Tänk på de unga – sexanpassa landsbygden och kollektivtrafiken!

När jag promenerar i Söråker bland de monogama villaområdena som inte direkt skvallrar om några vidlyftiga sexliv slår det mig hur lite sex jag hade haft som fjortonåring om jag inte hade börjat hänga i Sundsvall. Söråker är en ort med några tusen invånare i Timrå kommun. Det är 3 mil till Sundsvall från min hemort, det går bussar var eller varannan timme under vardagarna, på helgerna går de mer sällan. Med de långsamma bussarna som kör ”gamla vägen” tar det 90 minuter dörr till dörr från Söråker till Sundsvall. Med de mindre långsamma bussarna som kör via motorvägen tar det endast (det är så det känns åtminstone) 60 minuter. Du kan gå till Torsboda som ligger vid motorvägen mellan Härnösand och Sundsvall om du bor någorlunda nära. För mig var det 4 kilometer dit, ibland kunde jag få bilskjuts dit av mina föräldrar. Från min högstadieskola var det knappt 2 kilometer till Torsboda vilket gjorde att jag ofta åkte till stan efter skolan. Därifrån kan man ta bussar som är i Sundsvall på 20 minuter och det kostar några kronor mindre att åka därifrån i stället för Söråkers centrum. Bor du en mil utanför Söråker vilket en hel del unga gör är bussförbindelserna ännu sämre och du kan vara helt beroende av att någon skjutsar sig om du inte vill gå flera mil i veckan till och från bussen. Förutom att det tar tid att ha ett välfungerande sexliv i stan är det också en ekonomisk kostnad. Om du pluggar minst en mil från hemmet får du tillgång till ett skolbusskort. Det kan användas för kostnadsfria resor vardagar innan klockan 18. Slutar du klockan 15 har du några timmar på dig att ligga innan skolbusskortet slutar att fungera. Att också hinna plugga i stan efter skolan med skolkamrater finns inte på kartan. Drog jag över tiden eller missade bussen fick jag betala drygt 20 kronor för att ta mig hem. Som tur är kunde jag sova över hos olika vänner ibland flera veckor i sträck. Det var möjligt för att de var äldre än mig och hade flyttat hemifrån. Det är inte alla unga som får sova borta på vardagarna eller helgerna heller för den delen. Enligt undersökningen Oskuld och heder (obs! PDF-fil) från 2009 på uppdrag av Stockholm stad får var fjärde ung kvinna inte fick ha en jämnårig pojkvän för sina föräldrar. Hedersrelaterat, konstaterade man i rapporten. De flesta får ha en (jämnårig) pojkvän, men det vore inte ointressant att undersöka om de som får ha en partner får sova över hos honom eller henne och om föräldrarna inte aktivt försvårar för dem att ha sex på olika sätt. De som får ha en partner, men är ointresserade av att ha någon, vilket jag var, får de sova över hos och ligga med olika personer under veckodagarna?

Alla kan inte bo i stan och för många unga är det otänkbart att ligga med personer de kunnat träffa varje dag i skolmiljö sedan de var små eller de vars pubertetsutveckling de kunnat följa under den tiden. Inställningen att vänner inte kan ha sex med varandra genererar ett ännu snävare utbud. Små orter där alla tror att de känner varandra är heller inget vaccin mot ”horrykten” som kan drabba kvinnor. Frågan är hur man underlättar för unga på landsbygden att ha sex utan att det måste kosta dem tid och hundralappar i månaden. Innan man löst den biten kan det vara värt det, men det förutsätter att man inte har förbudsivrande föräldrar. Det stora hindret är att det inte finns någon sådan önskan. Det märker de unga av. Risken är överhängande att de som förknippade sin hemort med svårigheter att ha sex där, det vill säga nästan alla, flyttar därifrån efter högstadiet eller gymnasiet.

Det här är skrivit utifrån ett ickemonogamt heterosexuellt perspektiv. Hur småorter påverkar homosexuellas, bisexuellas och transpersoners möjligheter att ha sex vågar jag inte ens tänka på.

7 reaktioner på ”Tänk på de unga – sexanpassa landsbygden och kollektivtrafiken!”

  1. Jag är också uppvuxen i en håla, med en och en halv mil till närmsta stad. Å andra sidan upptäckte jag att det inte fanns någon att ha sex med, vare sig i hålan eller i stan. 😉

  2. Vilket papper? Jag skrev aldrig på något när jag flyttade till hus. Ingen aning om vad mina grannar står i den frågan heller.

  3. Det är ett uttryck. För många som lever ihop är tvåsamhet underförstått, man pratar om trohet som ett löfte, men det är kanske till och med vanligare att det tas för givet. Det brukar inte fungera något vidare att ligga med andra än den man håller i handen på stan och hävda ”jag har aldrig lovat dig att inte ligga med andra”.

  4. Bodde i en skithåla under ungdomstiden och där var det stan som gällde. Problemet var att sista bussen gick typ kl 1:00, vilket innebar att det var bara att gå hem när alla andra stadsbor gick ut. Självklart flyttade man därifrån ganska så snabbt eftersom man kan inte leva i celibat hela livet.

  5. Jovisst, för många som lever ihop är tvåsamhet underförstått, och de som inte gjort en aktiv överenskommelse är förmodligen att betrakta som monogama, men vad jag menar är att du därifrån inte kan utan vidare kan ta språnget till att kalla ett helt bostadsområde för monogamt. Det finns polysar, swingers och andra varianter i alla boendeformer.

    Jag förstår vart du vill komma; ämnet för din bloggpost är angeläget och du tar upp ett helt klart verkligt problem. Min invändning är inte så viktig i sammanhanget, men jag tyckte bara att det var lite slarvigt att anta att just villaområden är monogama. Eller mer monogama än andra områden. Testa och säg ”monogama höghusområden”, ”Stockholms monogama innerstad” etc och se hur märkligt det blir.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.