Vi måste prata om det

Som några av er kanske har märkt har jag inte bloggat på ett tag. Samtidigt pågår ett projekt som går ut på att man ska blogga varje dag i 100 dagar.  Det har inte jag gjort. Jag har fokuserat på mina studier. Några av er kanske tror att jag har bloggat nu, men det har jag inte. Det har någon annan gjort. Nedan följer ett inlägg av en gästbloggare.

Det blir säkrare och skönare, vårt förhållande blir bättre om vi pratar om det.

Det blir färre situationer där det uppstår missförstånd kring samtycke, eller där den ena parten blir utnyttjad eller tvingad, om vi bara pratar om det.

Våra förväntningar på det skulle bli rimligare. Vår kulturs falska bild av vad det är, hur det borde vara och hur det är när det är bra skulle anpassas bättre till verkligheten om vi bara pratade mer om det.

Ändå pratar vi inte om det!

Kan det vara så att vi i grunden är begränsade i vår förmåga att dela upplevelser av den här karaktären med andra via verbal kommunikation. Det är trots allt något mystiskt och upphöjt som vi inte vill kladda ner genom att sätta ord på det.

Ungefär som att man inte får säga guds namn. Något skört riskerar att gå sönder om vi öppnar munnen och låter det definieras av ord.

Jag tror det ligger mycket i det.

Mina egna erfarenheter tyder på det. Jag har haft relationer där vi inte alls har pratat om det, där det har fungerat ganska dåligt. Jag har haft relationer där vi insett att vi måste prata om det, och därmed fått det att fungera bättre. Jag har haft korta relationer eller korta perioder i relationer då det bara har fungerat av sig själv, men det har alltid varit övergående.

Ändå har jag svårt att prata om det. Jag vet att jag borde. Jag pratar med min partner om att vi borde prata om det. Men när det ska pratas så fastnar orden lätt på tvären i munnen och jag får ta rejält med sats för att verkligen kunna prata om det. Detta är både märkligt och otillfredsställande. Jag skulle ge mycket för att få förklarat varför.

Till den gåtan är löst får jag nöja mig med att jag med en viss ansträngning och en del självövervinnelse kan ha givande och utvecklande samtal om det. Och inte bara med kompisar utan också faktiskt med människor som jag gör det med.

Nu har jag skrivit hela den här texten utan att säga det.

Jag talar om sex. Att det är svårt att prata om sex. Att det är jättesvårt att använda raka, konkreta ord som refererar till sexuella aktiviteter, till våra kön, våra erogena zoner och vår lustar. Istället gör vi precis som jag gjort i denna texten. Vi ersätter med vaga referenser som vi hoppas ska gå att tolka av sammanhanget.

Kuken blir den som i ”kan du inte ta på den”. Sexet blir det som i ”det var fint igår”. Brösten blir dom som i ”var försiktig, dom är känsliga idag”. Vi kallar sexet mys eller gos eller kel. Vi kallar vår kåthet för längtan. Vi sammanfattar våra drömmar med ett ljud, en gest, en blick.

Känner du igen dig?

För den som vill läsa mer vederhäftig information om att vi inte talar om sex, varför vi inte talar om sex och hur det påverkar vårda relationer att vi inte talar om sex, så inspirerades denna text av en utmärkt artikel på Psychology Today.

Mononormativ syn på samtycke

Personer som varit monogama under merparten av sitt liv har emellanåt svårt att förstå varför andra pratar om betydelsen av samtycke i sexuella situationer. För dem är samtycke en abstraktion. De håller för all del med om att man inte ska ha sex med någon som inte vill, men de kan inte begripa varför det är en fråga. De har inte bilden av att de samtycker till sex. Sex är något de bara har och de kan inte förstå varför något som de har klarat sig utan under alla år skulle vara en förutsättning för sex för andra.

Sannolikt har de inte förstått att det går att samtycka till sex på olika sätt och att graden av tydlighet kan variera beroende på hur tydligt man kommunicerar generellt, men också beroende på vad man går igång på. Medan vissa går igång på att deras partner uppenbart vill ha sex med dem, klarar andra inte av att behålla erektionen om det visar sig allt för tydligt.

Samtycke till sex kan vara lite som det enkla svaret på en fråga. Svaret som är så enkelt att det inte ens slår en. Man föreställer sig att frågan måste vara svårare än vad den i själva verket är och låter därför bli att besvara den. De som tror sig ha ett sexliv för att sex är något som händer inom ramen för monogama relationer samtycker sannolikt utan att vara medvetna om det eftersom att de fått för sig att samtycke är svårare än vad det behöver vara. De har kanske hört talas om att samtycke kräver papperskontrakt och helst också några som kan bevittna kontraktets ingående.

De som ger uttryck för att samtycke kräver papperskontrakt visar att de inte har förstått vad det handlar om. Samtycke handlar inte om att med “samlagskontrakt” avsäga sig rätten att samtycka till sex. Om man tror att samtycke har samma betydelse som det svenska ordspråket “Har man tagit fan i båten får man ro honom i land” har man fått allt om bakfoten.

Samtycke till sex kan likt samtycke till andra sociala aktiviteter vara mer eller mindre underförstådda. Med tiden kan de bli mer underförstådda, vilket lär vara en anledning till att monogama som samtycker inte alltid förstår att de gör det. Om relationen är någorlunda rimlig utvecklar man ett förtroende för varandra. Förtroende för att den andra inte kommer att gör någonting emot ens vilja, men också ett förtroende för att denne klarar av att säga till om en situation blir obekväm. Det gäller så väl sexuella som ickesexuella sådana. Det utesluter inte att man har ett ansvar också när man har sex med någon inom ramen för en etablerad relation för femtielfte gången.

Samtycke är inte lika närvarande för alla. Personer som lever monogamt och inte har något minne av hur det var att träffa nya personer och att ta ställning till om man ska ha sex med någon för första gången eller inte är kanske fel personer att uttala sig mer generellt om betydelsen av samtycke vid sexuella relationer. Samtycke angår visserligen alla, men de svåra situationerna rör framförallt när man ska ha – eller inte ska ha – sex med någon första gången och “komma fram till” hur man ska ha sex medan man håller på (om man inte pratat om det innan).

När monogama – förslagsvis personer som fyllt 50 år och varit gifta halva livet – inte förstår vitsen med att prata om samtycke som en förutsättning för sex vet jag inte om jag ska utgå från att de har ett okomplicerat sexliv eller känna viss oro inför hur deras sexpartner skulle skildra det. Oavsett vad finns det personer som har sex med flera och uppenbarligen ser ett behov av att prata om vikten samtycke utifrån sina egna erfarenheter. Mot den bakgrunden har jag svårt att se varför monogama som betraktar samtycke som en abstraktion skulle ha tolkningsföreträde framför personer som har sex med olika personer och med jämna mellanrum ställs inför situationer där de inhämtar samtycke av någon för första gången.

Samtyckeskultur med samtyckeslag eller självreglering?

Som en person som har svårt för “signalpolitik” är det intressant att en del av dem som är negativa till någon form av samtyckeslag motiverar det med att en sådan vore just signalpolitik. Signalpolitik är inget otvetydigt begrepp och personer använder det för olika syften. Jag vill i vart fall mena att en samtyckeslag inte hör dit eftersom att den skulle förändra gällande rätt. Signallagar angriper något som redan är förbjudet (vårdslöshet i trafik eller djurplågeri till exempel) och förbjuder det “igen” i en särskild lag (se trafikförordningens förbud mot “användande av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning om det inte inverkar menligt på förandet av fordonet” och förbudet mot att genomföra sexuella handlingar med djur i djurskyddslagen) för att skicka signaler till allmänheten utan att förändra gällande rätt.

Var och en ska ha rätt till sin kropp. Den rätten omfattar en rätt att samtycka till sex, men för att den ska fylla någon funktion också en rätt att inte ge sitt samtycke och att sluta samtycka. Det senare är något annat än att “ta tillbaka” ett samtycke en givit inledningsvis. Samtycke är antingen något man har eller inte har. Om en person slutar samtycka eller av något skäl inte samtycker till vissa sexuella handlingar måste andra respektera det. Ett samtycke till sex är inte ett samtycke till sexuella handlingar vilka som helst. Att en person inledningsvis hade någon annans samtycke ger inte denne någon rätt till ett “avslut” på sina villkor. Föreställningen att män som grupp har rätt till ett avslut på sina villkor är en produkt av könsmaktsordningen enligt vilken kvinnor är underordnade män, men den har också sin grund i den vanliga uppfattningen att sex måste följa en särskild mall. En mall som ger män som grupp vissa sexuella fördelar på kvinnor som grupps bekostnad. Att man inledningsvis hade en persons samtycke är ingenting man använder emot någon annan om man menar allvar med att människor ska ha rätt till sina kroppar.

Syftet med en samtyckeslag är inte enbart att signalera att det är fel att ha sex med personer som inte har samtyckt till det. Syftet är också att kriminalisera sexuella handlingar med en person som inte har samtyckt. Det är i dag inget brott att ha sex med någon som inte samtyckt. (Om personen är under 15 år räknas det som våldtäkt mot barn oavsett om personen var med på det eller rentutav tog initiativ till det.)

En samtyckeslag berör till skillnad från lagar som är ett utflöde av signalpolitik något som de allra flesta människor har en positiv har en inställning till och allt fler som har ett aktivt sexliv efterfrågar en sådan. En samtyckeslag skiljer på sex med de inblandades samtycke och sex utan någon av de inblandades samtycke medan det som träffas av signalpolitik vanligtvis ses som något negativt i sig. Det går att hävda att sex med samtycke är helt väsensskilt sex utan samtycke och det är rimligen också upplevelsen för den som inte samtycker, men det faktum att man kan sluta samtycka till sex man inledningsvis var med på gör det svårt att helt separera dem, inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt.

I någon mening signalerar en lag alltid något, men vad som utmärker signalpolitik är att signalerna är målet. Signalerna är inte ett misstag om de inte får till effekt att personer tycker att det som utmålas som fel också är fel. De är inte ens säkert att de ses som ett misstag om de för med sig negativa konsekvenser. Sådant går alltid att nonchalera om inte annat. Huvudsaken är att det signaleras. Om människor inte uppfattar dem som lagstiftaren vill är det för all del tråkigt, men man avkriminaliserar inte något som kriminaliserats av signalpolitiska skäl utan vidare då det kan uppfattas som en signal i sig. En signal som lagstiftaren inte vill skicka. Det är en anledning till att jag har så svårt för signalpolitik. Svårigheten att bli av med lagstiftning som är en produkt av politiker som ville visa sig handlingskraftiga utan att förändra något med hjälp av signaler.

beatrice ask

Vår justitieminister Beatrice Ask som annars är signalpolitikens tillskyndare är inte beredd att i lag “signalera” att det är fel att ha sex med någon som inte samtycker. Ask tog avstånd från en samtyckeslag när hon medverkade i Agenda med anledning av en demonstration för samtycke som samlade flera tusen deltagare. Moderaterna är som enda riksdagsparti emot en samtyckesreglering. Socialdemokraterna meddelade nyligen att de vill se en “förutsättningslös utredning” av våldtäktslagstiftningen. Frågan har redan utretts som bland annat Miljöpartiet som länge verkat för en samtyckeslag konstaterat. Att Socialdemokraterna öppnar för att utreda möjligheterna att införa oaksamhetsrekvisit för vissa sexualbrott är betydligt mer intressant. Men en förutsättningslös utredning kan komma fram till vad som helst. Det är för tidigt att säga att Socialdemokraterna är för en samtyckeslag, men de vill i vart fall inte göra sällskap med Moderaterna och framstå som ett riksdagsparti som är förutsättningslöst emot.

Personer som efterfrågar en samtyckeslag har förhoppningar om att en sådan ska verka normerande och förändra människors attityder. Att en samtyckeslag ska bidra till att fler försäkrar sig om samtycke innan de har sex med någon till skillnad från i dag då en del utgår från att sex är helt i sin ordning om ingenting annat sägs. Som vi vet betyder “om ingenting annat sägs” inte särskilt mycket då personer som är offer för sexuella övergrepp anses ha sig själva att skylla. Det finns så gott som alltid en förmildrande omständighet.

Om lagar kan förändra attityder är en intressant diskussion. Jag tror att de kan bidra till attitydförändringar om de – som i det här fallet – kompletteras med en diskussion om samtycke och samtyckeskultur. Den diskussionen är nog mer sannolik att påverka människors attityder än en lagtext i sig varför en ikraftträdd samtyckeslag inte får sätta punkt för arbetet med att förändra människors attityder. Attityder är i ständig förändring och attitydförändring kräver en ständigt pågående process.

demo

Det är bekymmersamt att uppskatta attitydförändringar, men de allra flesta verkar vara rörande överens om att det tar tid att förändra människors attityder varför det kan vara tveksamt att döma ut en lag som trädde i kraft för en mandatperiod sedan för att den inte gett resultat. Vilkas attityder det är man vill förändra måste man också ta hänsyn till. De allra flesta verkar vara rörande överens om att det är enklare att påverka unga människors attityder och det är ofta de som är i fokus när man talar om samtycke även om det angår oss alla. Om en samtyckeslag endast förändrar formar ungas attityder till sex som en aktivitet som förutsätter de inblandades samtycke, men inte har någon märkbar påverkan på äldre som växt upp med att samtycke inte är en naturlig del av sex måste den trots allt ses som en framgång. Hur vi ser på sexuella övergrepp och vilka som kan drabbas är inte alls osannolikt färgat av vad som gällde innan 1965, året då våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades, bara för att ta ett exempel. Med det sagt kan man fråga sig när det skulle vara möjligt att uppskatta om en samtyckeslag har förändrat attityder.

Emellanåt framställs det som att alla i själva verket är överens om att samtycke är en förutsättning för sex, utom de som inte försäkrar sig om att samtycke föreligger när de har sex och raljerar över det antar jag, och att en samtyckeslag inte är “rätt väg” att gå. Vilken väg är då rätt? Om man är för en samtyckeskultur men tveksam till en samtyckeslag borde man inte ha någonting emot frågan. Jag tror inte på någon rätt väg, men för alla som gör det borde det vara ganska givet att vi i sådana fall inte har utforskat den ännu.

Samtycke är ingen förutsättning för att sexuella handlingar ska företas i dag, men det hindrar inte att personer som möter unga personer och pratar med dem om sex och samlevnad förmedlar att sex förutsätter samtycke. RFSU och RFSL gör det redan. Vidare finns det inget som hindrar de som är tveksamma till en samtyckeslag att tråka ut sin omgivning med betydelsen av samtycke i sexuella situationer. Jag förutsätter att de ägnar sig åt den sortens självreglering just eftersom att de är tveksamma till en samtyckeslag. Medan vi väntar på att det ska ge resultat våldtas personer.

Samtycken som sänker erektioner

Att jämställdhet mellan kvinnor och män är viktigt och att sexuella handlingar kräver de inblandades samtycke är de allra flesta med på om man frågar dem. Svårigheterna uppstår när vi ska leva jämställt och samtycka. Då visar det sig hur lite det säger att de allra flesta är intresserade av ett jämställt samhälle där var och en samtyckt till det eventuella sex de har. Att sådana uppskattningar är ointressanta om man inte också frågar personer hur de ställer sig till påståenden som ”jämställdheten har spårat ut”.

Samtycken får inte vara för tydliga. Om man är för tydlig med vad man vill i ett sexuellt sammanhang avsexualiserar man det har jag hört. Ungefär som att man inte längre vill ha sociala relationer med personer som verkar få ut någonting av dem.

Att personer som haft sex en längre tid kan vara bra mycket bättre på att ge varandra underförstådda samtycken är inte särskilt uppseendeväckande alls, men om det krävs att samtycken är underförstådda för att de inte ska komma i vägen för de ”sexuella stämningarna” finns ett problem. Fundera ett slag på vad det skulle leda till i förlängningen om personer bara kunde gå i gång på sex med personer som inte uppenbarligen vill ha sex med dem. Någon kanske tänker att det skulle leda till att personer kom överens om att inte vara allt för tydliga med vad de vill. Det förekommer säkert mellan personer som haft sex med varandra en längre tid, i stort sett allt förekommer, men mer sannolikt är att det bidrar till att personer även i sitt möte med nya sexuella kontakter utgår från att samtycke föreligger om ingenting annat sägs vilket i praktiken är att vara ointresserad av samtycke.

Den som är verkligt intresserad av att ha andras samtycke nöjer sig knappast med att ens sexpartners inte brukar säga nej, förutsatt att hen inte tillhör en minoritet som kommit överens med sina sexpartners om att allt är okej om ingen sagt något annat. Om visade samtycken är något av det mest avtändande man kan komma på har jag inga egentliga invändningar mot sådana överenskommelser förutsatt att det finns någon slags säkerhetsventil, men låtsas inte som att alla andra också har gått med det.

För övrigt är inte jämställdheten i närheten av att spåra ur innan personer kan kommunicera lika tydligt om hur de vill leva jämställt och ha sex som hur de vill att de egna hemmen ska vara inredda.

Samtycke handlar inte om att omyndigförklara sexpartners

Jag läste en bloggkommentar hos Fanny Åström som gjorde mig ganska nedstämd:

Hur borde jag agera i en sån här situation? Jag är noga med sex, frågar alltid ”är du säker på att du vill göra det här, helt säker”, men om det inte är så enkelt, vad borde jag göra? Tacksam för svar.

Det handlar inte om personen ifråga, om det bara vore en individ som hanterade sex på detta vis hade jag inte brytt mig. Jag blir nedstämd för att en del personer uppträder på detta vis i tron att de gör någonting bra, för att de kanske har fått lära sig att det är så det ska gå till. Nedstämd för att jag befarar att ingen kommer att säga ifrån om inte jag eller någon annan sätter ned foten.

Vi som vill ha en samtyckeslag måste bli bättre på att förklara vad samtycke handlar om, men också vad samtycke inte handlar om. Jag hoppas att ingen tror att man förväntas fråga tänkbara sexpartners om de verkligen är säkra på att de vill ha sex inom ramen för en samtyckeskultur. De som är negativa till en samtyckeslag i någon form måste också skärpa sig. De måste upphöra med att påstå att förespråkare av en samtyckeslag – de är på intet sätt en homogen grupp – eftersträvar saker som de inte har givit uttryck för. Oavsett om det handlar om juridiskt bindande papperskontrakt, omvänd bevisbörda eller något annat.

Jag såg inte sex framför mig när jag läste kommentaren ovan, jag såg snarare ett oåterkalleligt ingrepp. Jag har förstått att många tänker på sex som en erfarenhet som förändrar en människa, men om vi ska tala klarspråk är det fullkomligt absurt. Tänk bara på hur man talar om sexdebuten som någonting man noga ska överväga. Som om en sexdebut vore hela världen annars. Det är klart att man inte kan göra en sexuell erfarenhet ogjord eller någon annan social erfarenhet för den del, det hör till sakens natur. En sexuell erfarenhet kan påverka en människa, man kan helt klart lära sig någonting nytt om sig själv och sin sexualitet, men den förändrar inte en människa. Du är inte en människa före sex och en annan människa efter sex.

Jag kan inte komma på någon annan social företeelse som skildras på det sätt vi skildrar sex, men av någon oförklarlig anledning finner en del att det är rimligt att felaktigt framställa sex som något som förändrar människan – rättare sagt kvinnan – i grunden. Och det är inte bara första gången, efter ett visst antal gånger eller personer är hon förbrukad.

Är du säker på att du verkligen vill det här? Du vet väl om att du när som helst kan ångra dig. Känn dig inte pressad att samtycka för att du har kommit hit. Det kan vara rimliga saker att säga till en person som bokat tid för att genomgå en sterilisering, även om jag misstänker att en del nog tycker att det är mer absurt än att ställa motsvarande frågor i sexuella sammanhang. Det är verkligen inget jag rekommenderar att du säger till någon som kommit hem till dig med en eventuell förhoppning om sex.

Män som behandlar kvinnor som om de har ett oåterkalleligt ingrepp att ta ställning till ska inte bli förvånade om de lyckas skapa tvivel. Tvivel som leder till att det inte blir något. Till vems glädje kan man fråga sig. Tror ni att dessa män kommer att tänka att de gjorde det rätta, att gå utan sex är smällar man får ta? Att kvinnorna antagligen hade tvivel från första början, att de bara kom förbi för en kopp te? Mer sannolikt är att män som behandlar kvinnor på detta vis får en negativ bild av kvinnor som grupp. Så här går det om man beter sig anständigt mot kvinnor, kan de tänka och påminnas om hur framgångsrika män som inte alls var lika ”noga med sex” varit.

Låt mig vara tydlig med att det inte är anständigt att behandla människor som offer. Det är anständigt att känna av sexuella situationer och försäkra sig om att samtycke föreligger och det oavsett kön. Det är inte anständigt att tvivla på kvinnors samtycke för att de är kvinnor. Vad är ens meningen med att visa att man vill ha sex om man inte blir trodd? Vilken osäkerhet skapar man inte hos personer om de inte kan visa att de vill ha sex utan krystade följdfrågor?

Med en samtyckeskultur skulle det vara underförstått att samtycke är någonting man antingen har eller inte har, att samtycke är något som när som helst kan dras tillbaka. Samtycke är inte något övergripande grönt ljus till alla former av sexuella handlingar. Det gäller att prova sig fram och vara uppmärksam. Det är särskilt viktigt om man har sex med personer med lite sexuell erfarenhet eller om man inte har haft (så mycket) sex med varandra tidigare.

Samtycke är egentligen mycket enkelt. Var inlyssnande. Ge ditt samtycke på något av alla tänkbara sätt om du vill ha sex. Ha sex med samtyckande personer.

Ingen rättighet att ejakulera i någon utan samtycke

Samtycke till sex är ett samtycke till sex, varken mer eller mindre. Samtycke till sex är varken ett samtycke till att ejakulera i någon eller att urinera på denne. Utgå inte från att den du har sex med vill bli ejakulerad i. Att ejakulera i någon kan vara förenat med ett risktagande, oönskad graviditet eller en förhöjd risk att bli smittad av någon sexuellt överförbar sjukdom, varför man bör försäkra sig om att samtycke föreligger innan man ejakulerar i någon.

Om en kvinna använder något hormonellt preventivmedel innebär inte det per automatik att hon vill ha din sperma i någon av sina kroppsöppningar. Du kan för all del fråga om det är okej, och skulle det vara okej får du givetvis ta ansvar för de eventuella konsekvenserna av ditt handlande. Om kvinnan blir gravid och väljer att behålla barnet, hur ställer du dig till det? Om en kvinna tar initiativ till att bli ejakulerad i underlivet eller går med på det kan du inte utgå från att hon använder hormonella preventivmedel eller att hon inte har någon sexuellt överförbar sjukdom på lager.

För en del kukpersoner är det en självklarhet att man inte ejakulerar i någon utan lov, för andra en självklarhet att man har rätt att göra det. Har hon sagt ja till sex är allt tillåtet.

Huvudproblemet utöver det uppenbara – att en del inte respekterar andras kroppsliga integritet – är män som inte kan kontrollera sin utlösning och inte kan föreställa sig sex utan att de råkar ejakulera i sin/a partner/s. Männen själva verkar främmande inför att en del kan låta bli att komma i personer de har sex med, och de stryks medhårs av partners som kanske är minst lika främmande inför det, men som också lider med dem. Sluta stryka dem medhårs. Det är inte synd om män som saknar kroppskontroll så till den grad att kvinnor ska ställa upp på att ta emot deras utlösningar i tid och otid och utsättas för onödiga risker.

Vet du med dig att du inte kan ha omslutande sex utan att ejakulera i personen kan du antingen vara öppen med det, och komma fram till någon lösning eller använda kondom. Om du inte kan tänka dig att använda kondom och inte har någon sexpartner som vill bli ejakulerade i får du finna dig vid att det inte blir något omslutande sex för dig.

Om att ejakulera i någon utan samtycke skriver Nyheter 24:s Eric Carlsson läsvärt. Storbritanninen har en samtyckeslagstiftning och en kvinna har anmält en man som ejakulerade i hennes underliv. Kvinnan hade samtyckt till sex och varit tydlig med att samtycket bara gällde under förutsättningen att mannen inte ejakulerade i henne. Mannen struntade i detta och kvinnan blev gravid.

”Om en kvinna – eller en man för den delen – säger att du kan ta på hennes bröst men inte på hennes kön så innebär det, just det, att du kan ta på brösten men inte på könet.

Om hon säger att hon vill ha sex med dig men att du inte får komma i henne så innebär det, just det, att du inte får komma i henne.

Om du i stället säger ”jag gör vad jag vill” och får utlösning ändå är risken stor att du gör dig skyldig till ett sexuellt övergrepp. Och då är det viktigt att fallet prövas av en domstol.”

För ett sexpositivt samhälle där vi kommunicerar JA och inte kör på tills vi får ett NEJ

Madeleine Leijonhufvud som skrivit spaltmetrar om sexuella övergrepp har på Miljöpartiets uppdrag gjort en samtyckesutredning, vilken bör ses som ett förslag på hur en samtyckeslagstiftning kan komma att utformas. Det tål att upprepas att utredningen endast är ett förslag för det har framställts som att det bara finns två alternativ, att antingen bifalla eller avslå förslaget som presenteras i Leijonhufvuds utredning. Det faller på sin orimlighet, det kan givetvis dyka upp andra förslag som man kan ställa emot varandra och ta ställning till. Om du är intresserad av en samtyckeslag, men inte kan ställa dig bakom det Leijonhufvud författat kan du ge synpunkter, föreslå förbättringar eller komma med ett eget förslag.

Det finns också de som inte är intresserade av en samtyckeslag i någon form. Jag vill att de ska veta att jag inte läst någon som menar att samtycke kräver ett papperskontrakt eller ett verbalt samtycke. Om du ändå är övertygad om samtyckeslagsförespråkare vill se papperskontrakt får du gärna redovisa var du fått det ifrån. Detsamma gäller om du är övertygad om att de flesta som vill ha en samtyckeslag vill se att man tillämpar omvänd bevisbörda i sexualbrottsmål. Det finns garanterat personer som vill se omvänd bevisbörda i sexualbrottsmål, med eller utan en samtyckeslag. Något annat skulle förvåna mig i en värld som befolkas av personer som vill ha uteslutande kvinnlig personal på förskolor, brottsprovokation för vissa brott och dödsstraff för övergrepp på barn. Det går alltid att hitta personer som vill sätta demokratin och rättssäkerheten ur spel, men det säger ingenting om de individer som vill ha en samtyckeslag i någon form. Vad som förenar dem är en övertygelse om att okej sex kräver samtycke. Det finns kanske olika uppfattningar om vad ett samtycke är, men alla personer jag vet som förespråkar en samtyckeslag menar att det går alldeles utmärkt att formulera ett samtycke med kroppsspråket. De som är osäkra på hur man gör det kan givetvis vara ännu mer konkreta, men de allra flesta vet hur man kan kommunicera ett samtycke ickeverbalt. Är man osäker på hur man gör är det bra att prata om det.

Det vanliga i våldtäktsmål är att ord står mot ord. I och med det förändrar en samtyckeslagstiftning ingenting i sak menar en del.

Jag vill leva i ett samhälle som är tydligt med att okej sex kräver samtycke. De som inte vill ha en samtyckeslag med motiveringen att det inte löser någonting i praktiken spår lika mycket i en kula som jag gör, men de får gärna förklara varför det vore en dålig lösning om det värsta som kan hända är att dagens situation förblir mer eller mindre oförändrad. Jag vill leva i ett samhälle som är tydligt med att frånvaron av ett nej inte är ett samtycke. Det kan finns flera skäl till varför personer som inte vill ha sex inte säger nej, men varför ska det vara okej att ha sex med någon som uppenbarligen inte vill men inte säger nej? Har man sex med en person som inte vill och inte säger nej handlar det uteslutande om att tillförskansa sig sex på någon annans bekostnad och det är ett övergrepp. Jag skulle önska att alla som inte ville ha sex tydligt uttryckte det, men ”nej” är som bekant inget magiskt stoppord. Trots det menar en del som är emot en samtyckeslagstiftning att det bara är att säga nej om man inte vill ha sex.  De lever i en fantasivärld där ett nej alltid respekteras.

Att straffa personer och att dra igång rättegångsprocesser är underordnat för mig. Jag vill ha en samtyckeslag som i den bästa av världar fungerar normerande. En lag som förklarar att okej sex kräver samtycke och att frånvaron av ett nej inte är lika med samtycke. Om jag får drömma leder det till att den förhatliga ”det bara hände”-kulturen som främst kvinnor är en del av ersätts av kvinnor som såg till att det hände. Män ska inte kunna gömma sig bakom att kvinnor brukar vara dåliga på att visa att de vill ha sex och att det därför slinker in ett övergrepp någon gång ibland och kvinnor som vill ligga ska kunna vara tydliga med det utan att riskera stigmatisering.

Alla gillar kommunikation utom jag

Män som menar att män har rätt att ejakulera i den de har sex med gillar kommunikation allra mest. Det är åtminstone den bild de har av sig själva. Det framgår av kommentarerna till mina inlägg om det är moraliskt försvarbart att ejakulera i någon utan samtycke. De är goda män som pratar om saker. De upprepar att de till skillnad från mig gillar kommunikation, men vänta nu, det är väl inte kommunikation att ta saker för givna på det viset? Att hänvisa till vad som enligt deras mening är det ”normala” i sexuella sammanhang är det närmaste anti-kommunikation.

De här männen föredrar snarare om deras sexpartners kommunicerar med dem. Tänk om de inte fick utsätta en annan person för en risk, vad synd om dem. Vad de i andra ord efterfrågar är en sorts nej-kommunikation. Trots att hela våldtäktsdebatten existerar eftersom att det finns män som inte tycker att de behöver respektera nej. Det finns alltid ”förmildrande omständigheter” och faktorer som bidrar till att kvinnan, som det ofta handlar om, ”förbrukat sin rätt” att säga nej eller i vart fall få sitt nej respekterat. Har du satt fan i båten ror du honom i land.

Omoraliskt att ejakulera i någon utan medgivande?

Under de tre år jag bloggat har jag velat lyfta problem som inte nödvändigtvis brukar redovisas i siffror. Det har varit personliga erfarenheter, men jag har också hänvisat till vad personer jag träffat har berättat för mig av den enkla anledningen att jag anser att den egna upplevelsen är värd att beakta.

Jag publicerade ett blogginlägg vars huvudsakliga poäng var att det vore bra sak om män lät bli att ejakulera i personer som inte samtyckt till att bli ejakulerade i. Uppenbarligen var det en ganska laddad position.

Jag postade ett annat inlägg om hur vi förhåller oss till individen och alla som kommenterade tyckte det var en god sak att försöka se till individen och tillgodose hennes behov, men uppenbarligen gäller inte det sex.

Kanske är upplevelsen av att den andre vill enbart intressant för oss som har en förhoppning om att personen vi går hem med faktiskt vill ha sex med oss. Finns inte den förhoppningen är det väl bara ”köra på ändå”, efter Hillegrens uttalande och den debatt det framkallade kan vi misstänka att den som gör det kommer ganska lindrigt undan (läs inte kommentarerna om du inte vill bli på dåligt humör).

Är det omoraliskt att ejakulera i någon utan medgivande, svara ja eller nej hos Klumpesnusk.

Moraliskt att ejakulera i någon utan samtycke?

Efterskalvet efter Rolf Hillegrens uttalande gjorde mig direkt illamående. Kvinnor som inte ville bli knullade mot sitt nekande utmålades som frigida manshatare och det blev tydligt att ett nej inte alltid betraktas som ett nej, att nejet går att omtolka till våldtäktsmannens fördel.

Eftersom att vi inte komma överens om att legitimt sex kräver samtycke (det här är en moralisk diskussion, inte juridisk) kan det tyckas naivt att jag har visioner om att män i framtiden inte ska ejakulera i den de har sex med om de inte har fått tillåtelse att göra det.

Vid flera tillfällen har jag velat föda tanken att män inte borde ta för givet att ett ja till sex också är ett ja till att ejakulera i någon. Jag är väl medveten om den nuvarande traditionen, den som säger att det allra mesta är tillåtet tills någon säger nej eller på annat sätt tydligt visar att den inte vill. Om jag väljer att se den traditionen som ett hinder för min vision säger jag också indirekt att all normkritik är meningslös.

Det är enklare att anpassa sig efter det ”allmänna medvetandet” invänder någon, det som säger att kvinnor som samtycker till sex nog också vill bli sprutade i fittan. Det ligger helt klart någonting i det, men min ingångspunkt har aldrig varit att saker ska vara enkla. Attitydförändringar är nog en av de trögaste processer som finns, inte minst när det rör så känsliga saker som vad vi gör mellan lakanen.

Vore det inte befriande med personer som kunde ta egna initiativ och samtycka? Jag vill tro att det inte bara är jag som inte vill ha frånvaron av ett nej när jag har sex med någon. Att det inte bara är jag som vill att det ska vara tydligt att personen vill.

Att det inte är en god idé att ejakulera i den man har sex var till en början ett sätt att försvara kondomen. Med jämna mellanrum är det någon som undrar ”Om den går sönder då?”. Då brukade jag svara att det inte är något problem om män inte ejakulerar i kondomen, men ju mer jag tänkte på det och diskuterade det blev det uppenbart att ejakulationen inte är ett undantag från traditionen som säger att allt innan ett nej är tillåtet.

Jag är av uppfattningen att ansvaret ligger hos den som vill utsätta någon annan för en risk. Vi måste förhålla oss till att det finns personer som inte vågar be om kondom, eftersom att det gör det är det inte helt orimligt att anta att det gäller även vid ejakulation.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att det är respektlöst och omoraliskt att ejakulera i någon utan samtycke. En person som ejakulerar i någon annan ska veta att den gör någonting som ligger i den personens intresse.