”Innan jag lämnar hemmet på morgonen måste jag packa ner två saker: jobbdator och matlåda. Väskan lägger jag i cykelkorgen. En smidig liten last. Ska jag lämna dottern på förskolan placerar jag henne i barnstolen och då får väl hon också räknas som last, även om hon lastas av efter första delsträckan. Värst mycket mer logistik än så är det inte.” – Fanny Westin i Cykelfrämjandets medlemstidning Cykling 01/19
Nog har jag beklagat mig över att jag behöver lasta min cykelkorg, låsa upp cykellåset, krångla med min gigantiska nyckelknippa, öppna porten och ta ut min cykel innan jag kommer iväg om morgnarna. Nog har jag beklagat mig över fruset lås (en gång gick min nyckel av i låset och jag var tvungen att bågfila upp låset vilket antagligen såg ganska roligt ut), blöt sadel och blöt bakdel. Det är en avvägning det där, att ställa cykeln under tak, och även minimera risken för att den blir stulen, eller vara bekväm och parkera cykeln i alldeles närheten.
Jag fäster mig så lätt vid mina saker. Jag grät på fullaste allvar när jag blev av med en cykel i Stockholm. Den var bara drygt ett halvår gammal. Jag tröstade mig med att den kostade ungefär sex månaders SL-kort.
Jag försöker ta vara på dem, sakerna Det gäller dock inte mina cyklar. Jag har fortfarande inte skaffat ett nytt kedjeskydd, det jag hade föll isär på en cykelbana utanför Stadsbiblioteket. Det dröjde flera månader innan jag skaffade en ny cykelklocka efter att min cykel hade druttat ned i marken och klockan slutat fungera. Jag skyllde på att cykelhandlarna hade dåliga öppettider under helgerna. Ni vet när man har tid att fixa saker.
En lördag cyklade jag förbi någon cykelbutik vid Möllevångstorget som hade öppet och passade på. Jag kände mig omåttligt nöjd efteråt, då hade jag fått någonting gjort den helgen.
Jag har fortfarande inte skaffat en cykelkorg framtill som man fäster i själva ramen eller vad det nu heter. Min sidokorg har rostat sönder i botten. Det har även hänglåset jag fäst den med. Min förra cykelkorg blev stulen?
Det är blåsigt i Malmö. En dag förra sommaren när jag fann min cykel liggandes på marken tyckte jag att styret kändes annorlunda, men tänkte inte mer på det. Någon dag senare när jag var ganska sen påväg till jobbet ropade en man på mig. Jag stannade. Han tog fram ett verktyg och vred tillbaka mitt styre. Han gjorde min dag.
Sa jag att det är blåsigt i Malmö? Häromdagen utspelade sig ett cykeldomino framför mig. Min cykel slog även den i marken. Nej, jag har inte kontrollerat att min cykel är okej efter omständigheterna. Inte förrän jag skriver detta har tanken ens föresvävat mig.
Man borde säkert olja kedjan någon gång i veckan ungefär som man borde tråda tänderna var tredje dag. Fast ingen frågar någonsin om man oljar sin kedja. Jag köpte nyligen livets första förpackning med cykelolja. Den miljömärkta varianten som man inte kan spraya på utan måste applicera metodiskt som om det vore hårfärg.
Av någon anledning har jag tänkt på cykelinnehav som en engångsutgift. Visst, punktering någon gång ibland, men inte behöver väl en cykel tvättas eller underhållas? Det är bara bilar som slukar pengar. Fast cyklar går också sönder.
En gång gick min bakbroms sönder bara sådär. Det skedde på cykelbanan vid Gamla stan och jag kunde inte röra min cykel en meter. Det var bara att bära cykeln till närmaste cykelmeck.
För något år sedan kom jag på att jag skulle investera i ett par dubbdäck. Jag var ingen riktig året runt-cyklist men nästan. Sedan tog jag mitt pick och pack och flyttade till Malmö. Vinterdäcken lämnade jag i en väns förråd.
Nog är cykling förknippat med ett visst mått av logistiskt krångel. Särskilt för en som aldrig vant sig vid det krångel privatbilismem innebär. Hitta och betala parkering, komma ihåg var man parkerade, tanka, besiktiga bilen, skrapa rutor, avstå från alkoholfull porter, etc., Eller det krångel det innebär att ha små barn för den delen. Jag har läst på internet att det kan vara rätt krävande att klä på små barn ytterkläder.
Det kunde ha varit värre. Det får väl ta en halv minut att låsa upp låset.
Nästa löning ska jag skaffa ett kedjeskydd. Frågan är bara var jag besiktigar jag min cykel.