Känd från CCTV

Björn Ulvaeus ger sig in i övervaknings- och integritetsdebatten (SvD). ”På sätt och vis har jag alltså så länge jag kan minnas levt under övervakning. Om övervakningskameror kan hjälpa oss i kampen mot islamisterna, så säger jag med min personliga erfarenhet utan förbehåll ja till att vi installerar långt fler av dem.”

Å ena sidan har Ulvaeus varit övervakad så länge han kan minnas å andra sidan framställer han det som att han är beredd att offra sin personliga integritet för att undvika fler terrordåd. Vem är det som ska offra vad egentligen?

Med en utökad statlig övervakning blir förstås även Ulvaeus utsatt för mer av den varan, men det gör till eller från då han som offentlig person ändå levt under vad han kallar övervakning. Det är snarare den majoritet som inte delar kändisars och offentliga personers erfarenheter som skulle offra något om man tänker sig att de ändå känner sig övervakade och det oberoende av hur många övervakningskameror som sätts upp. Men det gör ingenting. Om övervakning är obetydlig för den personliga integriteten i samhällen i vilka kändisar står ut är den också det för dem som inte gjort någon ansträngning för att bli kända.

”Tidigt i karriären bestämde jag mig för att detta inte skulle få påverka mitt liv. Jag skulle göra allt jag ville i offentligheten utan att bry mig om att människor runt omkring såg vad jag hade för mig.” skriver Ulvaeus.

Jag förställer mig att personer som söker sig till ”offentligheten” torde vara överrepresenterade bland sådana som föreställer sig att det är obetydligt att ”offra” vad andra förstår som personlig integritet. Antingen det eller att de tänker sig att livet som offentlig person är värt personliga uppoffringar.

Det mest intressant med Ulvaeus text är att den ger en inblick i hur en kändis kan förhålla sig till personlig integritet. Det är individuellt. Lika lite som man kan säga att någon inte åldras med värdighet kan man säga att någon gett upp sin personliga integritet för att den gör saker som aldrig skulle falla en in. Ulvaeus perspektiv får en att undra om personer som sitter på den politiska makten och anser att statlig övervakning är obetydligt för den personliga integriteten gör det för att de ändå känner sig ”övervakade” och tycker sig kunna hantera sin tillvaro.

Frånsett personliga erfarenheter är övervakningens vara eller icke vara i slutändan en värderingsfråga som man kan förhålla sig olika till oberoende av om man är känd bland allmänheten eller om man har rent mjöl i påsen.

Priset för terrorismbekämpning är för högt när vi får offra för mycket av vår frihet, anser en del av oss. Det anser andra också. Vi har bara olika syn på vad frihet är och när inskränkningar av den saknar proportioner.

Priset för terrorismbekämpning är också för högt när vi inte ens får det vi offrar oss för. ”’Det enda som är säkert är att ingenting är säkert. Och inte ens det’, står det på en husvägg i Berlin. Strävan efter trygghet och säkerhet är något som kännetecknar vår kultur mer än något annan – vi invaggas i en vision om att det skulle vara möjligt.” (Sydsvenskan)

Ulvaeus frågar retoriskt om inte alla vill bli sedda. Jag förringar inte att människor – särskilt kända sådana – vill bli sedda, men det borde gå att ordna på annat sätt än genom övervakning. Särskilt om man associerar övervakning med att bli sedd. Att vara blott en fil i ett arkiv skulle jag säga är själva antitesen till att bli sedd. Den som lever med en kontrollerande svartsjuk partner blir heller inte ”sedd” i den mening man brukar avse när man använder ordet. Det är en sak att faktiskt bli övervakad och att en annan känna sig övervakad på grund av att man valt att vara en offentlig person. Det är en sak att bli sedd för att man är en känd person, en annan att inte ha något annat val än att bli ”sedd”.

Det mest oroväckande med repressiva åtgärder är hur lätt det är att införa dem och hur svårt det kan vara att avskaffa dem. Ulf Bjereld har tidigare skrivit om detta: ”Enskilda, tillsynes oförargliga, åtgärder leder inte sällan till de små stegens tyranni. Varje enskilt steg kan försvaras, men sammantaget leder de till en plats dig man inte ville komma och som det är svårt att lämna när man väl en gång hamnat där. Enskilda repressiva åtgärder försvaras gärna med en förstärkt hotbild och med att de bara är temporära. Men när hotbilden väl förändrats är det sällan som de repressiva åtgärderna avskaffas. Vi har vant oss vid dem och de har blivit en del av vår vardag. Det är en olycklig och oroande utveckling.”

Ett annat orosmoment är hur staten kan tänkas hantera från integritetssynpunkt känslig information när vi vant oss vid att staten har tillgång till den. Man kan nästan räkna med att politiker och personer med tillgång till informationen i efterhand ser andra användningsområden för den än de som motiverade att den samlades in. Säg den med makt som inte vill ha utökade befogenheter.

Övervakning kostar. Har man väl betalat för något är det ganska naturligt att försöka få ut så mycket som möjligt av det. Det finns inget som hindrar att den logiken tillämpas på ur integritetssynpunkt känsligt övervakningsmaterial varför man bör se till att staten inte kan bete sig som en annan på buffén.

2 reaktioner på ”Känd från CCTV”

  1. Du gör en intressant poäng i att Ulvaeus som kändis inte har några problem med att övervakas, och att eftersom politiker lever i en liknande offentlighet kan tänkas se det på samma sätt. Att Ulvaeus tycker det är kul ”att bli sedd” innebär inte att alla andra gör det, oavsett hur förvånad han blir av detta faktum

    Men när Ulvaeus går över Leicester Square så sitter ovetandes om varandra en vän och dricker kaffe på ett fik i närheten. Eftersom de båda bor i Sverige och har gått förbi varandra tre gånger i London nu, så föreslår Ulvaeus vän-app att de har chansen att träffas just nu. Eftersom appen Ulvaeus identifierat som heterosexuell och hans vän som heterosexuell kvinna, har uppgifterna sålts vidare, och han fåt upp reklam för en otrohetssajt i sin mobil. Irriterad och stressad som han är råkar han trycka Ok och får den installerad. Den organiserade brottsligheten har sniffat in på hans uppgifter, och konstaterar att en rik stadgad man med en otrohetsaffär är ett lämpligt utpressningsobjekt. Varvid polisen i Paris och Bryssel snart suger in honom på förhör om hans kopplingar till maffian.

    Lite konstruerat kanske. Men snart får kanske Ulvaeus frågor av Skatteverket varför han tillbringar så mycket tid i London, och förväntas redogöra för vad han har i London att göra och vad han sysselsätter sig med. För precis som du skriver att staten ser nya praktiska användningsområden för övervakningen, har Skatteverket av telefonbolagen börjat kräva in loggar som varje minut visar var människor befinner sig. Jo, det här är på riktigt, och görs redan nu. Det som Ulvaeus tror används för att bekämpa terrorism har ett medel för att snoka i hans privata angelägenheter, för att ge honom en chans att motbevisa eventuell skatteflykt.

  2. Någon påpekade att jag missade den självklara punchlinen. Tänkte inte själv på den och är väl ingen vän av sängkammarfarser direkt. Men i alla fall.

    Ulvaeus svarar Skatteverket att hans resor till London är rena nöjesresor, och inte alls någon svart affärsverksamhet. Då Skv naturligtvis pratat med brittiska dito, som meddelat att U inte har någon aktiv rörelse där. Skv tror inte att U var på semester, då de i sina telefonloggar konstaterar att hans fru aldrig följde med, utan tvärtom när U var borta brukade tillbringa dygnsvilan på en viss adress i Gamla Stan. U får då förklara för Skv att det inte alls finns något hemligt kontor för svarta inkomster vid Leicester Square, utan att det är där han brukar möta sin älskarinna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.