Brakänslan och de tre faserna!

För fyra år sedan skrev jag att det sexuella ansvaret kan delas in i tre faser. Fas 1 handlar om hur man beter sig innan sex och eventuella förberedelser. Fas 2 är under tiden man har sex och då är ens inställning och attityd till de man har sex med avgörande. Det gäller även under Fas 3, det vill säga efteråt. Fas 3-are beter sig bra innan, under och efter sex. De kan av uppenbara skäl vara svåra att identifiera, för hur vet man att någon som är trevlig innan kommer att vara det under tiden eller efteråt? Det vet man sällan, men man kan urskilja vissa mönster om man är uppmärksam och kan erkänna för sig själv att alla inte vill en väl. Men det förutsätter nästan att man har en del sexuell erfarenhet eller att man har frikostiga vänner som har det och kan berätta om hur det brukar vara. Hela diskussionen om att vuxna ska prata sex med barn och den kunskapsbrist som kan göra det svårt för vuxna att sköta den biten på ett vettigt sätt får gärna ställas i relation till vuxnas svårigheter att prata sex med varandra, men det var bara ett sidospår från min sida.

Under helgen var jag som varit medlem i RFSU sedan 2006 på medlemsutbildning med RFSU Stockholm. Vi fick bland annat veta mer om RFSU:s skolinformatörsverksamhet och samtalade om olika saker rörande den, men också om sexualpolitiska frågor i allmänhet. En av sakerna som togs upp var ”brakänsla”-begreppet som RFSU, men också RFSL, använder mycket när de möter unga. Man menar att det är ett tacksamt begrepp av använda inför en yngre publik. Bra sex kräver en brakänsla brukar man säga till unga och en sådan känsla innebär att sex ska kännas bra innan, under och efteråt. Det låter väl i och för sig sympatiskt, men om någonting är mindre bra efteråt påverkar det givetvis inte det sex som redan ägt rum, men det kan förstås påverka upplevelsen av det. En sak man vill åstadkomma med brakänsla-begreppet är att peka på att sex också ska kännas bra efteråt. Det är bland annat ett sätt att förmedla vikten av att skydda sig för man mår inte så bra om man går och oroar sig för att ha blivit gravid eller smittad av någon könssjukdom.

Det låter trevligt att sex ska kännas bra både innan och efter och när jag hörde förklaringen kunde jag dra vissa paralleller till det jag tryckt på, att man ska vara trevlig innan, under och efter, bara det att jag anser att det är mycket mer konkret. Om det känns bra för mig efteråt behöver inte vara beroende av hur personer jag legat med betett sig under eller efteråt. Det kanske inte känns bra efteråt för att personer i min omgivning har en nedlåtande inställning till att jag exempelvis legat med en specifik person eller ”för mycket”. Brakänslan ger också ett utrymme för att slumpvis ställa sig frågor som ”Var det verkligen bra?” eller ”Borde jag verkligen ha haft sex?” och jag kan inte poängen med sådana slumpmässiga grubblerier. Om jag har varit ute och fikat med någon och känner mig neutral inför det skulle jag inte sätta mig ner och fundera på om det verkligen var en bra fikadejt eller om jag kanske borde ha gjort någonting annat istället. Risken är att jag skulle överanalysera sönder situationen.

Det påminner mig om en person som hade ägnat flera timmar de senaste dygnen åt att fundera på varför en vän som brukade komma i tid hade kommit försent senast de skulle ses. Personen ville diskutera med mig vad det betydde (jag var inte den enda han hade pratat med det om). Samma känsla hade gissningsvis infunnit som mig om han hade bett mig tolka olika horoskop tillsammans med honom. Det var klart att jag kunde föreställa mig olika orsaker till förseningen, alltifrån att hon är en tidsödslare till att Stockholms Länstrafik är det, men jag undvek frågan. Jag kan verkligen inte se varför någon borde låta sådana bagatellartade saker (vare sig på ett socialt eller sexuellt plan) hålla honom eller henne vaken om nätterna.

Att vara trevlig mot dem man har sex med är ingen garanti för att någon inte kommer att ångra sex efteråt. Samhället kan tynga sexuellt aktiva personer med skuld och skam om det vill. Det gäller särskilt unga personer då de är en grupp vars sexliv utomstående många gånger har problem med och vill inskränka på olika sätt. Det leder in mig på ett annat problem med brakänsla-retoriken. Det faktum att det finns personer som omfamnat brakänslan, men i nästa andetag fördömt sexuella uttryck som unga mycket väl kan må bra av. Det finns hos vuxna, framförallt föräldrar, en önskan om när, hur och med vilka personer unga (inte) ska ha sex och om de bryter mot denna spelar det sällan någon roll hur bra de unga mår. För att göra det enkelt för sig själva utesluter de säkert det som ett alternativ. Det säger väl sig självt att en 14-åring inte kan må bra av sex som hennes föräldrar har problem med? Låt oss vända på det – det säger väl sig själv att mammor och pappor inte kan må bra av det sex de har med varandra och som deras dotter under inga omständigheter vill ska äga rum eller höra talas om?

Om vuxna inte kan må bra av vetskapen om deras tonåringars eller andra tonåringars sexliv är det ingen som ställer sig upp och invänder ”…men de unga kanske mår bra av det sex du inte kan hantera vetskapen om?”. Det händer inte. Samtidigt är det så att om brakänslan ska tillskrivas något värde så måste den vara på ungas villkor och respekteras även när den konflikterar med vuxnas känslor inför det sex unga har. Allt annat vore ett hyckleri. Unga ska inte med brakänslan som utgångspunkt behöva känna sig tvungna att agera på ett sätt som får vuxna att må bra.

En reaktion på “Brakänslan och de tre faserna!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.