Expressens kommentatorfunktion bidrar åtminstone till skrattanfall

Expressen publicerade en artikel vilken gjorde det gällande att den svenska mannen är näst sämst i sängen, bäst är de italienska männen. Du behöver inte tro artikeln men kommentarena är underbara, jag ramlar nästan av stolen av skratt (se nedan).

"Tror tjejerna att de är så jävla bra själv förresten? Om de varit bättre hade vi kanske ansträngt oss lite. Men det är väl som vanligt – alltid mannens fel!?"

"Svenska män är så i grunden ifrågasatta och kritiserade från feminitserna sida att man bara snabbt vill klara av det."

"Vad är det som gör en svensk man bra i sängen? Kanske en eldig italienska, får fart på mannen? Jag undrar hur"bra"den svenska kvinnan är på att älska. Det finns ett ordspråk. Man får vad man förtjänar!"

"Som vanligt så ska svenska kvinnor inte behöva ta något ansvar utan de förväntar sig att FÅ orgasm (av mannen) helt utan egen ansträngning. Känns detta igen från övriga samhället? Speciella satsningar på kvinnligt företagande, kvinnlig konst etc etc i all oändlighet. Svenska kvinnor borde själva ta ansvar för sitt (sex)liv, engagera sig mer istället för att bara ligga som mänskliga kåldolmar & förvänta sig att mannen ska göra allt jobb."

"Vilket kvalificerat skitsnack!!!! Hur vore det med en undersökning om vilka kvinnor som har bäst fart på lilla råttan i sängen, som verkligen är med i spelet och inte bara ligger som en livlös hög i sängen? Skulle en sån undersökning komma till stånd (OBS! Vits!) så skulle det bli ett jävulusiskt liv på Schyman o de andra skatorna inom feministnomenklaturan!"

Alltid är det feministernas fel. Flera av de som har kommenterar artikeln påstår att kvinnor själva inte tar något ansvar medan männen själva inte tar till sig av undersökningen utan skyller allt på kvinnorna. Till er där ute, om vi (kvinnor) bara vore snälla och ansträngde oss lite sexuellt skulle dessa män vara helt gudomliga. Det ska ni komma ihåg tills nästa gång sex kommer på tal. Berätta för mig hur det gick.

”Fitta” och ”kuk” är inte tillåtet på vår skola

För några veckor tillverkade min klass egna bildmappar, ett självportätt skulle placeras på mappen resten fick vi utforma själva efter tycke och smak. Sagt och gjort.

Idag kom min bildlärare förbi när jag satt och bloggade i uppehållsrummet under lunchrasten (även känt som biblioteket utan böcker). Henne har jag inte haft några problem med innan, hon har varit bra det lilla jag träffat henne. Hon nämner min mapp och talar om att jag måste tillverka en ny då flera (hon nämner inte vilka) tagit illa vid sig av min mapp. Aldrig frågade jag vilka som hade haft synpunkter gällande min mapp, det borde jag ha gjort. Jag var noga med att tala om att jag gillar orden ”fitta” och ”kuk” för att hon inte skulle inbilla sig någonting annat. Jag är inget vandrande attitydproblem utan ordförråd, jag väljer mina ord bättre om jag blir upprörd och då jag inte har någon önskan om att förnedra någon anser jag detta vara en ickefråga.

Vidare frågade jag henne om hon kunde förstå att jag känner mig kränkt när hon nervärderar min konst. Naturligtvis kunde hon inte det, om människor förstod att de själva bidrog till att kränka andra när de ens började fundera i termer av förbud skulle de nog inte göra det i samma utsträckning. Idag är kränkningar ett alibi för att komma undan med förbud även om de sällan behöver förklaras, allra minst i skolan.

Hennes förklaring var att samhället i stort inte uppskattar de ord jag faktiskt använder. Varpå jag frågade henne rätt ut om hon menar att då samhället är ruttet är detta skäl nog att hindra mig från att uttrycka mig på ett sätt samhället inte uppskattar. Denna anpassningen gör samhället snarare mer ruttet och ännu mer inskränkt. Jag tycker det är högst irrelevant om samhället inte gillar orden (vilket är något av en lögn) då jag anser att alla människor ska ha rätt att uttrycka sig oavsett om samhället godkänner framförandet eller ej. Vi har ingen yttrandefrihet när endast accepterade och oladdade åsikter får spridas i samhället. Inte minst i ett ämne som bild där poängen till mångt och mycket är att vi elever ska lära oss att uttrycka oss på olika sätt. Det var ingenting att prata om ansåg hon, innan hon gick förklarade jag för henne att jag inte känner mig det minsta motiverad att göra en ny mapp.

I skrivande stund känner jag mig otroligt kränkt, samtidigt är jag förvånad över att en lärare vågar agera på detta sätt. Mitt syfte var aldrig att provocera, inte för en sekund trodde jag att detta skulle bli något problem. Min syn på lärare och skolan i övrigt är sämre än någonsin, innan trodde inte jag att det var ens möjligt. Varför ska skolan vara en evig karusell där du måste välja mellan att bita ihop och förlora självrespekten eller protestera och riskera underkänt i ämnen på grund av att läraren ogillar dig eller vad du gör?

Minimikrav på män man har sex med

Kvinnor utan ”sexuella spärrar” brukar prata om hur bra sex de alltid har. Alla män är bra i sängen i deras värld. Att ha minimikrav och åsikter om mäns sexuella beteenden är på gott och ont. Du kanske inte hittar lika många personer att ha sex med men med de få som går att ha i möblerade rum fungerar det väldigt bra med. Du behöver inte tänka tillbaka på dina ungdomsår som rena misären där du hela tiden drog hem sexistiska män som höll en lång monolog om att rätten att kalla kvinnor ”horor” på krogen.

Den medvetna feministkvinnan har möjligtvis en checklista i huvudet över hur män ska bete sig för att få ligga. Egentligen inte krav i strikt mening utan mer minimikrav på hur människor borde bete sig. Det flesta har minimikrav i alla sociala relationer, det behöver inte handla om sex. Vi fikar helst inte med människor som förolämpar oss, är allmänt otrevliga eller bara väldigt påfrestande. Kanske inser du till din sorg att få faller in på din lista beroende på hur lång den är och ”omanlig” den är. Du vill kanske inte ha hem en sexist, en man som kommer på två sekunder och sedan går iväg eller en man som tjatar om sin egen orgasm. Du vill ha hem en person som beter sig helt enkelt och inte gör några direkta konstigheter (vad det innebär är upp till var och en).

Förr påstods det att feminister hade torftiga sexliv, den myten är mer eller mindre död nu. Kvinnor som uppskattar sex, inte bara det fysiska sexet utan är väldigt intresserade i sex i stort hittar jag i feministrörelsen. Precis som samhället är sexet för många väldigt ojämställt och därför är det svårt för mig som feminist att inte vara intresserad av ämnet ”sex”.

Mannens orgasm är den centrala och mannens uthållighet avgör tiden. Att kvinnor har lättare att uppnå orgasm vid oralsex är ingenting att tala om. Förr förväntade jag mig alltid att den mest orgasmfixerade mannen skulle känna lite empati här men nej då.

Sociala eller biologiska skillnader

Vi håller nu på med ett kapitel om genus och kön på engelskan. Majoriteten av klassen menar att skillnaderna mellan könen är biologiska och inte sociala (konstruerade). Bland de som talade om de biologiska skillnaderna könen emellan var det ingenting om att kvinnor är känsligare (ett påstående som alltid brukar dyka upp) utan att vi ser olika ut ? rent biologiskt. Jag tror det är väldigt ytligt och förenklat och dessutom en lögn. Om man inte tror på "typiska kvinnliga egenskaper" förstår jag om fitta och kuk är den stora skillnaden mellan könen (rent biologiskt), men att helt förneka att det skulle finnas sociala skillnader könen emellan är så dumt att det borde ringa en klocka hos de människor som påstår något sådant. Det känns som en lång kamp att förklara kvinnors kortakommanden för att vara ett biologiskt faktum. Jag minns när Aftonbladet ville få det till att anledningen att kvinnor gillar rosa har med biologi att göra. Snart kommer det säkert en diskussion om huruvida smink och högklackat är en biologisk skillnad könen emellan.

Jag minns denna kommentar på antifeministiska samfundets forum som fick mig att nästan ramla av stolen:

"I en stor undersökning av "Biologist Journal" har 25 manliga doktorander undersökt varför kvinnor gillar att gå i högklackat, men inte män. Denna skillnad i skobeklädnad tror forskarna beror på att kvinnor plockade bär, högklackade skor gör att kvinnorna kunde gå omkring i bärbestånden utan att mosa alltför många bär, och eftersom män var jägare passade lågklackade skor mycket bättre för huka sig ner och vänta på bytet, och mindre risk att snubbla vid avgörande "anfallet" mot bytesdjuret.

Annica Dahlström kommenterar, "Så logiskt, tusentals år av evolution kan inte ha fel, high heels rules i bärskogen, och det förklarar ju alla dessa fantastiska skofärger som måste matcha alla våra röda kjolar och rosa toppar när vi trippar i bärskogen."

Kompromissrakarna

Visserligen skrev Kristina Thulin texten jag citerar nedan 2003, men jag tyckte den var så talande för hur kvinnor tänker:

”Jag tillhör kompromissrakarna. Att hälla brännhett vax på benen gör ont. Att raka underlivet till pedofilideal skulle kännas kränkande. Och att hålla på att rycka bort osynliga hårfjun mellan ögonbrynen är smått patetiskt! Men helt fri från hårtuktandet går jag inte. Jag är kanske feg, men jag orkar inte längre göra någon feministisk poäng av att hålla armhålorna längre. Min gräns går vid den så kallade bikinilinjen. Hela begreppet känns så krystat.”

Hon avslutar texten med: ”Just nu pratas om att vi håller på att få en hel generation utbrända kvinnor, men är det något vi borde kunna prioritera bort så är det väl det där överdrivna håransandet? För övrigt är det faktiskt rätt fult med bikinis som visar halva rumpan.”

När jag läste denna text blev jag besviken, hon är inte den första feminist som uttalar sig om sin egen anpassning. Susan Brownmiller berättar i boken ”Kvinnligt – myten och verkligheten” att hon bleker håret istället för att raka bort det. Det som inte syns lider ingen av. Nina Björk skriver i boken”Rosa täcket”:

”Om jag är feminist innehåller min identitet även ett plan som vill bryta med denna min ”kvinnliga identitet” som den ser ut i vårt samhälle, och det kräver på personligt plan en del kompromisser. Ett banalt exempel: när jag rakar mina ben skäms jag. Kvinnor har hår på benen, men på bilden av Kvinnan lyser benen släta – och jag väljer att leva upp till den bilden.”