För några dagar sedan såg jag Mustang på bio. Spoilervarning!
Mustang är en film om barnäktenskap och tvångsäktenskap. Man får följa fem systrar som uppfostras av sin mormor i en turkisk by vid Svartahavskusten. Mormodern försöker gifta bort dem och gör allt för att de inte ska ha sex och förlora i värde på äktenskapsmarknaden. I Mustang är sex synonymt med vaginala samlag. Det förekommer oskuldskontroller, oskuldsrapporter och föreställningar om mödomshinnan. I och med att äktenskap ses som en kvinnans räddning finns någon slags svårbegriplig inbyggd omtanke i att se till att unga kvinnor håller ”mödomshinnan” intakt.
När jag såg Mustang funderade jag en del på oskuldsnormernas ursprung och kände ett närmast instinktivt behov av att ha massor av sex. Inom vissa kulturer är äktenskap fortfarande mer eller mindre en förutsättning för sex. I Sverige talar man inte längre om sex före äktenskapet eller utomäktenskapliga barn, men vi har andra normer som inte kan förstås utan att förstå oskuldsnormerna. Det förekommer att personer kategoriseras som antingen gifta eller ogifta i olika sammanhang där det saknar juridisk betydelse, men det är inte längre en fråga om när man gifter sig utan om man över huvud taget gifter sig.
De oskuldsnormer som finns i Sverige handlar inte så mycket om att det är viktigt att unga kvinnor håller på sig för att kunna gifta sig. De handlar snarare om när och med vem man ska ha sex första gången. De utgår från att personer har sex med någon av ett annat kön första gången. Man ska inte sexdebutera för tidigt, man ska helst debutera inom ramen för en kärleksrelation och debut är liksom sex i stor utsträckning fortfarande synonymt med vaginala samlag
Om man inte tror att det går att kontrollera om någon haft vaginala samlag borde det vara fritt fram för personer med fitta att ha hur mycket eller lite sex man vill, eller hur? Inte riktigt. Det finns idéer om vad som är lagom.
Om man funderar över oskuldsnormernas ursprung har jag svårt att se hur man kan försvara föreställningar om ”lagom” antal sexpartners. Det anses okej att ha fler sexpartners än tidigare, men det är fortfarande en sexuell relation åt gången som gäller. Vad som skedde först, om personer började ha sex med fler personer eller om normerna för hur många sexpartners det är okej att ha luckrades upp, vore intressant att läsa mer om, men antagligen var det parallella processer.
Intressant nog ska man fortfarande ha så många (eller få på hur man ser det) sexpartners som andra har. Det finns ett genomsnittligt antal sexpartners per person och liv som man bör hålla sig till. Då och då skrivs artiklar om hur många sexpartners personer haft i genomsnitt och hur många sexpartners personer tycker att deras partner bör ha haft innan dem . Siffrorna brukar variera mellan 8-12 personer. Ibland är det mer okej att män haft något fler sexpartners än kvinnor, ibland är det knappt någon skillnad. Siffrorna i sig är inte särskilt intressanta, men däremot antalsnormerna som sådana.
För unga som växer upp i dag är mödomshinnan förhoppningsvis helt främmande. Men för bara ett decennium sedan beskrev biologiböcker som användes inom ramen för skolans sexualundervisning mödomshinnan som en realitet. Jag är osäkert på hur det är i dag, om mödomshinnan beskrivs som en hinna som går sönder första gången en person med fitta har vaginala samlag.
RFSU lanserade ordet slidkransen år 2009: ”Begreppet mödomshinna har gett upphov till alldeles för många myter och missförstånd. Framför allt för att det ger en bild av att en kvinnas slidmynning täcks av en hinna som spricker vid penetration. Det stämmer inte. Det finns ingen hinna. Det är en myt som tjänar på att krossas, och i stället behövs kunskap om hur det verkligen förhåller sig.”
Jag kommer ihåg när jag var i 11-årsåldern och en väns mor uppmuntrade mig och min vän att lära känna våra kroppar. Hon förklarade att det var helt okej att ta på sig själv. Halvvägs in i resonemanget log hon och hejdade sig själv. Det slog henne att vi nog inte kunde utforska allt ännu. Jag minns det inte ordagrant men kontentan var att vi eventuellt hade en hinna som kunde försvåra utforskandet. Jag minns jag det som ett positivt samtal. Det kunde vara något lustfyllt att ta på sitt underliv. Det var den första gången jag hörde en vuxen säga någonting dylikt.
I dag känns det helt främmande att lyssna på personer som tror på mödomshinnan. En vanlig kritik mot oskuldskontroller och oskuldsrapporter är att de är en del av ett system som inte kan upprätthålla sig självt. Alla blöder inte första gången de har vaginala samlag, men att systemet inte ”fungerar” är knappast det som gör det absurt. Tänk om man hade kunnat se om kvinnor hade haft vaginalsex, analsex eller andra former av sex? Tänk om det bildades sexringar på deras kroppar för varje ny sexparters? Kontrollen av personer, i synnerhet kvinnors, sexualitet hade fortfarande varit absurd. Kunskapen om att det inte går att se på personer om och med hur många de haft sex kan lika gärna bli ett incitament för att kontrollera dem än hårdare.
Istället borde man använda den kunskap som finns till att utmana de normer som begränsar människor på sexualitetens område. Jag blir frustrerad av alla som skriver under på att oskuldsnormer är absurda, men sluter upp bakom föreställningar om lagom antal sexpartners. Det är en klen tröst för oss som uppskattar sex att man kan ha sex med något fler än tidigare utan att anses förbrukad.
Ha hur mycket eller lite sex du vill. Kan du inte förändra normerna kan du åtminstone förändra urvalet. I slutändan får män ändå acceptera kvinnor som haft för ”mycket sex” om de över huvud taget ska kunna ha relationer med kvinnor.