Partnersex ett sätt att undvika onani

Om George Drysdales bok Samhällslärans grunddrag eller fysisk, sexuel och naturlig religion som gavs ut under slutet av 1870-talet skriver Gunilla Thorgren i Ottar & kärleken – biografin över Elise Ottesen-Jensen. “Drysdale, som var ateist, menade att den sedlighetslära som predikades av kyrkan gjorde människor sjuka. Vi har fått alla lemmar i kroppen för att de ska användas. Om vi inte använder dem – tränar dem – förkrymper de och vi blir sjuka, menade han. Han hade också den goda smaken att tillskriva kvinnan samma sexuella behov som mannen.” (s. 84}

ottar-och-karleken-en-biografi

Thorgren återger Drysdales tankar om den ”harmoniska konstitutionen”. ”För att få en harmonisk konstitution (vilket är vår samhälleliga plikt liksom att upprätthålla en andlig harmoni) måste vi följa naturens lag. Könsorganen är underkastade samma naturlag som alla andra organ – de måste användas från den dag de är mogna att användas och det börjar i puberteten. Om vi försummar detta, blir de försvagade och hela vår konstitution blir lidande på det. […] Så länge vi inte kan se till att ungdomen får utlopp för sina häftiga lidelser på ett naturligt sätt, kan vi vara säkra på att de tar sin tillflykt till onaturliga handlingar. I stället för att låta ungdomen njuta av känslan att befinna sig i ett sunt och lyckligt tillstånd, som endast könsligt umgänge kan ge, håller vi de unga pojkarna och flickorna ifrån varandra och tillåter inget könsligt umgänge.” (s. 85)

Tillflykten till de onaturliga handlingarna syftade på onani, vilket Drysdale var långt ifrån ensam om att fördöma på den tiden. Onanis skadlighet var som Thorgren skriver ”en läkarvetenskaplig sanning på den tiden, och som hängde med långt in på 1930-talet, trots förändrade vetenskapliga insikter, att onani orsakade de mest fruktansvärda sjukdomar: allt från bleksot till tömningen av ryggmärgen och en försvagning av hela kroppskonstitutionen.” (s. 85)

drysdale

Det är intressant att Drysdale hade ett också för sin tid radikalt förhållningssätt till ungas utlevda sexualitet och samtidigt var så negativ till onani under en tid då oplanerade graviditeter och könssjukdomar var ett allvarligt problem. Det var en begränsad tillgång på preventivmedel och män gick till prostituerade utan att skydda sig. Onani hade varit att föredra ur det perspektivet, men det förstod man inte då.

Sexuellt umgänge var inte bara skadereducerande, Drysdale menade också att sådant umgänge hade ett egenvärde. Inte minst för ungas välbefinnande. Någonting liknande skulle antagligen inte författas i dag. Vi vet i dag att onani till skillnad från annat oskyddat sex inte är förknippat med överföring av sjukdomar. Ingen skulle uppmana föräldrar att ”låta ungdomen njuta av känslan att befinna sig i ett sunt och lyckligt tillstånd” om det innefattar sex med andra.

Det finns för all del sexualupplysare som talar sig varma för onani i dag, men de allra flesta vuxna tycks föredra att inte att säga någonting alls om saken. Onani skulle möjligen kunna ses som någonting positivt om det fick de unga som ägnade sig åt det att avstå sex. Något som skulle överensstämma med Drysdales tankar om att det är antingen eller som gäller. Antingen sex med andra eller sex på egen hand. Det håller emellertid inte. De som onanerar är väl medvetna om att det inte förhindrar att man också – eller ännu hellre – vill ha sex emellanåt, att onani och sex kan fylla olika funktioner och komplettera varandra.

Det kan vara tryggt att ha provat på sex innan på egen hand när man har sex med någon annan för första gången. Det är inte osannolikt den som onanerar i unga år och uppskattar det kommer att undra hur deras kroppar och könsorgan svarar på motsvarande beröring om någon annan svarar för den. Hur beröring känns varierar förstås från beröring till beröring, men avgörande är också vem som berör. Om det är en själv eller någon annan. Det är förståeligt om man blir nyfiken på och fantiserar om hur det skulle vara om någon annan istället stod för den sexuella beröringen. Kanske kan man se saker som är svåra att genomföra på egen hand där någon annan skulle kunna vara behjälplig, även om en dragning till sex inte enbart handlar om att göra fler sexuella praktiker praktiskt genomförbara.

George Drysdales hållning till onani är främmande i dag. Onani beskrivs i betydligt mer positiva ordalag numer. Särskilt kvinnlig sådan. Det vore knappast en överdrift att påstå att en del ser onanin som något av sexuell frigörande för kvinnor. Manlig onani har fortfarande något av ett löjets skimmer. Kvinnlig onani skildras som något lustfylld som kvinnan väljer att ägna sig åt, medan manlig onani snarare skildras som en desperat åtgärd för den händelse att mannen inte får komma till. Orgasmstatistiken kan förklara en del av det. Kvinnor som inte får orgasm av partnersex kan oftast ordna det på egen hand, medan män mer eller mindre kan räkna med orgasm i sexuella situationer.