Inkludering

Känslan av att inte räknas i ett sammanhang kan vara alldeles riktig, men det kan också vara så att ens föreställningar om hur den som räknas, den som inkluderas, blir mottagen inte överensstämmer med hur det går till. Ibland är man inte mindre inkluderad än någon annan.

Jag vet inte hur många gånger jag har varit med om att kvinnor har känt sig bortgjorda i min närvaro för att de hamnat på herrtoaletten, och sedan dubbelt bortgjorda när de insett att de registrerat mig som en man trots att jag är en kvinna, och att de visst tagit rätt dörr Ibland har de (felaktigt) ursäktat sig för att de har kommit fel. Ibland har de vänt i dörren som hastigast och genast kommit tillbaka.

Att jag varit med om detta åtskilliga gånger gör att jag kan känna mig osäker på vad kvinnor tänker när de ser mig i sammanhang där män inte är välkomna. Ser de nakna kvinnorna i omklädningsrummet på gymmet obekväma ut en halv sekund innan det går upp för dem att den där rakade personen som plötsligt uppenbarade sig är en kvinna eller är det mina föreställningar om hur man inkluderas som kvinna i sammanhang som är förbehållna kvinnor som inte stämmer?

Mina föreställningar förstärks förstås av att jag som jag redan varit inne på felkönas med jämna mellanrum. Framförallt av äldre personer och barn. Felkönadet tar sig olika uttryck. Det vanligaste är att personer använder fel pronomen eller tilltalar mig ”mannen” eller liknande. Den som könar sin omgivning kommer att felköna. Det är oundvikligt och det är inte alls säkert att du får reda på om du felkönat någon. Alla kommer inte att göra dig uppmärksam på när du felkönat dem.

Med tanke på hur obekväma personer som felkönat mig verkar bli när jag talar om för dem att jag är en kvinna kan jag inte låta bli att undra varför de fortsätter köna sin omgivning när de enkelt skulle kunna undvika sådana situationer. Förklaringen är nog att de som regel könar rätt trots allt. De allra flesta män klär sig “manligt” och de allra flesta kvinnor klär sig “kvinnligt” vilket förenklar könadet. De som inte gör det, har fel hårlängd givet deras könstillhörighet eller på något annat sätt avviker från hur man som kvinna eller man som se ut kommer att få vara med om obekväma situationer. Om jag ska vara uppriktig finns det något tilltalande i att se människor tappa ansiktet för att de är så präglade av samhällets normer. Och det känns helt okej att träda in och ta det ansvar en del föräldrar aldrig tog genom att få barn att förstå att hårlängd inte har med kön att göra. Att man kan vara rakad på huvudet utan att vara en man. Att man kan ha långt hår utan att vara en kvinna.

Omklädningsrum för kvinnor inkluderar mig i egenskap av kvinna, men kvinnor i det gör det inte nödvändigtvis. Samtidigt finns det ingenting som hindrar mig att ändra på det. Hade jag tyckt att det var viktigare att andra omedelbart registrerade mig som kvinna än att jag kunde klä mig och se ut som jag kände för hade jag gjort någonting åt det. Mer bekymmersamt är det antagligen för kvinnor som har drabbats av håravfall föreställer jag mig .

Sammanhanget avgör om det är ett problem att personer inte inkluderas eller känner sig inkluderade. Det går att ställa mer långtgående krav på att ”det allmänna” ska vara inkluderande än att enskilda ska vara det. Det allmänna ska inte agera som om alla kvinnor hade långt hår, men om enskilda agerar så i sin vardag får jag finna mig i det. De får vidare finna sig i andra gör dem uppmärksamma på deras felkönande. Gäller det inte det allmänna är det svårare att begära inkludering, vilket jag ser som helt i sin ordning. Alla måste inte inkluderas i alla sammanhang.

Det finns vidare inget som hindrar personer att ifrågasätta sammanhang som inte inkluderar vissa personer, jag har ifrågasatt vad åldersgränser skulle vara bra för, men det kan vara tveksamt att insistera på att andra ska inkludera en. Om inte annat kan de som man upplever exkluderar en bli mindre benägna att inkludera en om man försöker. Män som ifrågasätter kvinnliga feminister för att de inte känner sig inkluderade av feminismen i stort eller av deras feminism i synnerhet brukar antingen få veta att de är inkluderade, bara det att de inte förstår det antar jag, eller avfärdas. Det är inte feministers eller kvinnors sak att väcka mäns frågor.

Personer som inte känner sig inkluderade av olika anledningar kan i viss utsträckning skapa egna sammanhang där de kan vara sig själva, men det måste inte vara så dramatiskt. Alla eftersträvar inte sammanhang som välkomnar eller vänder sig till alla. Målgrupper anses inte problematiskt. Stockholm Pride kritiserades när Pride höll till i centrala Stockholm och på grund av det blev mer tillgänglig för förbipasserande heterosexuella personer än festivalens målgrupp, vilket är förståeligt. Vissa nakenbadare vill ha ett eget tillhåll, medan andra gärna ser att personer, oavsett hur mycket eller lite hud de är bekväma med att visa, kan bada tillsammans. Jag kan förstå de som föredrar uttalade nakenbad framför bad för alla, inte minst med på hur ovanligt senare är och att nakenbadare som regel är det som exkluderas. Inte av vattnet, men av intoleranta personer som föredrar att bada med kläder och tycker att deras omgivning ska anpassa sig efter deras badpreferenser. Personligen ser jag helst att personer kan dela på vattnet. Vi Åtminstone det ”allmänna” vattnet.  Vi gör det redan i praktiken. Det vi badar i, men också det vi spolar ned.

Relaterat: Okynneskönade leder till felkönande, Fram för mer tolerans.

En kommentar till “Inkludering”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.