Varför har du problem med att visa dig naken inför andra?

Tendens i P1 har temat ”Sexig på nätet” just nu. ”Unga anspelar ofta på sex i sina bilder och utryck på nätet. Vuxenvärlden förfasar sig medan många unga menar att det bara är på skoj” och ”En halv miljon unga svenskar lägger varje vecka upp foton på nätet. Många av bilderna anspelar på sex. Varför?” kan man läsa på radioprogrammets hemsida.

Varför förfasar sig vuxenvärlden? Varför har så många frågat mig vad mina föräldrar anser om att jag publicerat mer eller mindre nakna bilder på mig själv? Varför läser så många vuxna in sex i bilder som saknar sexuella ambitioner? Varför utgår vuxna från att de vet varför unga tillgängliggör bilder på sina kroppar? Varför kan de leva med att unga personer poserar vackert, men inte sexigt?

Tänk på att allt ni publicerar på nätet blir kvar för alltid, har vuxna upprepat gång på gång. Jag vet inte hur många gånger information som funnits tillgänlig online gått förlorad och jag önskat att de hade rätt. Jag har också funderat på vad mer man borde låta bli att göra med motiveringen att informationen kan riskera att inte gå förlorad? Låta sig fotograferas för den kommunala skolkatalogen? Skriva böcker? Uttala sig i mediala sammanhang? Skicka insändare till lokalpressen som någon kanske klipper ut och sparar?

Det finns två saker som har framställts som det värsta som skulle kunna hända. Det ena handlar främst om unga personer och det andra om äldre. För unga är det värsta som kan hända att nakenbilder på dem blir kvar på nätet. För äldre är det att bostaden brinner ner och alla ens bilder går förlorade. Har ni tänkt på att det framställs som en tillgång för unga om deras nakenbilder försvann. Om vi nu ska bry oss om vad personer som befarar att det värsta som skulle kunna hända dem är att nakenbilder på dem blev tillgängliga för allmänheten. Varför ska vi upprätthålla oss vid vad personer som uppenbarligen tycker att bilder är viktiga, men inte ser värdet av just kroppsbilder, tycker om att andra publicerar mer eller mindre nakna bilder på sig själva?

Varför publicerar unga kvinnor bilder på djupa urringningar (varför går de runt med urringningar på stan över huvud taget?) och bröst? Varför statusuppdaterar du om vad du gör i din vardag? Det är många bröst som är mer spännande att ta del av än din vardag vill jag lova. Det finns flera svar på de frågorna, men jag försöker att inte utgå från att jag vet vad som försiggår i andras huvuden när de publicerar sådan information på nätet. Jag kan bara berätta hur jag tänker så fram med med papper och penna alla ni som har mejlat mig och frågat varför jag i all sin dar har låtit publicera bilder på min kropp.

Ibland har jag publicerat bilder på mina bröst för att jag gillar dem i största allmänhet, ibland för att illustrera blogginlägg om bröst och mina råkar finnas nära till hands, ibland för att jag är uttråkad, ibland för att jag vill avdramatisera bröst i ickesexuella situationer, ibland för att jag tror att andra blir på gott humör av bilder på dem, ibland för att jag önskar att kvinnliga överkroppar kunde få vara ett lika naturligt inslag som manliga (tänk kvinnliga personer som arbetar med bar överkropp på sommaren för att det är så varmt med kläder), ibland för att jag vill synliggöra hur en vanlig kvinnokropp kan se ut, ibland för jag vaknat och de sett annorlunda ut mot för dagen innan och ibland för att ni ska ha något att fråga om.

Som ni kan notera finns det inte ett skäl att publicera bröstbilder, men något som är avgörande för att kunna göra det är att man inte har något problem med att andra kan se dem. Jag glömde ett skäl inser jag. Känn er inte dåligt uppdaterade för att ni inte alltid har koll på varför jag dokumenterar min kropp eller publicerar bröstbilder för ibland är jag inte ens själv på det klara med varför jag gör det, lika lite som jag intellektuellt kan förklara varför jag gillar att posta statusuppdateringar om kaffe. Jag gillar kaffe, mina bröst och min kropp överlag (utan inbördes ordning), man kanske inte behöver göra det mer komplicerat än så?

Jag har gett upp hoppet om att försöka få personer som inte dricker kaffe att förstå vad jag får ut av mina kaffeuppdateringar. Kanske borde jag finna mig i att alla inte kan förstå att det inte är en naturlag att det värsta som kan hända är att bilder på sin nakna kropp finns tillgängliga för andra.

Hur som helst, det finns en sak som jag verkligen vill att även de som tänker att det värsta som skulle kunna hända vore om hela deras hemkommun visste hur deras kroppar eller bröst såg ut ska förstå: Vill du med någon form av trovärdighet anklaga media (eller något annat för den delen) för att många unga kvinnor har kroppskomplex och inte känner sig tillfreds med sina kroppar kan du inte förfasa dig över de unga kvinnor som uppenbarligen inte har sådana bekymmer. Vill du att unga kvinnor ska vara stolta sina kroppar får du ta att det inte alltid går att kombinera med att de finner det viktigt att andra inte har någon aning om hur de ser ut under kläderna. Kan du inte leva med det bör du fråga dig själv varför du började prata om vikten av att unga kvinnor är stolta över sina kroppar från första början för det rimmar verkligen illa med den goda föresatsen att förmedla att det är önskvärt om unga kvinnor är nöjda med sina kroppar så länge de håller dem för sig själva.

Utseendehetsande mammor utan omdöme

Önskar att jag vore smalare. Mest för att få bättre självförtroende. Men också för att få tyst på min mors klagande på hur tjock jag är”, skriver  signaturen ”Johanna” i en kommentar som publicerats på bloggen Kroppsbilder. Jag har läst liknande kroppsberättelser av andra  kvinnor som tidigare publicerats där och även då har mammorna varit i farten. Mammor som lever genom sina döttrars utseenden förekommer, men är det vanligt att de talar om för sina döttrar att de är tjocka och tjatar om att de borde göra någonting åt det? Det är hur som helst riktigt upprörande att en del föräldrar tar sig rätten att fälla negativa kommentarer om sina barns utseenden och kroppar. Föräldrar borde, som Johanna skriver, vara uppmuntrande.

Om du som läser detta har en förälder som beter sig på ett snarlikt sätt hoppas jag att du talar om för föräldern att det inte angår honom eller henne hur du ser ut och att du aldrig mer vill höra ett ord om saken. Vore jag i den situationen och mina föräldrar vägrade sluta fälla sådana kommentarer skulle jag inför andra vuxna berätta om vad de brukar säga. En del individer behöver göras till åtlöje för att förstå vad vanliga människor förstår utan att någon behöver skriva det i pannan på dem. Ingen förälder i världen har rätt att behandla sina barn illa och gömma sig bakom att han eller hon trots allt är barnets förälder. Ingen.

En dygd att uppskatta andras kroppar

I senaste numret av Veckorevyn kan man läsa tre kvinnors berättelser om sina kroppar. ”Möt Sofie, Rebecka och Emelie som älskar sina kroppar, trots att livet märkt dem med synliga spår”. Den första kvinnan har ett operationsärr som pryder hennes kropp, den andras mage skvallrar om att hon fött barn och den tredje beskriver sina bröst som ”hängiga”.

När Veckorevyns redaktion klädde av sig för några månader sedan menade en del personer att det var en kontraproduktiv satsning som riskerade att ge fler unga kvinnor dåligt självförtroende. Redaktionen hade för trevliga kroppar, för bra självförtroende och bilderna var sexuellt laddade, var några av de negativa (!) omdömena.

Kanske tycker de som var kritiska då bättre om de senaste bilderna. Det ska sägas att jag också tycker om dem, men att jag gör det har ingenting med kropparna i sig eller hur de framställs att göra. Jag blir glad när personer vågar klä av sig inför andra. Svårare än så är det inte.

En del som lider av lågt självförtroende uppger att de mår sämre av artiklar som ger utrymme för personer som talar ut om sitt goda självförtroende. Du lär inte få personer med dåligt självförtroende att ställa upp med en kroppsbild som inkluderar ansiktet. Antingen blir det personer med ett tillräckligt positivt förhållande till sina kroppar eller inga personer alls. Det sista brukar inte vara ett alternativ. De brukar till exempel uppskatta kroppsbilder som föreställer kvinnokroppar efter graviditet och det gör jag också, men ibland undrar jag om de inte främst vill vältra sig i att andra kvinnors ”defekta” kvinnor. Om den kategorin finns och är vanlig är det knappast den man vill ha positiva omdömen av.