Kvinnors påstådda offerroll är en älskad fiende

Kvinnor som talar ut om sexuella övergrepp och gråzoner uppmanas att ta av sig offerkoftan. Kvinnor överlag ska inte vara några offer och det upprepas som ett mantra när sexuella övergrepp kommer på tal. Liksom Niklas Hellgren undrar jag vad en offerkofta, som har blivit något av ett modeord bland debattörer, är för något.

Vet jag några kvinnor som identifierar sig med de sexuella övergrepp de blivit utsatta för? Inte vad jag kan komma på. Känner jag några kvinnor som anmält sexuella övergrepp? Jag kommer på en och då räknar jag inte med mig själv. Har jag kommit i kontakt med kvinnor som ältat sexuella övergrepp de varit med om? Jag har knappt kommit i kontakt med några som betraktar sig själva som en produkt av övergrepp även om sexuella övergrepp är en erfarenhet som påverkar personer olika mycket.

Risken är att man gör personer som blivit utsatta för sexuella övergrepp till offer genom att tjata om offerkoftor. Det är faktiskt bara ni som tjatar om offermentalitet.

5 reaktioner på ”Kvinnors påstådda offerroll är en älskad fiende”

  1. det jag främst tänker på när jag hör ordet offermentalitet är inte just kvinnor som blivit utsatta för övergrepp, utan kvinnor i allmänhet. inom vissa strömningar i feminism verkar man vara så inkörd i patriarkatet, att kvinnor är i underläge etc., att man automatiskt börjar se alla kvinnnor som underlägsna förtryckta offer. t.ex. i prostitutionsdebattet, där prostituerade i regel ses som offer utan valfrihet eller ansvar för sin egen situation. har själv förut haft en syn på mig själv som i princip lägre stående varelse eftersom jag är en "svag kvinna", innan jag genomskådade mina egna åsikter. tycker denna mer kollektiva offermentalitet är långt mycket farligare än vad som sker enskilda kvinnor efter specifika händelser.

  2. Jag hittar inte några texter kring #prataomdet som gör gällande att kvinnor är svaga/offer.

    Roligt att du skriver "kvinnor i allmänhet" och sedan nämner prostitution. Kvinnor i allmänhet säljer inte sex, men visst finns det personer som betraktar prostituerade i allmänhet som offer. De som gör det tänker nog främst på gatuprostituerade.

  3. Madon nämner inget om alla de röster,kvinnor och en del män, som berätta om hur de ansträngt sig för att övertyga sig själva om att det som hände var deras eget fel och att den andre inte var en förövare. Det rimmar illa med tesen om offerkofta och brist på problematisering i berättelserna. Det är med hänsyn till detta som Borgström kan ha en poäng – att brottsoffer inte ser sig som offer. Madon nämner heller inte med ett ord de röster som också berättar om hur de själva gått över gränsen. Lisa Magnusson i Aftonbladet är ett exempel. Vilket också går emot hennes beskrivning av berättelserna. Vill ni irriteras ytterligare så läs Johan Lundbergs två texter om prata om det på Axessbloggen.

  4. Bra att du poängterar det faktum att de flesta, eller åtminstone väldigt många, tar på sig själva skulden efter övergrepp.

    Tröttsamt, men knappast ovanligt, att folk anklagas för att göra sig till offer när de tar tag i sin situation.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.