Äktenskapsskillnad utan upplösningsgrund men med betänketid

Jag har ingen aning om vad ni ägnar er åt en lördag som denna men jag har skummat prop. 1973:32 om förslag till ändringar i giftorättsbalken. Har du aldrig hört talas om 1974 års giftorättsbalken, även kallad nya giftorättsbalken eftersom den ersatte 1920 års giftorättsbalk, kan det bero på att giftorättsbalken ersättes av äktenskapsbalken för drygt 30 år sedan.

Det finns många skäl att läsa förarbeten. Propositioner kan du förslagsvis läsa när du inte har något bättre för sig eller för att försöka få en förståelse för syftet med viss lagstiftning.

Jag läste propositionen i ett annat ärende men lade det tillfälligt åt sidan när jag fick syn på make, som lider av könssjukdom i smittosamt skede – i lagtext. Visserligen var det enligt den nuvarande lydelsen enligt dåvarande gamla giftorättsbalken och inte enligt den föreslagna lydelsen som sedermera antogs av riksdagen.

Det mest intressanta med nya giftorättsbalken som trädde ikraft 1974 är att den inte kräver någon orsak för äktenskapsskillnad. I propositionen kan man läsa att ”makes vilja att upplösa äktenskapet alltid skall respekteras”.

”Enligt förslaget får make en ovillkorlig rätt till äktenskapsskillnad. Vilka motiv maken kan ha för sin vilja att upplösa äktenskapet blir utan betydelse. Några motiv skall följaktligen inte som nu vid oenighet mellan makarna och vid talan om äktenskapsskillnad utan förutgången hemskillnad behöva redovisas och prövas av domstolen. Med denna utgångspunkt finns inget behov av att ange särskilda upplösningsgrunder i lagen och upplösningsförfarandet kan också i övrigt förenklas betydligt. Skilsmässan blir härigenom avdramatiserad, vilket är ett starkt skäl för den nya ordningen. De sakkunniga föreslår att det nuvarande förfarandet när särskild grund för omedelbar äktenskapsskillnad inte åberopas, med dom först på hemskillnad, därpå minst ett års särlevnad och slutligen dom på äktenskapsskillnad, avskaffas och ersätts med endast ett institut, äktenskapsskillnaden. Sådan skall enligt huvudregeln kunna meddelas omedelbart utan krav på föregående särlevnad. I vissa situationer skall dock äktenskapsskillnaden föregås av en betänketid på sex månader från det makarna gemensamt inledde upplösningsförfarandet eller, när bara ena maken vill skiljas, hans ansökan om äktenskapsskillnad delgavs andra maken.” (prop. 1973:32 s. 74)

Upplösningsgrunderna för skilsmässa har avskaffats och skilsmässan är i dag en rättighet. Det påminner delvis om hur den svenska aborträtten är utformad. Aborträtten i Sverige är fri till och med den 18:e graviditetsveckan i den meningen att den gravida inte behöver ha någon särskild ”abortgrund”. Vidare ska en gravid person som söker abortvård inte ifrågasättas i sitt beslut. Aborträtten är heller inte villkorad av att du har skaffat eller avser att skaffa barn. I länder med illiberal abortlagstiftning är abort som huvudregel förbjudet. En del av dessa länder tillåter abort i undantagsfall, t.ex. vid graviditet efter våldtäkt eller vid fara för den gravidas fysiska eller psykiska hälsa.

Du har rätt att skilja dig. Du behöver inte uppge något skäl. Till mitten av 70-talet hade oeniga makar endast rätt till äktenskapsskillnad under vissa omständigheter. Det är där ”äktenskapsbrott”, könssjukdomar, fängelsestraff på minst 6 månader och andra tänkbara upplösningsgrunder kommer in. Enligt den gamla giftermålsbalken hade en make till exempel rätt till äktenskapsskillnad om dennes make hade ”samlag eller annat könsumgänge” utanför äktenskap såvida den förstnämnda maken ”ej samtyckt till handlingen”. Ingen regel utan undantag, med ”hänsyn till barnens bästa eller andra särskilda skäl” kunde en domstol avslå en bedragen makes ansökan om skilsmässa. (Jag har inte fördjupat mig i hur vanligt det var att offer för äktenskapsbrott nekades skilsmässa med hänvisning till tänk på barnen eller de andra särskilda skälen, men förhoppningsvis har någon familjerättare gjort det.)

Mitt egentliga ärende när jag ögnade igenom propositionen var betänketiden som jag är tveksam till. I dag krävs en 6 månader lång betänketid om enbart den ena maken vill skilja sig. (I propositionen kan man läsa ”en av makarna” och det må vara korrekt i sak men ”ett av språkrören” åsyftar inte nödvändigtvis ett av två språkrör. Det behövs en ”nya äktenskapsbalken” som är anpassad för människor som vill kunna gifta sig med flera utan att lägga in en skilsmässa däremellan.)

Även om makarna är överens om skilsmässa krävs en 6 månader lång betänketid om någon av makarna varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad.

Propositionen gav mig någon slags förståelse för varför betänketiden infördes, det gjorde den. Hemskillnaden som i vissa fall föregick äktenskapsskillnaden och upplösningsgrunderna avskaffades. Utan att ha någon aning om lagförslaget som syftade till att förenkla ”upplösningsförandet” var omtvistat antar jag att det var radikalt för snart 50 år att skilsmässan blev formulerad som en rättighet. Kanske var det för radikalt att i samma veva föreslå att makar även i de fall då de var oense skulle ha rätt att skilja sig utan en föregående betänketid. Alldeles oavsett vet vi att makar fortfarande kan avkrävas en betänketid på 6 månader. Vänsterpartister har under en längre tid motionerat om att avskaffa betänketiden vid skilsmässa utan att så har skett. (Axplock av V-motioner: 2002, 2004, 2005, 2007)

” Vi menar att ett par som väl fattat beslut om att ansöka om äktenskapsskillnad redan har övervägt detta i tillräcklig omfattning. Bestämmelsen om betänketid rimmar för övrigt illa med synen på makarna som självständiga och jämställda individer. Om endast en av makarna vill att äktenskapet ska upplösas torde denna önskan ha sin grund i att relationen faktiskt inte fungerar. Tiden är nu mogen för att göra en ny avvägning och låta människor ta ut äktenskapsskillnad utan att det ställs krav på betänketid. Skulle parterna vid en senare tidpunkt ändra sig finns ju alltid möjligheten att på nytt ingå äktenskap. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ändring i lagstiftning i äktenskapsbalken som innebär att kravet på betänketid vid äktenskapsskillnad tas bort. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.” – Motion 2019/20:285 av Jon Thorbjörnson m.fl. (V)

Det sägs att betänketiden syftar till att undvika att personer tar förhastade beslut och skiljer sig utan att noga ha tänkt igenom saken. Nu har jag aldrig skiljt mig (eller gift mig för den delen) men en inte helt vågad gissning är att de flesta har en inre betänketid innan de skickar in papperna.

Även om det skulle finnas några enstaka människor som vaknar upp en dag och kommer på att de vill skiljas borde de ha rätt att göra det utan att avkrävas en 6 månader lång betänketid. Jag anser förvisso att människor bör ha rätt att fatta ”dåliga” beslut, men det förstår vem som helst vilka som kan utnyttja den nuvarande ordningen.

Vänsterpartisterna skriver i sin senaste motion:

” Vänsterpartiet anser att bestämmelsen om betänketid vid äktenskapsskillnad riskerar att utsätta kvinnor och barn för ett onödigt lidande. Betänketiden drar ut på processen, och människor tvingas stanna kvar i oönskade relationer. Kvinnor som utsätts för våld i hemmet befinner sig ofta i en särskilt svår situation, och för de kvinnor och barn som utsätts för våld i äktenskapet kan den nuvarande betänketiden rent av vara livshotande. Vänsterpartiet anser att det är problematiskt att dessa kvinnor tvingas att uthärda betänketid innan ett destruktivt äktenskap kan avslutas”

Byt ut ”kvinnor” mot ”personer” om du föredrar det – är det rimligt att kräva att gifta människor måste ”sova på saken” i ett halvår?

Anser vi människor vara mogna att gifta sig utan en föregående lagstadgad betänketid får vi anta att de är mogna nog att bestämma om och när de vill skilja sig. Skulle några makar ha skiljt sig alldeles för förhastat, eller alldeles lagom förhastat för att flera år senare hitta tillbaka till varandra, får de väl gifta om sig.

Ansvarsfullt att testa sig för könssjukdomar

Finge jag bestämma skulle det anses ansvarsfullt att använda kondom och testa sig för sexuellt överförbara sjukdomar. Istället menar en del att det enda ansvarsfulla är att inte ”behöva” testa sig och då pratar jag inte om personer som praktiserar sexuell avhållsamhet utan om sådana som lever monogamt. Bland de som inte vill eller inte klarar av att leva monogamt finns förstås personer som för att intala sig själva att de inte behöver använda kondom låter bli. (För att inte tala om vilka signaler en del tror att det sänder om man har sex med någon och föreslår kondom.)

Jag har svårt att se att det kan bli en självklarhet för sexuellt aktiva personer att testa sig emellanåt om vi inte pratar om det. Tänk om vi kunde vara lika öppna med det som med andra vårdärenden vi inte blivit kallade till. Jag har ibland skrivit om att jag testar mig regelbundet för att jag vill att fler ska göra det. Då jag inte tillhör någon stigmatiserad riskgrupp har det varit lugnt för mig att vara öppen med det. Om vi som kan vara öppna med att vi testar oss utan att riskera stigmatiseringen drar oss för att vara det kan man fråga sig hur det är för män som har sex med män och andra som tillhör så kallade riskgrupper.

I Dagens Nyheter kan man läsa att en del män som har sex med män undviker att hiv-testa sig bland annat på grund av rädsla för stigmatisering. Detta enligt en studie som gjorts av forskare vid Karolinska institutet och Folkhälsomyndigheten. I studien ”har män som haft sex med män svarat på en webbenkät om sina erfarenheter av hiv-test. Av deras svar framgår att de flesta som upplever att de tagit risker också har gjort ett hiv-test, men en fjärdedel av de svarande har uppgett att de aldrig testat sig, trots att forskarna bedömt att de flesta av dem haft anledning att göra det”.

För övrigt. En del som läser om män som har sex med män och undviker att testa sig eller om personer som inte använder kondom med nya sexpartners vill säkert tro att det beror på att de bara haft oralsex med varandra. Att fyra av tio inte använder kondom med nya sexpartners (Kådiskollen 2016) behöver inte innebära att är ansvarslösa. Det beror helt och hållet på vilken form av sex det gäller, men sannolikt har många av dem, kanske de flesta, haft omslutande sex då en del inte ens klassar annat än vaginala och anala samlag som sex. Det intressanta är om personer som ”haft anledning” att använda kondom har gjort det. Om de fyra av tio som inte använder kondom med nya sexpartners bara har oralsex är det inget att bry sig om även om jag har svårt att tro att det förehåller sig så.

Preventivmedel och metoder som bör kombineras med kondom

Dr. Emma Frans beskriver i en debattartikel i Aftonbladet hur flöden fylls av reklam för en produkt som kallas NaturalCycles, en så kallad fertilitetsmonitor. ”NaturalCycles marknadsförs med hjälp av sociala medier, podcasts och populära bloggar.”

NaturalCycles är inte ett godkänt preventivmedel och ska därför inte marknadsföras som ett sådant, skriver Frans. ”Att marknadsföra identifiering av ’säkra perioder’ som preventivmedel är som att marknadsföra produkter som underlättar avhållsamhet eller avbrutna samlag som alternativ till godkända preventivmedel.”

Vi är nog många som slutar lyssna när någon vill ha det till att det enda “preventivmedel” som fungerar mot graviditet är sexuell avhållsamhet. De missar, vilket personer brukar invända, att det finns olika sätt att ha sex på. Något som fler borde invända är att det går att ha vaginala samlag utan att ejakulera i personers underliv.

Frans skriver vidare: ”Dessutom kan man ifrågasätta om det är värt att betala ungefär sexhundra kronor per år för en produkt som kanske inte är så mycket mer tillförlitlig än vad man själv kan åstadkomma med hjälp av en kroppstermometer och en kalender. En produkt som dessutom måste kompletteras med annat skydd, exempelvis kondom, om man vill ha sex på fertila dagar.”

Jag skulle inte lägga sexhundra kronor per år på en fertilitetsmonitor. Utan att ha någon aning om vad preventivmedel som enbart skyddar mot graviditet kostar för en ung person i Stockholms läns landsting vet jag att det för egen del vore en förlust ur ekonomiskt hänseende. Det vore säkert en förlust ur andra hänseende också, sänkt sexlust till exempel, men det kan vi lämna därhän.

Om jag använde en fertilitetsmonitor eller något preventivmedel som enbart skyddar mot graviditet skulle jag ändå var tvungen att kombinera det med kondom. Det skulle inte stanna vid kostnaden för monitor eller hormonellt preventivmedel om jag ville fortsätta ha samlag och vara skyddad mot könssjukdomar. Att vältra över kondomkostnaden på mina sexpartners finns inte på kartan.

I den mån en fertilitetsmonitor är otillräcklig för att den ”måste kompletteras med annat skydd” är hormonella preventivmedel också det. Givet att du behöver skydd mot könssjukdomar. Nu vänder sig NaturalCycles knappast till personer som har sex med flera eller personer som använder kondom och vill ha ett alternativ till det. NaturalCycles vänder sig till personer som trots sin hormonskepsis använder hormonella preventivmedel.

Ett argument mot kondom har varit att det är otillräckligt när kukpersoner har sex med fittpersoner. Vissa menar att kondom bör kombineras med ytterligare ett skydd mot graviditet. I konsekvensens namn borde ett argument mot hormonella preventivmedel vara att de kan behöva kombineras med ett preventivmedel mot könssjukdomar.

Utgångspunkten när man talar om preventivmedel är alltjämt heterosexuella cispersoner som lever monogamt. De har inget behov kondomer. Det ska väl vara de som använder en fertilitetsmonitor och har en partner som inte kan kontrollera sin sädesuttömning då.

Subvention av den heteromonogama relationen

Kondom är ett preventivmedel som ofta glöms bort när man talar om preventivmedel. När regeringen tillsammans med Vänsterpartiet meddelade att preventivmedel skulle bli avgiftsfria för unga upptill 21 år kunde jag inte låta bli att undra om det bara gällde unga personer med livmödrar. Hade jag skrivit om den nya satsningen hade jag nämnt att den bara omfattar preventivmedel som ingår i läkemedelsförmånerna. Sådana preventivmedel som skyddar mot graviditet, men inte mot sexuellt överförbara sjukdomar. Av någon anledning har de flesta som skrivit om satsningen inte nämnt det. Tanken har kanske inte ens slagit de som själva inte använder kondom. Hade jag kommenterat regeringens och Vänsterpartiets nya preventivmedelssatsning på min blogg hade jag dessutom nämnt att den i praktiken subventionerar en viss sorts relation. Den heteromonogama relationen i vilken kvinnan tar ansvar för den reproduktiva hälsan. I tider av feminism och normkritik hade det varit önskvärt om regeringen och Vänsterpartiet kunde tänka bortom kuken i fittan och även beakta att det finns unga som inte lever monogamt. Driv frågan om sänkt kondommoms i EU eller något!

Klamydia kanske är en bagatell för dig med kuk

Det är inte alldeles ovanligt att personer med fitta föredrar att gå till en gynekolog med förmodad fitta i tron att de har mer koll på fittor. Gynekologer med förmodad kuk antas ha mindre koll trots att de avklarat samma utbildning. Den erfarenhet fittpersoner har som kukpersoner inte har är erfarenheten av att ha en fitta. Om vi tänker oss att gynekologer med fitta är mer kompetenta uppstår en del frågor. Borde inte fittpersoner som har sex med kukpersoner lägga ned det? Varför ligga med personer som har sämre koll på ens könsorgan?

Nu tror jag visserligen inte att gynekologer eller sexpartners med kuk är mindre kompetenta. Jag bryr mig inte om gynekologers kön eller könsorgan. Det gör nog inte heller de som har positiva erfarenheter av både kvinnliga och manliga gynekologer. En del menar att manliga gynekologer behandlar fittor försiktigare än kvinnliga. Kanske för att de flesta av dem inte har en fitta och inte kan relatera till vad fittor kan tåla? Mer troligt är att manliga gynekologer är väl medvetna om att en del utgår från att gynekologer med fitta är mer kompetenta och att en del av dem därför känner att de har mer att ”bevisa”. Men nog om gynekologer.

På temat att kunna (eller inte kunna) sätta sig in i personer med en annan sorts könsorgans situation kan man säga något om oskyddade samlag mellan kukpersoner och fittpersoner. Jag vet en del kukpersoner som har sex med fittpersoner som uttryckt att klamydia skulle vara en bagatell. Det kan det mycket väl vara. För dem.

På sätt och vis kan jag förstå de kukpersoner som ser klamydia som en bagatell. Om de inte oroar sig för antibiotikaresistens och inte har några problem med att avstå alkohol under antibiotikabehandlingen vill säga. Så långt framstår det inte som mer bekymmersamt än att behandla halsfluss. Halsfluss utan symptom har jag aldrig hört talas om, klamydia utan symptom är rätt vanligt. ”Det är mycket vanligt att klamydia inte ger några symtom. Man kan alltså ha infektionen utan några symtom alls, utan att känna av det, men ändå föra den vidare.”

Klamydia kanske är en bagatell för dig med kuk, men för fittpersoner, som inte kan ta antibiotika utan att underlivssvamp kommer som ett brev på posten, är det inte nödvändigtvis en bagatell. Svamp kan vara svårt att bli av med och påverkar inte sällan sexlivet och sexlusten negativt. ”De vanligaste tecknen på underlivssvamp är att man får klåda, svullnad, rodnad och irritation i underlivet. Ibland får man också en vit, kesoliknande flytning från slidan.”

Det är okej att känna att klamydia är en bagatell för egen del, men fatta att antibiotika inte är en bagatell för alla. Använd kondom eller ha säkrare sex som inte kräver det. Läs gärna RFSU:s praktika om säkrare sex med och utan kondom.

Har du en kondom?

Sex utan samtycke äger inte sällan rum för att personer utgår från att andra vill ha sex med dem. Jag tror både på samtycke och kondomer. Frågan ”Har du en kondom?” skapar en öppning att tala om samtycke.

Utöver kondomers uppenbara funktion – att de skyddar mot överförbara sjukdomar och graviditeter – skapar de ett tillfälle att ta reda på om samtycke föreligger. De är en skillnad om hånglar med någon och den andra personen plötsligt stoppar in sin kuk i en eller om man ligger och tar på varandra och den ena personer frågar ”Har du en kondom?”. I det senare fallet stannar man upp och ett tillfälle att ta reda på om samtycke (fortfarande) föreligger ges.

Frågan ”Har du en kondom?” rymmer som regel också en fråga om omslutande sex. Det ger den tillfrågade en möjlighet att antingen svara att hen inte vill ha sex eller att han vill ha sex, men inte omslutande sådant. Vanligt är att personer utgår från att man vill ha omslutande sex, men inte från att man vill ha oralsex. Fortfarande har omslutande sex status som det riktiga sexet, medan oralsex av många betraktas som något utöver det vanliga.

IMG_2665

 

Frågan visar också att man är mån om att kondom används. Om man frågar om den andra har kondomer eller inte beror nog också på var man är. Om jag har sex hemma hos mig kan det vara smidigast om jag tar fram kondomer. Andra resonerar att det är personer med kuk som ska se till att det finns kondomer. Jag delar inte den uppfattningen. Att kostnaden för skyddat sex alltid ska ligga på den som har kuk vore orimligt och säger givetvis inget om hur kostnaden ska fördelas om alla inblandade har kuk. Hemma hos andra vill jag ge den jag är hos ett tillfälle att visa att hen vill ta ansvar genom att föreslå kondom. Om någon sådant ansats inte visas eller om jag bara vill ha omslutande sex kan jag fråga om kondom.

Ett annat skäl att alltid ha kondomer tillgängliga är att (säkert) omslutande sex inte ska stå och falla med om kondomer finns tillgängliga eller inte. Jag minns en gång då jag och en man åkte runt på flera tunnelbanestationer för att hitta en automat där vi kunde köpa ett paket kondomer innan vi åkte hem till honom. Jag hade för ovanlighetensskull inga kondomer på mig och han visste inte om han hade några hemma. Det var sent och det fanns inga i närheten vi kunde fråga om de hade kondomer. Till slut hittade vi en automat. Annars hade vi hamnat i ett läge där frågan om samlag hade avgjorts av en bristande tillgång på kondomer och inte på vad vi ville. Inga kondomer, inga samlag.

För övrigt. Säg inte ”när du får barn” till personer. Säg ”om du får barn”. Sluta förutsätta att alla kan eller vill ha barn.

Ansvaret är ditt

Häromdagen läste jag Svensk sexualbrottslag: En framåtsyftande tillbakablick av Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt vid Stockholms universitets juridiska fakultet. Leijonhufvud skriver:

Vi har inte en samtyckeskultur, och vi har definitivt inte en samtyckesreglering i lag. Vi lägger fortfarande huvudansvaret på kvinnan när det handlar om sex. […] För att bryta denna så starkt befästa syn behöver man se att, också i vår tid, sex har olika implikationer för män och kvinna. Båda kan ha sexuell lust, båda kan uppleva stark njutning. Med det är kvinnan som i huvudsak bär följderna av sex. Det är i hennes kropp något kan ha hänt. Blev det en graviditet? Ska hon behålla barnet? Ska hon genomgå en abort? Redan denna så oerhörda skillnad är fullt tillräckligt skäl att lägga ett stort ansvar på mannen när det gäller sex. Men så har man hittills inte resonerat – i den av män utformade lagen och den av män styrda rättstillämpningen. Kvinnorna har inte bara burit följderna av sex, de har också ålagts ansvaret vid sex, inte bara för sitt eget handlande utan också för mannens. (s. 107)

Som person som kan bli gravid, men inte har några sådana ambitioner, bör jag självfallet göra vad jag kan för att undvika det. Jag har av den anledningen inte samlag utan kondom. Jag undviker samlag med personer som kan komma att ejakulera i mitt underliv.

Som person som själv inte kan bli gravid, men göra andra gravida bör man se till att inte befrukta någon som inte vill bli befruktad. Jag har ingen aning om hur jag hade agerat om jag hade haft en kuk, kanske hade jag agerat som de personer jag i dag kritiserar.

Rent generellt. Om jag får välja mellan att sabotera för mig själv och att någon annan saboterar för mig är valet enkelt. Jag vill bära ansvaret för mina egna handlingar. Jag ser hellre att jag råkar hälla kaffe i min kurslitteratur än att en kursare som jag lånat ut den till gör det. Att göra någon annan gravid mot dennes vilja är mer klandervärt än att slarva och bli gravid mot sin egen vilja. I det förra exemplet behöver man inte ta det omedelbara ansvaret för konsekvenserna.

”Nästan var fjärde tjej får aldrig frågan om hon går på preventivmedel vid tillfälligt sex utan kondom.” kunde man läsa häromdagen. Det går inte att dra för stora växlar på en mening, men jag fick intrycket av att problemet var att inte fler kvinnor får den frågan vid tillfälligt sex. Problemet, som jag ser det, är att inte kondom används i en större omfattning.

Jag får frågor om jag använder p-piller ibland. Ingen har någonsin undrat om jag använder spiral. Jag tycker inte om att få frågan. Vid tillfälligt sex ska inte svaret på frågan om jag använder preventivmedel påverka om kondom används eller inte. Om jag använder ett preventivmedel som skyddar mot graviditet, men som inte kan uppfattas av min omgivning är en privatsak. Om du ejakulerar i någon annans underliv och utsätter personen för risken att bli gravid är det inte en privatsak eftersom att du inte får bära de omedelbara konsekvenserna av det om ”olyckan” är framme. I förlängningen kan det ge även dig konsekvenser, men det är avhängigt om personen blir gravid, om hon i sådana fall behåller barnet.

Fundera på vad personer som frågar om du använder p-piller undrar. De som frågat mig har vanligtvis velat förmedla att de inte vill använda kondom. Om jag använder p-piller skulle vi inte behöva använda kondom, ungefär. Som om p-piller uteslöt kondom vid samlag. Kondom bör användas om könssjukdomar kan överföras. Det som gör risker till just risker är att man inte vet om de kommer att förverkligas. Man kan inte med all säkerhet veta om personen man har sex med är fri från sexuellt överförbara sjukdomar. Personen kanske inte ens själv vet det även om hen tror sig vara det och kanske därför påstår det.

För den som inte vill ta ansvar kan det finnas fördelar med att inte fråga personer om de använder p-piller eller något annat hormonellt preventivmedel. Om de frågar kan de inte påstå att de var okunniga om att personen inte använde preventivmedel. Att låta bli att använda kondom i tron att den andra använder preventivmedel kan betraktas som mindre ansvarslöst än att fråga och föreslå sex utan kondom trots att inget preventivmedel används. Genom att inte fråga om kvinnor använder preventivmedel åläggs kvinnor ansvaret för vad som kan hända i hennes kropp.

Om du tror att du visar att du är ansvarsfull när du frågar kvinnor om de använder p-piller – tänk om. Du befäster bara att det är antingen kondom eller p-piller som gäller. Du spär också på att kvinnor förväntas använda p-piller, att du i alla fall frågar förändrar inte det. En person som är emot p-piller skulle rimligen inte fråga. Vill du visa att du tar ansvar för din egen och dina sexpartners hälsa föreslår du förslagsvis kondom. Det kan du göra oavsett om du har en kuk eller inte, men har sex med någon som har en.