Det finns personer som sticker ut på Tinder. Personerna som har profiler med presentationer. Då tänker jag inte på de som angett ålder och kroppslängd utan de som har skrivit någonting om sig själva. Jag sveper aldrig höger (sveper man bilden åt höger gillar man vad man ser) på personer som saknar presentationer.
Samtidigt kan jag förstå de som inte skriver något då jag hakar upp mig på personer som söker efter något seriöst utan att definiera vad som är seriöst för dem. Jag finner det oseriöst. Jag föreställer mig att de flesta som är ute efter något seriöst har en monogam relation i åtanke, men vad vet jag. I andra sammanhang hade jag frågat personer vad de menar med seriöst. På Tinder sveper jag vänster.
Som ickemonogam har jag inget intresse av att låta monogamin definiera vilka relationer som är seriösa. Själv tycker jag att det är seriöst att kunna vårda flera sociala och sexuella relationer samtidigt. Inte mindre seriöst än att ha en sexuell relation.
Men ”något seriöst” är mer än bara monogami. Det finns en ”seriös” dejtingkultur som jag inte är särskilt insatt i mer än att jag vet att den finns och att vissa anser det oseriöst att ”dejta” flera personer åt gången eller att ha sex innan man setts ett visst antal gånger. För närmare detaljer får ni fråga någon som dejtar.
Jag ser det som seriöst att ha sex första gången man ses. Fungerar det fungerar det och man kan fortsätta ses om man känner för det. Jag ser inget skäl att dra ut på det, men så har jag heller inga idéer om att mitt värde står och faller med hur tidigt in i relationer jag har sex. Om andra har sådana idéer rör det mig inte i ryggen.
Jag brukar inte beskriva mina relationer som seriösa, men om någon undrar är de flesta av dem seriösa utifrån hur jag ser på seriositet. Seriositet ett positivt laddat ord. Säg den som skulle beskriva sina relationer som oseriösa.
Seriöst för mig att ta ansvar för att man ses, att inte bara säga att man måste ses. Vanlig artighetsfras i Stockholm är ”vi måste ses någon dag”. Det är seriöst att höra av sig till varandra med jämna mellanrum. Vidare är det seriöst att kunna prata om vilken sorts kontakt man vill ha. Mindre seriösa är relationer som bygger på att den ena underhåller och tar initiativ.
De mest oseriösa personerna att ha relationer med är sådana som det inte går att planera något med för att de vill ha alla dörrar öppna. Personer som får andra att känna sig som inhoppare. För massor av år sedan träffade jag en person som aldrig kunde ge klara besked om hen hade tänkt att komma på fester och liknande. En sådan som inte ens tackade för inbjudningar. De gånger hen gav klara besked var om det gällde någon tillställning alla (som betydde något) ändå skulle på. Inte sällan tillställningar med ett begränsat antal platser.
Det är inte helt ovanligt att personer vill ha alla dörrar öppna ifall det skulle dyka upp någon mer statusfylld fest. Om man aldrig kan planera in saker ska man inte bli förvånad om man får andra att känna sig som reserver. För hur skulle människor vars umgängen inte tål att skrivas in en kalender annars känna? Din tid är säkert viktigt för dig, men andras tid är också viktig. Om inte för dig så åtminstone för dem.
Relationer på den enes villkor är inte särskilt seriösa vare sig de är sociala, sexuella, monogama eller icke-monogam. Borde personer som lever ickemonogamt försöka omformulera vad som är seriöst? Kan inte de monogama få vara seriösa i fred? Om personer vill definiera sina relationer som seriösa är det bara att göra det. Jag bryr mig inte mer än att jag ser ut som ett levande frågetecken när någon letar efter något seriöst. På en rak fråga skulle jag säga att de flesta av mina relationer är någorlunda seriösa. Eller snarare, jag jobbar på det. Relationer är något man gör.