Barnalstrande irreversibelitet och barnfri irreversibelitet

Att irreversibla handlingar skapar oro och eftertänksamhet är i grunden bra för det får oss att fundera både en och två gånger innan vi utför sådana. I Sverige får den som fyllt tjugofem år och som är svensk medborgare eller bosatt i landet begära att steriliseras enligt steriliseringslagen. Det finns några undantag från denna regel som man kan läsa om här om man är intresserad. Den som överväger att sterilisera sig måste träffa en psykolog och bli informerad om konsekvenserna innan det kan bli aktuellt med en remiss till en klinik där operationen kan utföras. Det kan man skratta åt om man vill, den som vill sterilisera sig borde rimligen känna till konsekvenserna, men det finns en poäng med att inte ta för lättvindigt på irreversibla ingrepp. För den som inte vill vänta till sin tjugofemårsdag med ett varaktigt upphävande av sin fortplantningsförmåga går det säkert att åka utomlands och få ingreppet gjort mot en viss summa pengar.

Jag vill vara barnfri men jag vill inte sterilisera mig. Tidigare utgick jag av någon anledningen från att kvinnor som lät sterilisera sig slutade att menstruera. Jag tycker om att menstruera så den inbillningen från min sida var ett ganska tungt argument för min del från att avstå. Nu vet jag att man behåller mensen efteråt, men jag vill ändå inte sterilisera mig. Det är klart att det faktum att jag kan ångra mig – att jag en dag får för mig att jag vill ha barn – bidrar, men en sak som väger ännu tyngre är faktiskt att jag inte vill att män ska ejakulera i mitt underliv. De män som har sex med mig vet att om de ejakulerar i mig finns det en risk att jag blir gravid. Hade jag använt något hormonellt preventivmedel och (vanligt samband) låtit bli att skydda mig mot könssjukdomar är jag övertygad om att en del män hade ”råkat” ejakulera i mig. Det är till och med så att en del män utgår från att kvinnor som använder hormonella preventivmedel vill ha sperma i sitt underliv varje gång de har sex. En del utgår till och med från att kvinnor som inte gör det också har sådana önskemål. Den dag dessa män är historia ska jag beakta att det finns en pornofiering av samhället att tala om, för är det någonting pornografin har förmedlat så är det att sperman kan spillas på andra ställen, att manlig utlösning i sexuella sammanhang inte behöver vara förenad med ett risktagande.

Personer som säger att de inte vill ha barn kan ibland bli bemötta med det märkliga argumentet att de borde sätta ett barn till världen då det är irreversibelt att inte göra det. De som kan tänka tänker just nu att sätta ett barn till världen också är irreversibelt. Utan några riktiga argument konstaterar de att barnfrihetens irreversibilitet förlorar mot barnaalstrandets dito. Det är inte nödvändigtvis föräldrar som framställer den ena irreversibeliteten som värre. Har man satt ett barn till världen finns det inget riktigt skäl att ångra sig, det är ett döttfött projekt. Har man inte skaffat barn och inte kan det av varierande orsaker finns det heller inget riktigt skäl att ångra det, ty det är ett lika döttfött projekt. (Man kan faktiskt skaffa barn på andra sätt, tänker någon. Ja, och man kan umgås med sin grannes telningar istället för att sätta egna till världen, men hej, min bloggpost handlar om de där biologiska barnen.)

Människor tenderar att anpassa sig efter irreversibla beslut de fattat, antingen frivilligt eller motvilligt. Andra ångrar sig och krisar. Krisen behöver inte ha ett givet samband med den utförda handlingen. Den som sexdebuterade ”förtidigt” enligt vuxenvärlden kanske krisar på grund av fördömandet snarare än handlingen i sig och när den ägde rum. (Ja, att sexdebutera brukar av någon anledning kategoriseras som irreversibelt, det gör inte att ha smakat vitlöksglass).

När du sitter där på hemmet och ingen vill umgås med dig kan det vara bra att ha barn och barnbarn, menar en del, men en del överlever faktiskt sina barn och andra har barn som bor i en annan världsdel eller inte kommer och hälsar på på grund av familjeintriger. Det är heller inte säkert att du kommer att sitta ensam på hemmet om du inte skaffar barn, men visst, med den inställningen är den risken måhända överhängande.

Det finns goda skäl att noga överväga irreversibla handlingar, men att framställa vissa som garanterat bättre utifrån en föreställning om att man vet hur ens liv kommer att vara om 10, 20, 30, 40 år är tyvärr ingen garanti för att de är ”bättre” eller att återstoden av ditt liv kommer att följa de premisser som fick dig att fatta ett oåterkalleligt beslut.

Politisera inte dina val!

Uttryck aldrig någonsin varför du inte sminkar dig, varför du inte äter kött, varför du inte avlägsnar håret på kroppen eller varför du valt bort monogamin till förmån för någonting annat. Om du är en person som vill passera utan att hamna i situationer där du måste försvara dig vill säga.

Glöm det personliga är politiskt och politisera inte dina avvikande val som någon person som lever i enlighet med normen skulle kunna betrakta dina val som ett hot. Ni har säkert hört någon världsfrånvänd heterosexuell påstå att homosexuella är ett hot för att någon HBTQ-person har sagt att denne vill krossa heteronormen.

Vegetarian är du av hälsoskäl. Låt säga att du vill värna om klimatet och att det är billigare att leva på uteslutande vegetarisk kost. Tycker du att det är för tillkrånglat kan du säga att du inte gillar kött. Vad du en säger får du inte föda tanken att köttätaren är en sämre person på grund av sina kostvanor.

Monogami är ingenting för dig, men du tycker så klart inte att monogami är mindre bra än någon annan relationsform. Alla är lika bra för olika människor gillar olika relationsformer.

Om någon hört rykten om att du är feminist kan du säga att du vill att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, viktigt är att du också lägger till skyldigheter.

Vill du inte ha några barn? Den har jag hört är svår att komma undan, men ett tips är att inte prata om att du inte har barn eller att du inte planerar att skaffa det i framtiden.

”Det känns bra” eller ”alla är vi olika” gör dig det närmaste oantastlig. Så länge du inte uttrycker någonting som implicit säger att någon annans val är moraliskt tvivelaktigt eller kan ifrågasättas är du okej.