”Tjejer vill hellre vara sexiga än smarta”

Expressen skriver ”tjejer vill hellre vara sexiga än smarta” och framställer detta som om det vore någonting nytt, vilket kvällstidningar alltid gör. Ofta är det rubriker i stilen ”svenska kvinnor talar ut om hur de vill….bla bla bla..”

En manlig vän berättade om en kvinna som lätt skulle halvera sin intelligens för att bli dubbelt så snygg. Uttalandet var extra skrämmande då personen inte hade så mycket att ta av intellingensmässigt.

Hur ser man ut om man är dubbelt så snygg? Skönhetsvärlden är väldigt otacksam. Ena dagen ska du ha en hård kropp och inga höfter, andra dagen är mjuka kroppar och breda höfter ett måste. Idealen förändras hela tiden och de är inte alltid uppnåeliga, vilket inte är någonting nytt. Ena dagen stora bröst andra små. Begreppen är inte absoluta. Vad är stora bröst?

Tidningarna som upplyser oss kvinnor om vad som gäller just för tillfället framställer sig själva som goda. Utan dessa skulle vår existens vara en omöjlighet, den som inte blir bekräftad existerar inte. Det är av ren vänlighet som de vill informera, men alla som inte kan leva upp till de ideal tidningarna förmedlar? Här skapar dessa modetidningar snarare ett självhat.

Nej, tidningarna vänder sig inte till oss kvinnor, de talar om vad som är fel med våra kroppar för kroppar är vad vi är, inte tänkande fullt medvetna människor. Av ren snällhet talar de om hur vi borde vara rent utseendemässigt för att bli accepterade i dagens samhälle.

Expressens kommentatorfunktion bidrar åtminstone till skrattanfall

Expressen publicerade en artikel vilken gjorde det gällande att den svenska mannen är näst sämst i sängen, bäst är de italienska männen. Du behöver inte tro artikeln men kommentarena är underbara, jag ramlar nästan av stolen av skratt (se nedan).

"Tror tjejerna att de är så jävla bra själv förresten? Om de varit bättre hade vi kanske ansträngt oss lite. Men det är väl som vanligt – alltid mannens fel!?"

"Svenska män är så i grunden ifrågasatta och kritiserade från feminitserna sida att man bara snabbt vill klara av det."

"Vad är det som gör en svensk man bra i sängen? Kanske en eldig italienska, får fart på mannen? Jag undrar hur"bra"den svenska kvinnan är på att älska. Det finns ett ordspråk. Man får vad man förtjänar!"

"Som vanligt så ska svenska kvinnor inte behöva ta något ansvar utan de förväntar sig att FÅ orgasm (av mannen) helt utan egen ansträngning. Känns detta igen från övriga samhället? Speciella satsningar på kvinnligt företagande, kvinnlig konst etc etc i all oändlighet. Svenska kvinnor borde själva ta ansvar för sitt (sex)liv, engagera sig mer istället för att bara ligga som mänskliga kåldolmar & förvänta sig att mannen ska göra allt jobb."

"Vilket kvalificerat skitsnack!!!! Hur vore det med en undersökning om vilka kvinnor som har bäst fart på lilla råttan i sängen, som verkligen är med i spelet och inte bara ligger som en livlös hög i sängen? Skulle en sån undersökning komma till stånd (OBS! Vits!) så skulle det bli ett jävulusiskt liv på Schyman o de andra skatorna inom feministnomenklaturan!"

Alltid är det feministernas fel. Flera av de som har kommenterar artikeln påstår att kvinnor själva inte tar något ansvar medan männen själva inte tar till sig av undersökningen utan skyller allt på kvinnorna. Till er där ute, om vi (kvinnor) bara vore snälla och ansträngde oss lite sexuellt skulle dessa män vara helt gudomliga. Det ska ni komma ihåg tills nästa gång sex kommer på tal. Berätta för mig hur det gick.

Kontrollbehov är kärlek

Ett ganska vanligt fenomen är tonårsföräldrar (läs: mödrar) som bloggar om sina tonåringar och livet som tonårsförälder. Personligen tycker jag det är tragiskt när personer i första hand identifierar sig själva som föräldrar. Även om du har barn har du rätt till fritid. Din enda uppgift är inte att föda barn för att sedan uppfostra dem. Vi har en konstig syn på att människor som skaffat barn har förbrukat sin rätt att ha roligt, nu har de gjort sitt och är därmed dömda till ett fortsatt liv utan livskvalité. Det enda som finns kvar är artonårigt ansvar.

Vi uppmuntras skaffa barn när vi gjort allting roligt vi vill göra, om det är vad som gäller vill jag aldrig skaffa barn. Jag vill ha roligt. Det är kanske inte realistiskt att ha det jämt, men åtminstone ett bra riktmärke.

Det är nog inte roligt att vara förälder idag, jag tänker inte på själva föräldrarskapet utan bemötandet från omgivningen och all ryktesspridning. Visar du att du litar på ditt barns omdöme får du höra att du är en dålig förälder för att du inte alltid finns där som en övervakningskamera. Är du ute och har roligt en kväll varje månad är du självisk. Ingen vill beskyllas för att vara en dålig förälder och tänker man bemöta dessa människors vilja blir barnen i värsta fall lidande. Mindre frihet och fler skyldigheter enbart för att föräldrarna ska kunna framställa sig själva i bättre dager inför grannarna.

Ringer du inte bryr du dig inte är ett vanligt påstående som så väl föräldrar och barnen till dessa föräldrar gömmer sig bakom. I barnens fall undrar jag om det bara inte är ett sätt att se positivt på sin egen tillvaro. Kanske är det på riktigt, någonting jag känner igen från riktigt dåliga förhållanden. Pojk- eller flickvännen som är helt förtjust över att partnern sitter hemma och oroar sig vid telefonen. Personligen ser jag inget egenvärde i att mina föräldrar sitter hemma och oroar sig och jag hoppas att jag aldrig varit delaktigt till något sådant.

Det är inte bara för min egen skull jag tänker ha roligt om jag någon gång blir förälder, även för mitt eventuella barns skull. Under hela min uppväxt har jag varit positiv till att min mor har gjort roliga saker och alltid varit rädd att kommentera mina föräldrar och deras sysslor då jag aldrig haft någon önskan om att framstå som osympatisk. Jag vill att de ska ha roligt, jag vill inte ha på mitt samvete att jag förstörde deras liv för att de valde att skaffa barn.

Det är tragiskt att måttstocken vad det gäller kärlek och omtanke består i hur mycket tid du ägnar dig åt att kontrollera de människor du älskar.

Desillusionerad och bitter

Idag bad min svenskalärare mig att ta av mig min keps, jag hade precis kommit in i klassrummet. Jag ignorerade henne och satte mig ner på mitt vanliga ställe. Hon påpekar att jag ska ta av mig kepsen en till gång och jag talar om att jag kan gå om jag inte är välkommen. Hon ser förvånad ut, alldeles som att hon inte förstår min kritik. Jag var naturligtvis välkommen men kepsen kunde jag ta av mig menade hon. Jag vägrar, det är en principsak för mig. Jag följer inte dåliga ordningsregler. Går ut ur klassrummet, försvinner, sätter mig framför datorn och skriver detta inlägg.

Mössförbud är en vanlig företeelse i den svenska skolan, Mikael Elias Teoretiska Gymnasieskola har tillskillnad från andra skolor ett totalförbud vad det gäller huvudbonader inom skolans lokaler. Andra skolor brukar tillåta mössor i uppehållsrummen.

Flera elever har varit emot mössförbudet, argumenten har varit dåliga. I slutändan har ingen sagt någonting, de menar att det inte är ansträngande att helt enkelt ta av sig mössan och lägga den framför sig. Nej, det är inte svårt eller ansträngande. Det ifrågasätter jag inte en sekund, jag ifrågasätter skolpersonalens maktmissbruk.

METG menar att vi kan ta en diskussion om mössförbudet om eller när det kommer en muslimsk elev. Sammanfattningsvis står religionsfrihet högre än den personliga friheten och fria viljan. Underbart.

Jag vill inte leva i ett Sverige där människor inte har rätt att uttrycka sig genom valet av kläder eller stilmässiga attribut. Jag vill inte gå till en skola dag ut och dag in och välja mellan att bli förnedrad eller att inte ta deras skit. Har jag mycket till val? Nej, det är därför jag blir så frustrerad.

Vi pratar så fint om rätten till den egna kroppen men vad gör vi? Vi begränsar befolkningen genom lag och ordningsregler. Vad består rätten i undrar jag? Att jag har rätt att vägra ta av mig mössan och helt förlora greppet om mina framtida planer? Jag är beroende av att gå i skolan, jag har inga kontakter som kan fixa ett välbetalt jobb åt mig bara sådär och det sista jag vill är att leva på andra.

In i det sista skuldbeläggs kvinnor

Läste en väldigt bra krönika idag.

"Ständigt läggs fokus på den utsatta, på offret. Vad är det som gör att hon har blivit utsatt för misshandel, varför blev just hon våldtagen, hur kunde hon skriva om eller anmäla de personer som har kränkt henne och därmed "förstöra deras liv". Det intressanta är ju givetvis att titta på förövarna, flytta fokus till de män som kränker, sexualiserar, misshandlar och/eller våldtar kvinnor i sin närhet."

Jag säger inte att det alltid är rätt att lita på människor som påstår sig ha blivit utsatta för någon form utav övergrepp men man borde verkligen fråga sig vad det egna syftet är. Att bagatellisera övergrepp eller se till verkligheten. Vi vet idag att kvinnor blir utsatta för misshandel, kränkningar, våldtäkt och annan förnedrande behandling. Vi kan inte låtsas bort det.

Varför skulle en man gör något sådant, kanske misstolkade han bara situationen? In i det sista ska kvinnan anklagas för lögn och mannen försvaras. Från antifeministiskt håll har man länge pratat om kvinnans vinst i att ljuga om övergrepp utan att ens fundera över förövarens vinst i att inte bli "upptäkt". Vill du bli misstänkliggjord och allmänt hatad av din omgivning, då borde du dela med dig av dina mindre fina historier. Nej, jag skulle inte tro det.

Vi behöver inte ta parti men om vi bara lyssnade vore det en klar förbättring. Vi vet att det finns ett stort mörkertal vad det gäller exempelvis våldtäkt. Ni som anklagar kvinnor för att ljuga när de berättar sina historier förstår ni verkligen vad ni bidrar till? Gör ni kanske det, är det därför ni fortsätter?

Det är väldigt kränkande för män att klumpas ihop med varandra, det bidrar faktiskt till att någon våldtäktsman följer med. Ingen vill förknippas med en våldtäktsman. Det är även väldigt kränkande för kvinnor att ständigt bli misstrodda, det bidrar faktiskt till att färre kvinnor vågar återge sina historier vilket i värsta fall genererar fler övergrepp. Den som alltid kommer undan behöver rimligen inte sluta, men det viktiga är att vi ser till individen, eller hur?

Det viktiga är att kvinnor klumpas ihop till ett kollektiv som utgör en grupp mytomaner, eller hur var det nu?

Man talar om hur synd det är om hon kvinnan som faktiskt inte ljuger tillskillnad från alla andra, om alla lögnaktiga kvinnor som förstör för henne som faktiskt blivit utsatt för ett övergrepp på riktigt. Det framställs från antifeministiskt håll som någon slags välvilja gentemot kvinnor men har ni någonsin betänkt att alla kvinnor inte misstror. Vi som sitter med facit i hand och faktiskt har bevittnat övergreppen tror att det är riktiga historier som inte tas på allvar. Det jobbiga är att vi har rätt.

Kärlek och sex

Metro skriver:

"Kärlek är viktigare än sex. Men var tredje är otrogen mot sin partner."

…men även:

"Kanske hänger de här siffrorna ihop med att fler kvinnor i dag skiljer på kärlek och sex och att de därför har lättare att vara otrogna."

Bra att de påpekar att kärlek och sex inte är samma sak för alla människor. Det finns ingenting som säger att jag inte tycker om dig för att jag väljer att umgås eller ha sex med någon annan. Helt ologiskt vill jag påstå, du kan tycka det är respektlöst och oärligt med det har inte per automatik att göra med brist på kärlek.

Tvärtom vill jag påstå att det är brist på kärlek (utifrån definitionen att vilja varandras bästa) att vilja begränsa någon annan och att äga någon. Det finns nog ingen sanning, kärlek kan ta sig i olika uttryck. Det är dock vanligt att människor blandar ihop begreppet kärlek med förälskelse. Om det är så att kvinnor inte klumpar ihop kärlek och sex tycker jag att det är positivt. Hela synen på att kärlek och sex är beroende av varandra begränsar människor som vill ha sex men som är ointresserade av en monogam relation. Dessutom vill jag påstå att den monogama relationen genererar mindre valfrihet om man har ett bredare intresse för sex.

Vidare undrar jag om alla de personer som svarar att sex inte är jätteviktigt i en relation är personer som haft en väldigt lång monogam relation där sex känns rätt uttjatat och ospännande. Det vore spännande att ställa frågan till nykära personer och se om sex är en högre prioritering för dessa.

Avslutningsvis är jag trött på människor som absolut menar att sex är beroende av kärlek och tar sig rätten att kränka kåta människor som är helt ointresserade av en "kärleksrelation". Det är er det är synd om och eran oförmåga att inte kunna se "verkligheten" som den inte är. Jag trodde det var människans privilegium.

Min blogg kommer INTE stängas ned!!

Imorgon när jag kollade min inbox hade jag fått ett mail från en av personerna som är portalansvarig för blogg.se. I brevet gick att läsa att min blogg blivit anmäld av okänd person.

"Hejsan,

Vill bara påpeka för er att http://johannasjodin.blogg.se/ torde räknas som barnpornografisk, eftersom att bloggaren visar sig avklädd i bannern när hon bara är 16 år.

MVH ****"

Hela dagen har jag varit supernervös och tänkt att i värsta fall kommer min blogg stängas ned. Det minsta jag kunde göra var att tala om för personen att bilden verkligen inte är att se som "barnpornografi" eller pornografi överhuvudtaget då bilden INTE är av sexuell natur.

Mitt svar:

"Hej!

Bilden är inte se som pornografisk då den inte är av sexuell natur, den kan heller inte klassas som "barnpornografi" då jag är könsmogen. Lagen om barnpornografi finns för att skydda barn. I detta fall är jag både "förövare" och "offer". Jag ber er att tänka över ert beslut och att INTE ta bort min blogg.

Mvh Johanna"

Min blogg kommer inte läggas ned. Jag står ansvarig för det jag skriver och även eventuella konsekvenser. Portalansvarige menar att de aldrig raderar någons blogg. Jag hoppas det stämmer.

Det är lustigt att lagar som stiftats för att skydda barn och ungdomar har kommit att användas emot dessa. Barn vet inte sitt bästa och heller inte jag uppenbarligen eftersom att jag sysslar med barnpornografi. Egentligen borde jag låsas in då jag är en skada för mig själv?

Till personen som anmält min blogg vill jag säga några saker. Vill någon komma åt barnpornografi är det inte min blogg den personen kommer besöka (men det spelar nog ingen roll i din värld) och det går INTE att censurera Internet.

Jag funderar samt över ditt omdöme. Är det så tillfredställande att förstöra för mig? Känner du dig duktig nu?

Är du dessutom läskunnig förstår du att det är en politisk handling, bilden är INTE av sexuell natur. Skulle någon bli upphetsad är det "smällen" jag får ta och jag kunde inte bry mig mindre.

Sänk biljettpriserna och möjliggör för privata initiativ

Att Sundsvalls bussbolag "Din Tur" har infört en ny åldergrupp insåg jag i veckan när busschauffören frågade om jag var "ungdom". Jag fick tillbaka för lite pengar i tron om att barn och ungdom var samma åldersgrupp. Numer finns alltså kategorierna barn, ungdom och vuxen. Ett bra initiativ, i framtiden hoppas jag att det blir billigare att åka kollektivt. Mona Sahlin har föreslagit gratis kollektivtrafik men jag vågar inte lita på att hon infriar det löftet om det blir en socialdemokratisk regering 2010. Din Tur kunde gott kräva en symbolisk summa, fem kronor förslagsvis men inte mer och förlänga "bytesperioden", idag räcker en bussbiljett endast 75 minuter.

"Skolkorten" fungerar idag endast fram till klockan 18, efter det måste du betala. Förläng kortens giltighetstid åtminstone till 20 eller 21. Skolan borde inte reglera när eleverna ska vara hemma. Förutom det blir det direkt ohållbart då många vill läsa läxor tillsammans med andra elever. Den som tror att alla uppgifter blir färdiga under lektionerna saknar insyn. Min klass har grupparbeten då och då och ett omfattande samarbete kräver flera timmars pluggande, elever borde inte behöva lägga egna pengar på bussar. Tvärtom borde egna initiativ och sammankomster uppmuntras.

Förutom att skolbusskorten borde fungera efter klockan 18 borde dagens busschaufförer skolas i hur man bemöter sina medresenärer med respekt. Jag har blivit avkastad med motiveringen att jag saknar 50 öre. Mig veterligen begår dessa busschaufförer ett lagbrott om de kastar av en icke myndig person. Jag har sett hur busschaufförer kastat av sexåringar, inte bokstavligen men de har blivit bemötta med en väldigt otrevlig ton. I sådana situationer tycker jag det är min moraliska skyldighet att betala mellanskillnaden och blänga surt åt busschauffören.

Tacka vet jag invandrarna som kör buss, de är trevliga. Tillskillnad från oss svenskar vet de vad empati är och skulle aldrig straffa barn vars föräldrar inte har laddat deras busskort med kontanter.

Sexualundervisningen fungerar INTE i förebyggande syfte

Av de undersökningar jag läst att döma är dagens elever väldigt missnöjda med sexualundervisningen i skolan. Med all rätt vill jag påstå. I den mån sexualundervisning existerar börjar den på tok för sent. Vi borde lära oss om sex innan vi har sex. Jag trodde meningen var att sexualundervisningen skulle fungera i förebyggande syfte och att inga misstag skall ske på grund av okunskap. Det är märkligt att elevers hälsa inte tas på större allvar. Ska vi ha någon nytta av den kunskap vi kan få i skolan förutsätter det att vi mår bra och kan ta till oss den.

Varför den svenska skolan väljer att vänta så länge med sexualundervisningen vet jag inte. Har det med förlegad moral att göra måntro? Personer som kan tänka vet att sen sexualundervisning (eller ingen alls) inte medför någonting positivt.

Genom att skjuta fram undervisningen kan vuxna människor fortsätta skuldbelägga människor som knullar runt. Att begreppet "knulla runt" fått en så negativ klang beror till stor del på den ökade spridningen av könssjukdomar. Även tonårsaborterna har ökat kraftigt. Hur vore det med lite insikt?

I böcker som behandlar sexualundervisning finner jag ofta författare som lägger in ordet "älskar" lite varstans när de pratar om två personer som har sex. Fel, två personer som älskar varandra. I vår biologibok stod skrivet att man måste behandla de man älskar (de man har sex med) med respekt. Engångsknull däremot kan du behandla hur som helst eftersom att du aldrig behöver träffa människan mer i hela ditt liv?!?

Vi vet att flera ungdomar har sex tidigt även om genomsnittsåldern för sexdebut ligger kring 16 år. Problematiken här är att alla definierar inte oralsex som sex och unga människor gjorde det tror jag siffran skulle minska drastiskt. Man talar ofta om att prata förtidigt med människor kan tolkas uppmuntrande, man menar att detta är problematiskt. Naturligtvis ska människor få ha egna definitioner även om man inte tycker oralsex är sex så påminner det rimligen om varandra? I och med att fler och fler pratar om det riskfyllda i att svälja sperma tycker jag verkligen att vi borde fundera hur det verkligen ser ut. Ligger debuten verkligen kring 16 år?

När jag och min yngre vän upptäckte en nudiststrand

För flera år sedan, jag minns inte när, var jag och en yngre vän och badade med hennes farmor. Vi berättade för hennes farmor att vi tänkte förflytta oss längre bort, hennes farmor skrattade minns jag. Vi gick och vi gick plötsligt insåg vi att vi kommit till en nudiststrand. Vi tittade rakt fram och där satt en naken man framför oss. Jag hade aldrig sett en kuk minns jag. Vi ville sluta titta för nudisternas skull fastän vi var väldigt fascinerade av det vi sett. Tänka sig att det fanns avslappnade människor. Människorna som vistades vid stranden där vi höll till använde sig av "trostricket" för att inte råka blotta sin kroppar. Vi vände på oss lite halvsnyggt och stod kvar ett tag. Efter en stund gick vi tillbaka och jag minns att hennes farmor frågade om vi hade haft roligt.

Min syn på nudister var efter det att de naturligtvis skulle få hålla på med sin livsstil. Jag hade fått höra att nudister tog illa vid sig när människor badade i badkläder. Kanske känner de sig kränkta, kanske tar de illa vid sig, det är nog väldigt individuellt. Om de tar illa vid sig kan jag delvis förstå det. Nudisterna har valt den fredliga vägen, De håller sig borta från barnfamiljer och sura föräldrar. Allt de vill är att få vara ifred. Trots att vi har rätt att bada nakna vid sjöar och hav tar människor som föredrar badkläder illa vid sig av nakna människor. Nudister vill inte ha något bråk, de vill kunna bada nakna utan att någon höjer ögonbrynen.

Min attityd till nudister var ungefär som homofoba mäns syn på homosexuella män. Bara de inte rör mig får de gärna leva ut sin dröm. Som om jag vore en superexotisk människa alla drömde om att få se avklädd.

Under min uppväxt fick jag lära mig av människor jag möte att avvikande människor var sämre människor. Vill du träffa upprörda människor som lägger sig i ditt val av kläder ? åk till vilken badstrand som helst där det finns barnfamiljer. Sedan två år tillbaka badar jag helt naken. På festival har jag aldrig blivit tillsagd, men så fort det är barnfamiljer i närheten slutar det ofta med att familjerna åker hem. Barnen ser frågvisa ut och förstår inte alls varför mamma och pappa ser så upprörda ut. Dessa föräldrar pratar om att vi som badar nakna inte visar respekt, tvärtom visar de ingen respekt för de som vill bada nakna.

För att komma in lite på toplessdebatten där möter vi samma problem. De personer som väljer att ha kläderna på sig ser sig själva som offer som blir utsatta för något slags övergrepp när människor tar sig friheten och struntar i badkläder. Vi har könsroller som säger att jag är kvinna och därmed ett sexobjekt. Jag som kvinna ska skyla min sexualiserade kropp, att jag valde inte att födas som kvinna (även om jag trivs som kvinna) spelar ingen roll.

Jag kan inte se varför människor med äckelkänslor skulle ha förtur. Dessa människor som äcklas så av människokroppen borde istället ta en omväg. Det är viktigare att människor som vill bada nakna har rätt att göra det. Det borde inte var någonting att orda om då vi har en lag om att nakenbad vid strand är tillåtet. Människorna som får långåriga trauman av nakenhet (men påstår att det är barnen som blir lidande) behöver faktiskt inte titta.