Övervakning som handlingsförlamande normaltillstånd

Har vi förlikat oss med FRA-lagen och datalagningsdirektivet? Har vi slutat bry oss om övervakningssamhället? Har vi glömt Chelsea Manning och Edward Snowden som offrat sin frihet för något de trott på?

Med jämna mellanrum skrivs någon ledare på temat att personer utanför den egna ledarsidan har slutat bry sig om den personliga integriteten, rätten till privatliv, hur övervakningen påverkar vår vardag och vad den gör med vårt sätt att leva tillsammans. Var finns engagemanget frågar sig ledarskribenten mot bakgrund av det engagemang som fanns framtill nyligen.

Personer har nog inte slutat bry sig, men det är klart att man tänker mer sällan på det man tänker mer sällan på. Flera vet inte var de ska engagera sig. Det finns ingen given arena för engagemang. Även om de skulle engagera sig är frågan inte prioriterad. Det ena ger det andra, men det går inte att bortse från att övervakningen har blivit ett handlingsförlamande normaltillstånd.

Det var bara det att de som var engagerade aldrig skulle förlika sig med övervakningen och lagrandet av våra personuppgifter. Aldrig skulle glömma vad som omnämndes som nedmonteringen av våra grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Vi kommer inte glömma säger bara den som vet med sig att det finns en risk att hen kommer att glömma. Det påminner en del om när man går ut offentligt med att man ska skriva mer, sluta röka eller börja träna. Om jag bara lovar något publikt. Tänk om det vore så enkelt.

Jag kan komma på mig själv med att sätta min tilltro till att Europadomstolen och EU-domstolen ska styra upp allt. Det är en uppgiven förhoppning i brist på annat. Det är förstås lovvärt om staters brott mot de mänskliga rättigheterna uppmärksammas i våra domstolar, men borde det inte vara upp till våra folkvalda att se till att svensk lagstiftning harmonierar med Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och EU:s rättighetsstadga? Man kan tycka det.

I brist på annat engagemang. Läs Bahnhofs vd Jon Karlung.

Säpo anspelar på terrorhot när de försöker övertala operatörer att lämna ut känslig information

Ett 30-tal oroliga kunder har hört av sig till oss och undrar om Bahnhof kommer att ger polisen direkttillgång till trafikdata. Men det kommer vi inte att göra, säger Jon Karlung, vd på Bahnhof. (Nyteknik)

För en månad sedan avslöjade Ekot att Säkerhetspolisen varit i kontakt med svenska operatörer för att få direkttillgång till trafikdata. Då förhandlade Säpo fortfarande med operatörer som sa sig vara tveksamma till ett sådana system. Det skulle innebära att Säpo och andra brottsbekämpande myndigheter utan att behöva tillstånd i varje enskilt fall fick tillgång till uppgifter om de fasta kundernas mejl, data- och teleuppgifter och att operatörerna inte skulle kunna sätta stopp för dem i fall att de gick ut över sin befogenheter och inhämtade information som de enligt lag inte har rätt till. En kontrollfunktion som Säpo helst skulle vara utan.

Det förvånar mig inte det minsta att säkerhetspolisen eller den vanliga polisen vill göra sitt arbete enklare. Det är mänskligt att önska att ens arbetsuppgifter var mindre krävande, men kanske inte till vilket pris som helst. Priset för effektivisering är alldeles för högt om det innebär att underrättelsetjänster och brottsutredare omedelbart och utan särskilt tillstånd kan hämta ut information om vilka vi ringer, mejlar och sms:ar och var vi befinner oss när vi gör det. Då är det inte mer än rätt att operatörerna säger ifrån.

Flera medier skrev om Säpos planer på direkttillgång till sådan information vilket ledde till att en organisation som redan hade kommit överens med Säpo backade. Andra operatörer sa i samband med uppmärksamheten att de hade dragit sig ur förhandlingarna med Säpo för att de inte var intresserade av något automatiserat samarbete.

Men riktigt så enkelt verkar det inte vara att säga nej till Säpo. Enligt Ekot har Säpo inte har gett upp om att förenkla sitt arbete. Säpo har bland annat varit i kontakt med Bahnhofs vd Jon Karlung och försökt få bolaget att ändra sig genom att anspela på terrorhot:

”Vi misstänker en terrorattack i Stockholms city och får in information som gör att det är värdefullt för oss att undanröja. Och det här får vi på fredag kväll klockan 20 utanför kontorstid. Svaret, med manuell hantering, innebär att vi får leveransen på måndag förmiddag. Då smäller det i Stockholm city med 800 döda. Jag tror inte att man vill vara vd för Bahnhof när man säger att man vill göra bedömningar i operativa ärenden”

Hur Kurt Alavaara från Säpo egentligen tänkte när han försökte övertala Bahnhof genom att anspela på terrorhot kan man fråga sig. Vi får vara tacksamma för att Karlung spelade in detta för annars hade vi kanske aldrig fått reda på vilka metoder de kan ta till. För Säpo skulle inte själva avslöja vilka operatörer de samarbetar med vilket försvårar för privatpersoner att välja bort de operatörer som kan tänka sig att göra det.

Förhoppningsvis får Bahnhofs agerande fler operatörer att lämna garantier om att de inte tänker ge Säpo direkttillgång till känslig information. Att Säpo insinuerar att operatörerna borde ge dem automatisk tillgång för att de inte lär vara så kul att inte ha lämnat ut trafikdata i händelse av terrorattacker är så skrupelfritt att jag saknar ord. Det är sådant jag hade förväntat mig av en del ministrar, inga namn nämnda, men kanske inte av Säpo i kontakt med Bahnhof.