Veganer och barnfria

Det är med veganer som med barnfria. Man delar kosthållningen eller barnfriheten, men det behöver inte innebära att man skulle få ut någonting av att umgås med varandra. I övrigt kan man ha betydligt mer gemensamt med körsnärer och småbarnsföräldrar. Det är inte ens säkert att det ger någonting att prata om barnfrihet med en annan barnfri person. En del barnfria klarar man inte av, framförallt inte de som tycker illa om barn och unga, andra vill man lära känna och prata om allt möjligt med.

För mig är inte barnfri en identitet. Det är något jag är, men jag skulle inte säga att det är något jag gör. Det skulle inte falla mig in att kolla in vilka hotell och restauranger som är barnfria eller liknande innan jag bokar rum eller bord.

Det är enkelt att få för sig att bara för att någon bryter mot normen i något avseende så är den säkert intressant som person överlag, men då misstar man sig. Barnfria miljöer är inte befriade från begränsande normer. Barnfriheten blottar snarare andra normer. Veganer och barnfria kommer i alla uppsättningar. Barnfria är heterosexuella och monogama. Barnfria har husdjur. Barnfria äter djur. Barnfria är som alla andra i mångt och mycket fast utan barn. De är inte nödvändigtvis mer toleranta bara för att de begär att andra ska tolerera deras val.

Som barnfri vill man kanske tro att man har mer gemensamt med andra barnfria än vad man i själva verket har för annars blir urvalet av tänkbara personer att ha relationer med än mer begränsat. Det är nämligen inte helt ovanligt att barnfria inte vill leva med personer som har barn från tidigare relationer.

Försöker äta mer vegetariskt

Det är ett återkommande fenomen att män talar om för mig att de försöker äta mer vegetariskt. Inte sällan män som vill visa sig intresserade av mig. Det finns personer som eftersträvar att äta mer vegetariskt, det är bara det att jag har svårt att tro på män som påstår att de gör det. Det är nog inte meningen, men de framställer det som svårt. Hade de varit uppriktigt intresserade hade de förstått att det inte är särskilt svårt att laga vegetarisk mat och gjort det, tänker jag.

Jag vet inte om de försöker imponera på mig eller något. Det som talar emot är att vem som helst borde förstå att det inte fungerar. Jag blev vegetarian när jag var 14 år. Det som talar för är att män sällan har någon aning om vad som imponerar på mig. Handlar det inte om att imponera vill de väl framställa det som att vi har en del gemensamt, men om det hade varit viktigt för mig hade jag lika gärna kunnat ägna tid åt någon som tagit steget fullt ut och blivit vegetarian. Nu kanske en del köttätare tror att de kan andas ut, men det enda som fungerar sämre än att försöka imponera på mig är prata om sitt köttätande.

Sväljer du sperma och andra dumma frågor vegetarianer får

 

Bingot är gjort av den fantastiska veganen Anna Ardin

Köttätarbingo. Ibland har jag tänkt att jag borde skriva ut det och ha det i fickan. Främst för att köttätare ska förstå att jag redan tagit del av vad de har att säga en miljon gånger. Men jag kan sakna en ruta. Jag får ibland höra att jag som vegetarian inte kan svälja sperma.

De vanligaste frågorna rör vad jag äter och inte äter. Äter du fisk? Äter du skaldjur? Äter du kyckling? Innan jag blev vegetarian var det aldrig någon som frågade om jag åt något av dessa saker och då har jag aldrig ens ätit skaldjur. Jag har inget emot köttätares åsikter om så kallat fejkkött eller köttsubstitut om de har ätit det, men vanligtvis vill de diskutera att det över huvud taget finns köttsubstitut och ifrågasätta personer som äter det. Formen på vegetarisk mat engagerar.

I övrigt är jag trött på köttätare som kräver att de som gjort ett moraliskt val ska vara rakt igenom moraliska personer. Antingen ska du äta kött eller så ska du vara en rakt igenom moralisk vegetarian. Äter du sojaprodukter tänker du inte på regnskogen, kan de säga. Fakta: Huvuddelen av den soja som produceras används till djurfoder vid produktion av kött, mjölk och ägg samt vid odling av fisk. Och köttkonsumtionen ökar. Det är inte vegetarianer som dricker latte på soja eller äter tofu som är den största boven här, men det gör inget. Eftersom att valet att äta kött är omoraliskt behöver de som äter kött heller inte handla moraliskt i övrigt. Om någon köttätare undrar så konsumerar jag mer havredryck gjord på svensk havre än sojadryck och mandeldryck.

En annan vanlig fråga är hur länge jag har varit vegetarian. Är det något jag lärt mig är det att det inte finns någon genväg till äkthet. Tid är allt. Den som varit vegetarian länge är mer ”äkta” än någon som inte varit det. Möjligen med undantag för unga personer som inte kunnat vara det särskilt länge. Personer vill veta att något inte bara är en fas. Detsamma gäller mitt hår. Personer undrar hur länge jag har varit rakad. När jag hade långt hår var det ingen som undrade varför jag hade det eller hur länge jag hade haft det.

Sist men inte minst borde köttätare som inte kan hantera personer som är vegetarianer av etiska skäl låta bli att fråga vegetarianer varför de valt bort animaliska produkter. Jag har ingen aning om vad de vill höra. Att man är vegetarian på grund av någon köttallergi eller för att man inbillar sig att vegetarianer är snyggare?

Köttätare äter upp vegetarianernas mat

Huvudregeln är att förmåner anställda får på grund av sin anställning är skattepliktiga, men för att en förmån ska bli föremål för beskattning räcker det inte nödvändigtvis att förmånen har kunnat utnyttjas, om den faktiskt inte har utnyttjats.

Det finns ett rättsfall från 1990-talet, RÅ 1992 ref 108, där en anställd inte hade tagit upp en kostförmån i sin deklaration. På den anställdes arbetsplats hade de anställda ”åtnjutit förmån av fri kost de dagar tjänstgöring fullgjorts”. Den anställda som rättsfallet handlar om hade inte använt sig av förmånen. Personen hade istället tagit med sig egen mat. Vegetarisk mat. Den fria kosten som de anställda erbjöds var nämligen inte vegetarisk och den anställda ifråga var vegetarian.

Högsta förvaltningsdomstolen gav vegetarianen rätt. Den anställda behövde inte betala skatt för förmånen som jag och säkert många andra vegetarianer inte skulle se som en förmån, men det är i och för sig ointressant vid någon slags objektiv bedömning av om något är en förmån.

”Vad som förekommit i målet ger anledning till antagande att [den anställda] i sin anställning haft möjlighet att erhålla fri kost bestående av ett mål per arbetsdag. Det är emellertid ostridigt att hon inte utnyttjat denna möjlighet. Under sådana förhållanden föreligger inte grund för att beskatta henne för kostförmån.”

Den anställda har haft en förmån, men i och med att hon inte har använt sig av den är den inte en skattepliktig sådan, för henne.

Jag tänker på alla gånger då jag inte har anklagats för att ha gjort slut på något animaliskt livsmedel i och med att jag är vegetarian. Det omvända gäller inte. Om något vegetabiliskt är slut är det inte nödvändigtvis en vegetarian som är svaret skyldigt.

De gånger vegetarianer har ”förmånen” att få vegetarisk mat i olika sammanhang är det inte ostridigt så att personer som äter kött låter den mat som är avsedd för vegetarianer (om den nu är det) få vara det.

Jag vet inte hur många gånger vegetarisk mat som varit avsedd för vegetarianer har tagit slut innan de som är vegetarianer och har anmält att de vill ha ”specialkost” har hunnit ta av den. Det hade varit så enkelt för köttätarna att anmäla att de också ville ha vegetarisk mat, men nej.

De flesta som äter animalier och tål gluten förstår nog – rätta mig om jag har fel – att man inte tar av brödet som är uppmärkt glutenfritt om det bara finns glutenfritt bröd till några få.

Samtidigt är det bra om fler personer får upp ögonen för vegetarisk mat. Ett alternativ – i dessa tider när alla talar om så kallad ”nudging” – vore att låta de som vill äta döda djur anmäla att de vill ha specialkost. Det vore en rimligare ordning då vegetarianer knappat kommer att göra slut på den animaliska specialkosten den dag då vegetarisk kost är norm.

Svensk Mjölk mot Oatly

Den stora snackisen i vegankretsar just nu är nog att Svensk Mjölk har stämt Oatly som tillverkar havrebaserade livsmedel. Alltifrån havregrädde till havreghurt. Svensk Mjölk har en del synpunkter på hur Oatly marknadsför sina egna produkter, men framförallt på att det skulle ske på mjölkens bekostnad.

Vilka produkter jämför Oatly sina med? Jämför de dem med mjölkindustrins eller marknadsför de enbart sina produkter som ses som substitut till mejeriprodukter? Både och skulle jag säga.

I framtiden kommer säkert fler människor använda havre- och sojabaserade livsmedel utan att det sker för att ersätta mejeriprodukter. Produkter som de tidigare kanske inte använt.

Oatly skulle förstås kunna marknadsföra sina produkter utan att ta fasta på det ersättningstänk som trots allt finns. Samtidigt går det inte att komma ifrån att det är enklare att propagera för en vegetarisk livsstil om man kan berätta att det går att ersätta mjölken i kaffet med något vegetabiliskt. Det är en av anledningarna till att vegetariska livsmedel ibland kallas havregrädde och havremjölk istället för havrebas, havredryck eller liknande.

Du kan använda vegetariska livsmedel på det sätt mejeriprodukter används, men utan att ta omvägen genom en ko. Wow no cow. Givetvis går det att förmedla utan att göra narr av vuxna som dricker mjölk och framställa havremjölk som ett mer hälsosamt alternativ till komjölk. Like milk but made for humans.

Klarar ni av att bortse ifrån att mjölkindustrin knappast har för vana att iaktta måttlighet när de marknadsför mejeriprodukter? Barn går under utan mjölk. Människor måste dricka mjölk för att få i sig kalcium och protein. Mjölkdrickare är mer attraktiva, det gäller för övrigt även köttätare. Starka ben kräver ett dagligt intag av mjölk. Mjölk är nyttigt, nödvändigt och normalt. Och så vidare.

Varje svensk över två år bör dricka fem deciliter mjölk om dagen. Så stod det tidigare på sajten mjölk.se, med hänvisning till Livsmedelsverkets rekommendationer. Men någon sådan rekommendation finns inte, enligt Livsmedelsverket. De senaste dagarna har media rapporterat om detta påstående som också förekommer i Svensk Mjölks stämningsansökan med hänvisning till Livsmedelsverket.

Till gröten använder jag havredryck. Jag har inte ätit kött eller druckit mjölk på flera år av etiska skäl. Det påverkar säkert min anställning till lobbyorganisationen Svensk Mjölk, men även personer som dricker mjölk har reagerat på organisationens stämning.

Oatly är ett förhållandevis litet företag. Jordbrukspolitiken står för nästan halva EU:s budget, men Oatly kan inte räkna med några miljoner i jordbrukssubventioner. EU ger också särskilda bidrag till mjölk, filmjölk yoghurt och ost i förskolor och skolor. Det så kallade skolmjölksstödet. Syftet är att ge barn möjlighet att dricka och äta mer av dessa varor.

Oatly och andra företag som tillverkar vegetabiliska alternativ till mjölk ges inte reklamutrymme i skolmatsalar runt om i landet. Kan ni föreställa er stora dryckeskylar innehållandes havre- och sojadryck?

Förhoppningsvis leder Svensk Mjölks stämning till mer uppmärksamhet för Oatly och andra företag som förenklar vegetarianers tillvaro och bidrar till att fler väljer bort mejeriprodukter till förmån för mer etiska livsmedel.

I själva verket går det alldeles utmärkt att klara sig helt utan mjölk. Ännu bättre klarar vi oss utan mjölkpropagandan, som Fredrik Westerlund uttryckte det.

Läs mer: Dålig stämning i kyldisken.

Walls of glass

Ansvariga chefer för ett bibliotek i Umeå har stoppat utställningen Walls of glass som skildrar ”verkligheten bakom slakteriernas väggar” med motiveringen att barn kan bli upprörda.

Utställningar som väcker känslor, så kan vi inte ha det. Tänk om barnen får sig en tankeställare, gråter en skvätt och aldrig mer vill äta döda djur. Vilken katastrof för deras köttätande föräldrar.

Jag vet föräldrar som medvetet utelämnar den grymma sanningen om hur djuren i ett av länder med hårdast djurskyddslagar blir behandlade. De vet nämligen att barn kan vara betydligt mer moraliska än vuxna.

Min grundinställning är att den som inte vet vad den väljer heller inte har gjort något val. Låt barnen åtminstone få känna till den bakomliggande processen. Om du, liksom jag, inte ens klarar av att se utställningen kanske du borde ta dig själv en funderare.

Tolvårig vegan

Metro skrev för några dagar sedan om en 12-åring som hade förts till sjukhuset på grund av svår näringsbrist, att personen ifråga åt vegansk kost talade rubriken om för oss läsare. Det är tacksamt att beskylla veganer och vegetarianer för dåligt leverne då somliga köper att allt som är bra, nyttigt och livsviktigt finns i kött. När jag berättar att jag är vegetarian får jag ofta frågan ”jaha, hur går det till, vad äter du?” vilken illustrerar många köttätares okunskap i frågan, det är ett ganska stort steg från att vara okunnig till att uttala sig om vegetarianers välmående.

Det har aldrig varit så enkelt tidigare att påverka människor att välja bort animaliska produkter på grund av miljödebatten, men fortfarande är människor okunniga och gissar sig fram. Jag fick en gång höra att jag var en hemsk människa eftersom att jag inte skulle servera mina barn kött, personen menade att det var ett sätt för mig att påverka och pracka på mina barn mina åsikter. Det konstiga är att jag hört den uppfattningen även efter det av just vegetarianer. För dem är vegetarianismen ett fritt val, men att ge barnen kött vore inte att ta ställning i frågan, jag förstår inte hur de får dessa dumheter att gå ihop.

En annan artikel i Metro, publicerad samma datum, vill göra det gällande att det är lugnt att ge barnen vegansk kost – om föräldrarna är pålästa. Det borde gälla alla oavsett vilken kost man ger sina barn. Tyvärr finns det en idé om att köttisar inte behöver vara pålästa då köttet är istället för kunskap. En kunskap många köttätare antar att de inte behöver.

Ge barnen kött?

Sedan jag blev vegetarian har jag sagt att om jag får barn kommer jag inte tillaga kött till dem vid sidan om min vegetariska kost. Jag har träffat vegetarianer som på fullaste allvar anser att det är fel att göra det valet för sina barn. Men, jag får ju avgöra om jag tänker servera dem makaroner eller potatis, varför är det mer givet att jag får göra det valet? För att inte välja åt mina eventuella barn måste jag då släppa lös dem i matbutiken och låta dem välja själva? Det framstår inte som någon lösning.

Om mina barn en dag skulle komma på att kött vore absolut nödvändigt skulle jag helt enkelt be dem köpa och tillaga sin egen mat. Jag har en avvikande kost hemma och jag tillagar min egen mat. Hade jag inte orkat lägga ned den tiden hade jag troligen inte gjort det heller men för mig är det omöjligt att vara så lat.

Jag umgicks med en kvinna för flera år sedan vars mor åt vegetarisk kost, hon hade nyligen blivit vegetarian. Eftersom att hon ”råkade” smaka av barnens köttfärssås när hon stod vid spisen och tillagade den så får jag anta att hon åt vegetarisk mat av rena hälsoskäl. Hade det varit fel av modern att sluta servera barnen kött? Nej, jag anser att det är upp till den som lagar maten att välja vad som ska tillagas och har de som ska äta avvikande förslag så får de tillaga maten själv.