Arbetslinjen går på fest

För någon vecka sedan var jag på en fest med en vän. Jag hade inte träffat några av de som var där tidigare utom en av de som hade festen. Under den relativt korta tid jag var där pratade de flesta om arbete och studier. Jag har ingen aning om de var intresserade av att prata om detta med varandra eller om de bara gjorde det för att det anses höra till. Det kanske de som kände varandra sedan tidigare var, men de som frågade nya ansikten ”Vad gör du?” då? Jag hoppas att de fick ut någonting av det, att de inte blir lika illa till mods av den frågan som jag blir. Annars kan jag avslöja att det går alldeles utmärkt att tala om andra saker. Jag var på en fest senast i går där jag hälsade på flera personer utan att den obligatoriska frågan ställdes.

När jag var på åldersblandande fester i de lägre tonåren förekom det knappt att man frågade varandra om sysselsättning. Ibland nämnde någon sin sysselsättning lite förbigående, men den givna reaktionen på det var inte att ställa följdfrågor eller att berätta om sin egen. Sedan hände saker. Jag tror inte att det var att jag fyllde 18 år. Jag tror att det var att jag flyttade till Stockholm och kom i kontakt med människor som arbetar med något de vill arbeta med. De är mer sannolika att identifiera sig med sina arbeten än personer som inte trivs på sina arbeten och gör man det och utgår från att andra också gör det kan det väl inte vara fel att fråga personer vad de jobbar med?

Jag frågar inte personer vad de gör utan vidare. Jag räknar med att personer kommer att berätta vad de gör för att ha råd med hyran om de själva vill det, men om de av någon anledning inte skulle göra det för att jag inte ställde frågan är det inte hela världen. Hur tror ni att personer som varken arbetar eller studerar känner när de hela tiden får frågor om vad de gör om dagarna? Om du tror att det är så man visar människor att man är intresserade av dem kan man då vara intresserade av de som ingenting gör?

Jag vet inte om de flesta som inte har någon sysselsättning besväras av frågan ”Vad gör du?”. Om man är den enda i ett sammanhang som saknar arbete är det kanske svårare. Om man har svårt att få arbete av något skäl. Det kan vara att en person är papperslös eller saknar arbetstillstånd. Jag tror inte att personer utan sysselsättning känner någonting som kollektiv, men jag tror att tillräckligt många blir obekväma av frågan för att jag skulle vara bekväm med att ställa den. Jag kan heller inte se varför jag skulle ställa den. För att visa att jag är vuxen och väl medveten om hur man förväntas föra sig?

Jag tänker på det faktum att män som regel tjänar mer än de kvinnor de lever med, att en del män till och med inte skulle kunna tänka sig att leva med någon som hade en högre utbildningsnivå eller inkomst än dem. I vilken mån är frågor om vad vi gör är avgörande för vilka vi träffar och vilka vi aldrig ens ger en chans?

Jag önskar att personer som inte arbetar eller studerar ska känna sig välkomna. Att de inte ska dra sig för att söka upp olika sammanhang för att de inte vill träffas av förväntningar som de inte lever upp till. För det finns en förväntning i frågan ”Vad gör du?”. För den som saknar sysselsättning räcker det inte att svara som det är. Samtalen runt omkring kommer ändå att handla om arbete och personen som inget har kommer att märka att de som frågar har mer att säga till dem som arbetar. De har något att prata om.

Jag är positiv till den så kallade arbetslinjen om den kan bidra till att arbetsföra människor har ett arbete med rimliga villkor och en skälig lön att leva på, men när arbetslinjen går på fest och definierar vilka vi kan gå ut och dricka kaffe med är den inte längre till för människan.

One thought on “Arbetslinjen går på fest

  1. Som socialt inkompentent motståndare till arbetslinjen som trots allt råkar gilla mitt eget jobb och gärna pratar om det till den milda grad att folk blir trötta på mig undrar jag vad sjutton man ska prata om annars? Eller kanske undrar jag mest hur man inleder en konversation. Jag kan inte komma på någon fungerande allmängiltig startreplik annan än ”vad gör du då när du inte står här och dricker välkomstdrink?” Men det beror nog rätt mycket på den där begränsade sociala kompetensen…

Lämna ett svar till Socially awkward penguin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.