Jag har aldrig haft sex med någon jag inte känt sedan tidigare ombord på en färja. Det finns något obehagligt över färjor och då tänker jag inte på Estoniakatastrofen. Det har hänt att okända män har skrivit till mig och frågat om jag vill åka på kryssning med dem. Varför föreslår de en sådan plats? Det kanske inte är något fel på dem, men försök att inte se rubrikerna om sexuella övergrepp på färjor framför dig.
Om man ska träffa någon man aldrig har träffat tidigare är rekommendationen att man träffar personen på en offentlig plats. Jag har aldrig brytt mig om den rekommendationen. Det är klart att det händer att jag träffat personer på en offentlig plats första gången men då har det oftast varit för att de föreslagit att ses ute och inte på grund av något säkerhetstänk från min sida. Jag tycker om att gå ut. Jag har hälsat på personer jag aldrig har träffat tidigare eller bjudit hem dem till mig. Jag blir ofta mer avslappnad i hemmiljö, men det beror förstås också på vem jag träffar. I en del personer sällskap är jag mer avslappnad utan att kunna sätta ord på varför. Det där som brukar kallas personkemi. Andra skulle aldrig bjuda hem någon okänd, men för mig är det ganska odramatiskt. Däremot skulle jag inte åka på kryssning med någon som jag inte känner sedan tidigare. Föreslå inte en plats där jag inte kan dra mig undan vid behov, okej?
Att jag inte skulle åka på kryssning med någon jag inte känner sedan tidigare handlar inte bara om våldtäkter ombord på färjor utan också om att jag riskerar att bli uttråkad. Vad händer om vi inte har någonting att prata om och vi måste stå ut med varandra under hela kryssningen? Kallprat är inte för mig. Jag är dålig på att låtsas vara intresserad av saker som inte engagerar mig och bra på att inte ens försöka. Det är en sak att sitta av en middag med en person du inte har någonting gemensamt med, men en kryssning?