Dags att komma ut som en ”inte alla kvinnor”-kvinna. Alla kvinnor är inte rädda. Alla kvinnor tilltalas inte av politiska rörelser som anspelar på människors rädsla och oro. När jag lyssnar på kortdokumentären Natten med Odins soldater i Tendens i P1 och det framställs som att kvinnor inte längre vågar gå ut utan att beväpna sig undrar jag var de får allt ifrån. Inte är det Nationella trygghetsundersökningen (NTU) från 2015 i alla fall.
”Det är ingen som åker hem själv i dag. Jag åker aldrig in till stan själv” säger en av kvinnorna i Odins soldater. ”Folk blir våldtagna, misshandlade och mördade överallt nu”. Orsaken? ”Kanske för mycket fel folk som kommer in i landet. Det är så jag känner.”
En annan kvinna i dokumentären som bestämt sig för att gå med i Odins soldater säger ”Kvinnor i Sverige i dag är inte trygga. Det är så. Det finns de som till och med är rädda i sitt eget hem. Det låter helsnurrigt, men så är det. Man går inte ut på stan utan att beväpna sig, nycklar mellan fingrarna eller tårgas, alltså sån där spray, färgspray och sånt. För mig är det lite främmande, för att som sagt var jag har bott här, jag har växt upp i det här landet och jag har aldrig varit med om att man går ut och beväpnar sig på stan. Så det är en skrämmande utveckling.”
Det är ingen nyhet att det finns kvinnor som känner sig otrygga eller att kvinnor som grupp känner sig mer otrygga än män som grupp. Det har alltid funnits personer som varit otrygga, mer otrygga än andra, men det finns ingen anledning att överdriva otryggheten i samhället eller att tro att rasistiska medborgargarden skulle bidra till en ökad trygghet.
”En stor majoritet av befolkningen (85 %) i åldern 16–79 år uppger att de känner sig ganska eller mycket trygga när de går ut ensamma sent en kväll i sitt eget bostadsområde. Knappt var tionde person känner sig ganska otrygg vid sådan utevistelse (8 %). En mindre andel personer, cirka 2 procent, känner sig mycket otrygga, medan 5 procent uppger att de på grund av otrygghet låter bli att gå ut ensamma sena kvällar (se figur 4.1). Totalt uppgav följaktligen 15 procent att de var otrygga.” (NTU 2015 s. 87)
”Eventuella skillnader i otrygghet mellan olika grupper behöver inte innebära att det finns ett orsakssamband” (NTU 2015 s. 90)
Hur påverkar det kvinnor som inte känner sig särskilt otrygga att höra att kvinnor i allmänhet skulle vara rädda och inte våga gå ut nuförtiden? Jag hoppas att de tänker ”inte alla kvinnor” och funderar på om det finns något fog för den beskrivningen snarare än att de får för sig att de kanske borde vara rädda, att det skulle vara något fel på dem som inte begränsar sig själva eller har en strategi när de befinner sig utomhus.
Målet borde rimligen vara att minska otryggheten i samhället. Människors otrygghet får aldrig bli ett medel för politiska förändringar som bidrar till otrygghet och utsatthet bland nya svenskar.