati med paret. Det är ingen mänsklig rättighet att få barn till varje pris. Det kommer jag aldrig att säga till ofrivilligt barnlösa, det vore bara osympatiskt, men det innebär heller inte att jag sympatiserar med personer som lånar någon annans livmoder och moraliserar över människors skäl att bära barn åt någon annan.

Vadan denna moralism? Du betalar för att någon ska bära och föda barn åt dig. Varför skulle det inte vara okej om surrogatmamman gör det för pengarna? Varför skulle hon annars gå via en surrogatförmedling som betalar ut ersättning, lite i taget, i takt med att graviditeten fortskrider?

Kvinnan i paret menar att det faktum att surrogatmamman inte bara gör det för pengarna får henne att känna sig mindre ”skyldig” trots att surrogatmamman – som hon uttrycker det – inte får med sig något barn hem. Varför är det så viktigt för dig att hon inte gör det för pengarna, undrar programledaren.

Kvinnan i paret menar att hon är en varm och känslig person och att surrogatmamman vore ”kall” om hon bara gjorde det för pengarna. I hennes familj, säger hon, är man så rädda för att såra någon annan.

Det sägs ibland att surrogatmödraskap är ett yrke vilket som helst. Det nämns även i förbigående i programmet, att det trots allt är ett arbete som surrogatmamman utför. Utan att veta vad ett yrke vilket som helst är för något: sedan när förväntar vi oss av de som har sådana att de ska gå till arbetet av något annat skäl än att kunna betala hyran och sätta mat på bordet?

Varför skulle en kvinna mot ekonomisk ersättning bära och föda ett barn åt ett okänt par om inte för ersättningen? En mer intressant fråga är väl varför par betalar en kvinna för att bära och föda barn åt dem om det är viktigt för dem att hon inte gör det för pengarna. Hur skulle ni  – om ni gick i sådana tankar – säkerställa att kvinnans incitament var ett annat?

Jag blev bara illa berörd av radioprogrammet. Varför är det så viktigt för ett ofrivilligt barnlöst par som köper surrogattjänster att surrogatmamman inte gör det för pengarna?

Att det är så viktigt för en del att surrogatmödraskap är altruistiska tror jag inte alls handlar om att man inte vill veta av ”kalla” surrogatmammor utan om att de som köper surrogattjänster inte vill känna sig – just det – kalla. De vill kunna intala sig att surrogatmamman är en altruist som vill vara behjälplig med att en familj blir till. Och vem vet, det kanske hon är. Annars kan någon få för sig att de utnyttjar en annans ekonomiska situation för att få det där barnet de så gärna vill ha men inte kan skaffa. Jag förstår att det känns bättre om man kan föreställa sig att surrogatmamman hade kunnat tänka sig att jobba gratis för att hon älskar att vara gravid. Vissa mår faktiskt bra av att vara gravida, som kvinnan i paret säger.

Sex mot ersättning är inte ett fånigt begrepp

Läser att ”sex mot ersättning” är ett ”fånigt begrepp som aldrig skulle användas i det internationella SRHR samarbetet där det heter sexarbete eller försäljning av sexuella tjänster”. RFSU får kritik för att förbundets sexualpolitiska tidskrift Ottar använder begreppet ”sex mot ersättning” i det senaste numret med tema ”$€X – att köpa och sälja”. (Se Pye Jakobssons öppna brev på Facebook)

Jag tycker att sex mot ersättning är ett bra begrepp som inkluderar mer än bara sexarbete. Handlar det om något som påminner om arbete kan sex mot ersättning vara missvisande även om ”sex mot ersättning” i och för sig inte är felaktigt. Det beskriver vad det är frågan om utan att indikera en viss omfattning, vilket arbetsbegreppet gör.

Alla som har sex mor ersättning identifierar sig inte som sexarbetare. Jag varierar mitt språkbruk beroende på vad jag pratar om. Pratar man om sexarbete exkluderar man de som haft sex mot ersättning någon gång. Jag har klippt personers gräsmattor mot ersättning någon gång, det gör mig knappast till en gräsmattearbetare.

När jag klippt personers gräsmattor har det inte varit frågan om någon försäljning i vanlig mening. Jag har inte marknadsfört mina tjänster. Jag har blivit tillfrågad om jag vill tjäna lite extra pengar. Det kan också vara relevant för om man bör tala om något i termer av arbete eller inte, varför man gör någonting mot ersättning. Om man gör det för att tjäna sitt uppehälle eller inte.

Jag hade inte klippt gräsmattor om jag inte hade blivit tillfrågad. Det finns personer som inte hade haft sex mot ersättning om de inte hade blivit tillfrågade. Det finns personer som fått ersättning utan att det varit en del av upplägget. Jag har fått ersättning för att ha klippt gräsmattor när jag gjort det utan en tanke på extra pengar.

Sex mot ersättning inkluderar som sagt olika företeelser där sex och ersättning ingår. Lika lite som man är en målare för att man målat några gånger mot betalning är man en sexarbete för att man någon gång fått betalt för sex, som jag ser det. Sedan får personer definiera sig hur de vill.

Sex mot ersättning är också en bra term för att den är mer neutral än sexarbete och prostitution. De senare begreppen används framförallt av personer som är ideologiskt engagerade i frågor som rör sex mot ersättning. Det kanske förhåller sig annorlunda i ett internationellt sammanhang. Jämför med begreppen surrogatmödraskap och värdgraviditet. RFSU använder termerna ”värdgraviditet” och ”sex mot ersättning” i sitt idéprogram. Det korta svaret är kongressbeslut.

Sex mot ersättning anses mer neutralt och mindre ideologiskt laddat. Det inkluderar mer än bara sexarbete. Som i alla andra sammanhang kan man behöva variera sitt språk beroende på vad man pratar om. Sexköp, sexarbete, sex mot ersättning, försäljning av sexuella tjänster, prostitution, sexhandel och så vidare.

”»Sex mot ersättning« är ett luddigt koncept som få sexarbetare känner sig bekväma med. Att använda ord som drar fokus från »arbete« innebär att sexarbetare förvägras rätten till självdefinition. Poängen med sexarbetares rättigheter är att de förtjänar arbetarrättigheter och skydd. Begreppet »sexarbete« myntades av den queera sexarbetaren och aktivisten Carol Leigh 1978 för att sätta fokus på arbetarperspektivet.” – Emmy M. Kerstinsdotter.

När media rapporterar om unga som haft sex mot ersättning handlar det sällan om sexarbete. Det handlar om unga som någon gång haft sex mot ersättning. Det kan med andra ord vara frågan om en gång. Sexköpslagen kriminaliserar sexköp. Den som köper behöver inte vara en återkommande sexköpare, det räcker att personen någon gång köpt sex.

I slutändan är det en fråga om vad man tycker att sex mot ersättning ska omfatta, all sex mot ersättning eller enbart sådant det är relevant att ha ett arbetarperspektiv på. Hade personen setts som en arbetstagare om det hade handlat om något annat än sex?

Att sex mot ersättning skulle vara ett fånigt begrepp köper jag inte.