Graffiti är roligare än kroppsviktshets

Martina Haag blir intervjuad med av anledning i sin medverkan i Let’s Dance och får en fråga om sin kroppsvikt:

”– Jag tycker att vi som är med i tv har ett ansvar att inte prata om just vikt, men det stämmer att jag aldrig har varit så vältränad som nu. Jag har dragit i gång muskler som jag inte har använt sedan 1972. Vad jag sedan har för klädstorlek känns inte lika relevant.”

Utan att ha tittat på Let’s Dance sedan Gudrun Schyman medverkade är det befriande att en person som syns i rutan sätter ned foten. Det fanns inga viktklasser för att få delta då och det finns mig veterligen inga viktklasser för att få delta i dag.


För övrigt är det nedslående att den blå erigerade kuken av konstnären Carolina Falkholt ska målas över inom en vecka. Kronobergsväggen på Kungsholmen är annars ett andningshål i en stad vars politiker inte har något till övers för graffiti.

Mer gatukonst och mindre moralpanik, tack!

Den praktiska frisyren

Inget gör Johan Hakelius mer nedslagen än den praktiska frisyren. Det borde inte komma som någon chock att jag gillar den praktiska frisyren. Jag hade själv en praktisk frisyr under många år. Frisyren accepterades som praktisk särskilt under sommartid. Det måste vara skönt att vara rakad kunde personer säga när det var tvåsiffriga plusgrader. Det var förstås även praktiskt alla gånger man blötte ned huvudet och inte hade något hår att tvätta eller torka efteråt.

Det enda jobbet var att hålla efter håret en gång i veckan, tvåla bort alla små hårstrån som klistrade sig fast på kroppen. Inga hårvårdsprodukter, inga besök hos frisören. En minimal insats och du såg fixad ut. Håret var på plats och det fanns egentligen ingenting att kontrollera eller rätta till under dagen (jämför med att bära halvkort kjol). Håret var heller aldrig i vägen när man ägnade sig åt diverse aktiviteter.

”Uppskattningsvis 80 procent av svenska kvinnor över 30 har ”den praktiska frisyren”. Den kan se lite olika ut. […] Men den är alltid kort och den kräver inget underhåll. Man – eller kvinna, då – kliver ut ur duschen, torkar sig med handduk och går till jobbet. Den får varje kvinna att se ut som Elton John. ””Den praktiska frisyren” är ett skri av uppgivenhet, om uppgivenheten skulle orka öppna käften.

Den rakade hjässan är förstås den manliga motsvarigheten. Den gör att man slipper kamma sig efter korp-innebandyn. I riktiga länder ser inte folk ut så här i håret. Där är ”praktiska frisyrer” förbehållna barn, som är nog underhållskrävande ändå. Inte i Sverige. Här skulle vi till och med se intressantare ut om män och kvinnor bytte ”praktisk frisyr”: om kvinnorna rakade huvudet och männen klippte sig som Elton John.” – Johan Hakelius

Hakelius har en poäng. Fram för fler rakade praktiska kvinnofrisyrer. Vem får vara praktisk? Jag har tänkt mycket på att rakad skalle, oavsett kön, är en praktisk frisyr. Den praktiska frisyren finns överallt enligt Hakelius. Jag har själv inte tänkt mitt eget huvud i ett hav bland praktiska frisyrer då många frisyrer framstår som mindre praktiska än en rakad skalle, men visst finns det grader.

Rakad skalle borde vara en mer socialt accepterad praktisk frisyr även bland kvinnor som inte gör militärtjänstgöring. Dessutom är nog chansen att passera som något hotfullt aningen större om man är rakad som kvinna. Bara det kan vara praktiskt i sig.

”För bara ett par decennier sedan vilade något hotfullt, rent av vagt kriminellt, över en rakad hjässa. En känsla av Bordurien och Syldavien, för att tala med Tintin. Eller putsade kängor och burköl på helikopterplattan, för er som är i den generationen. Nu blir man mumintrolligt Mark Levengoodig, en kramgo Alfons Åberg, om man rakar av sig håret.” – Johan Hakelius

Den talade kanalen

I fredags lyssnade jag på P1. Döm om min förvåning när det var några från P4 som inte bara gästade kanalen utan även programledde. Programledarna gick ut på stan för att undersöka vem som är den typiska P1-lyssnaren. De träffade några som trodde att det främst var äldre människor som lyssnar på P1. Samhällsintresserade äldre människor.

Häromdagen laddade jag ner några avsnitt av Ligga med P3 i min SR-app. Jag vill tycka om Ligga med P3 för att programmet handlar om sex: Så vill vi bli slickade. Därför har vi INTE oralsex med ett one night stand. Knulla bort dina kroppskomplex. Då är vi som kåtast. Kränkt av kondom.

Återigen gav jag några avsnitt en chans såsom jag aldrig skulle ge en film en chans. Poddavsnitten är ganska korta. Jag är ute och går och vill gärna lyssna på ett intressant samtal om sex och få några nya infallsvinklar. Jag känner inte så många i Malmö som jag kan prata sex med. Jag lyssnar på människor som säger saker om sex, emellanåt intressanta saker, för att i nästa sekund utbrista i vad som verkar vara någon slags försök till neutraliserande skratt. Det där seriösa jag som om sex, det var faktiskt inte så seriöst. Jag är inte en sån där som tar sex på allvar, egentligen.

Det har gjorts seriösa avsnitt om sex i Ligga med P3 också men varenda gång jag tänkt ge programmet en chans har det fått mig att fundera på vad det skulle kunna vara, det har påmint mig om att det inte finns något Ligga med P1. Jag hade lyssnat.

Jag begär inte så mycket av ett program om sex bara programledaren låter sina gäster komma till tals. Och när gästen fått komma till tals får det gärna samtalas. Nu när jag lyssnade på några avsnitt av Ligga med P3 avbröt programledaren Filippa Rosenberg sina gäster gång på gång. Visst fick gästerna prata också, visst hann de säga intressanta saker utan att bli avbrutna emellanåt, men det jag tar med mig är resonemangen som inte fick utvecklas till förmån för ointressanta inflikningar och flabb. Det är något jag känner igen även från en del andra poddar. Därför lyssnar jag knappt på poddar. Istället för att låta medverkande utveckla sina resonemang avbryter man varandra och ”fyller i”. Det kan för all del vara charmigt att lyssna på vänner nära nog att kunna avsluta varandra meningar men att lägga ord i mun på människor som gästar public service?

Jag håller mig till P1 även i fortsättningen. Vill jag ha underhållning kan jag lyssna på renodlade underhållningsprogram. P1 har sådana också.