”Han sexvägrar om jag inte går ner 15 kg”

”Min man vill inte ha sex, utan säger att jag är för tjock och att han inte tänder på feta kvinnor. Visst har jag några kilos övervikt, men det är efter två graviditeter. Jag upplever inte att han har peppat mig att komma i form igen, och eftersom att det är jag som har ansvar för barn och hem så är det inte så lätt att få tiden att räcka till för träning heller. Till saken hör att han själv inte är vältränad, tvärtom. Han dricker öl och äter hamburgare, så han har inte själv så mycket att säga. Men problemet kvarstår. Han sexstrejkar om jag inte går ner 15 kg. Ska man gå med på det?” undrar en person.

”Jag tycker att du ska gå ner i vikt och börja träna och leva mer hälsosamt om du själv vill det. Inte på grund av att din man ställer det som ett krav för att du ska få sex. Du ska värdesätta dig och din hälsa, och göra val i livet som du mår bra av. Istället för att han ska sitta och ifrågasätta dig och din kropp, borde han fokusera på hur han själv lever och mår. Men det är alltid lättare att klaga på andra än att ta tag i sitt eget liv. Prata med honom och se om han kan förstå detta resonemang. Du måste också fundera över hur du vill att din partner ska behandla dig. Är du inte värd att bli älskad för den människa du är oavsett vikt?” Svarar Aftonbladets Linn Heed.

”Min kille tror att alla tjejer gillar helrakade porrpungar. Inte jag. Jag tycker att det är manligt med hår på bröstet, under armarna och runt penis. Han envisas med att ta bort allt hår, men jag tänder inte på det, och tycker också att det blir stickigt när vi har sex. Själv så rakar jag mig som de flesta tjejer, bikinilinjen, benen och under armarna, men det gör ju nästan alla. Hur får jag min kille att förstå att det inte är sexigt med rakade män?” undrar en annan som inte tänder på killens ”porrpung”.

Jag tycker att han ska raka sin pung om han själv vill det. Inte på grund av att du ställer det som ett krav. Så svarar inte Linn Heed. Istället föreslår hon att frågeställaren berättar för sin partner att hon inte tänder på hans rakade kropp. Heed menar att han borde förstå henne för vem vill inte vara sexig inför sin partner? Är det kanske inte bara ett missförstånd att han rakar sig? Något han gör i tron att hon gillar det?

Frågorna är på samma uppslag, men får helt olika svar. Att hår i form av stubb sticker är en relevant invändning mot att raka sig, men fokus hamnar på sexighet. Den senare frågeställaren gör sin egen sexuella preferens till norm och framställer det som något självklart att män utan synlig kroppsbehåring är osexiga och passar på att försvara sin egen rakning med att nästan alla kvinnor rakar sig. Hade det varit okej att han hade rakat sig om nästan alla män hade gjort det? Hade det varit sexigt då? Om han inte tänder på hennes rakade kropp då? Det är väl han som ska göra det, inte nästan alla kvinnor, rimligen?

Det är visserligen enklare att sluta raka sig än att gå ned i vikt, men hur hade svaret på de båda frågorna sett ut om vi hade bytt ut könen på frågeställarna? Han ska göra sig sexig för sin partner genom att sluta raka sig, hon ska ta hand om sin hälsa om hon vill, men inget om att primärt göra sig sexig för sin partner, för det vill man ju vara. Hon nämner inte sexstrejk om han fortsätter raka sig men precis som mannen som inte tänder på tjocka kvinnor finns inslag av dubbelmoral. Jag får vara tjock, jag får vara rakad, men inte min partner.

Om man inte gillar hår är det väl bara att ta bort det med laser

Kollade runt på olika sajter om permanent hårborttagning med laser för en tid sedan när jag var som mest uppgiven kring hur tids- och energikrävande det är att raka blygdläpparna. Det kostar en del att ta bort hår med laser. Massor om man inga pengar har men, tänkte jag, om det är nu är så viktigt att vara hårbefriad borde det vara värt varenda krona. Du sparar tid och eventuellt också pengar, inte minst om du köper dyrare rosa rakningsprodukter ”särskilt anpassade för kvinnor”. Med permanent hårborttagning blir svidandet och kliandet historia. Menar man allvar med att man vill vara fri från hår och har råd att bli det kan jag bara se fördelar med öppna plånboken och genomgå ett antal laserbehandlingar.

Med tanke på hur många som kan bedyra hur ohygienskt och obehagligt det är med hår förvånar det mig att inte fler faller för frestelsen att avlägsna det permanent. Om känslan av len hud betyder så mycket för dig borde det väl vara värt vad det kostar? Tänka sig, då kan du smeka din hårfria kropp flera timmar om dagen utan avbrott. Jag är allvarlig, varför är det inte fler som gör det? Är det bara ekonomiska skäl som får personer att avstå? Skulle du göra det om någon annan betalade? Om staten subventionerade det? Är det för förknippat med skönhetsindustrin? Är man rädd att ångra sig efteråt?

Det ska erkännas att jag inte alltid tagit de skäl rakande personer anger till att de rakar sig på allvar, men när jag satt med information om laserborttagning framför mig gjorde jag plötsligt det. Jag glömde för en sekund bort mina fördomar om att personer som rakar sig under armarna nog bara gör det för att de känner att de måste, för att de är rädda för vad andra annars ska tycka eller för hår skulle signalera någon sorts ställningstagande.

En manlig vän trodde att det var insikten om att hårmodet kan förändras som får personer att avstå en permanent behandling. Att man vet med sig någonstans att håriga kvinnokroppar kan bli det vanliga igen. Att rakade kroppar kan bli det nya håriga. Kan det verkligen förhålla sig så, invänder jag, fortfarande inställd på att kvinnor rakar sig för att kroppshår inte faller dem i smaken (åtminstone inte om det växer på dem själva) och att det inte har någonting med samhälleliga normer om hur kvinnor ska se ut att göra. Vad rör det dem om håriga kroppar blir inne igen? De rakar sig för sin egen skull, vad andra gör kan väl inte röra dem i ryggen?

Kanske är det just insikten om att hårmodet har förändrats genom historien och att domen mot de som inte följer det är (eller upplevs vara) hård som får de många personer som uppger att de avskyr hår att avstå lasern, vad vet jag. Själv lär jag uppskatta kroppsbehåring även den dag det blir inne, men skulle det bli ”förbjudet” att raka sig som kvinna kanske jag också rakar mig av ilska över sakernas tillstånd.