Om man inte gillar hår är det väl bara att ta bort det med laser

Kollade runt på olika sajter om permanent hårborttagning med laser för en tid sedan när jag var som mest uppgiven kring hur tids- och energikrävande det är att raka blygdläpparna. Det kostar en del att ta bort hår med laser. Massor om man inga pengar har men, tänkte jag, om det är nu är så viktigt att vara hårbefriad borde det vara värt varenda krona. Du sparar tid och eventuellt också pengar, inte minst om du köper dyrare rosa rakningsprodukter ”särskilt anpassade för kvinnor”. Med permanent hårborttagning blir svidandet och kliandet historia. Menar man allvar med att man vill vara fri från hår och har råd att bli det kan jag bara se fördelar med öppna plånboken och genomgå ett antal laserbehandlingar.

Med tanke på hur många som kan bedyra hur ohygienskt och obehagligt det är med hår förvånar det mig att inte fler faller för frestelsen att avlägsna det permanent. Om känslan av len hud betyder så mycket för dig borde det väl vara värt vad det kostar? Tänka sig, då kan du smeka din hårfria kropp flera timmar om dagen utan avbrott. Jag är allvarlig, varför är det inte fler som gör det? Är det bara ekonomiska skäl som får personer att avstå? Skulle du göra det om någon annan betalade? Om staten subventionerade det? Är det för förknippat med skönhetsindustrin? Är man rädd att ångra sig efteråt?

Det ska erkännas att jag inte alltid tagit de skäl rakande personer anger till att de rakar sig på allvar, men när jag satt med information om laserborttagning framför mig gjorde jag plötsligt det. Jag glömde för en sekund bort mina fördomar om att personer som rakar sig under armarna nog bara gör det för att de känner att de måste, för att de är rädda för vad andra annars ska tycka eller för hår skulle signalera någon sorts ställningstagande.

En manlig vän trodde att det var insikten om att hårmodet kan förändras som får personer att avstå en permanent behandling. Att man vet med sig någonstans att håriga kvinnokroppar kan bli det vanliga igen. Att rakade kroppar kan bli det nya håriga. Kan det verkligen förhålla sig så, invänder jag, fortfarande inställd på att kvinnor rakar sig för att kroppshår inte faller dem i smaken (åtminstone inte om det växer på dem själva) och att det inte har någonting med samhälleliga normer om hur kvinnor ska se ut att göra. Vad rör det dem om håriga kroppar blir inne igen? De rakar sig för sin egen skull, vad andra gör kan väl inte röra dem i ryggen?

Kanske är det just insikten om att hårmodet har förändrats genom historien och att domen mot de som inte följer det är (eller upplevs vara) hård som får de många personer som uppger att de avskyr hår att avstå lasern, vad vet jag. Själv lär jag uppskatta kroppsbehåring även den dag det blir inne, men skulle det bli ”förbjudet” att raka sig som kvinna kanske jag också rakar mig av ilska över sakernas tillstånd.