Monogama som inte respekterar monogamin

Att sexuell monogami endast gäller om man kommit överens om det och så länge relationen varar förefaller rimligt, men hur förhåller sig monogama till sexuella erfarenheter som dokumenterats vid ett eventuellt uppbrott?

För de flesta är det nog helt främmande att dela med sig av att sex- och nakenbilder på sexpartners till andra utan samtycke och det oavsett om de har en sexuell relation för tillfället eller inte. Att ha respekt för personers rätt till personlig integritet måste inte på något sätt vara villkorat av att det finns en sexuell relation, men det verkar den ”monogama” respekten för sex- och nakenbilder vara för en del. Det kan handla om personer som delar med sig av sådana bilder utan den porträtterades samtycke efter ett uppbrott. Personer som aldrig hade gjort det medan relationen varade.

Genom att dela bilder på personer som man tidigare haft en monogam relation visar man att man inte har någon respekt för monogamin eller människors skäl att vara monogama. Väl medveten om att otrohet förekommer blir jag ändå förvånad när monogama delar med sig av sex- och nakenbilder på tidigare partners.

Att inte dela med sig av sex- och nakenbilder föreställande andra personer är egentligen ingen fråga om monogami, men det rimmar illa med monogamin att dela med sig av dokumentation från ett samliv som skulle vara sexuellt exklusivt.

Monogami har liknats vid en sexuell läggning och för en del som lever monogamt kan det givetvis vara så, men att leva monogamt ska inte blandas ihop med att vara monogam. Det går alldeles utmärkt att leva monogamt utan att tro på monogamin även om man som regel vill framställa det som att personer som lever monogamt gör det för att allt annat vore otänkbart för dem.

I en del monogama relationer är de inblandande monogama, i andra kan det vara så att enbart den ena personen är det och att den andra har fått kompromissa. Det är inte bara monogama som får kompromissa i relationer med ickemonogama, även om det främst är monogamas kompromissande som diskuteras. Om några förväntas anpassa sig är det ickemonogama och det utan att det ses som den uppoffring det kan vara för dem.

Personer som är monogama lever monogamt oavsett om det finns en monogamiöverenskommelse eller inte. Utöver dem finns personer som lever monogamt för att de kommit överens om att göra det. Kanske med någon som krävt monogami för att över huvud taget inleda en relation. Ytterligare några lever monogamt för att deras partner inte ska ha sex med andra. De måste som regel erbjuda monogami i gengäld för att kravet inte ska framstå som orimligt. Om de lever monogamt i praktiken är en annan fråga.

Att personer förväntar sig att man inte ska ha sex med nya personer direkt efter uppbrott ger jag ingenting för. Antingen har man kommit överens om sexuell exklusivitet eller inte. Däremot borde de monogama principer som gällt kring eventuella sex- och nakenbilder även gälla efter ett uppbrott. Personer måste kunna dokumentera sina sexliv och göra slut med varandra utan att oroa sig för att sex- och nakenbilder sprids och hamnar i orätta händer.

Mononormativ syn på samtycke

Personer som varit monogama under merparten av sitt liv har emellanåt svårt att förstå varför andra pratar om betydelsen av samtycke i sexuella situationer. För dem är samtycke en abstraktion. De håller för all del med om att man inte ska ha sex med någon som inte vill, men de kan inte begripa varför det är en fråga. De har inte bilden av att de samtycker till sex. Sex är något de bara har och de kan inte förstå varför något som de har klarat sig utan under alla år skulle vara en förutsättning för sex för andra.

Sannolikt har de inte förstått att det går att samtycka till sex på olika sätt och att graden av tydlighet kan variera beroende på hur tydligt man kommunicerar generellt, men också beroende på vad man går igång på. Medan vissa går igång på att deras partner uppenbart vill ha sex med dem, klarar andra inte av att behålla erektionen om det visar sig allt för tydligt.

Samtycke till sex kan vara lite som det enkla svaret på en fråga. Svaret som är så enkelt att det inte ens slår en. Man föreställer sig att frågan måste vara svårare än vad den i själva verket är och låter därför bli att besvara den. De som tror sig ha ett sexliv för att sex är något som händer inom ramen för monogama relationer samtycker sannolikt utan att vara medvetna om det eftersom att de fått för sig att samtycke är svårare än vad det behöver vara. De har kanske hört talas om att samtycke kräver papperskontrakt och helst också några som kan bevittna kontraktets ingående.

De som ger uttryck för att samtycke kräver papperskontrakt visar att de inte har förstått vad det handlar om. Samtycke handlar inte om att med “samlagskontrakt” avsäga sig rätten att samtycka till sex. Om man tror att samtycke har samma betydelse som det svenska ordspråket “Har man tagit fan i båten får man ro honom i land” har man fått allt om bakfoten.

Samtycke till sex kan likt samtycke till andra sociala aktiviteter vara mer eller mindre underförstådda. Med tiden kan de bli mer underförstådda, vilket lär vara en anledning till att monogama som samtycker inte alltid förstår att de gör det. Om relationen är någorlunda rimlig utvecklar man ett förtroende för varandra. Förtroende för att den andra inte kommer att gör någonting emot ens vilja, men också ett förtroende för att denne klarar av att säga till om en situation blir obekväm. Det gäller så väl sexuella som ickesexuella sådana. Det utesluter inte att man har ett ansvar också när man har sex med någon inom ramen för en etablerad relation för femtielfte gången.

Samtycke är inte lika närvarande för alla. Personer som lever monogamt och inte har något minne av hur det var att träffa nya personer och att ta ställning till om man ska ha sex med någon för första gången eller inte är kanske fel personer att uttala sig mer generellt om betydelsen av samtycke vid sexuella relationer. Samtycke angår visserligen alla, men de svåra situationerna rör framförallt när man ska ha – eller inte ska ha – sex med någon första gången och “komma fram till” hur man ska ha sex medan man håller på (om man inte pratat om det innan).

När monogama – förslagsvis personer som fyllt 50 år och varit gifta halva livet – inte förstår vitsen med att prata om samtycke som en förutsättning för sex vet jag inte om jag ska utgå från att de har ett okomplicerat sexliv eller känna viss oro inför hur deras sexpartner skulle skildra det. Oavsett vad finns det personer som har sex med flera och uppenbarligen ser ett behov av att prata om vikten samtycke utifrån sina egna erfarenheter. Mot den bakgrunden har jag svårt att se varför monogama som betraktar samtycke som en abstraktion skulle ha tolkningsföreträde framför personer som har sex med olika personer och med jämna mellanrum ställs inför situationer där de inhämtar samtycke av någon för första gången.