Det grundläggande syftet med censurförbudet enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är att yttranden aldrig ska bli föremål för förhandsgranskning. Tanken är att det offentligas ingripanden mot yttranden för dess innehåll endast ska kunna ske sedan de yttrats. Det är mest roligt att nämna för att censur enligt yttrandefrihetsgrundlagarna är något annat än censur i folkmun. Personer som inte fått sina insändare publicerade påstår inte sällan att de blivit censurerade men det har de alltså inte blivit.
Om jag tar bort kommentarer från min blogg är det inte censur då jag för det första inte är en del av det offentliga och för det andra att även om jag hade varit det inte förhandsgranskar kommentarerna innan de publiceras.
För dem som får sina kommentarer bortplockade kanske det gör detsamma för deras upplevelse av att ha blivit ”censurerade” om någon myndighet först granskat innehållet, funnit det olämpligt och hindrat publicering eller om kommentarerna publicerats utan föregående granskning och någon myndighet därefter tagit sig an dem för att de utgör tryckfrihetsbrott enligt tryckfrihetsförordningens brottskatalog.
Men det är en viktig skillnad om man blivit censurerad eller inte. Vid ingripande efter publicering av en tidningsartikel har personer åtminstone haft möjlighet att ta del av innehållet. Om artikeln istället hade fastnat i en förhandsgranskning (censur) hade det varit omöjligt för utomstående att bedöma riktigheten av beslutet att hindra publicering.
Då jag inte är en del av det offentliga står det mig fritt att förhandsgranska bloggkommentarer och försvåra för ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning i kommentarsfältet. Att jag inte gör det av andra skäl är en annan sak.