Att göra en Bjästa!

Språkrådet har presenterat några nya ord i vanlig ordning och glädjande nog finns ordet Bjästa med bland 2010 års nyordslista. Att göra en Bjästa är att ”ta parti för en förövare av ett brott och mobba offret” enligt Språkrådets formulering. Bjästa återfinns i mitt hemlän, Västernorrlands län, men innan Uppdrag granskning sände reportaget Den andra våldtäkten, som skildrade misstron mot en av de unga kvinnorna, hade jag inte hört talas om Bjästa vad jag vet. Misstron och mobbningen har onekligen satt orten på kartan.

Jag har ingen aning om vad de två kvinnorna tycker om Språkrådets beslut, med jag skulle inte bli förvånad om Språkrådet varit i kontakt med dem. Det finns ett behov av ett ord som beskriver den mobbning som tyvärr drabbar våldtagna kvinnor. Den här gången hade kvinnorna tur i oturen i och med att media rapporterade om det som hände i Bjästa. Plötsligt pratade alla om våldtäkterna och mobbningen och kvinnorna fick sin sociala upprättelse.

Läser man okritiskt antifeministiska bloggar kan man få intrycket av att det kommer enkelt för kvinnor att anmäla sexuella övergrepp. Jag vet inte vad man grundar det på när det är ett ganska känt faktum att många, om inte de flesta, sexualbrottsoffer tar på sig ansvaret för vad de upplevt. Det är givetvis gärningsmännens ansvar, men det finns sällan något spår av offermentalitet, vilket sexualbrottsoffer brukar tillskrivas.

Av de kvinnor jag känner har många erfarenhet av sexuella övergrepp, men jag kommer bara på en som anmält ett sexuellt övergrepp. Det som hände i Bjästa sänder signalen att du gör bäst i att hålla tyst om dina erfarenheter av sexuella övergrepp. Detsamma gäller våldtäktsanklagelserna kring Julian Assange, i det fallet pratar man passande nog om ett globalt Bjästa.

Våldtäkt är ett fruktansvärt brott, men alla förtjänar en andra chans. Jag hoppas att den unga mannen kan leva ett någorlunda normalt liv efter att han har avtjänat sitt straff. Varken gärningsmannen eller hans mor verkar ha alla hästar hemma, men mest förbannad blir jag när jag tänker på omgivningens agerande som får ses som ett övergrepp i sig. Att våldtäktsmän inte känner någon sympati med våldtäktsoffer ligger i sakens natur, men att omgivningen – som ingenting visste – spottade på en ung kvinna som påstod att hon hade utsatts för ett allvarligt brott är under all kritik.

Förhoppningsvis sänder Språkrådets Bjästa en viktig signal till de Bjästabor som är berörda och andra som bagatelliserar våldtäkt.