Provligga

Stina Oscarson skrev en uppmärksammad krönika med rubriken ”Vad är yttrandefriheten värd om vi inte tillåter varandra att provprata?” för några månader sedan.

”På möten och i samtal så händer det att vi säger: ”Ok om jag provpratar lite”. Det kan tyckas överflödigt, men det händer något med samtalet när man synliggör att det man säger inte är helt färdigformulerat och därför kan innehålla brister eller felslut. Markeringen är viktig för när man provpratar osäkrar man sig själv, och när någon ber att få provprata måste man se till att möta honom eller henne med ett extra lyssnande.”

Det händer att personer i efterhand påstår att de bara provpratade som svar på negativa reaktioner av det sagda. Det är något annat än det provpratande Oscarson beskriver. Personen kan slå bort ogenomtänkta sagda med att hen bara ville ”skapa debatt”.

Jag är helt för att prova på saker. Fler borde provprata, provlyssna och provargumentera. Den som vill provlyssna, och den som inte vill och därför borde, behöver inte ens markera något. Det kan räcka att låta bli att avbryta människor och avsluta deras meningar. Provargumentera kan man göra på egen hand om man har någorlunda koll på motargumenten, men det har man som regel inte utan att vara insatt. För att inte tala om hur svårt det kan vara att avgöra hur väl ens argument står sig om de enda motargumenten man lyckas komma upp med är svaga sådana.

Provligga kan också rekommenderas. Och då tänker jag inte på att provligga madrasser från IKEA. Väl medveten om att vi lever i ett mononormativt samhälle där människor förväntas vara och leva monogamt, och där vi utgår från att de lever monogamt om de har en relation, kan jag ändå ”behöva” bli påmind om det emellanåt.

Jag blir påmind om mononormen när det framställs som naturligt att sexdebutera inom ramen för en monogam relation. Det enda som skulle vara mer främmande för mig än monogami är att gå in i en monogam relation med någon utan att ha provlegat med personen ifråga. Det spelar kanske inte någon roll om man är seriemonogam och har kortvariga relationer tätt inpå varandra, men det borde det rimligen göra om man är intresserad av sex och tänker mer långsiktigt.

För personer som sexdebuterat kan det vara främmande att man ”måste” ha etablerat en relation innan man har sex med en viss person. För unga som inte sexdebuterat förhåller det sig annorlunda. De förväntas hålla på sig tills de uppnått en viss ålder. Om de inte håller på sig ”tillräckligt länge” förväntas de i vart fall sexdebutera med en partner.

För sexlivet är det alldeles utmärkt om personer, oavsett vilken relationsform de föredrar, tillåts provligga. Orgasm vid partnersex kan stå på spel. I övrigt tror jag att det kan vara bra att provsova, provbo och provvara med varandra en längre tid innan man blir i lag med varandra, innan man flyttar ihop.

Mononormativ syn på samtycke

Personer som varit monogama under merparten av sitt liv har emellanåt svårt att förstå varför andra pratar om betydelsen av samtycke i sexuella situationer. För dem är samtycke en abstraktion. De håller för all del med om att man inte ska ha sex med någon som inte vill, men de kan inte begripa varför det är en fråga. De har inte bilden av att de samtycker till sex. Sex är något de bara har och de kan inte förstå varför något som de har klarat sig utan under alla år skulle vara en förutsättning för sex för andra.

Sannolikt har de inte förstått att det går att samtycka till sex på olika sätt och att graden av tydlighet kan variera beroende på hur tydligt man kommunicerar generellt, men också beroende på vad man går igång på. Medan vissa går igång på att deras partner uppenbart vill ha sex med dem, klarar andra inte av att behålla erektionen om det visar sig allt för tydligt.

Samtycke till sex kan vara lite som det enkla svaret på en fråga. Svaret som är så enkelt att det inte ens slår en. Man föreställer sig att frågan måste vara svårare än vad den i själva verket är och låter därför bli att besvara den. De som tror sig ha ett sexliv för att sex är något som händer inom ramen för monogama relationer samtycker sannolikt utan att vara medvetna om det eftersom att de fått för sig att samtycke är svårare än vad det behöver vara. De har kanske hört talas om att samtycke kräver papperskontrakt och helst också några som kan bevittna kontraktets ingående.

De som ger uttryck för att samtycke kräver papperskontrakt visar att de inte har förstått vad det handlar om. Samtycke handlar inte om att med “samlagskontrakt” avsäga sig rätten att samtycka till sex. Om man tror att samtycke har samma betydelse som det svenska ordspråket “Har man tagit fan i båten får man ro honom i land” har man fått allt om bakfoten.

Samtycke till sex kan likt samtycke till andra sociala aktiviteter vara mer eller mindre underförstådda. Med tiden kan de bli mer underförstådda, vilket lär vara en anledning till att monogama som samtycker inte alltid förstår att de gör det. Om relationen är någorlunda rimlig utvecklar man ett förtroende för varandra. Förtroende för att den andra inte kommer att gör någonting emot ens vilja, men också ett förtroende för att denne klarar av att säga till om en situation blir obekväm. Det gäller så väl sexuella som ickesexuella sådana. Det utesluter inte att man har ett ansvar också när man har sex med någon inom ramen för en etablerad relation för femtielfte gången.

Samtycke är inte lika närvarande för alla. Personer som lever monogamt och inte har något minne av hur det var att träffa nya personer och att ta ställning till om man ska ha sex med någon för första gången eller inte är kanske fel personer att uttala sig mer generellt om betydelsen av samtycke vid sexuella relationer. Samtycke angår visserligen alla, men de svåra situationerna rör framförallt när man ska ha – eller inte ska ha – sex med någon första gången och “komma fram till” hur man ska ha sex medan man håller på (om man inte pratat om det innan).

När monogama – förslagsvis personer som fyllt 50 år och varit gifta halva livet – inte förstår vitsen med att prata om samtycke som en förutsättning för sex vet jag inte om jag ska utgå från att de har ett okomplicerat sexliv eller känna viss oro inför hur deras sexpartner skulle skildra det. Oavsett vad finns det personer som har sex med flera och uppenbarligen ser ett behov av att prata om vikten samtycke utifrån sina egna erfarenheter. Mot den bakgrunden har jag svårt att se varför monogama som betraktar samtycke som en abstraktion skulle ha tolkningsföreträde framför personer som har sex med olika personer och med jämna mellanrum ställs inför situationer där de inhämtar samtycke av någon för första gången.