Kommer ni ihåg när några kristna hade en debattartikel i Dagens Nyheter och i och med det ansåg sig ha startat en tankesmedja? Artikeln handlade om familjen som ”samhällets naturliga och grundläggande enhet”. Det konstaterades att den är berättigad till ”samhällets och statens skydd” enligt FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter.
Trots att det endast är den mänskliga individen som har rättigheter menade de att familjen är samhällets minsta enhet eftersom att familjen är den enda mänskliga gemenskap som är berättigad till det allmännas skydd.
För egen del är jag ganska ointresserad av familjen som utgångspunkt för politiska beslut. Jag tror i och för sig att politiska beslut som gynnar familjen också kan gynna individen, men det är individen politiker bör utgå från när de fattar – eller kanske snarare avstår från att fatta – beslut. Individen, med eller utan familj, är trots allt samhällets minsta enhet. Om det som är bra för individen också är bra för familjen beror på hurdan familjen är och hur individen värderar familjegemenskapen.
Om vi inte bara ska se till vuxnas intressen kan vi konstatera att familjen knappast är en frivillig gemenskap, men om vi medger att familjen är viktig för många och antar att den bör kunna vara utgångspunkt för politiska beslut som särskilt gynnar den blir frågan hur en familjevänlig politik skulle kunna se ut. En bra början kan vara att ange hur den inte ser ut.
Den enda politik jag kan komma på som på allvar undergräver familjens betydelse är den migrationspolitik som försvårar för familjemedlemmar att återförenas. Jag antar att det var den politiken artikelförfattarna hade i åtanke när de skrev: ”Det är hög tid att vända de trender som underminerar och försvagar familjen. Den familjevänliga riktning som finns i Sverige behöver stärkas och ges understöd. Den familjefientliga riktningen måste möta hårdare motstånd. Slagordet ”död åt familjen” måste bemötas med ”liv åt familjen.” Det är hög tid att vi vänder de politiska trender som bokstavligen innebär döden på Medelhavet. Om svenska familjer hade splittrats på detta vis hade vi med rätta talat om en familjefientlig politik.
Det sägs att julen är familjens högtid. Jag kan inte låta bli att tänka på de som hade gjort allt för att få vara med sin familj men är förhindrade därtill. Om detta handlar Juluppropet, en namninsamling som pågår fram till den 31 januari 2017. Uppropet uppmanar regeringen att ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro, ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv samt undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening. Skriv gärna under uppropet.