Firar man jul om man inte är stressad?

I eftermiddags hade jag vägarna förbi stadsbiblioteket och lånade en handfull böcker inför julledigheten. En barnlös kvinna är inte något riktig kvinna, ska August Strindberg ha sagt. Den här oriktiga kvinnan som inte är på ordmärkarhumör ser fram emot att ha svårt att fylla sina dagar under de två nästkommande veckorna. Julen är trots allt barnens högtid.

Jag fortsätter förneka att jag firar jul trots att jag skickar julkort varje år och använder särskilda julfrimärken för ändamålet. Jag har ingenting emot att samlas för att umgås över mat och alkohol. Kalla det julfirande om ni vill. Jag kan till och med uppskatta julkaffe, julte och tjocka strumpor med julmotiv och annat som handeln rear ut i januari.

Julmaten får ni dock behålla för er själva. Kanske är det julskinkan och allt annat på julbordet som jag aldrig har ätit som får mig att svara att jag inte firar jul på frågor om var jag ska fira jul. Jag må vara uppvuxen med att buffé är något utöver det vanliga, men när associerades julbord med buffé? Långt innan jag blev vegetarian var julbord allt jag inte kan äta. Istället har jag förknippat julbord med överflöd och matsvinn. Förvisso inte helt olikt andra bufféer.

Kanske är det frånvaron av julklappar, förväntningar och stress som gör att jag inte känner mig som någon som firar jul. Stress inför julen förtar en del av högtiden tänker jag utan att vara någon julexpert.