I senaste Lundströms Bokradio möter Marie Lundström den chilensk-amerikanska författaren Isabel Allende.
Jag vet inte vad som är mest fascinerande, att Allende kliver upp tidigt om morgnarna för att skriva och snittar 6-7 timmar om dagen utan att invänta den där inspirationen, att hon påbörjar en ny bok den 8 januari varje år eller på vilket sätt hon lärde känna sin nuvarande man.
Hon träffade sin man efter att han hade hört Allende på radion. Hon hade då ingen aning om vem han var. Mannen som är advokat började skriva till henne varje morgon för att säga god morgon och varje kväll för att säga god kväll. Flera månader efter att han hade tagit kontakt med henne träffades de och på den vägen gifte de sig. Få inga idéer nu.
Nåväl, jag antar att Allende faktiskt besvarade den okända mannens meddelanden, och det med ett visst mått av engagemang, och att han inte bara skrev till henne dagligen under flera månader trots att hon aldrig besvarade kontaktförsöken.
Det är antagligen bara vi som inte får betalt för att skriva, men som emellanåt haft en förhoppning om att få sina krönikor publicerade, som låter sig fascineras av att personer som förväntas skriva dagligen också klarar av att göra det utan att vara inspirerade. Tänk själv om du inte skulle klara av att utföra ditt arbete de dagar du inte känner dig särskilt inspirerad när du går igenom inkorgen som innehåller en mängd olästa mejl och dubbelt så många obesvarade.
Allende berättar att hon en gång fick frågan om hur många timmar om dagen hon skriver och att hon svarade att det beror på om hon har sex eller inte. Det tar längre tid att ha sex när man är gammal, förklarar Allende. Allting tar längre tid.
”Before, when I did not have a partner I could write all the time, but know when i have a lover that lives with me it is harder, it takes a lot of time.”
Jag önskar att mitt skrivande också var avhängigt hur länge jag hade sex, att jag så sällan skriver för att jag är upptagen med att utforska annat. Förvisso är det Allendes arbete att skriva, i mitt fall är skrivandet bara ett verktyg.
Jag har absolut haft perioder i mitt liv där dagligt sex gjort mig mer inspirerad. Inte bara i relation till skrivandet.
”What is mature love? It is exactly like adolescent insole love, but with the time of urgency, you don’t have time, every moment is precious, I wish I had known this when I was young.”
Eftersom jag inte måste skriva för mitt uppehälle måste jag antingen invänta att den där inspirationen ska infinna sig eller tvinga ur mig själv en text. Det händer att jag bara bestämmer mig för att skriva med en förhoppning om att inspirationen ska infinna sig och allt som oftast gör den det.
För egen del måste jag tänka mycket på sex för att jag vara inspirerad att skriva om sex, och personligen tänker jag mer på sex när jag har mycket och regelbundet sex. Andra kanske tänker mycket på sex i avsaknad av det, men jag antar att ens tankar är annorlunda då. Kanske inte på hur sexet var senast och vad man vill göra på tisdag, utan på hur tomt livet känns.
Senaste tiden har jag tänkt mer än vanligt på sex för att jag tittat på Netflix-serien Sex Education. Se det som en rekommendation från någon som knappt tycker om titta på serier.