Nonsendiskussioner om sliddjup

Diskussioner om "storleken" mynnar så gott som alltid ut i en diskussion om sliddjup. Männen som kommer in på sliddjup menar att små kukar (vad nu det är) är att föredra eftersom att genomsnittsfittan är 7 cm djup. Under de två år jag läst om sliddjup i olika diskussionsforum på Internet har jag hört alltifrån 5 till 11 cm. Vad jag kan minnas är det aldrig någon som säger emot när detta påstående dyker upp om och om igen.

Finns det någon färdigväxt kvinna som är 7 cm djup? De flesta kvinnor jag pratat med kan ta emot 18 cm utan problem. Jag har ingen anledning att tro att dessa kvinnor ljuger, inte heller de män som ligger därikring och har varit med ganska många kvinnor. Männen som påstår att fittor är 7 cm djupa bruka referera till undersökningar utan att nämna vilken undersökning. Någon talade om att det skett en omfattande undersökning där tiotusen kvinnor deltagit. Det hade varit enkelt att ta reda på i sådana fall. Är det ren okunskap hos dessa män eller har de något att vinna med att påstå att kvinnor är 7 cm djupa? Det känns spontant väldigt långsökt.

Spännande är att Maria och Pelle skriver att en fitta är i icke upphetsat tillstånd vanligtvis 7-10 centimeter djup. Varifrån kommer denna siffra och hur går det till när man mäter sliddjup? Alltid har jag undrat över hur dessa män som pratar om sliddjup har sex. Har de varit med kvinnor som inte varit våta eller vad handlar det om? Det är inte helt omöjligt, jag har hört så många män som pratar om sex är helt meningslöst om kvinnan är våt. Egoistiskt och bra.

Det är inte ens säkert att det finns något uträknat sliddjup, myten om mödomshinnan lever vidare. Tills någon bevisar att mödomshinnan finns är det i mina ögon en myt.

Skolans bristande argumentationsteknik och betyg

För att bädda in någonting positivt i detta inlägg tänker jag påstå att det var roligt att vara i skolan idag. Beror det på att jag är så tacksam över att vi endast har två lektioner varje torsdag, börjar 12:00 och slutar 14:50 eller beror det kanske på innehållet. Jag lutar mot det sista. Min svenskalärare talade idag om argumentationsteknik och retorik. Det sistnämnda var förr ett eget skolämne berättade min lärare varpå jag frågar var ämnet togs bort. Det har inte tagits bort egentligen utan bäddats in i de andra ämnena. Varken retorik eller argumentationsteknik gick vi igenom i grundskolan. En kvinna i min klass berättade att de hade en lektion i veckan där de argumenterade och fick öva på att tala. Det är väldigt olika från skola till skola och innehållet beror väldigt mycket på vad läraren själv tycker är intressant och viktigt.

Argument med skolans mått mätt brukar vara tämligen meningslösa. ”Privatbilism är bra för att bilar är finare att titta på än vad bussar är” eller ”betyg är dåligt för att betyg är orättvisa”. Åsikter utan riktiga argument har alltid uppmuntrats. Är det en syn på unga som inte stämmer med verkligheten eller är lärarna rent ut sagt korkade?

Iallafall så fick vi välja en åsikt och skriva två eller tre argument sedan skulle vi låta en klasskamrat komma med motargument. En tredje person skulle avgöra vem som var mest övertygande. Många gånger finns det åsikter jag i grunden kan hålla med om men argumenten är direkt fruktansvärda. Detta talar man aldrig om i skolan. Att vara för men ändå emot den egna onyanserade sidan.

Jag valde betygssystemet och förklarade i två argument varför jag är emot dagens betygssystem. Alltid pratar personer a la Jan Björklund om att ”det ska löna sig”. Den som får bättre resultat ska få högre betyg menar man, annars lönar det sig inte för den personen som fick bättre resultat. I den mån det ska löna sig att gå i skolan – vilket det naturligtvis ska – ska det handla om utbyte av kunskap.

Lärare idag är för partiska för att betygen ska spela någon roll (förlåt alla högpresterande ”MVG-barn”). Detta vill ingen inse, det som borde spela roll är om kursen är godkänd eller ej. Oavsett vad får du ett omdöme med en kommentar för att underlätta kommande arbeten. Finns det inga kommentarer tycker nog din lärare att du lyckats riktigt bra. Räcker inte det för er, är det så viktigt för er att få vara på toppen och känna sig bättre än alla andra?

Hela betygssystem föder gamar som vill ha höga betyg, kunskap är mindre viktigt. Varför plugga om jag ändå inte får MVG? Vilket tragiskt synsätt egentligen, då vet man att kunskap är underskattat.

Uppgiven friskoleelev berättar…

Såg reportaget om John Bauer för någon dag sedan. Tydligen har hälften av eleverna hoppat av IT- och medieutbildningen under de senaste två åren. Sundsvalls Tidning publicerade snittbetygen hos skolorna i Sundsvalls kommun innan sommaren. Friskolorna Heliås och Mimerskolan (kanske har jag missat någon) hade inga underkända elever enligt statistiken. Har försökt hitta den förgäves. Upplyftande var min första tanke, efter längre funderingar slog det mig att det möjligen beror på lägre andel lärare med behörighet och därmed lägre krav på eleverna. Kraven är generellt väldigt låga. Det är fullt acceptabelt att bara få godkänt, förväntan av lärarna att du ska prestera bättre finns, men inte alls så ofta som den borde. Inställningen borde istället vara att läraren ”gör sitt jobb” och att alla elever ska ha toppbetyg utifrån skolverkets betygskriterier.

Jag studerar vid Mikael Elias Teoretiska Gymnasieskola (METG) och vi har haft ganska mycket hemarbete den första tiden. Detta har bidragit till sämre kommunikation mellan elev och lärare. En stor fördel med gymnasiet som fler håller med om är att när du gjort klart det du ska göra får du gå för dagen. I grundskolan fick man fler uppgifter även om man hann bli färdig vilket många gånger ledde till att elever medvetet gjorde uppgifterna i ett långsammare tempo för att slippa fler och svårare uppgifter. Dock tycker jag det hela har spårat ur när lärare utlyser hemarbeten flera gången i veckan, ingenting emot att lärare låter elever som är klara gå men om de vill ha någon som helst trovärdighet borde de själva stanna klar tills dess att lektionen slutar. Ett problem är att lärare som ger hemarbeten gång på gång alltid säger att det naturligtvis alltid går att höra av sig med frågor men egentligen fungerar det inte riktigt så.

Jag har varit med om lärare som inte hjälpt mig när jag undrat någonting, istället har jag blivit ignorerad. Ingen unik företeelse inser jag när jag pratar med andra människor i min ålder. Att lärare ställer in lektioner och föreslår hemuppgifter är fenomen jag känner igen från grundskolan, redan då fanns det lärare som lät eleverna gå tidigare sista lektionen. Dock var detta ingen vanlig företeelse. Egentligen aldrig i syfte att vara snäll utan för att de ”gynnade” både lärarna och eleverna. Jag minns min matematiklärare i högstadiet som alltid lät oss sluta fem minuter tidigare för att hon behövde tid för att hinna röka. Hon såg sig själv som en gud vi elever borde tacka. Hon hade helt rätt, alla mina klasskamrater var otroligt tacksamma. Något fel är det när elever blir glada över att få sluta tidigare, hade skolan varit mer intressant hade inställning till skolan varit en annan. Varför inte sluta tidigare då man ändå inte förlorar någonting på det rent kunskapsmässigt kan man ju fråga sig.

Min klass är en blandning av personer som kommer från kommunala skolor och friskolor. Enligt statistiken saknar friskolorna i Sundsvalls kommun underkända elever. Hur kommer det sig att friskoleelever inte framstår som mer begåvade och är rädda för att prata inför grupp i högre utsträckning än eleverna från kommunala skolor?

Denna enkät är rätt intressant Friskoleeleverna är (i förhållande till elever från kommunala skolor) mindre sociala, mer sunda (enligt samhällets syn), senare med att bli av med oskulden, mer intresserade av politik, mer sugna på att rösta på moderaterna, inga ”fuskare”, det lättare för att diskutera sina betyg med lärarna i respektive ämne (och det kan tolkas på olika sätt). Alltid ska man fundera på hur många som svarar helt ärligt men även om någon ljuger (vilket vi får utgå ifrån) så finns det skillnader i vad som är rätt och fel för de olika eleverna.

Om friskolor ska finnas kvar krävs det stora förändringar. Det påstås alltid av lärare att skolor följer skolverkets betygskriterier till punkt och pricka. Därmed borde de olika skolorna vara rättvisa när de avgör vilket betyg en elev förtjänar. Riktigt så fungerar det inte. Fler betygsnivåer påstås göra det lättare för lärare att avgöra vilket betyg en elev förtjänar. Struntprat, det är nog svårt för lärare som det är idag. Snälla, lägg ned graderingen av elever, detta gynnar endast de elever som vill få känna sig bättre än den övriga klassen. Det finns många levande bevis på att lång utbildning och begåvning inte behöver ha någon koppling alls, men det hör inte riktigt dit. Friskolorna är bara ett exempel, jag säger inte att friskoleelever behöver vara dummare, men nog förtjänar de att få ett rättvist betyg så att de vet var de behöver lägga ned extra energi.

Enligt undersökningar har friskoleelever bättre resultat på de nationella proven i svenska, matematik och engelska. Detta tros kunna ha att göra med att friskoleelever har bättre betyg än elever som studerar vid kommunala skolor. Detta säger ingenting, det är samma lärare som rättar de nationella proven som ger friskoleeleverna höga betyg. Ska de nationella proven ha någon som helst mening borde de rättas centralt så att bedömningen blir mer rättvis.

I dagsläget vet jag inte var jag kommer studera nästa år. Har funderat en hel del på detta, det känns spontant väldigt orealistiskt att jag kommer utvecklas där jag går nu. METG är en ny skola, nästa år kommer det nya ettor och då får vi tvåor inte plats i dagen lokaler och därför behöver vi andra lokaler. Vår rektor har sagt att lokalerna kommer vara lika centrala och det har jag svårt att tro att det ligger någon sanning i. Detta visste jag inte när jag sökte, om jag hade vetat det hade jag kanske sökt till någon annan skola, vem vet. Det märks verkligen att det är ett nytt projekt, vi är det första misslyckade barnet. Min övriga klass påstod inför vår vikarie att de var väldigt nöjda med lärarna. Jag tror detta är ett fint sätt att få bättre betyg och hoppas nästan det. Behöver jag säga hur missnöjd jag är med lärarna? Vilka lärare jämförs våra lärare med egentligen? Flera gånger har jag tänkt ”mer inkompetent lärare finns inte” och varje gång har jag jobbigt nog fått inse att jag hade åt helvete fel. Det verkar inte finnas någon hejd för hur galna lärare kan vara.

Män i alla dess former

Har du också träffat män som gör allt de kan komma på för att inte behöva använda kondom? Jag lovar av egna och andra kvinnors erfarenheter – dessa män är påhittiga.

Män som trär på kondomen krattigt för att den ska åka av och/eller kännas mer än kondomer ska om den sitter på som den ska. Vill männen att kvinnor ska be om att få slippa kondomen och att kvinnor som är krävande som ber om kondom ska straffas för det? Det här är ingenting jag hört någon annan kvinna fundera över, om du varit med om något liknande, berätta gärna.

Män som har kondomer i ett annat rum under alla saker längst ned i byrålådan. I stunden hetta blir det jobbigare ännu jobbigare. En man som bryr sig har kondomer bredvid sängen. Då behöver din sexpartner aldrig fundera över om hon eller han är krävande. Är inte det själva poängen, att de som ber om kondom ska känna sig genomonda?

Män som påstår att de blir slaka med kondom. Penetrationsfixerat och bra. Dessa män gör dig först kåt (rätta mig om jag har fel) och funderar aldrig över om de borde ge dig oralsex. Jag undrar alltid vad det är för tanke som susar förbi när männen påstår detta och blir slaka.

Män som rent utav påstår att de inte har kondomer hemma men i slutändan "råkar" ha det. Kvinnor behöver verkligen bli upplysta här. Jag vet ingen man som backat ur när en kvinna menat att det inte blir sex utan kondom. Som av magi brukar män ha kondomer hemma. I "värsta" fall en hel byrålåda.

Vad handlar detta om? Jag tycker man ska vara tacksamma mot de människor som vill ligga. Mäns engagemang vad det gäller att inte sprida vidare könsjukdomar eller vad det gäller att inte spruta i kvinnor är jobbigt ofta noll. Andra människor spelar ingen roll, jag undrar ibland om dessa män har sex enbart av egoistiska skäl.

Jag brukar ibland sitta på diskussionsforum om "storleken". Jag skrev någonting om att det mest upphetsande som finns är när kuken inte får plats och jag minns en kvinna (i övrigt var hon väldigt begåvad) som svarade att detta var ett problem. Problemet var enligt henne att om kuken är längre än fittans djup så måste måste man vara så försiktig. Överhuvudtaget människor som har den inställningen tycker jag kan hålla sig undan och ge sig till känna.

Sociala eller biologiska skillnader

Vi håller nu på med ett kapitel om genus och kön på engelskan. Majoriteten av klassen menar att skillnaderna mellan könen är biologiska och inte sociala (konstruerade). Bland de som talade om de biologiska skillnaderna könen emellan var det ingenting om att kvinnor är känsligare (ett påstående som alltid brukar dyka upp) utan att vi ser olika ut ? rent biologiskt. Jag tror det är väldigt ytligt och förenklat och dessutom en lögn. Om man inte tror på "typiska kvinnliga egenskaper" förstår jag om fitta och kuk är den stora skillnaden mellan könen (rent biologiskt), men att helt förneka att det skulle finnas sociala skillnader könen emellan är så dumt att det borde ringa en klocka hos de människor som påstår något sådant. Det känns som en lång kamp att förklara kvinnors kortakommanden för att vara ett biologiskt faktum. Jag minns när Aftonbladet ville få det till att anledningen att kvinnor gillar rosa har med biologi att göra. Snart kommer det säkert en diskussion om huruvida smink och högklackat är en biologisk skillnad könen emellan.

Jag minns denna kommentar på antifeministiska samfundets forum som fick mig att nästan ramla av stolen:

"I en stor undersökning av "Biologist Journal" har 25 manliga doktorander undersökt varför kvinnor gillar att gå i högklackat, men inte män. Denna skillnad i skobeklädnad tror forskarna beror på att kvinnor plockade bär, högklackade skor gör att kvinnorna kunde gå omkring i bärbestånden utan att mosa alltför många bär, och eftersom män var jägare passade lågklackade skor mycket bättre för huka sig ner och vänta på bytet, och mindre risk att snubbla vid avgörande "anfallet" mot bytesdjuret.

Annica Dahlström kommenterar, "Så logiskt, tusentals år av evolution kan inte ha fel, high heels rules i bärskogen, och det förklarar ju alla dessa fantastiska skofärger som måste matcha alla våra röda kjolar och rosa toppar när vi trippar i bärskogen."

Kort om begreppet blottare

Första gången jag kom i kontakt med begreppet "blottare" var som barn när jag läste nyheterna. En man i Söråker hade blottat sig vid röda torget. Röda torget är en lekplats. Sedan den dagen var en blottare en person som fick ut någonting sexuellt av att visa upp sin nakna kropp. Att det naturligtvis skulle vara barn med i bilden får vi inte glömma. Inte bara min mor, utan alla vuxna som gillar att lura i sina barn om hemska gubbar som bjuder på godis älskar nog dessa nyheter. Så här efteråt får jag försvara min mor med att hon inte var fullt lika galen som en del människor som finns på Internet.

I sammanhang där det finns någonting som går att koppla till sex och människor under femton år handlar det om en sak, uppmuntrandet av pedofili och det digitala smörgåsbordet. Att köpa string till sina döttrar, att dela ut kondomer till elvaåringar och att överhuvudtaget applicera vad de flesta skulle kalla "vuxenkläder" på sina elvaåringar. Rätta mig om jag har fel men, äcklas inte pedofiler av bröst och allt vad det heter? Samhällets syn är att vi uppmuntrar pedofiler genom att "föråldra" barn med "vuxenassocearer", för mig går det riktigt inte ihop. Hela den här synen på att fjortonåringar skulle vara lovliga byten för pedofilen går heller inte ihop för mig riktigt. Människor med mens är väl knappast att räkna till skaran "barn"?

Den person som har sex med personer under 15 är enligt media pedofil. Media kan fortsätta förnedra trettonåringar hur de vill då jag har svårt att tänka mig att ett gäng pedofiler skulle gå ihop och bua ut mensen. Det tackar vi yttrandefriheten för. Jag skulle glädja mig så innerligt i att media fick ta den skiten. Jag vill aldrig mer höra om att trettonåringar inte vet vad de vill, eller inte kan vara kåta. Att trettonåringar är offer och ingenting annat. Att trettonåringar inte vet sitt bästa. Trettonåringar är inga "offer" för pedofiler. Vi har statistik på att majoriteten av sexuella övergrepp begås av bekant person och vad det gäller barn är det ofta förälder och styvförälder som står för övergreppen.

Idag har begreppet blottare fått en annan betydelse. Det behöver inte längre handla om att visa sin nakna kropp/blotta sig av sexuella skäl. En person som visar sitt könsorgan blottar sitt underliv. Jag har inga problem med ordet "blotta", begreppet "blottare" har jag däremot svårt att ta på allvar då "blottare" har blivit ett begrepp för naken person i det offentliga rummer. Människor blottar sig av sexuella skäl så gott som dagligen för sina sexpartners. Läste för ett tag sedan en jobbig bok om tjejjoursrörelsen på någon ort i Sverige. Vad som gjorde mig upprörd var all separatism, att kvinnor ska gå och bära på någon konstant offerroll men framförallt hatet mot människor som blottar sig. Människor som är nakna utomhus. Det behövde heller inte nödvändigtvis vara helnakna människor. Personerna som intervjuades ville få det till att de blivit utsatta för något övergrepp när de fått syn på en naken person.

För mig finns det en koppling mellan sex och nakenhet, men även mellan alkoholdrickande och nakenhet, kopplingen är ganska lös. Det är få saker som inte går att göra naken och vi är mer eller mindre nakna dygnet runt. Vi klär på oss, byter kläder, duschar, badar, knullar, klär på oss igen, klär av oss och sover. Det eviga tjatet om sexualiseringen har sexualiserat den nakna kroppen. Jag har svårt att tro att nakna kroppar eller lite urringning förr väckte ramaskri hos moralpekpinnar (vuxna och framförallt förälder). På den goda tiden badade de flesta topless och ingen höjde ögonbrynen. Att sexualisera kroppen har varit en kamp från vuxnas sida och de har vunnit den. Det är ett grövre övergrepp att be någon klä på sig anser jag. Vad jag eller andra gör så länge vi inte begränsar någon annans frihet ska ingen heller lägga sig i. Det går inte att tillmötesgå vilka dumheter som helst, det finns alltid någon som kommer känna sig kränkt. Konstigt nog funderar aldrig de som vill begränsa andra huruvida de själva bidrar till kränkandet av den egna kroppen och dess integritet.

Bullshit om manlig omskärelse

Har precis sett ett avsnitt av den amerikanska serien ”Bullshit”, denna gång handlade programmet om omskärelse på barn. Innan programmet började tänkte jag att Penn & Teller kanske var för det, men tack och lov hade jag fel.

En omskuren man medverkade i dagens program och berättade att det – med hjälp utav vikter – går att återskapa någonting som liknar förhud. Om det som täcker ollonet fyller samma funktion som orörd förhud vet jag inte, men det såg väldigt likt ut. Jag antar att den konstgjorda förhuden åtminstone ser till att ollonet inte skaver mot kalsongerna.

Ett par, en kvinna och en man, medverkande också i programmet. Hon var gravid och ansåg att de skulle låta omskära det kommande barnet, hennes partner som själv inte var omskuren var emot att de skulle låta omskära sin son. Hon menade att sonen ändå skulle önska att det var gjort när han blivit äldre men att  argumentera utifrån vad man tror sonen själv kommer vilja när han är vuxen håller inte. Hennes argument var under all kritik. Hon pratade om kosmetiska skäl, att sonen skulle kunna känna att han var en i mängden. Annars skulle han bli retad.

I stort var argumentationen i programmet sällsynt dålig. Ingen ens ifrågasatte föräldrars rätt att omskära sina barn utan deras samtycke och då medverkade ändå personer från frivilligorganisationer i programmet. Om någon absolut vill bli av med förhuden, låt dem höra av sig till en läkare och få det gjort. Hur svårt kan det vara egentligen?

Manlig omskärelse försvaras bland annat med minskad risk för överföring av hiv och urinvägsinfektion. Jag tänker att omskärelse på barn risker att bidra till att män inte tycker att de behöver ta ansvar för att skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar.

Det är ett redan ett bekymmer att människor har tillfälliga sexuella förbindelser och inte använder kondom. Oavsett om omskärelse minskar risken för överföring av hiv och andra könssjukdomar inte, en del menar att så inte är fallet, så finns det andra aspekter man också måste ta hänsyn till. Återigen, kroppsautonomi.

Risken med att inte ta frågan om  kroppsautonomi är att vi i slutändan riskerar att diskutera hur en tilltalande kuk ser ut, om den är omskuren eller inte.

Vem är vi om vi inte är oss själva?

Vad är då så negativt med att förändras? Genom att förändras är vi inte oss själva påstår ni. Med den synen kan vi lika gärna lägga oss ner och be om döden. Oavsett om vi vill eller inte så förändras vi. Varje förändring behöver inte väcka uppmärksamhet förvisso men förändras gör vi. Att ha för avsikt att förändra sin personlighet är värre än att omedvetet förändras, den som gör medvetna val är på låtsas. Du som har någon idé om hur du vill vara som person ge upp, du är bara en ynklig wannabe. Att vara en god medborgare är inte det viktiga, det viktiga är att du är dig själv. Att någon talar om för dig att du är otrevlig är helt bortkastat, anstränger du dig för att var någon/något du inte är i vanliga fall så är du helt fel ute.

Det är inte alls ovanligt att vuxna häver ur sig att yngre ”gör sig till”. Det kan handla om allt möjligt, den yngre personen använder medvetet ett bättre och mer tillkrånglat språk eller att den yngre personen har börjat anamma en mer ”vuxen” stil. Det är vanligen konkurrensmässiga skäl, jag skulle ljuga om jag påstod att vuxna inte har problem med att se yngre människor utvecklas. Det handlar om rädslan för att någon ännu äldre person ska finna den yngre personen mer intressant.

Kompromissrakarna

Visserligen skrev Kristina Thulin texten jag citerar nedan 2003, men jag tyckte den var så talande för hur kvinnor tänker:

”Jag tillhör kompromissrakarna. Att hälla brännhett vax på benen gör ont. Att raka underlivet till pedofilideal skulle kännas kränkande. Och att hålla på att rycka bort osynliga hårfjun mellan ögonbrynen är smått patetiskt! Men helt fri från hårtuktandet går jag inte. Jag är kanske feg, men jag orkar inte längre göra någon feministisk poäng av att hålla armhålorna längre. Min gräns går vid den så kallade bikinilinjen. Hela begreppet känns så krystat.”

Hon avslutar texten med: ”Just nu pratas om att vi håller på att få en hel generation utbrända kvinnor, men är det något vi borde kunna prioritera bort så är det väl det där överdrivna håransandet? För övrigt är det faktiskt rätt fult med bikinis som visar halva rumpan.”

När jag läste denna text blev jag besviken, hon är inte den första feminist som uttalar sig om sin egen anpassning. Susan Brownmiller berättar i boken ”Kvinnligt – myten och verkligheten” att hon bleker håret istället för att raka bort det. Det som inte syns lider ingen av. Nina Björk skriver i boken”Rosa täcket”:

”Om jag är feminist innehåller min identitet även ett plan som vill bryta med denna min ”kvinnliga identitet” som den ser ut i vårt samhälle, och det kräver på personligt plan en del kompromisser. Ett banalt exempel: när jag rakar mina ben skäms jag. Kvinnor har hår på benen, men på bilden av Kvinnan lyser benen släta – och jag väljer att leva upp till den bilden.”

Topless-debatten

Debatten om kvinnor ska tillåtas bada utan överdel är så förenklad. Varför låser Expressen inte kommentarsfunktionen? Det handlar inte om vad bröst är eller inte är. Kvinnor som vill bada utan överdel blir beskyllda för att de bara vill ”visa upp sig”. Även om du nu vore så, vad är problemet?

Förra sommaren var vi ett dussin människor som gick till Sidsjön. Kläderna åkte snabbt av. Några behöll trosorna på, andra inte. En mor som var där med sin son gnällde över att vi var ansvarslösa som inte tänkte på att det fanns barn i närheten.

Inget nytt fenomen att föräldrar ”talar för sina barn”, det lustiga är det faktum att när föräldrar försöker representera sitt barns vilja så har de ofta så fel det bara går att ha. Barn är vanligtvis mer avslappnade, det är vuxna människor som över huvud taget funderar över hur de ska förhålla sig till nakna människor.

För vi får faktiskt vara nakna vid badplatser. Barn däremot ska vara nakna på badplatser (jag har visserligen inget problem med det) men det handlar om barn som inte nödvändigtvis valt att vara nakna. Föräldrarna brukar bestämma om kläderna ska på i slutändan. Däremot tycks det vara fel om vuxna som själva valt att vara nakna är det.