Säg nej till informationssnyltande i god tid!

Denna månad har jag hittills gjort av med femtio kronor på mitt kontantkort. Summan härrör till stor del från ofrivilligt långa telefonköer. Den som tycker om att prata i telefon anmärker nog på den låga summa. Personligen tycker jag inte om att prata i telefon och jag försöker hålla nere mina telefonkostnader. Jag föredrar att skicka och ta emot textmeddelanden av personer för då kan besvara dem när jag känner för det. Om någon ringer måste jag lägga allting jag håller på med åt sidan och det är måttligt frustrerande.

Ett orosmoment när man nyss stiftat bekantskap med någon är att man inte vet hur personen kommer att hantera ens telefonnummer. Om han eller hon kommer ringa flera gånger i veckan, vilja prata länge, skicka flera textmeddelanden om dagen, bli arg när man inte svarar eller ifrågasätta att man inte alltid svara när andra personer ringer. Orosmoment nummer två är vad han eller hon kommer att vilja prata om. En del personer klarar nämligen inte av att vara sociala utan att ställa frågor rörande andras privatliv.

Låt oss konstatera någonting grundläggande. Att någon har en telefon innebär inte att personen har någon slags skyldighet att alltid vara anträffbar. En mobiltelefon är någonting man har för sin egen skull såvida man inte har föräldrar som givit en den för att de vill kunna hålla koll på en eller om man har en jobbrelation som kräver det.

En bra grundregel är att om du ställer fem frågor och personen svarar ja, ja, ja, ja, ja eller nej, nej, nej, nej, nej så är personen förmodligen rätt ointresserad av att prata med dig. Han eller hon tycker antingen att du lägger dig i eller ödslar dennes tid. På intressanta frågor brukar de flesta brodera ut sina svar. Av tidspraktiska skäl kan även jag ibland svara ja, ja, ja, ja, ja men det händer ganska sällan att jag svarar så på motiverade frågor. De gånger jag svarar kort beror det som regel på att jag svarar på frågor som aldrig borde ha ställts.

Det svåraste i mitt tycke är att förklara för personer som lägger sig i att de gör det och att det är oönskat. Jag tror inte att alla personer som ringer och frågar var jag är, med vem jag är, vad vi gör, vad vi ska göra, vad jag planerar att göra hela nästa vecka och så vidare vet hur grovt etikettsbrott jag tycker att det är. Värst är Varför?-följdfrågorna. Jag inbillar mig att jag tillhör en ovanlig falang som har låg tolerans för illa motiverade frågor gällande mitt privatliv. Med det sagt är jag väl medveten om att bollen ligger hos mig att vara tydlig med mina ovanliga gränser. Jag kan inte räkna med att personer med andra gränser, om några alls, kommer att kunna läsa mina tankar.

Jag kan ändå inte komma ifrån att det är jobbigt att säga ”Det angår inte dig”. Det är en svår sak att säga utan att uppfattas som otrevlig, men det är ändå en sak som måste sägas om man vill vårda relationen och inte förvandla den andre till ett vandrande irritationsobjekt. Samtidigt tycker jag inte att personer som är vana att ständigt redogöra för sina privatliv och be andra att göra detsamma ska räkna med att alla är lika pigga på att göra det.

De gånger jag inte berättat var mina gränser går för personer som föredragit att kommunicera med hjälp av frågor om mitt privatliv (undrade de aldrig varför jag inte ställde motsvarande frågor om deras?) har det i de flesta fall slutat med att jag inte längre svarar när de ringer. För att jag är ganska dålig på att hantera påträngande förhörsfrågor.

Någonting jag lärt mig med tiden är att man måste vara tydlig tidigt. Säger man inte ”Det angår inte dig” så fort behovet av den kommentaren tydliggörs så tolkas det enkelt som att man välkomnar sådant beteende och då är man passivt delaktigt till att uppmuntra det. Samma sak gäller om din partner en dag vill ha tillgång till delar av din privata information. Om du inte sätter ned foten där och då kommer det med största sannolikhet att eskalera (framförallt om svartsjuka ligger till grund) och din partner kommer att komma med fler förslag på information den skulle vilja ta del av utan någon riktig anledning. Information som personen till en början var ointresserad av, men som intresset för ökade på grund av att annan information denne fick tillgång till triggade det. I värsta fall har du bidragit till att göda en persons svartsjuka. En person som inledningsvis inte visade just några tecken på svartsjuka.

Att inte låta sig själv ha något privatliv har sina uppenbara nackdelar och det är svårt att kräva respekt för gränser som finns i ens huvud, men som aldrig formulerats inför ens omgivning. Det är mycket bättre och mer effektivt att säga nej till informationssnyltande på en gång än att strypa tillgången i efterhand har jag lärt mig den hårda vägen.

8 reaktioner på ”Säg nej till informationssnyltande i god tid!”

  1. ”there’s a time and place”. Jag tycker att sms är rätt så bökiga. Ringer någon och t ex frågar om man kan köpa hem mjölk är det enklare att säga ”nej jag har inga cash på mig” än att skriva det samtidigt som man ska toucha ut ur spärrarna på t-banan och lägga ner boken i väskan. Men visst, ibland kan de vara bekväma att ha.

    När jag var yngre, innan alla hade mobiler så var det inga konstigheter med att prata i telefon. Man svarade fast man inte hade en aning om vem det var som ringde och ville man att denna skulle dra åt fanders så sa man det. Frågan ”vad gör du?” är etikett att ställa, så att man gör sig säker om att man inte ringt och stört när personen varit upptagen med något. Inga konstigheter alls.

  2. Jag tänkte på frågan ”Vad gör du?” i ett större sammanhang med massor av följdfrågor.

    Förr frågade jag ”Vad gör du?” för att försäkra mig om att personen inte var upptagen, numer är jag tydligare och frågar om personen är upptagen eller har tid att prata (hastigt).

  3. Måste säga att jag aldrig tänkt på att vissa kan tycka det är jobbigt när man ställer frågor som ”vad händer i helgen då?” sådana frågor är de mest självklara för mig.
    Men det kanske beror på hur bra du känner den du pratar med eller?

  4. Det är tonen och syftet som avgör. Jag blir inte irriterad på vänliga personer som vill höra sig för om jag vill hitta på någonting, däremot på personer som inte klarar av att vara sociala utan att lägga sig i och nästan förhöra mig trots att jag ger noll feedback.

  5. Det var nån brittisk komiker, tror jag, som beskrev det som att ringa någon är som att stå bredvid personen ifråga och ropa ”Prata med mig! Prata med mig! Prata med mig!”

    För övrigt tycker jag det är en bra etikett att inte ställa några frågor, utan låta var och en bestämma vad de ska berätta om sig själva.

  6. Är så sjukt störande när man snackar med nån kompis också ringer hans eller hennes mobiltelefon och personen ifrågar börjar snacka i telefon en kvart. Hurra.

  7. Sara: Att inte ställa några frågor alls blir ohållbart i längden. Man måste kunna visa intresse för personer, exempelvis deras intresse och politiska ståndpunkter, men utan att vara påträngande och förhörsaktig.

    Ganryu: Verkligen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.