Seriös relation ger seriöst intryck

Skriv att du har en sambo. Det ger ett seriöst intryck. Det har jag hört ett antal gånger om alltifrån CV-skrivande till kandidaturer av olika slag, men vad är det som ger ett seriöst intryck? Och är det rimligt att betrakta människor som antingen seriösa eller oseriösa utifrån deras – i bred bemärkelse – beroendesituation?

Vad får sambon att framstå som en seriös person? Att någon kan tänkas sig att bo med personen? Att personen ”stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll” enligt sambolagen? Det faktum att personen förstår att det ger ett seriöst intryck att poängtera sitt samboskap?

Som ickemonogam har jag inget intresse av att låta monogamin definiera vilka relationer som är seriösa. Det går förstås att vara sambo utan att vara monogam, men samboende förknippas med monogami. ”Nu när ni bor ihop är ni väl monogama?” som en monogam person sa när jag bodde ihop med en person. Man utgår från att personer som bor ihop är monogama. Det kan räcka att hålla handen på stan.

Relationsform som ger ett seriöst intryck. Det låter bra. Vem vill inte ge ett seriöst intryck? Är det upp till ickemonogama att omformulera vad som är seriöst eller ska de låta monogama vara seriösa i fred och istället fokusera på sina relationer? Varför ska monogama få lägga beslag på seriositeten? Bör vi verkligen upprätthålla den statusmarkör som den seriösa relationen är genom att försöka tillskriva ickemonogama relationer ett mått av seriositet? Vore det inte bättre om människor kunde anses seriösa med eller utan relationer? Med eller utan barn?

Frågar du mig kan det vara lika seriöst att ha en ickemonogam relation som en monogam sådan. Vem är jag att bedöma om andras relationer är seriösa? Varför skulle det intressera mig om någon har en seriös relation eller inte? Vad är ens en seriös relation? Om alla inblandade är på det klara med vad de vill ha ut av relationen och respekterar varandra är det seriöst, kan jag tycka, men som utomstående ska man inte tro att man har någon aning om vad som gäller i andras relationer och hur väl det efterlevs. Och det oavsett relationsform.

Mitt intresse av andras förhållningsregler i sina relationer är minimalt, men som sådana kan de vara intressanta. Ibland påverkas jag visserligen av andras regler och då kan de bli intressanta som om de vore mina egna, men då är det en annan sak.

Monogama personer har ett behov av att definiera ickemonogamas relationer som saknar motstycke från ickemonogamt håll. Från monogam utgångspunkt kan det vara avgörande om personer man möter har en monogam relation för närvarande. Det kan vara avgörande för vilken sorts relation man (inte) kan ha med dem. Mer obegripligt blir det när monogama ska definiera ickemonogamas relationer bara för att.

”Är ni tillsammans?”
”Vi har en social och sexuell relation.”
”Är ni tillsammans?”

Monogama intresserar sig inte sällan för om andra är tillsammans eller inte och det är inte alltid glasklart vad de menar eller undrar. Jag menar att jag har relationer, men enligt ett synsätt där enbart monogama relationer räknas har jag inte det. Monogamas behov av att ta reda på om personer är tillsammans med någon eller inte kan jämföras med en del personers behov av att bestämma om någon är en kvinna eller en man. Det saknas nyanser och det är ofta oklart vad kategoriserandet syftar till.

Jag kan ha en social och sexuell relation med någon och ändå få frågor om jag har en relation. Om det inte redan är uppenbart att jag har en relation av något slag – vad är det då som fattas för att det ska vara uppenbart? Räcker det inte att jag medger att jag har en social och sexuell relation? Måste den också definieras? I sådana fall utgår jag från mina egna definitioner. Relation är en bra definition. Man kan förtydliga med social och sexuell om man vill det. Ibland använder säger jag bara social då sex kan vara rätt socialt.

Jag är helt ointresserad av att anpassa mig efter ett synsätt där endast monogama relationer anses seriösa. Behöver man ens definiera sina relationer kan man fråga sig. Man måste nästan ingenting, men frågorna ställs och det blir ohållbart att ha sociala och sexuella relationer om man alltid ”passar” på relationsfrågor.

Det passar sig inte att på en arbetsintervju låta bli att svara på om man har en partner eller inte. Då kan det som ickemonogam vara enklare att bara svara att man har ett samboförhållande för att undvika en situation där man får frågor om sin ickemonogami. Jag kan inte klandra de som hellre ger ett ”seriöst intryck” och skriver sambo på sitt CV än att beröra fria relationsformer och riskera en arbetsintervju för sakens skull. Ord som ger positiva intryck utan att de behöver vara sanna är trots allt vad CV-skrivande handlar om. Seriöst är värdelöst.