Kvinnoidealet tar inte paus

Catia Hultquist skriver i en krönika att det bara är under graviditeten som det är tillåtet för kvinnor att inte bry sig om sitt utseende. Det brukar sammanfalla med att de plötsligt får komplimanger från “vilt främmande kvinnor”.

Hultquist skriver att den gravida kvinnokroppen är ”en paus från vår tids ideal – den smala, vältränade och disciplinerade kvinnan”:

”En kropp som inte har som ständigt heltidsjobb att vara lagom attraktiv enligt rådande heterosexuella normer. […] Annat är det med den ickegravida kvinnan som gör avsteg från smal-normen. Hon måste av någon anledning tuktas, döljas och kläs i osynlig burka.”

Det första jag tänker är att även om en del kvinnor känner att det är tillåtet att inte bry sig om sitt utseende under graviditeten så är det på bekostad av ens kroppsliga integritet. Om icke-gravida kvinnor kan få utstå främmande personer av manligt kön som tar sig friheten att ta på deras kroppar är det inget i jämförelse med vad gravida kvinnor får utstå. Och det är inte bara män som tar på den gravida kroppen. Gravida kroppar ses fortfarande som allmän egendom. ”Den som talar om den sexuella objektifieringen av kvinnan borde jämföra med objektifieringen av den havande. Det är inte ens på samma skala.”

Det andra jag tänker är: Stämmer det verkligen att graviditeten innebär en paus från vår tids rådande kvinnoideal, smalhetsidealet? Kanske om du är smal när du blir gravid. Jag har läst kvinnor som fått utstå mer fat shaming sedan de blev gravida. Plötsligt ska de inte bara vara smala för sin egen skull utan också för barnets skull.  De ska inte bara vara värdiga kvinnor utan också värdiga mammor. Smala kvinnor som inte går upp nämnvärt i vikt under graviditeten kanske inte får kommentarer om sina kroppar, i vart fall inte negativa, men det är inte så att fat shamingen tar paus om du redan är tjock när du blir gravid.

Graviditeten kanske är just en paus från att inte bry sig om sitt utseende. För efteråt förväntas den gravida mer eller mindre se ut som hon gjorde innan det smala idealets paus.  Gör hon inte det förväntas man göra någonting åt det. Det ska helst inte synas att hon burit och fött barn. “Mammakroppen” med dess “mammakilon” ska väck.

Det må vara mer accepterat att vara större under graviditeten – hur skulle barnet annars få plats? – men kvinnor som grupp kommer aldrig undan det rådande kvinnoidealet. Så mycket för den pausen.

En reaktion på “Kvinnoidealet tar inte paus”

  1. Det kan jag absolut relatera till när vi väntade barn. Men jag uppfattade inte det så att hon tog en paus från några ideal. Visserligen så gällde inte de vanliga kvinnoideal längre, men det var inte så att idealen försvann. I stället ersattes de av andra som kan sorteras under Den Blivande Modern. Så någon paus är det knappast. Den Blivande Modern värderas inte direkt efter skönhet men ska se hälsosam ut. Kan sminka sig något, men absolut inte överdriva då hon inte längre är något sexobjekt. Vara lite lagom trött av bördan och det stora ansvaret av att föra släktet vidare, men naturligtvis inte utschasad eller så trött att det inte räcker med att vila ögonen en stund mitt på dagen. Inte heller vara för aktiv med motion och alltför mycket fysisk ansträngning.

    Så skulle jag kunna hålla på ett tag. Och då har jag inte kommit in på dieten. Lagom hull ska det vara. Här kom jag in också då jag förväntades lägga på några sympatikilon. Det var lite suspekt när jag inte gjorde det, som att jag inte var riktigt deltagande i graviditeten kanske. Däremot minns jag inget om att folk skulle ta på magen, men det var ju förstås inte min mage som var intressant, så jag kan ha fel. Att De Blivande Modern är en sorts allmän egendom stämmer däremot, där de flesta anser sig kunna ha någon åsikt om det mesta de inte har med att göra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.