Här offras ingenting för din sexualitet

Undrar varifrån tron att de flesta med kvinnligt kodade bröst vill att de ska vara sexuellt laddade i allehanda sammanhang kommer. Vidare undrar jag var alla som vill låta sig begränsas av att andra finner deras överkroppar sexuellt laddade är någonstans. Jag betvivlar inte att de finns, men föreställer mig att männen som månar om den sexuella laddningen och prioriterar den i högre grad än jämställdhet är fler.

Utan att överdriva dess omfattning finns det kvinnor som inte är beredda på att deras överkroppar avsexualiseras, kvinnor som föredrar en sexistisk ordning. På samma sätt som det finns kvinnor som inte är särskilt entusiastiska till uttalade samtycken i sexuella sammanhang för att de menar att det fråntar sex dess laddning. Dessa personer kan inte tillåtas få sätta agendan. Det är inte rimligt att andra ska begränsa sig eller att någras sexuella integritet och självbestämmanderätt ska offras för att en del går igång på frånvaron av uttryckliga samtycken, rape play och liknande. Har man en sådan dragning är jag säker på att det finns rollspel som lämpar sig utmärkt för det.

Män som månar om kvinnligt kodade brösts sexuella laddning

Mäns omtanke om att kvinnligt kodade bröst fortsätter att vara sexuellt laddade är ganska rörande. Du kanske vill gå omkring med bar överkropp på samma villkor som personer med manligt kodade bröst men har du tänkt på att det kan innebära att din överkropp avsexualiseras? Tänk att jag har det. Tänkt på det alltså. Det har många med också gjort.

”Hela vår poäng är just att kvinnligt och manligt kodade bröst endast skiljer sig i sättet de betraktas. Mina bröst är inte nödvändigtvis större än äldre mäns bröst på stranden, ändå är det jag som förväntas skyla mig. Jag blir sex, medan den manligt kodade kroppen tillåts att endast existera” – Stina Jansson

Vad en del ser som ett frånkomligt faktum om personer med kvinnligt kodade bröst får vara med på samma villkor i sociala medier och i vardagen är för många bara bröst-aktivister ett mål på vägen till ett mer jämställt samhälle.

Det finns säkert personer som vill ha sexuellt laddade överkroppar och kan ta om de inte får existera på samma villkor som överkroppar med manligt kodade bröst, men det måste vara upp till var och en. Vi ska inte skyla våra överkroppar för att någon annan fått för sig att kvinnligt kodade brösts sexuella laddning står och faller med det. Vi har inget ansvar för hur någon annans överkropp uppfattas.

Jag kan bara tala för mig själv men om priset för att mina bröst får existera på samma villkor är att de upphör att uppfattas som sexuella är jag beredd att ta det. Nu har jag ingen erfarenhet av att bli tafsad på i kollektivtrafiken och andra offentliga utrymmen men många med kvinnligt kodade överkroppar har det. En bonus med att ha en kropp som inte är sexuellt laddad i icke-sexuella sammanhang tycks vara att risken att bli tafsad på är närmast obefintligt.

Skriv gärna under namninsamlingen ”Vem är du att sexualisera mina bröst” här.

Överkroppars lika värde

Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

Rebecca Lysholm och några skolkamrater hade tänkt gå med bar överkropp i skolans prideparad men när skolans rektor Anders Boman fick kännedom om planerna kallade han in till samtal:

”För idag tog rektorn in mig på sitt kontor och ville prata med mig, om att jag inte ska få visa mina bröst. I skolan tar sig killarna av sig tröjorna på gåsruset, på gympan och när de solar på skolgården. Därför tänkte jag, att jag som kvinna också borde få visa mina bröst – för jag menar vad är skillnaden? Skillnaden är noll det är bara samhället som gör skillnad på det. Jag sa detta – att killarna fick visa sig i bar överkropp. Han påstod att det var skillnad på våra bröst, bara för jag är kvinna.”

Rektorn menar att ingen ska visa sina bröst eller underliv i skolmiljö trots att det inte varit frågan om att visa några könsorgan. Jag kan inte låta bli att undra om rektorn jämställer kvinnors bröst med könsorgan, något som återkommande gjorts för att blanda bort korten och motivera diskriminerande behandling av kvinnor.

Om män kan gå omkring i bar överkropp utan att något händer och frågan väcks först när en kvinna vill ta sig samma frihet undrar man vad det är frågan om. Det är klart att en skolledning som en reaktion på att två män hånglar på skolgården kan förbjuda all form av hångel och framställa det som en icke-diskriminerande åtgärd då alla behandlas lika i formellt hänseende, men om olikkönade personer kunnat hångla på skolgården i åratal utan att någon höjt på ögonbrynen är det inte mer än rätt att ifrågasätta vad skolledningen håller på med.

Hur det har gått för eleverna på Danderyds gymnasium har jag ingen aning om men det är positivt att frågan uppmärksammas och att unga inte bara finner sig i den här sortens bemötande i skolmiljö. Det kan vara nyttigt att påminna en del rektorer om skolans värdegrund. För som Rebecca Lysholm säger till Aftonbladet: ”Enligt mig känns de som om vi endast har en prideparad för att det ska se bra ut. Vi ska vara en skola utanpå som representerar allas lika värde. Sedan när de väl kommer till kritan så särbehandlas kvinnor på grund av deras kön.”

Relaterat: Free the nipple, Ingen kvinnlig frigörelse utan kvinnors rätt till sina kroppar.

Free the nipple!

Facebook är ett privat företag som får sätta vilka regler det vill. Det är ett återkommande argument när någon kritiserar Facebooks regler. Bortsett från att det inte är sant är det inte bara Facebook som får göra saker. Personer får kritisera Facebooks regler. De som använder sin yttrandefrihet och har synpunkter på dem har knappast det i tron att Facebook inte skulle få utforma sitt eget regelverk.

Free the nipple är en rörelse som ifrågasätter den dubbelmoral som finns kring kroppar med bröst och  kroppar utan bröst. Femen har kritiserat Facebooks dubbelmoral genom att publicera bilder på bröst och täcka bröstvårtorna med Facebook-loggan. På Instagram har personer protesterat mot dubbelmoralen genom att publicera bilder på sina bröst och täcka bröstvårtorna med bilder på ”manliga” bröstvårtor.

Argumentet att Facebook får ha vilka regler de vill förminskar människors engagemang för lika villkor oavsett överkropp. Det handlar inte bara om sociala medietjänsters regelverk. Kritiken får ses som ett verktyg för att ifrågasätta den dubbelmoral som finns i samhället i stort, den som gör skillnad på överkropp och överkropp, bröstvårta och bröstvårta. Genom att kritisera regler – som knappast uppstått ur ett vakuum – kan man lyfta en fråga som är mycket större än vad som får visas på sociala medier.

Sedan länge har synen på offentlig amning diskuterats. Det finns personer som vänder sig mot amning i offentligheten och amningsbilder på sociala medier. Under en lång tid tog Facebook bort bilder på amning. Sedan några månader tillbaka tillåts sådana bilder förutsatt att inte bröstvårtan syns. Det hade inte hänt om inte personer hade använt sin yttrandefrihet och ifrågasatt synen på offentlig amning.

Facebook får ha regler. Personer får kritisera dem. Min förhoppning är att det som skrivs om kritiken och protesterna i sociala och traditionella medier ska få fler att ställa sig bakom lika villkor oavsett överkropp. Om man vill täcka sina bröstvårtor eller inte borde vara upp till var och en. Befria bröstvårtan.

Bara bröst i Borås

En vän undrade om jag ville följa med och bada i helgen. Då jag inte har något intresse av att täcka min överkropp, var osäker på vilken simhall det var frågan om och dess inställning till kvinnors överkroppar fick jag ge ett ”det beror på”-svar.

Det är nedslående att svara att man vill bada, men att man inte vet om man kommer att få göra det. Den enda träff jag fick när jag sökte på Stadsparksbadet i Borås var en kortfattad artikel från år 2008. Intrycket jag fick av den var att kvinnor nog inte var välkomna att bada med bar överkropp. Två personer som jobbade på badet ville inte tillåta det enligt artikeln och badhuschefen var ”tveksam”, men medgav att det inte fanns någon ”aktuell policy”.

Jag var inte särskilt optimistisk, men jag följde med min vän och två personer till, en kvinna och man, till Stadsparksbadet i Borås. Det första jag gjorde var att fråga om det var okej att bada med bar överkropp. Jag fick ett något intetsägande svar till en början. Jag påpekade att jag inte ville betala om de inte kunde garantera att jag fick bada. 50 kronor är 50 kronor. Lika lite som jag vill ge ett ”det beror på”-svar till en vän vill jag ha ett ”det beror på”-svar när jag undrar om jag får bada. Personen som jobbade i kassan kallade på sin chef för att kolla med honom. Chefen hade inga problem med det.

Det kändes bra att få bada med bar överkropp. Jag kan inte låta bli att bli på gott humör när någon inte har problem med halva befolkningens överkroppar. Egentligen borde jag inte bli det. Egentligen borde det vara en självklarhet att personer som inte vill täcka sina överkroppar inte ska behöva göra det. Det mest absurda är att det var en självklarhet en gång i tiden. Att kvinnor ska täcka sina överkroppar är ett relativt nytt påfund. Fråga en person som varit med ett tag om du vill veta mer.

Jag täckte också min överkropp i badsammanhang en gång i tiden, men det var främst för att det förväntades av mig. Numer badar jag oftast naken utomhus, men jag kan kompromissa på simhallar som inte tillåter nakenbad och täcka mitt könsorgan. Annat vore det förstås om endast kvinnor vore tvungna att täcka sina könsorgan, då hade jag kritiserat det.

Hade jag varit man hade jag inte behövt svara ”det beror på” när någon vill bada med mig. Om jag hade jag varit man hade jag inte behövt kontakta simhallar i Stockholm för att försöka ta reda på om jag är välkommen att bada med bar överkropp (Eriksdalsbadet och Husbybadet ger alla sorters överkroppar grönt ljus). Jag hade heller inte fått ett ”det beror på”-svar i jakt på ett enkelt ”ja” eller ”nej”.

Jag kände inte för att göra någon aktion och prova att bada med bar överkropp och se vad som hände i Borås. Jag har provat det tidigare i Sundsvall (Sporthallsbadet) och Stockholm (Forsgrénska badet) och det har gått vägen. Jag ville ha besked. Jag ville att simhallen skulle få förhålla sig till frågan. Av personen i kassan fick jag intrycket att hon inte hade tänkt på den tidigare. Det är knappast varje dag en kvinna frågor om hon får bada i bar överkropp.

En fördel med att få ett ”ja” är att det blir svårare för simhallen att hindra en att bada utifall någon annan badgäst skulle ha något att invända mot ens närvaro. Annars har jag ibland haft inställning att det är bättre att inte fråga om lov för att om man frågar riskerar man att få ett nej. Det gäller framförallt i situationer där man vill göra något som inte angår någon annan än en själv.

Tack Stadsparksbadet i Borås för att jag kan åka hem till Stockholm med en positiv känsla. I en bättre värld hade jag inte blivit på gott humör av mottagandet, eller annorlunda uttryckt, jag hade ungefär blivit på lika gott humör som män blir över att de får bada med bar överkropp.

Bad för alla oavsett överkropp

Simhallarna i Umeå har blivit med nya trivselregler. ”Fritidsnämnden beslutar att som trivselregler i kommunens simhallar rekommendera baddräkt/ bikini som badklädsel för besökare som identifierar sig som kvinnor men att inte avvisa någon utan överdel om inte särskilda skäl finns”.

Det framgår inte vad som kan utgöra ”särskilda skäl” för att avvisa personer som badar utan överdel, men det framgår att andra besökares åsikter inte ska leda till att någon avvisas på den grunden. ”För att alla ska trivas föreslås därför att rekommendera baddräkt/bikini som badklädsel för besökare som identifierar sig som kvinnor men att inte avvisa någon utan överdel om inte särskilda skäl finns”.

Det går att ha synpunkter på den formuleringen. Jag har svårt att föreställa mig att en sådan formulering skulle accepteras om den handlade om någon annan grupp än just kvinnor. Samtidigt är det ett steg i rätt riktning att kvinnor som vill bada utan överdel inte kommer att avvisas. Åtminstone inte de kvinnor som begagnar sig av kommunala simhallar i Umeå.

Fritidsnämnden hänvisar i sitt beslut till den tidigare jämställdhetsombudsmannens beslut från 2007 enligt vilket det inte var könsdiskriminering att förbjuda kvinnor att bada utan överdel. Om diskrimineringsombudsmannen skulle göra en annan bedömning är omöjligt att svara på. Frågan har inte prövats av DO, men sedan 2007 har en del simhallar och kommuner blivit mer inkluderande, vilket antagligen skulle vägas in vid en ny bedömning.

För att det ska vara frågan om diskriminering enligt diskrimineringslagen måste någon ha missgynnats och det måste finnas ett samband mellan missgynnandet och någon av diskrimineringsgrunderna. Kan man konstatera ett missgynnande och ett sådant samband ska en jämförelse ske med en faktisk eller fiktiv person i en jämförbar situation.

Tänk er att en kvinna besöker en kommunal simhall. Kvinnan ombeds att täcka sin överkropp eller lämna simhallen. Först kan vi konstatera att kvinnan har missgynnats. Hon får inte bada om hon inte täcker sin överkropp. Har missgynnandet ett samband med hennes kön? Då får man göra en jämförelse med hur en jämförelseperson, en man, hade behandlats i motsvarande situation. Hade han behandlats annorlunda, hade han behandlats mer förmånligt? Ja, en cisman hade inte ställts in för valet att antingen täcka sin överkropp eller lämna stället.

Det finns fortfarande simhallar som inte tillåter personer som definierar sig som kvinnor att bada utan överdel, en del av dem gömmer sig bakom så kallade trivselregler. När jag läste om de nya inkluderande trivselreglerna i Umeå gick jag in på Stockholms stads hemsida och mejlade de badhus som har egna hemsidor. Husbybadet och Eriksdalsbadet.

Jag har badat utan överdel på Eriksdalsbadet en gång för flera år sedan och då var det inga problem. Jag mejlade och frågade om jag som kvinna var välkommen att bada hos dem utan överdel. Husbybadet var snabba med att svara. Eriksdalsbadet svarade veckan därpå. Till min glädje har badhusen nyligen ändrat sina regler och tillåter numer alla att bada utan överdel om de vill.

Det framgår inte av badhusens hemsidor att de är inkluderande. Jag vet heller inte om det finns någon information om det på plats. Det är en sak att ha rätt, en annan att veta om det. Hur det ser ut på andra badhus i Stockholm eller runt om i landet har jag ingen aning om, men det är bara att kontakta dem och dela svaren på sociala medier.

Alla simhallar har inte tagit ställning till om kvinnor ska ha rätt att bada utan överdel eller inte, alla har inte en ”policy”. Genom att kontakta badhusen kan man så ett frö hos dem. Vill man inte mejla runt kan man alltid uppsöka en simhall och prova att bada utan överdel. Det har gått bra de gånger jag har gjort det, men jag ville ändå mejla och fråga. Det kan kännas tryggare att bada utan överdel om man vet att man har rätt att göra det. Om någon annan besökare skulle ha något att invända kan man alltid förklara att man har rätt att bada utan överdel. Om det inte får tyst på dem kan de ta det med badhusets personal eller med en psykolog. Det kan inte vara sunt att gå omkring och ha problem med halva befolkningens överkroppar.

I samma veva som jag kontaktade Husbybadet och Eriksdalsbadet passade jag på att skriva till Stockholms stad och föreslå kommunen att följa fritidsnämnden i Umeås exempel och ta fram inkluderande trivselregler. För personer som riskerar att avvisas på grund av sina överkroppar är tillträde en förutsättning för den trivsel kommunens simhallar runt om i landet vill erbjuda sina besökare. Bara bröst-frågan är en fråga om könsdiskriminering och tillgänglighet. Ska simhallar vara öppna för alla oavsett överkropp eller ska de ha rätt att diskriminera kvinnor? Det är frågan.

Husbybadets och Eriksdalsbadets nya trivselregler inger hopp. Badhusen visar att de kan gå före för ökad jämställdhet när kommunerna låtit sina jämställdhetsplaner damma igen. Nu fattas bara att Stockholm och andra kommuner runt om i landet följer Malmös och Umeås exempel och beslutar att kommunala simhallar ska vara tillgängliga för alla oavsett överkropp.

Kvinnors överkroppar är inte vilka överkroppar som helst

Linnéa Pettersson har sett Alla är fotografer och reagerat på att Johan Rheborg fotograferar sin 20-åriga dotter i behå i ett avsnitt. Hade hon ens hade brytt sig om Rheborg hade fotograferat en 20-årig son i bar överkropp?

Kön spelar roll. Män kan fotograferas i bara överkroppar och publicera sådana bilder på sociala medier utan att de får sina konton nedstängda och det har inte primärt att göra med att de inte exponeras. Att mäns överkroppar är mer fria bottnar i en patriarkal idé om att just män ska få bestämma över sina kroppar.

Vad tror ni skulle hända om kvinnor som arbetade utomhus skulle klä av sig på överkroppen som deras manliga kollegor kan göra en varm sommardag? Tror ni att de skulle kunna lägga om tak i bara överkroppar utan att någon skulle nämna förargelseväckande beteende?

Pettersson gör något som jag upplever att många mediala personer gör nu för tiden. De använder sig av någon person, helst en ung kvinna, som de utmålar som svag (eller som i detta fall en del av ett ”unket inslag”) utan en tanke på hur den som skildras så känner inför det.

Nu var den här personen 20 år. I den bästa av världar hade hon varit 15 år för då hade texten genererat fler klick och blivit delad fler gånger, men antagligen tänkte Pettersson att 20 år nog är tillräckligt ungt för att tillräckligt många personer ska dela med sig av texten. Bara en sådan sak som att man använder ordet behå när man egentligen menar en så kallad topp för att man vill att personer ska se något som visar betydligt mer hud och bröst framför sig är rätt talande för hur klickjournalistiken fungerar. Petterssons krönika illustreras för övrigt av “bilden” hon har problem med.

Vad tänker jag om kvinnor som rycker ut till mitt försvar på det sätt Pettersson gör? Kvinnor som i sitt tal om att inte göra kvinnor till objekt förstorar upp deras överkroppar? Jag tänker att de aktivt bidrar till att kvinnors överkroppar inte kan vara med på samma villkor som mäns. Att de tycker att det är helt i sin ordning.

Vad det leder till att framställa kvinnors kroppar som något utöver det vanliga i sammanhang där de inte kan sägas vara det är att man ser till att vidmakthålla den laddning som leder till att kvinnor inte kan bada utan överdel, inte kan amma offentligt och inte kan ta av sig på överkroppen en varm dag utan att riskera att bli tillsagda. Människor vill inte gärna bli tillsagda, de anpassar sig.

Kvinnors överkroppar har inte alltid varit ett ämne för kultursidorna, men kvinnor har alltid begränsats på grund av hur andra har förhållit sig till deras kroppar. Jag vet inte om jag som ibland önskar att jag hade fått växa upp på 70-talet någonsin kommer att få uppleva att det är oladdat att vara naken på överkroppen som kvinna. Allt för många vill behålla den nuvarande ordningen verkar det som.

Bilden som Malin Ullgren inte vill att du ska se

Malin Ullgren har reagerat på en bild av ”den 80-årige ‘konstnären’ David Hamilton” utanför en galleria i Stockholm. Det är inte frågan om konst. ”David Hamilton är något annat. Dels är hans bilder i absolut bästa fall ett slags Sally Mann-fotografier med vaselin på kameralinsen. Eller flickporr med artyfarty-ambitioner.”

Dagens Nyheter har valt att maskera bilden. Läsaren kan således inte avgöra om det rör sig om ett olämpligt inslag i det offentliga rummet eller om Ullgren överreagerar utan att vända sig till gallerian i fråga eller själv leta reda på bilden.

Ullgren skriver att ett problem med bilden är att ”man inte välja att se de där bilderna eller inte, eftersom de nu tronar på en trottoar mitt i stan”. Dagens Nyheter borde i vilket fall ha publicerat bilden i sin helhet. Genom att pixla bilden ger man intrycket av att den är allvarligare än vad den är, att det kanske döljer sig en barnsexorgie bakom pixlarna.

I själva verket föreställer bilden tre småbröstade unga kvinnor som håller i varsitt äpple. Den ena står vänd med mot ryggen mot betraktaren och låter sina armar täcka de andras bröstvårtor. De andra är vända mot betraktaren och har ett genomskinligt skynke över höfterna som döljer deras underliv. Oavsett om deras kroppar hade varit täckta eller inte, om deras bröst hade varit stora eller små, hade några garanterat blivit upprörda med tanke på den konservativa sexualmoral som råder. Sex säljer, men frågan är om inte moralpanik säljer ännu bättre.

Malin Ullgren tar sig vatten över huvudet när hon låter sin kritik bottna i att Hamiltons verk inte är konst utan reklam. Rubriken ”Nakna barn. Nu på en trottoar nära dig.” hade antagligen räckt för att få varenda urban medelklassförälder att sätta morgonlatten i halsen och dela budskapet på Twitter.

Bröstallergi

I vissa sammanhang är bröst helt oladdade att visa. Har ni tänkt på att en del kvinnor som visat sina överkroppar har fått en sorts uppbackning av andra kvinnor, som andra inte har fått, och att gemensamt för de förra har varit att deras bröst har förekommit i osexuella sammanhang?

Bröst i offentligheten kan vara okej om en kvinna ammar en bebis eller om hon genom att visa upp sina bröst kan få andra kvinnor att må bättre och känna sig mer tillfreds med sina kroppar. Antingen kan man uppmärksamma bröstcancer, hur bröst kan se ut efter bröstförstoring som inte gick som planerat, efter graviditet och eventuell amning eller för att visa på att de flesta bröst har lite hår kring bröstvårtorna och inte alltid ser identiska ut om någon fortfarande trodde det.

Det finns personer av alla kön som vänder sig emot offentligt amning, men många tar med all rätta de ammande kvinnorna i försvar och inte helt oväntat är det framförallt kvinnor som gör det. De kan i högre grad relatera till att amma, men de kan också se hur det skulle kunna drabba dem personligen om det blev mer eller mindre omöjligt att göra det bland folk. Bröst är också godtagbara om de används för att illustrera en kvinna som har komplex för sin överkropp. Genom att prata om sitt dåliga självförtroende avsexualiserar hon den.

Det finns en uppsjö av kvinnor som enbart försvarar bröst i det offentliga rummet om det handlar om amning eller något annat osexuellt sammanhang. Kvinnor som annars ser problem med bröst i offentliga sammanhang, vilket råkar vara sådana där män inte har några bekymmer med bröst eller till och med kan tycka att de är något av en ”tillgång”. Ibland är de något på spåren. Det är klart att kvinnor framställs högst tvivelaktigt emellanåt, och det är viktigt att belysa, men det låter sig göras med eller utan kläder.

Det går som regel alldeles utmärkt att framställa kvinnor tvivelaktigt om de inte visar hud utan att det föranleder någon diskussion om hur de framställs, vilket är en av anledningarna till att jag har lite svårt att ta den där omtanken om kvinnor på allvar. Jag är inte ens säker på att de som vänder sig emot att kvinnor framställs som något att vila ögonen på har några bekymmer med om kvinnor framställs som obegåvade, kortsiktiga eller något annat som inte kan sägas vara positivt.

Om bröst syns finns inte något riktigt krav på att de porträtterade verkligen framställs tvivelaktigt, det räcker många gånger att påtala att de syns. Ska man kritisera bilder av påklädda kvinnor för hur de framställs ställs högre krav på den som levererar kritiken då det inte finns någon allmän opinion mot bilder av påklädda kvinnor i det offentliga rummet. Knappast lika tacksamt. Rätt många kvinnor vill antagligen kunna fortsätta passera som sexiga i kläderna utan att det blir någon diskussion om huruvida de gör sig till objekt eller inte. Det vore kanske dumt att öppna den dörren?

Jag är försiktig med att uttala mig om huruvida någon är objektifierad på bild. Jag kan inte låta bli att undra hur det känns för kvinnor som tagit initiativ till bilder där deras bröst syns att få höra att de är ”reducerade till objekt” och vilka stämningar det bidrar till. Förr fick vi alltid höra att den täckta kvinnan var förtryckt, vilket resulterade att många såg henne som förtryckt och inte klarade av att möta hennes blick.

Tänk på vad du säger om avbildade kvinnor. Innan du tog bladet från munnen var det kanske bara en bild, en del av oss klarar faktisk av att se bilder på kvinnor utan att direkt lägga märke till deras överkroppar, men nu tvingas vi förhålla oss till att hon kanske är ett objekt. Man kan framställa människor på tvivelaktiga vis på olika sätt. Att tro sig själv ha tolkningsföreträde och bidra till negativa associationer utan vidare kan vara ett.

Bikini för barn och samhällets behov av skylda bröst

Bikini för barn. Jag minns inte när jag för första gången hörde talas om plagget. Sedan några år tillbaka betraktar jag hur som helst det som en produkt bland andra. Jag föreställer mig att det är någonting de flesta är bekanta med och någonting man förhåller sig till. För ovanlighetens skull upplever jag att det är en fråga rörande barn som även barnfria kan tycka till om utan att uppmanas komma igen när de har skapat egna.

De flesta tycks ha en åsikt om bikiniöverdelar för barn. Det påminner en del om hur Fanny Ambjörnsson som skrivit boken om rosa, ”den farliga färgen”, beskriver vårt förhållande till färgen rosa. Alla har en åsikt om rosa om man frågar runt. Det är ingen som ber om att få återkomma med en efter noggranna övervägaden, vilket leder till att diskussionen om den (i likhet med den om överdelar för barn) färgats av ”färdiga” åsikter och obefogad tvärsäkehet. Att man förväntas ha en åsikt om detta gör förstås också sitt till, åsikten i sig är viktigare än att man suttit ned och tänkt.

Jag har förstås också tankar om bikiniöverdelar för barn, men inte i huvudsak för att det rör sig om barn. Jag ser bara barnen som en del av det samhälle vi alla lever i som ger kalla handen till kvinnors överkroppar i offentliga rum. Bikinifrågan är inte en barnfråga. Utan överdelar för kvinnor inga överdelar för barn skulle man förenklat kunna säga. Men nu finns bikiniöverdelarna och av allt att döma är de här för att stanna.

Det finns bra och mindre bra argument mot att låta sina barn bada med överdel. Att barn inte är i behov av bikiniöverdel eller att en oidentifierade grupp människor skulle kunna bli kåt (en del menar att det är just bara överkroppar som kan framkalla kåthet) är inte goda argument mot överdelar för barn.

Det finns åtskilliga kvinnor som inte anses vara i ”behov” av bikiniöverdel. Många förväxlar behovet av bysthållning med det kulturella ”behovet” av att kvinnor skyler sina överkroppar. Medan klassiska bysthållare, som namnet antyder, håller upp brösten är många bikiniöverdelar inte bysthållande alls, utan enbart (delvis) täckande.

Det finns förstås andra skäl att använda bysthållare och bikiniöverdel, något som man låtsas bort när det handlar om barns eventuella behov av bikiniöverdel. När jag gick i högstadiet uppstod bakom ryggen-diskussioner om en närvarande klasskamrats synliga bröstvårtor. Där och då förstod jag att kvinnliga bröstvårtor kan utgöra ett behov av bysthållare. Nyligen förklarade en kvinna som arbetar på en arbetsplats med klädkod casual att det inte passade sig att bröstvårtorna syntes genom kläderna. Man kan förstås välja kläder som minimerar chansen att de syns igenom, men jag har all förståelse för om man i det läget känner sig friare med bysthållare.

Bysthållare är förstås också en del av en tonårsritual för många unga kvinnor. Ibland används de av personer som känner sig sexigare i bysthållare. Jag skulle kunna ge exempel på fler anledningar. Det är lite med bysthållare som många andra plagg, man använder dem utan att ha suttit sig ned och funderat på om man verkligen behöver dem.

Ska du avgöra om någon har behov av bysthållare eller bikiniövedel bör du rimligen veta till vad personen har för ”behov”. Även om du finner att någon inte har det så är det någonting du kan hålla för dig själv. Jag säger inte till män med medelkuk som har RFSU-kondomer av märket Grande (eller motsvarande) hemma att deras kukar inte är i behov av större kondomer. När jag var fjorton år talade en några år äldre kvinna om för mig att jag inte var i behov av bysthållare när hon, jag och några gemensamma vänner var och tittade på underkläder. Jag kan säga att jag tog mycket illa vid mig av den kommentaren.

När jag läser de som menar att barn ska avstå bikiniöverdelar för att de inte är i behov av dem undrar jag om personerna i fråga har för vana att tala om för kvinnor med små bröst som använder bikiniöverdel och bysthållare att de heller inte har något behov av det. Jag tänker att behov för barn är annorlunda behov för kvinnor. Kvinnor ska täcka sina överkroppar oberoende av ”behov”. Jag tänker också att de rimligen inte upprörs av bikiniöverdelar för barn för att det är svårt att skilja en tjejs överkropp från en killes. De upprörs mig veterligen heller inte lika mycket av baddräkter som täcker ännu mer. Det måste vara något annat än att barn inte behöver överdel som upprör dem rimligen, eller upprörs de av statusuppdateringar på Facebook, henmotståndare till föräldrar och rakade ben också? Det är mycket man inte behöver rent objektivt.

Jag tror att de som ogillar bikiniöverdelar för barn har en poäng någonstans i botten. Det vore synd om den gick förlorad för att de inte kan sätta ord på vad de har problem med. Om jag får spekulera fritt tror jag att man har problem med att riktigt små barn inte väljer överdel. Större barn kan förstås be om en överdel på samma sätt som de kan be om en glass och sådana önskningar måste man förstås inte tillgodose. Det är förstås en relevant invändning att de inte väljer överdel, men vad väljer riktigt små barn egentligen? De väljer som regel inte könsstereotypa plagg, vilka många verkar tycka är ett mindre problem än en bikiniöverdel som endast används vid badtillfällen. Överdelen sägs sexualisera barnet till skillnad från könskodade vardagskläder. Det har man också problem med.

Det jag personligen har problem med är att man talar om för kvinnor att deras kroppar inte får vara med på lika villkor. Att föräldrar bidrar till denna ordning genom att tidigt förse tjejer med överdel. Tänk om det var någonting var och en kunde få upptäcka på egen hand, huruvida man vill bada med kläder eller inte. Huruvida man vill huka sig för samhällets vädjan om ett samhället fritt från kvinnors överkroppar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,