Om åklagaren inte väckte åtal var det väl okej det som hände

Om inte åklagaren väckte åtal, då var det väl okej, det som hände? Hur vanlig den tanken är har jag ingen aning om, men jag oroar mig för att den är ganska vanlig. Som en person som själv har trott att man kan dra en del slutsatser om en åklagares inställning till målsäganden eller det anmälda om åtal inte väckts kan jag inte låta bli att oroa mig för vad det får för konsekvenser för brottsoffers syn på sig själva och rättsväsendet samt omgivningens syn på dem om “tillräckligt” många tänker så.

Att de flesta våldtäktsanmälningar inte ledertill åtal vet vi, men vet vi varför det ser ut så utöver att sexualbrott är svåra att bevisa, att ord som regel står mot ord? Personer som arbetar inom rättsväsendet borde vara tydligare med varför åtal antingen inte väcks eller ogillas. Inte bara i sitt möte med personer som har anmält brott utan också inför allmänheten.

Att det förekommer att personer drar slutsatser av att åklagare inte väcker åtal eller domstolar ogillar åtal som det inte finns någon täckning för kan man skaka på huvudet åt eller så kan de som tycker sig ha någorlunda koll ta på sig en del av ansvaret för att sådana föreställningar kan fortsätta cirkulera och försöka göra något åt det. Konsekvenserna av dem är svåra att uppskatta, men det finns exempel på när de har använts emot kvinnor som anmält sexualbrott. Till de mest extrema hör slutsatser om att målsäganden måste ha ljugit när en domstol inte kunnat bevisa att ett sexuellt övergrepp ägt rum. Hade det målsägande påstår ha hänt ägt rum hade åklagaren väckt åtal är också en variant. Som om ett inte väckt åtal bevisade något. Någon motsvarighet gällande andra sorters brott har åtminstone jag svårt att se.

De felaktiga föreställningarna om vad ett inte väckt åtal ”bevisar” är rätt enkla att bemöta för den som känner sig manad. Det räcker långt att förklara att en åklagare inte får väcka åtal om hen inte har objektiva skäl att förvänta sig en fällande dom. (Här kan man fråga sig om inte statistiken över lagförda sexualbrottslingar ibland vägs in till målsägandens nackdel) Ändå nämns detta förvånansvärt sällan i den offentliga debatten när statistik över antalet anmälningar om sexualbrott som leder till åtal redovisas.

Jourer som ska fungera som stöd för personer som utsatts för sexuella övergrepp försöker motverka detta. Våldtäktsjouren: ”För att åtal skall ske måste bevisningen vara tillräckligt stark för att åklagaren objektivt skall kunna förvänta sig en fällande dom. Det betyder att en åklagare inte får åtala en misstänkt om det saknas bevis. Att gärningsmannen inte kan åtalas betyder alltså inte att polis eller åklagare inte tror på att en våldtäkt har skett, utan att de bara inte kan bevisa det.”

Hur tillgänglig är den informationen för personer som inte är engagerade i de här frågorna?
Om inte åklagaren väckte åtal var det väl okej det som hände. Om personer som utsatts för brott känner så och betrakar nedlagda förundersökningar eller ogillade åtal som personliga nederlag har vi ett stort problem. Att det var okej det man utsattes för är det sista ett brottsoffer behöver ett kvitto på. Särskilt när det inte finns underlag för något sådant ”kvitto” utöver de felaktiga föreställningar vi tillsammans bidrar till och upprätthåller.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.