Preventivmedel och metoder som bör kombineras med kondom

Dr. Emma Frans beskriver i en debattartikel i Aftonbladet hur flöden fylls av reklam för en produkt som kallas NaturalCycles, en så kallad fertilitetsmonitor. ”NaturalCycles marknadsförs med hjälp av sociala medier, podcasts och populära bloggar.”

NaturalCycles är inte ett godkänt preventivmedel och ska därför inte marknadsföras som ett sådant, skriver Frans. ”Att marknadsföra identifiering av ’säkra perioder’ som preventivmedel är som att marknadsföra produkter som underlättar avhållsamhet eller avbrutna samlag som alternativ till godkända preventivmedel.”

Vi är nog många som slutar lyssna när någon vill ha det till att det enda “preventivmedel” som fungerar mot graviditet är sexuell avhållsamhet. De missar, vilket personer brukar invända, att det finns olika sätt att ha sex på. Något som fler borde invända är att det går att ha vaginala samlag utan att ejakulera i personers underliv.

Frans skriver vidare: ”Dessutom kan man ifrågasätta om det är värt att betala ungefär sexhundra kronor per år för en produkt som kanske inte är så mycket mer tillförlitlig än vad man själv kan åstadkomma med hjälp av en kroppstermometer och en kalender. En produkt som dessutom måste kompletteras med annat skydd, exempelvis kondom, om man vill ha sex på fertila dagar.”

Jag skulle inte lägga sexhundra kronor per år på en fertilitetsmonitor. Utan att ha någon aning om vad preventivmedel som enbart skyddar mot graviditet kostar för en ung person i Stockholms läns landsting vet jag att det för egen del vore en förlust ur ekonomiskt hänseende. Det vore säkert en förlust ur andra hänseende också, sänkt sexlust till exempel, men det kan vi lämna därhän.

Om jag använde en fertilitetsmonitor eller något preventivmedel som enbart skyddar mot graviditet skulle jag ändå var tvungen att kombinera det med kondom. Det skulle inte stanna vid kostnaden för monitor eller hormonellt preventivmedel om jag ville fortsätta ha samlag och vara skyddad mot könssjukdomar. Att vältra över kondomkostnaden på mina sexpartners finns inte på kartan.

I den mån en fertilitetsmonitor är otillräcklig för att den ”måste kompletteras med annat skydd” är hormonella preventivmedel också det. Givet att du behöver skydd mot könssjukdomar. Nu vänder sig NaturalCycles knappast till personer som har sex med flera eller personer som använder kondom och vill ha ett alternativ till det. NaturalCycles vänder sig till personer som trots sin hormonskepsis använder hormonella preventivmedel.

Ett argument mot kondom har varit att det är otillräckligt när kukpersoner har sex med fittpersoner. Vissa menar att kondom bör kombineras med ytterligare ett skydd mot graviditet. I konsekvensens namn borde ett argument mot hormonella preventivmedel vara att de kan behöva kombineras med ett preventivmedel mot könssjukdomar.

Utgångspunkten när man talar om preventivmedel är alltjämt heterosexuella cispersoner som lever monogamt. De har inget behov kondomer. Det ska väl vara de som använder en fertilitetsmonitor och har en partner som inte kan kontrollera sin sädesuttömning då.

Duktiga flickor kan onanera utan att bli gravida

Hur mycket sex kan den ”duktiga flickan” ha och hur ”slarvar” man med sexpartners? Jag vet inte vad andra lägger in i att vara duktig, men jag ser ingen motsättning mellan att vara duktig och att ha ett aktivt sexliv som involverar olika personer.

Den som är duktig kan till exempel ha sex med flera personer utan att bli gravid eller göra någon gravid. Den som är duktig kan se till att kondom alltid används.

Utifrån ett mononormativt perspektiv är den som endast har en sexpartner mer duktig än den som har flera sexpartners. Men det går alldeles utmärkt att slarva med skydd inom ramen för en monogam relation. Om personer som har en monogam relation slarvar och det resulterar i en oplanerad graviditet vet de åtminstone vilka barnets biologiska föräldrar är. Är det duktigt av dem?

Att slarva med skydd är inget bekymmer för personer som bara håller sig till varandra, åtminstone inte vad gäller sexuellt överförbara sjukdomar, kan man invända. Men då utgår man från att personer som lever (serie)monogamt inte har några sådana sjukdomar. Tror ni alla monogama är duktiga nog att de kollar om de är friska innan de börjar ha oskyddat sex med varandra? Behöver jag ens nämna att det finns personer som föds med sexuellt överförbara sjukdomar?

Det är ingen självklarhet att personer som lever monogamt och aldrig får några sexuellt överförbara sjukdomar är mer ”duktiga” än personer som knullar runt utan att det resulterar i sjukdomar eller oplanerade graviditeter.

Jag kopplar inte ”duktighet” till att inte ta några risker. I sådana fall skulle de som inte har sex vara mer ”duktiga” än personer som lever sexuellt monogamt och det har jag inte hört någon påstå om vuxna personer. (Det ska sägas att jag inte rör mig i kretsar som förespråkar celibat.)

Jag kopplar snarare duktighet till att vara en riskmedveten person som klarar av att minimera risker. Klarar man inte av det är det för all del ”duktigt” att vara medveten om det och inte försätta sig i situationer där man måste tänka efter.

Att komma ihåg att ta sina p-piller och att alltid ha kondomer tillgängliga tycker jag är ganska duktigt, men det säger ingenting om hur många sexpartners man har.

Varför bry sig om kuklängd när det finns kroppslängd?

En invändning mot min sexuella preferens har varit att den gör det svårare för mig att hitta personer som jag får ut något av att ha sex med. Inte försvårande på det sätt man skulle kunna tro, för det finns en försvårande faktor, utan försvårande för att jag över huvud taget bryr mig om kukstorlek.

Det som kan vara svårt är avgöra vilka som har stora kukar. Det finns en del teorier om att man kan avgöra personers kukstorlek utifrån storleken på deras händer och fötter, men dem ger jag ingenting för. Det hade varit enklare om jag hade gått igång på kroppslängd snarare än kuklängd, men vad ska jag med kroppslängden till? Jag hade antagligen inte sett ett behov av att vara öppen med min preferens på samma sett, men om jag ändå hade varit det hade det varit helt i sin ordning. Det är en allmänt accepterad uppfattning att mannen ska vara längre än kvinnan. Kolla in Tinder om du inte tror att kroppslängd är viktigt för heterosexuella. Mannen ska också vara något äldre än kvinnan om de inte är jämnåriga. När får vi höra att personer som begränsar sig till jämnåriga försvårar för sig själva att hitta partners?

11535843_1625644271048783_3924589187724876574_n

Apropå att försvåra för sig själv.

Ska man inte ha preferenser om de försvårar för en själv att hitta personer som lever upp till dem? Generellt anses det vara individens eget bekymmer om denne har en sexualitet som är svår att få utlopp för, men när jag skriver om stora kukar kickar någon slags omtanke in. Ska du inte ompröva din syn på stora kukar, du försvårar faktiskt för dig själv?

Det försvårande momentet är som sagt att stora kukar inte syns. Liknande bekymmer kan personer som intresserar sig för BDSM ha. Det syns som regel inte på personer om de ägnar sig åt samtyckt maktförskjutning i sexuella sammanhang. Kanske får personer som ägnar sig åt BDSM också höra att de försvårar för sig själva för att de ”snöat in” på en ”udda” sexualitet?

Överlag försvårar jag inte för mig själv mer en andra. Personer som tror på ”den rätte” ska över huvud taget inte tala om att försvåra för sig själv. Jag vill ligga med personer som har stora kukar. Jag söker inte efter någon som kan göra mitt liv komplett. Bortsett från kukstorlek har jag nog färre ”krav” än andra. Jag är ointresserad av kroppslängd. Jag kräver inte att sexpartner är jämnåriga eller något äldre. Genom att inte begränsa sig till personer med en viss längd och ålder skulle man kunna säga att man förenklar för sig själv.

För min del får personer ha vilka sexuella preferenser de vill och leva ut dem med så länge det inte går ut över någon annans frihet att vara, välja och njuta. Jag vill bara ifrågasätta att personer som inte är öppna med sina preferenser inte skulle ha några. Har man ”synliga” preferenser behöver man inte vara lika öppen med dem. Synligheten påverkar också vilka preferenser som anses ”naturliga” att ha. Ju mer synligt desto mer okej. Varför bry sig om något som inte syns utåt? Ursäkta mig, men jag är inte ute efter en jämngammal något äldre person att visa upp för omgivningen. Jag går inte igång på någon fasad. Jag vill ligga med personer som har något som är synligt när kläderna åkt av.

Genom att vara öppen med att jag gillar stora kukar kompenserar jag för att det kan vara svårt att ramla över personer med stora kukar. Svårt, men inte omöjligt. En del tycker att jag borde hålla mina preferenser för mig själv. Det skulle vara på bekostnad av mitt sexliv som innehåller en del stora kukar. Tack för omtanken! Andra menar att det skulle vara objektifierande att tycka om stora kukar. Inte mer objektifierande än att enbart kunna ha sexuella relationer med smala, jämngamla personer som är över 180 cm långa, antar jag.

Leva monogamt och lova monogamt

Ickemonogami är en fråga om rätten till den egna kroppen. Monogami har sålts in som sexuell exklusivitet. I själva verket är monogamin mer än bara sex med en och samma person. Även sociala relationer och annan intimitet kan få stryka på foten.

Många gör misstaget att förväxla att leva monogamt med att lova monogamt. Det går alldeles utmärkt att leva monogamt utan att villkora rätten till den egna kroppen. För den som bara vill ha sex med en person är det nämligen bara att ha det. Den ickemonogama friheten kan däremot användas såväl till att leva monogamt som till att ha parallella sexuella relationer eller inte ha sex alls. Det är upp till var och en.

Att lova sexuell exklusivitet kan för all del ses som ett uttryck för sexuell självbestämmanderätt. Det ska däremot inte förväxlas med att löftet om monogami alltid är ett uttryck för fri vilja. Kompromisser behövs inom ramen för alla relationsformer. Det är svårt att föreställa sig att kompromissandet inte skulle vara som störst inom den vanligaste.

Monogamin bygger på ett ultimatum: Antingen har du inte sex med någon annan än mig eller så blir det inget mellan dig och mig. Ett sånt ultimatum är inte att rekommendera för den som är ute efter att manifestera sin fria vilja.

När valet att bara ha sex med en person bygger på ett löfte till någon annan så blir det en chimär. När den andra inte längre är med på noterna är det inte bara att välja annorlunda. Valet man då ställs inför är i regel att fortsätta leva monogamt i enlighet med sitt löfte eller att avsluta relationen, eftersom möjligheten att föreslå en annan relationsform är begränsat.

Monogami har ibland försvarats med att det är ett avtal vilket som helst. Men det är ett avtal som skiljer sig från de flesta andra eftersom det bärs upp av de förväntningar på relationer som genomsyrar vår kultur och dess tabun kring ickemonogami. Det är inte bara att omförhandla avtalet, eftersom det kan vara tabu att över huvud taget tala om ickemonogami med sin partner. Steget till att prata om alternativ till monogamin blir långt.

Monogami skulle kunna vara en privatsak. Att det är upp till var och en om denne vill leva monogamt. Löftet om sexuell exklusivitet kan säkert fylla någon funktion redan när det avges, men sin praktiska funktion får det först när det sätts på prov. För den som ändå aldrig vill ha sex med någon annan får det ses som något i det närmaste symboliskt.

Ickemonogamin tillåter personer att tycka om flera. I relationer där man inte utlovar exklusivitet är andra relationer inte ett hot. En ny person att tycka om behöver därför inte vara en tragedi. Det måste inte innebära slutet på en bärande relation eller att man inte kan inleda andra relationer.

Ickemonogami handlar heller inte bara om sex. Det är en fråga om självbestämmande. Men att förbehålla sig rätten att göra vad man vill med sin kropp innebär inte att man måste ta varje tillfälle att agera ut den.

Hur alla andra vill ha sex är ointressant när du har sex

Tycker du om att få oralsex frågade en person efter att vi hade haft sex. Personen hade inte givit mig oralsex. Jag hade inte frågat om personen ville ge mig det. Jag ber sällan om att få oralsex. Jag förväntar mig att personer som vill ge oralsex kommunicerar det, då jag själv gör det. Det borde jag kanske inte göra då jag själv sällan kommunicerar att jag vill ha oralsex med nya personer annat än genom att själv ge möjligen. Brukar personer be om oralsex? Brukar personer som själva givit göra det? Det varierar nog.

Vill personer ha omslutande sex brukar det framgå. Med oralsex är det annorlunda. Det är inte ens säkert att det är ett aktivt val för personer att ha omslutande sex. Det lär hända att personer har det för att det ses som riktigt sex och att båda tror att den andre vill ha sådant sex.

Oralsex har en helt annan laddning än vaginala samlag. Om samlag ses som riktigt sex ses oralsex som något man kan välja. Och det ska ske i en viss ordning, men det är ett annat blogginlägg.

Har du någon gång oroat dig för att gå miste om samlag när du ska ha sex med någon för första gången? Jag har inte det. Har du någon gång oroat dig för att du inte kommer att få oralsex trots att du är en person som brukar ge? Jag har definitivt oroat mig för det. Och haft skäl för det. Har du någon gång oroat dig för att framstå som krävande genom att be om samlag? Oralsex då?

Personen som undrade om jag tyckte om att få oralsex hade enligt egen utsago träffat en del personer som inte tyckte om att få oralsex. Inte alls eller åtminstone inte vid tillfälliga sexuella förbindelser framgick inte.

Vilken laddning vi ger sexuella handlingar är intressant. Oralsex skulle lika gärna kunna vara standard och samlag något utöver det vanliga. Finns det någon logik i att efterlikna barnalstrande sex alla gånger då man inte har några planer på att göra barn? Jag säger inte att det vore önskvärt, bara att det skulle kunna vara så. Det är klart att en del av mig har funderat på om det inte fördelarna skulle överväga nackdelarna med en sådan ordning. Om man nu måste välja. Oavsett tror jag att fittpersoner skulle få ut mer av sina tillfälliga sexuella förbindelser om de innehöll mer klitorisstimulans.

De flesta är rörande överens om att man blir som man umgås. Om man är summan av sina nära sociala relationer, varför skulle det inte innefatta ens sexuella relationer? Jag förstår om en del monogama personer inte vill förhålla sig till det, men det sex du har med A i dag kan påverka det sex A har med C i morgon. Du kan indirekt bidra till att sexet med C, D och E blir bättre. Är din partner bra på sex? Var tacksam mot de personer som hen fått öva med.

Sociala relationer är överlag mer transparenta än sexuella relationer. Den som träffat flera personer i rad som inte vill ha oralsex i någon eller endera form kan få intrycket av att personer överlag har någonting emot oralsex. Personen kanske inte har någon att fråga om hur det förhåller sig då vi inte samtalar om sex med den lätthet vi kan tala om för oss främmande beteenden inom ramen för sociala relationer. Därför vore det bra om personer som inte vill ha oralsex, orgasm vid partnersex eller liknande kunde låta bli att framställa sina sexuella önskemål som av naturen givna.

Om du inte uppskattar något i sexuella sammanhang går det alldeles utmärkt att vara tydlig med det. Vad andra föredrar – hur du nu vet det – påverkar inte din rätt till sexuellt självbestämmande. Du har rätt att sätta dina gränser.

Provligga

Stina Oscarson skrev en uppmärksammad krönika med rubriken ”Vad är yttrandefriheten värd om vi inte tillåter varandra att provprata?” för några månader sedan.

”På möten och i samtal så händer det att vi säger: ”Ok om jag provpratar lite”. Det kan tyckas överflödigt, men det händer något med samtalet när man synliggör att det man säger inte är helt färdigformulerat och därför kan innehålla brister eller felslut. Markeringen är viktig för när man provpratar osäkrar man sig själv, och när någon ber att få provprata måste man se till att möta honom eller henne med ett extra lyssnande.”

Det händer att personer i efterhand påstår att de bara provpratade som svar på negativa reaktioner av det sagda. Det är något annat än det provpratande Oscarson beskriver. Personen kan slå bort ogenomtänkta sagda med att hen bara ville ”skapa debatt”.

Jag är helt för att prova på saker. Fler borde provprata, provlyssna och provargumentera. Den som vill provlyssna, och den som inte vill och därför borde, behöver inte ens markera något. Det kan räcka att låta bli att avbryta människor och avsluta deras meningar. Provargumentera kan man göra på egen hand om man har någorlunda koll på motargumenten, men det har man som regel inte utan att vara insatt. För att inte tala om hur svårt det kan vara att avgöra hur väl ens argument står sig om de enda motargumenten man lyckas komma upp med är svaga sådana.

Provligga kan också rekommenderas. Och då tänker jag inte på att provligga madrasser från IKEA. Väl medveten om att vi lever i ett mononormativt samhälle där människor förväntas vara och leva monogamt, och där vi utgår från att de lever monogamt om de har en relation, kan jag ändå ”behöva” bli påmind om det emellanåt.

Jag blir påmind om mononormen när det framställs som naturligt att sexdebutera inom ramen för en monogam relation. Det enda som skulle vara mer främmande för mig än monogami är att gå in i en monogam relation med någon utan att ha provlegat med personen ifråga. Det spelar kanske inte någon roll om man är seriemonogam och har kortvariga relationer tätt inpå varandra, men det borde det rimligen göra om man är intresserad av sex och tänker mer långsiktigt.

För personer som sexdebuterat kan det vara främmande att man ”måste” ha etablerat en relation innan man har sex med en viss person. För unga som inte sexdebuterat förhåller det sig annorlunda. De förväntas hålla på sig tills de uppnått en viss ålder. Om de inte håller på sig ”tillräckligt länge” förväntas de i vart fall sexdebutera med en partner.

För sexlivet är det alldeles utmärkt om personer, oavsett vilken relationsform de föredrar, tillåts provligga. Orgasm vid partnersex kan stå på spel. I övrigt tror jag att det kan vara bra att provsova, provbo och provvara med varandra en längre tid innan man blir i lag med varandra, innan man flyttar ihop.

Asymmetri i sexlust

Hur får man sin partner att vilja ha mer sex? Enligt en del borde frågan över huvud taget inte ställas. Vill ens partner ha mindre sex finns det alltid goda anledningar till det. Det är bara det att vi inte har den inställning till annat personer kan tänkas ha mindre intresse av. Skulle de inte börja undra vad det berodde på om deras partner plötsligt inte ville följa med på sociala aktiviteter? Skulle de inte fundera på om de kunde göra någonting för att partnern återigen skulle vilja det?

För den som inte lever monogamt är kanske inte frågan om hur man får en partner att vilja ha mer sex särskilt intressant. De kan ha sex med någon annan givet att tillfälle ges. Men även ickemonogama kan vilja ha sex med en specifik person som vill ha mindre sex än dem och då kan det vara kännbart på ett annat sätt än om de ”bara” vill ha sex.

Bara för att frågan om hur man får någon att vilja ha mer sex ställs innebär det inte att svaren alltid är intressanta, rimliga, värda att ta på allvar och så vidare. Ett ganska vanligt svar är mannen kan ”avlasta” kvinnan i hemmet. Som om han inte redan tog ansvar för hushållsarbetet. Frågan tycks alltid utgå från en man och en kvinna som bor med varandra där mannen har högre sexlust än kvinnan.

Det är klart att jag kan tänka mig att en person som har ett fysiskt tungt arbete och tar hand om merparten av hushållsarbetet kommer ha mindre energi över till annat än personer som delar på de gemensamma hushållsbördorna. Däremot är det inget som säger att personen skulle lägga den ”sparade” energin på sexuella aktiviteter. Tro inte att det går att diska sig till ett sexliv, okej? Dela inte på hushållsarbetet för att du vill ha sex, gör det för att du vill vara en anständig person att leva med.

Hade jag varit monogam och levt med någon som med tiden ville ha påtagligt mindre sex än mig hade det varit ofrånkomligt att inte tänka på det, att inte påverkas negativt av det. I grund och botten är det inget konstigt om personer som lovat någon annan att bara ha sex med denne blir sårad om personen med tiden inte vill ha sex. För att inte tala om personer som har ett behov av sexuell bekräftelse. Varifrån ska bekräftelsen annars komma om den som ”får” bekräfta dem sexuellt inte längre gör det?

Det går förstås att lämna en person som vill ha mindre sex om sex är viktigt för en och man upplever det som tabu att prata om asymmetri i sexlust, men är det juste? Det är inte alls givet skulle jag säga, men det är det inte att harva runt i en relation som inte ger tillräckligt heller.

Något jag saknar när asymmetri i sexlust diskuteras är konstaterandet att sex på riktigt är viktigt för en del. Ofta konstateras bara att sex inte är viktigt för en del och det måste man respektera, men om man inbillar sig att sex bara är något med högre sexlust än snitt kan avstå utan vidare är man ganska fel ute. Om man tror att sex inte skulle kunna vara mer viktigt än något annat  kan det förstås vara svårt att se varför asymmetri i sexlust skulle vara svårare att hantera än asymmetri i lust till något annat som involverar andra människor. Men det är sällan så enkelt. Hade det varit enkelt hade varierande och olika sexlust inom ramen för monogamin inte ens varit en fråga.

Det finns mer eller mindre goda skäl att lämna någon. Att lämna någon för att denne inte vill ha ”tillräckligt” mycket sex tillhör de mindre goda. Detta trots monogamins löfte om att räcka till. Den allmänna inställningen till att lämna någon för att den vill ha ”för mycket” sex är har jag ingen aning om. Om det hör jag sällan någonting om, men det måste rimligen ha hänt då alla relationer som dras med asymmetri i sexlust (och annan lust med för den delen) består av någon som vill ”för mycket” och någon som vill ”för lite”.

Finns det någon anledning att prata om asymmetrin eller bör man behålla sina tankar för sig själv av oro för att ens partner annars skulle kunna känna sig pressad att ha sex? Det är inte alls säkert att man har någon framgång med att prata om att man vill ha mer sex inom ramen för en relation. Risken är att personen inte kan ta det eller att situationen ”förvärras” rentutav. Det kan vara nog så riskabelt att föreslå ett avsteg från monogamin.

Vad är framgång i sammanhanget ens? Att personen börjar ha mer sex med en? Den som vill ha mer sex med någon vill rimligen ha sex med någon som också vill. Om ens partner bara ”ställer upp” kanske det känns mer aktuellt att lägga det där med sex på hyllan alternativt separera om det inte skulle fungera i längden. Svårt detta!

Avslöja mononormen innan du ens överväger att avslöja otrohetsaffärer

Ska man avslöja någons otrohetsaffär? Det är en fråga som diskuteras emellanåt. De som funderar på om de ska avslöja någons otrohet borde stanna upp ett tag och fråga sig själva ”Vet jag att personen är otrogen eller antar jag bara det?” innan de tar ställning till om de ska avslöja vad de tror vara otrohet.

Människor borde överlag sluta anta saker. Heteronormen och monogaminormen bottnar inte enbart i antaganden om att människor är heterosexuella och monogama. De bottnar också i att heterosexualitet och monogami är något eftersträvansvärt.

Att människor som inte givit uttryck för någonting annat är monogama är en sådan sak fler borde sluta anta. Det spelar ingen roll om två personer har varit monogama tidigare, om de är gifta, om de bor med varandra, om de håller varandra i handen på stan, om de har barn eller någon annan anledning som jag inte är tillräckligt normkritisk för att komma på.

Alla är inte öppna med om de får ha sex med flera inom ramen för sina relationer och om de har det. Jag vet inte om någon avslöjat otrohet som inte var otrohet, men allt lär ha hänt. Hur skulle man hantera det om man inte velat vara öppen med sin ickemonogami? Berättar man hur det är eller går man med på den monogama förklaringsmodellen och spelar med för att öppenhet inte känns som ett alternativ? Det varierar nog beroende på vem personen är och vad hen upplever står på spel.

Faderskapspresumtion som inte provocerar ogifta monogama

Om en gift kvinna föder barn anses hennes äkta hälft vara förälder till barnet förutsatt att denna är en man. I föräldrabalken finns en moderskapspresumtion för den som föder och en faderskapspresumtion för den man som är gift med den som föder. Någon faderskapspresumtion för den man som har ett samboförhållande med modern finns inte.

Riksdagen behandlade för några dagar sedan en enskild motion av riksdagsledamoten Rickard Nordin (C). Motionen föreslog att personer som ”sammanbor under äktenskapsliknande former ska ha samma föräldraskapspresumtion som de som har gift sig”. Riksdagen beslutade att ”Regeringen bör undersöka de nuvarande reglerna för att fastställa faderskap för barn till ogifta och se om det behövs förändringar.”

Faderskapspresumtionen är i dag formulerad: ”Är vid barns födelse modern gift med en man, ska denne anses som barnets far”. Om det för faderskapspresumtion skulle räcka att modern var sambo med en man, skulle det påverka kvinnors och mäns benägenhet att ingå äktenskap med varandra? Det återstår att se, men det finns äktenskap som helt eller delvis har ingåtts på grund av den lagstadgade faderskapspresumtionen som enbart gäller gifta män.

I dagens samhälle där allt fler väljer att inte gifta sig utan leva under äktenskapsliknande förhållanden som sambor måste lagstiftningen också följa med, skriver Rickard Nordin (C) i sin motion. Jag delar Nordins uppfattning. Det är önskvärt om lagstiftningen – i den utsträckning det är möjligt – är anpassad efter hur människor lever. Därför är det beklagligt att Nordin tycks sakna förståelse för hur en del personer, gifta eller ogifta, lever.

Nordin skriver i sin motion ”Det är provocerande att staten förutsätter att människor som sammanbor har sexuella kontakter utanför sitt förhållande på ett sätt som gifta personer enligt staten inte har.” På vilket förutsätter staten det?

En del av att lagstiftningen ser ut som den har att göra med att äktenskap till skillnad från samboförhållanden registreras. En annan är sex- och samlevnadsnormer som helt eller delvis har luckrats upp. För att bara ta ett exempel: Barn som tidigare hade definierats som ”utomäktenskapliga” definieras i dag som barn.

I ett pressmeddelande från Centerpartiet med rubriken ”Nu förenklas fastställande av föräldraskap för ogifta par” uttalar sig Nordin såhär om föräldrabalkens faderskapspresumtion: ”Att lagstiftningen insinuerar att ogifta kvinnor i förhållanden är otrogna mer är helt absurt. Det finns inga belägg för och är kränkande mot både män och kvinnor som lever tillsammans”.

Rickard Nordin vill inte att lagstiftningen ska insinuera att ogifta kvinnor som lever under äktenskapsliknande förhållanden skulle vara mer otrogna än andra, men insinuerar gärna att ogifta i förhållanden som har sex med flera är otrogna. Det vet Nordin ingenting om.

Jag skulle säga att det är vanligare att normer förändrar lagstiftningen än att lagstiftningen förändrar normer. Inte sällan luckras de lagstadgade normerna upp på ett sätt som lagstiftaren inte hade kunnat föreställa sig när de skrevs ned. En norm att utmana är monogaminormen. Det kan komma att provocera en del monogama personer, men det må vara hänt.

Fiktiva pojkvänner är en påminnelse om att man inte har rätt till sin kropp

Pratade med en vän om att ickemonogama kvinnor löper en större risk att bli utsatta för sexuella övergrepp eller sexuella gråzoner än monogama kvinnor. Utomrelationella övergrepp och gråzoner det vill säga. Monogama kvinnor riskerar främst att utsättas för övergrepp och gråzoner inom ramen för sin relation givet att deras omgivning känner till att de har en relation. Ickemonogama kvinnor måste se upp med betydligt fler män. Det beror på att ickemonogama kvinnor inte kan ta skydd bakom att de ”tillhör” en annan man.

Bros before hoes. En del män respekterar inte kvinnors vilja, om de vill ha sex med dem eller inte. Däremot kan de respektera andra mäns ”äganderätt” till kvinnors kroppar. Det är klart att man med all rätt kan få problem om man har sex med personer som inte samtycker. Deras upplevelser av de sexuella övergreppen ses nog inte som ett bekymmer, då hade man gissningsvis inte begått dem, men de skulle kunna bli ett om de anmäls.

Ickemonogama kvinnor kan förstås påstå att de har ett förhållande om de känner sig trängda, men de borde inte behöva hitta på. Att de inte samtycker till sex, att de inte ger någon respons när en man visar sexuellt intresse, borde räcka.

Fiktiva partners är en absurd påminnelse om att man inte har rätt till sin egen kropp. Någonting har gått sönder när en del kvinnor inte ser någon annan utväg undkomma påträngande män än att indirekt påstå att någon annan, en man, har ensamrätt till ens kropp, och inte är det patriarkatet.

Personer som begår sexuella övergrepp har ett ansvar för sina handlingar även om en del vill frånta dem det och fördela det på kvinnor som grupp. Min medvetenhet om att ickemonogama kvinnor riskerar att bli utsatta av fler potentiella gärningsmän än monogama innebär inte att jag tycker att kvinnor borde vara monogama. Det är upp till var och en att bestämma om de vill ha en monogam relation eller inte. Jag är mer intresserad av varför man vill vara monogam.

Det är inte kvinnor som ska anpassa sig efter hittepået att män i plural eller singular har rätt till deras kroppar. Det är samhället som måste anpassas. Kvinnor ska inte behöva vara beroende av en man får att vara skyddade från utomrelationella sexuella övergrepp och påträngande sexuella närmanden.

En annan anledning till att det är mindre riskfritt att förgripa sig på ickemonogama kvinnor är att en del tycker att de får tåla sexuella övergrepp. Hade ickemonogama kvinnor varit intresserade av att inte bli knullade mot sin vilja hade de inte haft ÖNSKAT och ÖMSESIDIGT sex med olika personer, ungefär. Man kan knappast beskylla de sexuella övergreppens försvarare för att vara logiska.