Personer som anser att en familj består av mamma, pappa och barn hänvisar ibland till FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Konventionen anger att ”rätten för giftasvuxna män och kvinnor att ingå äktenskap och bilda familj skall erkännas”. Konventionen nämner inte sexuell läggning som tänkbar diskrimineringsgrund, däremot ras, hudfärg, kön, religion och politisk åskådning. Inte heller framgår det av konventionen att familjer kan se olika ut. Personer av samma kön tillerkänns inte någon rätt att ingå äktenskap. Det kan jämföras med EU:s rättighetsstadga från år 2008 som har en könsneutral formulering om familjebildning och äktenskap, men samtidigt betonar att det är en nationell angelägenhet: ”Rätten att ingå äktenskap och rätten att bilda familj ska garanteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter”.
FN-konventionen som trädde i kraft 1976 är en kompromiss mellan åtskilliga stater. Det är inte bara att ändra i konventionen. Det skulle kräva att konventionsstaterna gick med på det och hur troligt är det med tanke på alla populistiska och rasistiska krafter? Risken att rättigheterna istället skulle försvagas är överhängande. För de stater som vill säkerställa ett mer långt gående skydd för mänskliga rättigheter – exempelvis rätten till liv – finns tilläggsprotokoll till de flesta konventioner om fri- och rättigheter. Något generellt förbud mot dödsstraff finns inte i folkrätten. Vad som finns är ett tilläggsprotokoll med ett absolut förbud mot dödsstraff.