Män i alla dess former

Har du också träffat män som gör allt de kan komma på för att inte behöva använda kondom? Jag lovar av egna och andra kvinnors erfarenheter – dessa män är påhittiga.

Män som trär på kondomen krattigt för att den ska åka av och/eller kännas mer än kondomer ska om den sitter på som den ska. Vill männen att kvinnor ska be om att få slippa kondomen och att kvinnor som är krävande som ber om kondom ska straffas för det? Det här är ingenting jag hört någon annan kvinna fundera över, om du varit med om något liknande, berätta gärna.

Män som har kondomer i ett annat rum under alla saker längst ned i byrålådan. I stunden hetta blir det jobbigare ännu jobbigare. En man som bryr sig har kondomer bredvid sängen. Då behöver din sexpartner aldrig fundera över om hon eller han är krävande. Är inte det själva poängen, att de som ber om kondom ska känna sig genomonda?

Män som påstår att de blir slaka med kondom. Penetrationsfixerat och bra. Dessa män gör dig först kåt (rätta mig om jag har fel) och funderar aldrig över om de borde ge dig oralsex. Jag undrar alltid vad det är för tanke som susar förbi när männen påstår detta och blir slaka.

Män som rent utav påstår att de inte har kondomer hemma men i slutändan "råkar" ha det. Kvinnor behöver verkligen bli upplysta här. Jag vet ingen man som backat ur när en kvinna menat att det inte blir sex utan kondom. Som av magi brukar män ha kondomer hemma. I "värsta" fall en hel byrålåda.

Vad handlar detta om? Jag tycker man ska vara tacksamma mot de människor som vill ligga. Mäns engagemang vad det gäller att inte sprida vidare könsjukdomar eller vad det gäller att inte spruta i kvinnor är jobbigt ofta noll. Andra människor spelar ingen roll, jag undrar ibland om dessa män har sex enbart av egoistiska skäl.

Jag brukar ibland sitta på diskussionsforum om "storleken". Jag skrev någonting om att det mest upphetsande som finns är när kuken inte får plats och jag minns en kvinna (i övrigt var hon väldigt begåvad) som svarade att detta var ett problem. Problemet var enligt henne att om kuken är längre än fittans djup så måste måste man vara så försiktig. Överhuvudtaget människor som har den inställningen tycker jag kan hålla sig undan och ge sig till känna.

Sociala eller biologiska skillnader

Vi håller nu på med ett kapitel om genus och kön på engelskan. Majoriteten av klassen menar att skillnaderna mellan könen är biologiska och inte sociala (konstruerade). Bland de som talade om de biologiska skillnaderna könen emellan var det ingenting om att kvinnor är känsligare (ett påstående som alltid brukar dyka upp) utan att vi ser olika ut ? rent biologiskt. Jag tror det är väldigt ytligt och förenklat och dessutom en lögn. Om man inte tror på "typiska kvinnliga egenskaper" förstår jag om fitta och kuk är den stora skillnaden mellan könen (rent biologiskt), men att helt förneka att det skulle finnas sociala skillnader könen emellan är så dumt att det borde ringa en klocka hos de människor som påstår något sådant. Det känns som en lång kamp att förklara kvinnors kortakommanden för att vara ett biologiskt faktum. Jag minns när Aftonbladet ville få det till att anledningen att kvinnor gillar rosa har med biologi att göra. Snart kommer det säkert en diskussion om huruvida smink och högklackat är en biologisk skillnad könen emellan.

Jag minns denna kommentar på antifeministiska samfundets forum som fick mig att nästan ramla av stolen:

"I en stor undersökning av "Biologist Journal" har 25 manliga doktorander undersökt varför kvinnor gillar att gå i högklackat, men inte män. Denna skillnad i skobeklädnad tror forskarna beror på att kvinnor plockade bär, högklackade skor gör att kvinnorna kunde gå omkring i bärbestånden utan att mosa alltför många bär, och eftersom män var jägare passade lågklackade skor mycket bättre för huka sig ner och vänta på bytet, och mindre risk att snubbla vid avgörande "anfallet" mot bytesdjuret.

Annica Dahlström kommenterar, "Så logiskt, tusentals år av evolution kan inte ha fel, high heels rules i bärskogen, och det förklarar ju alla dessa fantastiska skofärger som måste matcha alla våra röda kjolar och rosa toppar när vi trippar i bärskogen."

Kort om begreppet blottare

Första gången jag kom i kontakt med begreppet "blottare" var som barn när jag läste nyheterna. En man i Söråker hade blottat sig vid röda torget. Röda torget är en lekplats. Sedan den dagen var en blottare en person som fick ut någonting sexuellt av att visa upp sin nakna kropp. Att det naturligtvis skulle vara barn med i bilden får vi inte glömma. Inte bara min mor, utan alla vuxna som gillar att lura i sina barn om hemska gubbar som bjuder på godis älskar nog dessa nyheter. Så här efteråt får jag försvara min mor med att hon inte var fullt lika galen som en del människor som finns på Internet.

I sammanhang där det finns någonting som går att koppla till sex och människor under femton år handlar det om en sak, uppmuntrandet av pedofili och det digitala smörgåsbordet. Att köpa string till sina döttrar, att dela ut kondomer till elvaåringar och att överhuvudtaget applicera vad de flesta skulle kalla "vuxenkläder" på sina elvaåringar. Rätta mig om jag har fel men, äcklas inte pedofiler av bröst och allt vad det heter? Samhällets syn är att vi uppmuntrar pedofiler genom att "föråldra" barn med "vuxenassocearer", för mig går det riktigt inte ihop. Hela den här synen på att fjortonåringar skulle vara lovliga byten för pedofilen går heller inte ihop för mig riktigt. Människor med mens är väl knappast att räkna till skaran "barn"?

Den person som har sex med personer under 15 är enligt media pedofil. Media kan fortsätta förnedra trettonåringar hur de vill då jag har svårt att tänka mig att ett gäng pedofiler skulle gå ihop och bua ut mensen. Det tackar vi yttrandefriheten för. Jag skulle glädja mig så innerligt i att media fick ta den skiten. Jag vill aldrig mer höra om att trettonåringar inte vet vad de vill, eller inte kan vara kåta. Att trettonåringar är offer och ingenting annat. Att trettonåringar inte vet sitt bästa. Trettonåringar är inga "offer" för pedofiler. Vi har statistik på att majoriteten av sexuella övergrepp begås av bekant person och vad det gäller barn är det ofta förälder och styvförälder som står för övergreppen.

Idag har begreppet blottare fått en annan betydelse. Det behöver inte längre handla om att visa sin nakna kropp/blotta sig av sexuella skäl. En person som visar sitt könsorgan blottar sitt underliv. Jag har inga problem med ordet "blotta", begreppet "blottare" har jag däremot svårt att ta på allvar då "blottare" har blivit ett begrepp för naken person i det offentliga rummer. Människor blottar sig av sexuella skäl så gott som dagligen för sina sexpartners. Läste för ett tag sedan en jobbig bok om tjejjoursrörelsen på någon ort i Sverige. Vad som gjorde mig upprörd var all separatism, att kvinnor ska gå och bära på någon konstant offerroll men framförallt hatet mot människor som blottar sig. Människor som är nakna utomhus. Det behövde heller inte nödvändigtvis vara helnakna människor. Personerna som intervjuades ville få det till att de blivit utsatta för något övergrepp när de fått syn på en naken person.

För mig finns det en koppling mellan sex och nakenhet, men även mellan alkoholdrickande och nakenhet, kopplingen är ganska lös. Det är få saker som inte går att göra naken och vi är mer eller mindre nakna dygnet runt. Vi klär på oss, byter kläder, duschar, badar, knullar, klär på oss igen, klär av oss och sover. Det eviga tjatet om sexualiseringen har sexualiserat den nakna kroppen. Jag har svårt att tro att nakna kroppar eller lite urringning förr väckte ramaskri hos moralpekpinnar (vuxna och framförallt förälder). På den goda tiden badade de flesta topless och ingen höjde ögonbrynen. Att sexualisera kroppen har varit en kamp från vuxnas sida och de har vunnit den. Det är ett grövre övergrepp att be någon klä på sig anser jag. Vad jag eller andra gör så länge vi inte begränsar någon annans frihet ska ingen heller lägga sig i. Det går inte att tillmötesgå vilka dumheter som helst, det finns alltid någon som kommer känna sig kränkt. Konstigt nog funderar aldrig de som vill begränsa andra huruvida de själva bidrar till kränkandet av den egna kroppen och dess integritet.

Bullshit om manlig omskärelse

Har precis sett ett avsnitt av den amerikanska serien ”Bullshit”, denna gång handlade programmet om omskärelse på barn. Innan programmet började tänkte jag att Penn & Teller kanske var för det, men tack och lov hade jag fel.

En omskuren man medverkade i dagens program och berättade att det – med hjälp utav vikter – går att återskapa någonting som liknar förhud. Om det som täcker ollonet fyller samma funktion som orörd förhud vet jag inte, men det såg väldigt likt ut. Jag antar att den konstgjorda förhuden åtminstone ser till att ollonet inte skaver mot kalsongerna.

Ett par, en kvinna och en man, medverkande också i programmet. Hon var gravid och ansåg att de skulle låta omskära det kommande barnet, hennes partner som själv inte var omskuren var emot att de skulle låta omskära sin son. Hon menade att sonen ändå skulle önska att det var gjort när han blivit äldre men att  argumentera utifrån vad man tror sonen själv kommer vilja när han är vuxen håller inte. Hennes argument var under all kritik. Hon pratade om kosmetiska skäl, att sonen skulle kunna känna att han var en i mängden. Annars skulle han bli retad.

I stort var argumentationen i programmet sällsynt dålig. Ingen ens ifrågasatte föräldrars rätt att omskära sina barn utan deras samtycke och då medverkade ändå personer från frivilligorganisationer i programmet. Om någon absolut vill bli av med förhuden, låt dem höra av sig till en läkare och få det gjort. Hur svårt kan det vara egentligen?

Manlig omskärelse försvaras bland annat med minskad risk för överföring av hiv och urinvägsinfektion. Jag tänker att omskärelse på barn risker att bidra till att män inte tycker att de behöver ta ansvar för att skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar.

Det är ett redan ett bekymmer att människor har tillfälliga sexuella förbindelser och inte använder kondom. Oavsett om omskärelse minskar risken för överföring av hiv och andra könssjukdomar inte, en del menar att så inte är fallet, så finns det andra aspekter man också måste ta hänsyn till. Återigen, kroppsautonomi.

Risken med att inte ta frågan om  kroppsautonomi är att vi i slutändan riskerar att diskutera hur en tilltalande kuk ser ut, om den är omskuren eller inte.

Vem är vi om vi inte är oss själva?

Vad är då så negativt med att förändras? Genom att förändras är vi inte oss själva påstår ni. Med den synen kan vi lika gärna lägga oss ner och be om döden. Oavsett om vi vill eller inte så förändras vi. Varje förändring behöver inte väcka uppmärksamhet förvisso men förändras gör vi. Att ha för avsikt att förändra sin personlighet är värre än att omedvetet förändras, den som gör medvetna val är på låtsas. Du som har någon idé om hur du vill vara som person ge upp, du är bara en ynklig wannabe. Att vara en god medborgare är inte det viktiga, det viktiga är att du är dig själv. Att någon talar om för dig att du är otrevlig är helt bortkastat, anstränger du dig för att var någon/något du inte är i vanliga fall så är du helt fel ute.

Det är inte alls ovanligt att vuxna häver ur sig att yngre ”gör sig till”. Det kan handla om allt möjligt, den yngre personen använder medvetet ett bättre och mer tillkrånglat språk eller att den yngre personen har börjat anamma en mer ”vuxen” stil. Det är vanligen konkurrensmässiga skäl, jag skulle ljuga om jag påstod att vuxna inte har problem med att se yngre människor utvecklas. Det handlar om rädslan för att någon ännu äldre person ska finna den yngre personen mer intressant.

Kompromissrakarna

Visserligen skrev Kristina Thulin texten jag citerar nedan 2003, men jag tyckte den var så talande för hur kvinnor tänker:

”Jag tillhör kompromissrakarna. Att hälla brännhett vax på benen gör ont. Att raka underlivet till pedofilideal skulle kännas kränkande. Och att hålla på att rycka bort osynliga hårfjun mellan ögonbrynen är smått patetiskt! Men helt fri från hårtuktandet går jag inte. Jag är kanske feg, men jag orkar inte längre göra någon feministisk poäng av att hålla armhålorna längre. Min gräns går vid den så kallade bikinilinjen. Hela begreppet känns så krystat.”

Hon avslutar texten med: ”Just nu pratas om att vi håller på att få en hel generation utbrända kvinnor, men är det något vi borde kunna prioritera bort så är det väl det där överdrivna håransandet? För övrigt är det faktiskt rätt fult med bikinis som visar halva rumpan.”

När jag läste denna text blev jag besviken, hon är inte den första feminist som uttalar sig om sin egen anpassning. Susan Brownmiller berättar i boken ”Kvinnligt – myten och verkligheten” att hon bleker håret istället för att raka bort det. Det som inte syns lider ingen av. Nina Björk skriver i boken”Rosa täcket”:

”Om jag är feminist innehåller min identitet även ett plan som vill bryta med denna min ”kvinnliga identitet” som den ser ut i vårt samhälle, och det kräver på personligt plan en del kompromisser. Ett banalt exempel: när jag rakar mina ben skäms jag. Kvinnor har hår på benen, men på bilden av Kvinnan lyser benen släta – och jag väljer att leva upp till den bilden.”

Topless-debatten

Debatten om kvinnor ska tillåtas bada utan överdel är så förenklad. Varför låser Expressen inte kommentarsfunktionen? Det handlar inte om vad bröst är eller inte är. Kvinnor som vill bada utan överdel blir beskyllda för att de bara vill ”visa upp sig”. Även om du nu vore så, vad är problemet?

Förra sommaren var vi ett dussin människor som gick till Sidsjön. Kläderna åkte snabbt av. Några behöll trosorna på, andra inte. En mor som var där med sin son gnällde över att vi var ansvarslösa som inte tänkte på att det fanns barn i närheten.

Inget nytt fenomen att föräldrar ”talar för sina barn”, det lustiga är det faktum att när föräldrar försöker representera sitt barns vilja så har de ofta så fel det bara går att ha. Barn är vanligtvis mer avslappnade, det är vuxna människor som över huvud taget funderar över hur de ska förhålla sig till nakna människor.

För vi får faktiskt vara nakna vid badplatser. Barn däremot ska vara nakna på badplatser (jag har visserligen inget problem med det) men det handlar om barn som inte nödvändigtvis valt att vara nakna. Föräldrarna brukar bestämma om kläderna ska på i slutändan. Däremot tycks det vara fel om vuxna som själva valt att vara nakna är det.

Smärtans barn

Håller på att läsa ”Smärtans barn” med Waris Dirie, boken handlar om hennes kamp mot könsstympning och om könsstympning i största allmänhet. När jag läser boken är det svårt att inte fundera på vad föräldrar egentligen har rätt att göra emot sina barn. Det händer att föräldrar gör saker som de vet (eller åtminstone är rätt säker på att) ligger i barnets intresse. Jag skriver ”emot sina barn” just för att den vanligare existerande varianten är att föräldrar gör saker (som de vet) inte ligger i barnets intresse och sedan hävdar att de gör det för barnets bästa. Om inte kommer föräldrarna dragandes med favoritklyschan nummer ett i vuxenvärlden: ”du kommer förstå när du blir äldre” i brist på förklaring varför just du skulle må bra av ett övergrepp (eller vad det nu handlar om).

Att veta vad som är rätt och fel behöver inte alltid vara givet, men när saker verkar för dumma bör man kanske fundera en gång till. Dirie och hennes medarbetare åker runt i Europa och träffar olika personer som på något sätt har koppling till kvinnlig könsstympning. I Sverige är vi skyldiga att rapportera om vi misstänker att någon tänker könsstympa sin dotter eller om vi tror oss veta att dottern redan är stympad. Dirie träffar läkare som tar bort ärrvävnaden som bildas vid infibulation (även kallat ”faraonisk omskärelse”). Infibulation innebär att innebär att klitoris, de inre blygdläpparna samt delar av de yttre blygdläpparna skärs bort. Huden sys sedan ihop och ett litet hål lämnas för att mensblod och urin ska kunna passera. Förutom det försöker läkarna övertala patienterna att inte könsstympa sina egna döttrar. Det händer att läkare träffar patienter som funderar på att utsätta sina egna döttrar för samma övergrepp eller patienter som redan har stympat sina döttrar. Läkarna håller ofta tyst fastän de är skyldiga att rapportera om de misstänker könsstympning. Läkarna ursäktar sig med att om de anmälde föräldrarna skulle de förlora sin trovärdighet. Spontant tycker jag att det låter dumt, kan vi förhindra att en person könsstympas så ska vi göra det. Ännu värre är det att medvetet avstå från att förhindra dessa övergrepp.

De allra flesta människor är övertygade om att de föräldrar som låter stympa sina döttrar gör det av kärlek, de tror att det är det bästa för barnet. Avslutar med ett jobbigt citat ur boken: ”Kärlek gör ont tre gånger – när de skär dig, när du gifter dig och när du får barn”.

Ungdomsmottagningens bristande omdöme

”Slarviga Sara har fullt upp. Hon kastar sig från förfest till klubb till efterfest med samma fart som hon rusar från spinningen till repetitionen med bandet hon spelar i. Agendan skulle vara minst sagt fulltecknad. Om hon hade någon. Men saker händer snabbt i hennes liv, det är ingen idé att planera. Hon vet ändå aldrig säkert var hon är om två timmar. Eller var hon tillbringar natten. Inte för att det bekymrar henne, men ändå. Hon äter p-piller just nu. Men i hastigheten glömmer hon ta dom flera gånger i månaden. Alltså tar hon dagenefterpiller då och då.”

”Vilket p-medel passar Slarviga Sara? Om du har svårt att komma ihåg att ta dina piller, prata med din barnmorska om långtidsverkande p-medel, som till exempel p-ring, p-stav eller p-spruta.”


Ovanstående text är saxad ur ”P-piller guiden”, en tidning som finns att hämta på ungdomsmottagningen i Sundsvall. Enligt texten är Sara en kvinna som har många one night stands och enligt P-piller guiden är det bästa för henne ett preventivmedel som hon inte behöver bruka varje dag, ett långtidsverkande preventivmedel. För den som har sex med många personer är kondom ännu viktigare då kondom fortfarande är det enda preventivmedlet som skyddar mot könssjukdomar. Det är helt klart tvivelaktigt att ungdomsmottagningen har denna tidning framme samtidigt som de i media sörjer över ansvarslösa ungdomar som ”knullar runt”. När ska ungdomsmottagningen ta sitt ansvar?

Sara tar då och då dagenefterpiller, bör vi anta att hon gör det för att män kommer i henne? Det är så läsare kommer tolka texten även om författarens tanken möjligen var en annan. Tolkar vi det som att dessa män ejakulerar i Sara blir texten genast ännu mer tvivelaktigt med tanke på att könssjukdomar smittar ännu lättare vid ejakulation. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att männen ejakulerar i Sara. Jag har läst sexologer som uppmanar kvinnor att ta dageneftepiller utan att det finns skäl att anta att en eventuell graviditet skulle kunnat äga rum. Dagenefterpiller säljer lika lätt som p-piller och p-piller säljer lika lätt som smör.

Förutom att kondom skyddar mot könssjukdomar och förhindrar oönskad graviditet så är kondom det enda preventivmedlet som används under tiden du har sex. Chansen att du kommer ihåg att ta ditt p-piller klockan tolv när du är på väg till bussen är betydligt mindre. När du däremot ska ”komma till” kan du relatera till sex och du kommer tänka på sex. Är du dessutom en sund person som bryr dig om sin hälsa så kommer du tänka på skydd. Om vi tänker oss att vi lever i ett idealsamhälle så ni minst två personer som vill skydda er, så om en av er skulle glömma så kan fortfarande den andra personen be om kondom men detta är som sagt bara en vacker tanke. Bör vi ställa högre krav på männen vad det gäller preventivmedel? Jag är kluven, jag anser att båda borde ta ansvar för sina handlingar däremot finns det saker såväl män som kvinnor bör tänka på. Om det är möjligt eller ej att glömma kondom låter jag vara osagt. Däremot vill jag ändå påstå att du man kommer märka om kondomen inte sitter på och gör den inte det kanske du bör fundera en gång till. Vi vet att det finns kvinnor som har svårt att be om kondom och med den vetskapen bör män tänka ännu lite extra på att ta eget initiativ vad det gäller skydd. Män bör beakta att det inte är roligt att be om kondom. Tro mig när jag säger att jag inte är ensam om att mottagit en mängd olika sorters svar, jobbiga attityder och även argument män använder sig av för att slippa ta sin del av ansvaret.

(På baksidan av P-piller guiden finns en liten text som talar om att kondom är det enda preventivmedel som skyddar mot könssjukdomar. Det räcker inte, ungdomsmottagningen känns mer som ett företag som vill sälja sin tvivelaktiga varor. Personerna som jobbar där verkar inte alls bry sig om ungdomarnas hälsa)

Ge barnen kött?

Sedan jag blev vegetarian har jag sagt att om jag får barn kommer jag inte tillaga kött till dem vid sidan om min vegetariska kost. Jag har träffat vegetarianer som på fullaste allvar anser att det är fel att göra det valet för sina barn. Men, jag får ju avgöra om jag tänker servera dem makaroner eller potatis, varför är det mer givet att jag får göra det valet? För att inte välja åt mina eventuella barn måste jag då släppa lös dem i matbutiken och låta dem välja själva? Det framstår inte som någon lösning.

Om mina barn en dag skulle komma på att kött vore absolut nödvändigt skulle jag helt enkelt be dem köpa och tillaga sin egen mat. Jag har en avvikande kost hemma och jag tillagar min egen mat. Hade jag inte orkat lägga ned den tiden hade jag troligen inte gjort det heller men för mig är det omöjligt att vara så lat.

Jag umgicks med en kvinna för flera år sedan vars mor åt vegetarisk kost, hon hade nyligen blivit vegetarian. Eftersom att hon ”råkade” smaka av barnens köttfärssås när hon stod vid spisen och tillagade den så får jag anta att hon åt vegetarisk mat av rena hälsoskäl. Hade det varit fel av modern att sluta servera barnen kött? Nej, jag anser att det är upp till den som lagar maten att välja vad som ska tillagas och har de som ska äta avvikande förslag så får de tillaga maten själv.